Den tragikomiska vardagsrealismen

Jag har sovit ett par nätter i min övernattningslägenhet i Kristianstad eftersom jag är igång och jobbar igen.
När jag kom dig på natten satt lappen på bilden ovan uppsatt i trappuppgången precis innanför ytterdörren.
Uppenbarligen händer det saker i huset när jag inte är där, dramatiska saker som jag inte haft en aning om, ifall jag inte fått veta det på detta vis.
Det handlar om tragikomisk vardagsrealism på hög nivå; den som skrivit lappen är uppenbarligen rätt upprörd, men håller ändå en anständig ton.
Säger vad han eller hon tycker behöver göras.
Det är bara att hoppas att det tar skruv på något vis.
Meddelandet hör ju dessutom utan tvivel hemma i den här samlingen.
Och jag kan ha en viss förståelse för att man inte går in och intervenerar direkt hos paret i fråga utan håller sig på lite distans. Den svenska modellen.
Den svenska modellen av utrikespolitik diskuterades i riksdagen i dag. Av vad jag har förstått demonstrerade utrikesminister Carl Bildt ännu en gång sin arrogans och att han måste platsa högt på listan över världens sämsta utrikesministrar.
För övrigt är det quiz i afton igen, en aktivitet som kan vara i fara i framtiden för min del eftersom det för femtielfte gången planeras schemaomläggningar på jobbet.
Visst, det är bra att ha ett jobb.
Men vad är ett jobb om man inte har något vettigt privatliv?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bråk, Grannar, Relationer, Lappar, David Batra, Grannbråk, Kristianstad, Utrikespolitik, Carl Bildt, Moderaterna, Quiz, Jobb, Fritid

Varför detta ständiga stökande och bökande?

Jag har semester nu och har snart haft det i en vecka som bara runnit iväg.
Jag har tagit det lugnt, varvat ner och mest försökt att umgås med goda vänner, inte förta mig och vara alltför ambitiös.
Fredag kväll var vi några av det som väl nu får anses vara ett järngäng (en liten grupp vänner man skulle kunna bygga en bok eller en film kring, kanske) som träffades på stamstället, Pickwick här i Malmö.
Sedan delade vi lite på oss (och sågs en stund igen senare) och vi var tre stycken som gick till ett annat klassiskt Malmöställe, Siesta (bilden ovan) på Gamla Väster (något Nya Väster finns det däremot inte).
Vi åt lite och drack lite och umgicks och hade det rätt bra fastän kvällen nu var märkbart svalare än de senaste veckornas kvällar.
Strax före stängningsdags hördes mörka, skräniga mansröster från någon sidogata och ett gäng vuxna killar drog förbi och försökte tydligt uppträda provocerande, men utan att gå över gränsen och ge sig på någon.
En teori var, att det var AIK:are som var i Malmö för att kolla lördagens allsvenska fotbollsmatch mellan MFF och AIK och som var ute för att "roa sig" i Malmö. En polisbil dök upp och det skräniga gänget försvann någonstans i kvarteren.
När jag cyklade genom centrum på väg hem var det mycket folk i rörelse och mycket polisbilar som liksom stod på vakt, beredda på det värsta.
Under kvällen hade också Möllevångsfestivalen startat i en annan del av stan. Så egentligen borde det väl varit en folklig och festlig kväll i Malmö, och i mångt och mycket var det nog det för de flesta av oss.
Men alltid finns det några, som det här gänget på Gamla Väster, som gör vad de kan för att det ska bli otrevligt i stället. Folk som tydligen tycker att en festlig kväll innehåller våld och slagsmål och stök och bök.
Lördagen var i alla fall av allt att döma en framgång för det glada och positiva Malmö med fortsatt festival på Möllevången och vinst för MFF mot AIK.
Tillresta AIK:are fick finna sig i både kostsam polisövervakning och att åka hem utan poäng.
Jag har väl inga överdrivna illusioner, men tänk om alla var lite vänliga och omtänksamma mot sina medmänniskor i stället. Vilken härlig stämning det skulle kunna vara i Malmö då, alltid.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bråk, Våld, Malmö, Möllevången, Gamla Väster, Möllevångsfestivalen, Polis, Fotboll, AIK, MFF, Huliganer

Konsten att bekräfta fördomarna

European Social Forum pågår i Malmö sedan några dagar.
Det skulle förstås gå lugnt och stilla till enligt arrangörerna. Andra trodde att det skulle urarta i bråk och kravaller och skadegörelse.
Och i kväll, lördag, blev det bråk och slagsmål med polisen och skadegörelse och hela baletten. Snacka om att leva upp till fördomarna!
Jag vet att det är en seriös tanke bakom. Men vad kommer folk att minnas av detta möte i Malmö?
Jo, idioterna som gick bärsärkagång (jo dom kommer givetvis att skylla på polisen) i ESF:s namn.
Med sådana vänner behöver inte vänstern och de alternativa rörelserna några fiender.
Högern jublar givetvis.
Sök hjälp för fan, men inte här i Malmö.
Gör upp på någon öde ö i stället.

Jah Hollis

Andra bloggar om: European social forum, höger, vänster, Malmö, ESF, kravaller, polis, huliganer

Vad gör man när grannar förpestar livet?

Jag bor i en hyfsat lugn, om än inte särskilt välbärgad, del av Malmö. Största problemen är väl att det är rätt mycket trafik och att det gör att luften inte är så hälsosam. Här kan vara rätt skräpigt och ostädat och det förekommer väl en del våld och kriminalitet.
Men i stort har vi väl ungefär samma problem som hela stan dras med.
Även om segregationen i Malmö är välkänd.
Dock har vi, just i kvarteret där jag bor, problem med med ett antal människor som beter sig enormt störigt mot sin omgivning. De har gjort det sedan de flyttade hit och trots mängder av klagomål har det egentligen inte hänt något.
Deras hyresvärd verkar inte bry sig och polisen har bara blandat sig i när saker och ting har urartat. Många boende har tappat tålamodet och helt enkelt flyttat (nu är det inte längre något direkt problem eftersom det är bostadsbrist i Malmö och det dessutom står danskar på kö för att få flytta hit).
Det märkliga är, att de här människorna verkar sätta en ära i att bete sig så avigt man bara kan mot sin omgivning. Man tycks vilja visa att man skiter i alla regler som finns för att underlätta samlevnaden.
Vad är det då för problem det handlar om: Jo det är ett väldigt gapande och skrikande och framför allt tutande med bilar, alla tider på dygnet. Det är nerskräpning och allmän förstörelse av miljön.
Just i detta ögonblick, när jag skriver detta står det någon här nere och tutar med bilen så det ekar mellan husväggarna. Att lyfta på ändan och gå och ringa på en porttelefon ingår visst inte i repertoaren hos dessa människor och deras uppsjö av vänner och släktingar.
Den som dristar sig till att påpeka detta ska ha på käften, får saker kastade på sina fönster eller ”ska dö”.
Jag har själv råkat ut för alltihop.
Hela beteendet är helt obegripligt. Jag är inte ensam om att tycka det, men vart ska vi vända oss för att få hjälp?

Jah Hollis

PS. Det finns naturligtvis fördelar med att bo här. Annars hade nog även jag flyttat för länge sedan. DS: