Så är det Beatles-tid igen. George och Giles Martins känsliga, men ändå rätt ordentliga, omarbetning av en rad Beatles-original till Cirque de Soleils föreställning Love sätter än en gång stråkastarljuset på låtarna som nu alla har blivit någonstans runt 40 år.
Som gammal Beatles-fan var jag tveksam, men jag faller för detta trick. Musiken är så bra, så oöverträffat bra och omarbetningen visar än mer på varför Beatles håller än i dag.
Trots att det fanns pop och rock före Beatles, och de kopierade själva en hel del innan de började skriva egna låtar, så började en ny era i och med deras genombrott.
Michael Walker skriver till och med i sin bok Laurel Canyon att Beatles, när de tog USA med storm 1964, helade den nationen efter mordet på JFK några månader tidigare.
Och både i USA och stora delar av övriga världen påverkades musik, livsstil och mode av Beatles. Framgångsrika grupper, de mest tydliga exemplen är väl ELO och Oasis, har byggt sina karriärer på Beatles musik.
Att Danger Mouse lyckades slå musikvärlden med häpnad i en ny, nedladdningens, tid genom The Grey Album, som bygger på Beatles vita dubbel-LP talar för sig själv. Ingen artist eller grupp inom någon genre, inte ens Dylan eller Motown som helhet eller Stones eller James Brown eller Bob Marley, har gjort vad Beatles gjort. Lyssna på Love så förstår ni att så är det bara.
Vill ni sedan fördjupa er, så leta reda på Ian MacDonalds bok En revolution i huvudet – The Beatles inspelningar och 60-talet (Revolution in the Head. The Beatles’ records and the Sixties). Fantastisk läsning och en historielektion man bara njuter av.
”Man, You should have seen them
kicking Edgar Allan Poe…”
Jah Hollis
