Ultimat avkoppling

Att sy är på riktigt terapi för mig. Jag blir avslappnad, glad och lugn av att sy. Så när jag känner att jag bara MÅSTE sy, men inte har nått projekt på gång att ta tag i och lite för lite tid för att börja på nåt, så syr jag mig en kjol. Det går fort och lätt och resultatet blir alltid bra.

Senaste alstret är denna:

Den här gången hade jag lite mer tid än för bara sömnad, så jag gjorde faktiskt ett nytt mönster. Jag tyckte att det jag hade var lite för kort och istället för att höfta till det lite längre varje gång, gjorde jag ett nytt. Och det blev perfekt! Den sitter verkligen som en smäck! Jag passade också på att rita det i en variant med sex våder, för det tyckte jag passade bra till det här tyget.

Det gröna hjärttyget har jag förstått fanns på IKEA för länge sen. Jag har fått det av min mamma och det tillhör mina verkliga skatter. Det svarta är en smalspårig manchester/babycord som fanns i gömmorna. Den här gången sydde jag med linning och knapp samt dolt blixtlås i sidan. Bred fåll, liksom på alla Hello-kläder.

Mönstret konstruerar jag utifrån beskrivningen på A-kjol från Sew what! Skirts som är en fantastiskt inspirerande bok jag verkligen rekommenderar!

Kjolar

En kollega och kär vän firade i vintras sin 50-årsdag med en resa till Gambia. Ett vackert afrikanskt tyg kom med hem och skulle förädlas till en omlottkjol.

Först en toille: Och ni känner mig vid det här laget – toiller ska vara roliga att sy och gå att använda om de passar, så en tunn bomullschambray kom väl till pass. Mönstret ritade jag utifrån Sew what? – Skirts! och hennes egna mått förstås. Och den passade perfekt på första försöket!

En toille ska visserligen vara användbar, men måste också vara snabb och enkel, så en rullfåll med en melerad broderitråd blev perfekt. Tråden matchade dessutom min traderafyndade breeeeda snedslå perfekt, så jag blev ju helt enkelt tvungen att “offra” hälften :)

Denna är så smal så det behövs inget hål för att trä igenom knytbandet, utan man kan bara sno den om sig. Jag sicksackade ihop invikskanterna mitt på bandet, för en snygg avslutning.

Tur att jag gjorde en toille kan man också säga, eftersom jag då lärde mig hur enkelt det är att tänka fel på knytbanden, så de här är lite korta och får knytas mitt bak.

Så till den riktiga kjolen:

Här har jag gjort knytbanden som en bredare linning och därmed också sytt ett knapphål i linningen att trä bandet igenom. Jag har också lyckats tänka rätt på knytbandslängderna, så det ena är så långt att det går genom hålet i linningen, runt hela vännen och knyts i sidan.

Jag råkade ha ett perfekt kantband i rätt gröna färg, men det var lite smalt och min erfarenhet av det är att sömmen lätt hamnar för långt ut på själva tygstycket att det lossnar när man tvättar det. Gissa om jag var nöjd när jag kom på att det faktisk går att sy på med sicksack! Hoppas nu bara att det håller.

Ett försök till detaljbild:

Sommarkjol

Det här var nog största fyndet i somras. En cirkelrund stooor duk på en loppis som inte såg nåt värde i 70-talstextilier… 10 kr gav jag för duken. En sax, en bit muddväv och en resår senare blev det en härlig sommarkjol!

På bilden är den alltså vikt i fyra delar, så riktigt rejält med vidd är det! Jag älskar halvklockade kjolar. Helklockade kan nästan bli lite för mycket, men den här kjolen är härlig. Strax under knäna räcker den, så ni förstår att det var en rejäl duk jag fick tag på! :)

Ugglor

Tidigare i våras provsydde jag ett mönster från en tysk sömnadstidning. Jag är dålig på att sy toiller bara så där, utan jag väljer ett tyg jag gillar, men kan tänka mig att “sumpa” om det inte alls funkar. När jag beställde uggletyget från Znok tidigare, så var det instickat en smutsrand mitt på tyget och då var Jenny så snäll och skickade en ny bit. Det ledde ju till att jag faktiskt har ganska mycket uggletyg, så då kunde jag riskera ifall det inte skulle bli så bra som jag tänkte mig :)

Men det blev det. Efter lite trixande i alla fall!

Jag tror jag gjorde nån märklig rörelse precis när dottern tryckte på knappen, men man ser den nu skapligt i alla fall. Jag tyckte det blev en lite roligt kombination med det barnsliga(re) tyget och den lite damiga modellen med draperingen. Dock har jag sytt in den en dryg dm jämfört med mönstret, trots att jag stämde perfekt med måttabellen. Märkligt! Men ärm- och sidsöm vid byst och midja är minskat med upp till en dm mot hur det var från början. Så nu är jag nöjd. Innan var den lite tältliknande… Jag är ju inte direkt smärtast i världen, så att klä sig som om man vägde ytterligare 15 kg kändes inte som den bästa idén ;) Men så här är jag nöjd.

Hej igen!

När man ska återta bloggen ska man göra det med ett paradnummer och inte en ursäkt, tycker jag!
Så här kommer den – min finaste sommarklänning:

Mönstret är från min svärmors samling. Jag gissar 60-tal eller tidigt 70-tal på denna. På den tiden var ju de flesta mönster bara i en storlek och jag har den fantastiska glädjen att ha ungefär samma mått som hon hade då, så jag kan använda dem ganska så rakt av. Och hela guldgruvan har jag fått att ösa ur. Det är jag enormt tacksam för!

Tyget vill jag minnas att jag har fått från finaste Karina Tant Trassel, en internetbekantskap som jag också haft glädjen att möte IRL vid ett tillfälle. Vi träffades för att vi har barn som är födda i princip samtidigt. Hon är en hejare på att hitta fina 70-talstyger på loppis och ibland byter vi – hon har tyg och jag har tex en gammal overlock eller sömnadskunskaper :) Nöjda brukar vi bli båda två. Inte minst denna gång. Visst är det fantastiskt!

Baktill har klänningen ett långt, dolt blixtlås och en knäppt slejf som hänger löst. En detaljbild av ryggen kommer här:

Tyvärr lyckas jag inte riktigt få fram den fina petrolblå färgen som finns i tyget på bilderna. Även knappen har den nyansen.

Jag är så nöjd, så nöjd med min klänning och har fått en hel del positiva kommentarer när jag har den på mig. Det är kul! Jag är också väldigt nöjd med hur tygets mönster hamnade vid tillklippningen. Det var inte planerat, men jag tycker det blev supersnyggt. Alldeles särskilt nöjd är jag med halsringningen och att det nästan ser ut som en blomkrage.

Och till på köpet har jag nu också “kommit ut”. Det passar väl bra, så Pride-vecka det är här i huvudstaden ;)

Avslutningsvis vill jag tacka Popcorn för den fina utmärkelsen jag fick i slutet av maj. Tack! Jag blev glad och den värmde mycket i en intensiv och jobbig period. Jag är ledsen att jag inte kunde ta tag i det då, men nu blev det gjort i alla fall.
Enligt reglerna ska man berätta åtta saker om sig själv, så jag gör ett försök. Nummer 1 får vara att ni fick se hur jag ser ut ovan :)

2. Jag är en “friskt vågat, hälften vunnet”-person. Det gör att jag ibland ger mig in i saker som inte blir så bra.

3. Jag är en fixare också. Så jag kan oftast fixa till det rätt bra ändå :)

4. Jag är enormt svag för choklad, lakrits och glass. Gärna kombinerat. Som i Hemglass-glassen Tyrkisk peber. Mmmm.

5. Jag dricker inte kaffe, men gärna te. Fast bara svart. Med mjölk i. Inget rött eller grönt eller så, alltså.

6. Jag har tre systrar och en bror. En syster bloggar här: Kokoskarusellen. Hon är en otroligt begåvad konsthantverkare.

7. Jag gillar att sjunga, men med tre barn i aktiva åldrar hinns just nu ingen kör med, tyvärr.

8. En av fördelarna med att bo i Stockholm är att pendla till jobbet. Det är min lästid. Det blir ganska mycket på en vecka när man sitter på t-banan en timme varje dag. (Det gäller att så nåt positivt i det också!)

Sen ska man också skicka den vidare till fem personer, men den biten hoppar jag över den här gången.

Retroringar

Retroringarna från Mjuka tyger köpte jag till mig själv. Tur jag tog i lite, för lilla Loppan ville väldigt gärna också ha en tunika. Och trekvartsärmar skulle det vara. Som tur var var KlaramedK hemma hos oss just då och hade en tröja med trekvartsärmar, så vi verkligen kunde bekräfta att det var så det skulle se ut :)

Jag är egentligen inte så mycket för sån däringa mor-dotter-matchning, men när de ber så snällt att man ska sy till dem så för man ju göra det. Även om man redan var på väg att sy en till sig själv!

Först lekte vi lite med självutlösaren:

Det gick väl så där, kan man säga, men vi hade roligt…

Sen fick vi fotografhjälp, och då kunde Loppan själv gå igång med poserandet och cirkustricksen!

Min tunika är från mitt mönster från Svenska mönster.

Loppans är Ottobre Creative Workshop 301 stl 110 med trekvartslånga trumpetärmar och förlängd och utställd till tunika. Av den enkla anledningen att mitt egna 110-mönster har gått upp i rök! Och Klara – jag har tom städat syrummet så du inte skulle tro dina ögon, men mönstret kom ändå inte fram! ;)

Grattis farmor!

Min kära farmor har också fyllt år! Även denna present kom iväg lite sent, men nu är den framme i alla fall. Hon fyllde 89 år och då tyckte jag tiden var mogen för ett Hello-plagg till farmor också.

En ganska lång kofta i velour. Jag minns faktiskt inte var jag fick tag på velouren, men det är en härlig plommonlila färg i alla fall! Mönstret kommer från Ottobre dam hösten 2009 och har i original både knäppning hela vägen och fickor. Jag tyckte om modellens enkelhet och gjorde den därför bara med en knapp högst upp och utan fickor.

Velour är ju, som bekant, omöjligt att fota, men jag kan lova att den är fin! ;)

Tunikor

Nu äntligen har jag kommit till att blogga igen! På tiden, kan man säga.

Jag börjar min comeback med att följdinlägget från det förra. Så här ser tunikan ut i lite bättre ljus och med bättre kamera!

Mönstret är samma tunikamönster från Svenska mönster som jag använde till min systers fordonströja. Det är uppbyggt av olika delar som går att kombinera lite som man vill. Här har jag en slät, längre livdel och puffiga ärmar med kantband. De syns ju lite dåligt på den här bilden, men syns bättre på livebilden i det tidigare inlägget.

Innan jag vågade på att sy i det dyra, fina tyget från Vamlingbolaget, sydde jag mig en toille i en trikåstuv från Ohlssons:

Här har jag använt samma puffiga ärm, men livdelen har dels ett ok med rynkad nederdel och är också kortare. Den här trivs jag jättebra med, men jag har tagit av ok-delen lite till när jag ska använda den nästa gång. För det blir definitivt en nästa gång. Eftersom jag sydde stl 40 till min syster, kunde jag prova den och känna efter hur jag ville ha det. Resultatet är 40 över bysten och 42 över axlarna och det sitter numera som en smäck. Nästa variant blir nog att rita långa ärmar. Som man kan se på fordonströjan till syrran finns det också släta korta ärmar och det är i så fall de som kommer ritas om till långa.

Presentmoln

Karin, som är missionsföreståndare i Baptistsamfundet, fyllde 50 häromhelgen. Det fick bli startskottet för min pastorströjssömnad.

I en gammal Ottobre dam (förra hösten, tror jag) hittade jag ett mönster på en polotröja. Jag lånade också en kompis pastorströja från Clergy Collection och mätte lite och kollade hur kragen var sydd, mm. Sen ritade jag och höftade lite och fipplade lite hitan och ditan och till slut blev det ett turkost pastorsmoln av det hela:

Karin är en mycket hängiven scoutledare och en glad och sprallig person, så jag hoppades att det här var nåt som skulle falla henne i smaken och det gjorde den också!

 

Samma helg var lilla Loppan på 4-årskalas på ett sk “lekpalats”. Fast hon var nog i sjunde himlen, tror jag. Lycklig var hon i alla fall. Och en present skulle med förstås!

Här blev den en grön molntröja med lång ärm med mudd i ärmsluten. Istället för kantband har jag gjort en mycket smal mudd (35 mm som dubbelvikes) och sen stickat ner sömsmånen med kedjesöm. Det syns dåligt på den här bilden men blir lika snyggt som kantband, tycker jag. Och tar också bort “pyjamaskänslan” som kan uppstå när man syr tröjor i det här och liknande tyger med mudd och muddkant i samma färg.
Mönstret är mitt eget och molntyget kommer från jnydesign

Redo-favvo-klänning

För många år sen nu, köpte jag en tröja på KappAhl som blev en riktig favorit:

Jag gillar båtringningen med den breda mudden och jag gillar att det är två olika röda färger på ränderna. Den är välanvänd! Tyvärr var den en sån sort som krympte lite, lite för varje tvätt och till slut var vi “At the point of no return”. Den var för kort. I både ärmar och liv. Jag la då undan den och tänkte att jag skulle använda bålen/livet för att sy en klänning till lilla Loppan och ärmarna skulle bli tights. Det blev aldrig av. I alla fall inte innan hon hade för långa ben för att ett par tröjärmar skulle räcka till tights. Och vilken tur! För nu under höstutmaningen, fick jag en kreativ vision och har förverkligat den också.
Inte vet jag om båtringning var modernt på 40-talet, men det var en 40-talsklänning som dök upp i mitt huvud i samma tankelinje som min gamla favvotröja. Tänk knytblus, vida, svepande ärmar och vippig kjol:

Och här är nya favvoklänningen! Jag är sååååååå nöjd, så ni anar inte! Jag har alltså klippt av ärmarna. Använt mina mönsterkonstruktionskunskaper och ritat en ny ärm, med mycket vidd och klippt av nederdelen av de gamla ärmarna, sytt in dem, så de smiter tätt åt vid handleden och sytt på som förhållandevis långa muddar på de nya ärmarna. Och så sytt fast dem på livet, förstås.
I tröjans nederkant klippte jag bort fållen (orkade inte sprätta… och så här i efterhand kan man ju fråga sig om livdelen på klänningen hade blivit för lång då), klippte ut en kjoldel efter samma mönster som den här, den är halvklockad alltså med en enda sidsöm, och sen sydde jag fast den längst ner. Den snygga fållen har jag visst inte fått nån bra bild på, men jag har alltså bara sytt en enkel rullfåll med en melerad broderitråd i svart och rött, som jag köpte från Bibbi häromsistens.
Jag är så grymt nöjd, har redan använt klänningen flera gånger och får mycket komplimanger för den!

Räkenskapens dag

Jag tjuvstartar. Höstutmaningen pågår till den 30 november och jag räknar faktiskt med att hinna med något mera tills dess, men nu tjuvstartar jag redovisningen i alla fall.

En summerande reflektion till att börja med:
När det gäller att sy till mig själv har jag inga mönster som jag så där direkt vet passar. Och jag hade en del finare tyger hemma som jag verkligen ville sy av, men som inte räckte om jag misslyckades… Alltså blev jag tvungen att sy toiller, dvs ett provplagg för att, vid behov, justera mönstret efter. Jag är KASS på provplagg. Tycker det är såååååååååå tråkigt. Men då kom jag till insikten: Om man syr “provplagget” i ett tillräckligt snyggt tyg, så blir ju det ett extra plagg i garderoben. Så det har jag gjort. Och alla blev användbara, några på första försöket (puh!), andra efter lite justeringar…

Jag är mycket nöjd med min nya garderob. Men jag är nog mest nöjd med att jag varit så “duktig” och sytt toiller. Det känns lite som att ha tagit sig över ett hinder.

Men nu ska ni få se vad jag har gjort (hittills):

Här ligger hela härligheten i en hög, underifrån:

Svarta byxor (toille, ska justeras lite till, visade det sig…)
Rutig kjol
Mönstrad kjol (toille)
Blommig kjol
Röd och svart redo-klänning (SUPERnöjd!)
Svart jumper (toille)
Blommig tunika (toille)
Grå mönstrad jumper
Grön jumper
Svart och grå tunika

I pipeline ligger en skjorta som inte riktigt blir som jag vill samt ett par lila byxor (efter att jag justerat om de svarta lite till). Något av det ska bli klart på måndag, var det tänkt.

Men nu börjar jag med kjolarna:

Överst en förädlad gardin, som fick bli min toille. Jag har använt den flera gånger och känner mig så fin! Mycket komplimanger får jag också. Efter att ha använt den en gång, insåg jag att den behöver en underkjol i alla fall…

Den rutiga ser lite blek ut på bilden, men färgskalan är ljungrosa/grön. Tyget är ett ylletyg som jag hittade på en av de mest inspirerande tygaffärerna jag vet – Dollys tyger på Norrtullsgatan i Stockholm. Dock har hon usel mudd, så de provar jag mig inte på längre. Den är fodrad med grönt acetatfoder.

Den blommiga blev lite skrikig i färgerna på bilden, men är lite lugnare på riktigt. Tyget är från Hilco och inköptes hos NeaNobelle på Syfestivalen. Jag hade glädjen att vinna en fribiljett hos henne, så då kunde jag väl åtminstone köpa tyg för samma summa.

Alla har insnitt i midjan och dold dragkedja i sidan. Den lila har en snedremsa i midjan, den rutiga är fodret fastsytt räta mot räta och sen en stickning och den blommiga har en infodring i midjan.

Mönstret har jag ritat med inspiration och utgångspunkt i Sew what! Skirts. En härligt inspirerande bok, som får allt att verka lätt och roligt. Vilket det ju också är. Jag skulle vilja översätta den…!

To be continued…

Vuxna fordon

Efter måååååånga om och men har jag nu lyckats installera och få igång Windows Live Writer. Jag fick tips om det efter mitt förra utbrott på Bloggers bilduppladdningsverktyg som vänder bilderna fel ibland. Och vägrar vända rätt. Fördelen med Live Writer, som jag förstod det, var att man kunde se precis hur inlägget blir innan man publicerar det. Och det är ju bra. Men jag blir ju inte gladare av att se redan nu att bilden i alla fall vrider sig…??? Jag fattar ingenting! Varför blir det så här??????? Så VANSINNIGT frustrerande.

Men jag gör som jag gjorde förra gången och publicerar nu i alla fall. Fördelen nu är åtminstone att bilden behåller de rätta proportionerna trots att den ligger ner. Blogger gjorde om proportionerna så att stackars syrran såg ut som en flodhäst! Så kan man ju inte ha det. Nu ser hon mera som vanligt ut, men omkullvält Det får vi väl stå ut med. Suck.

I alla fall har jag sytt en fordonstunika till min lillasyster. Det är hon som går på Capellagården och vid ett besök i mitten av augusti gjorde vi en djupdykning i mina tygförråd och decimerade dem ganska kraftigt på ffa retro-/vintagetyger som fick bli min födelsedagspresent till henne. Måååånga påslakan som räcker till mer än vad jag behöver är därmed halverade och andra halvan bor på Öland.

När det kom till det här tyget, så kände jag dock att det här är min grej, så då ville jag inte bara ge bort tyget, utan ge bort ett Hello-plagg istället. Hon fick alltså skicka mig ett mönster hon har använt och som hon vet sitter bra och så sydde jag en tunika efter det:

Det är svårt att visa barnkläder platt på golvet. Vuxenkläder omöjligt…! Så även om bilden då är tippad (Grrr!) så kommer den ändå här:

Tyget är fordonstyget från mjukatyger.se. Mönstret kommer från Svenska Mönster. Modellen är min fina syster (en av dem…). Belöningen för mig var att jag fick ett bra mönster att rita av som jag dessutom kunde prova ett färdigt plagg av! Win-win-situation, med andra ord. Så nu har jag ritat av mönstret till mig också i alla varianter och gjort om det så att det är 42 över axlarna och 40 över bysten och därmed gjort om ärmhålsskärningen lite. Jag har redan testat det till mig också och det ska ni snart få läsa mer om!