Säkerhetsnålar är inte alltid bra...

I 10 år har vi varit kompisar, Designer 1:an och jag. Men nu ser den ut så här!

Redan i vintras, när jag åtagit mig att brodera namn på en dopklänning åt en vilt främmande människa som ringde mig på telefon, strulade diskettstationen. Det här är en tidig Designer 1:a, så den har faktiskt något så antikt som diskettstation... Jag ringde Husqvarna och frågade vad det kunde tänkas kosta att reparera den, och minns bara att jag tyckte att det lät dyrt. Dessutom hade maskinen då nyligen varit inne på reparation då back.knappen behövts bytas. Började inse att en 10-år gammal maskin kanske inte skall repareras längre. Den har ju faktiskt gått bra nog länge och fått jobba en hel del, så den kanske börjar närma sig pensionsåldern?!
Men så lyckades jag lirka till en knapp på diskettstationen, så att det gick att brodera, och maskinen levde vidare.
Förra veckan skulle jag brodera igen, och nu funkade det inte längre att lirka med den. Tillkallade maken som gjorde en undersökning, och han hann få syn på en säkerhetsnål inne i diskettstationen, men sen rasade den vidare längre in i maskinen... Inte bra! Jag kan gissa vilken liten familjemedlem som varit framme...Så småning om fick han dock ut nålen, men också en fjäder, och diskettstationen funkade fortfarande inte. Alltså hamnade maskinen på det stora operationsbordet, och visade sig behöva en transplantation av ny diskettstation. På vilken vi nu väntar på leverans.
Det är ju ett riskprojekt att låta maken göra jobbet, i stället för att lämna in den på reparation. Men hur många tusenlappar skall man kosta på en gammal maskin? Som symaskin funkade den i och för sig fortfarande alldeles utmärkt, även om broderienheten var utslagen, men jag vill ju helst ha en komplett maskin. Om han inte lyckas få i hop den i funktionsdugligt skick får jag väl önska mig en ny maskin. Den här fick jag i 10-årig bröllopspresent, och nu är det snart dags för jämn bröllopsdag igen...
I väntan på fungerande symaskin får jag ägna mig åt annat. Sånt här till exempel!

Strandväska

Jag skulle sy en strandväska åt P, en enkel kasse med möjlighet att stänga med en knapp. Liknande Ls polkagrisväska, som hon i sommar använt som badväska. Men även i en badväska kan det ju vara bra att kunna hålla reda på nycklar, mobil och andra småsaker, så av bara farten blev det två fickor utvändigt och fyra invändigt. Tre med blixtlås, en med knapp och två med resår i kanten. I en av de invändiga fickorna dessutom en hake för nycklar.
Yttertyget en härlig blomsteräng, ett blekt nytryck av ett 70-talsoriginal. Fodret är en vindpoplin. Jag tänkte mig att den skall vara lätt att skaka sand ur om man transporterat sandiga badhanddukar. Modellen är en långsmal dagiskasse. Botten förstärkte jag med ganska styvt vliseline, så det hela blev någonstans mitt emellan en kasse och en väska.

Passpåse

Dotter P har varit ute på resa på egenhand, till ficktjuvarnas Barcelona. Några sådana träffade hon tack och lov dock inte på.
När hon packade inför resan hittade vi bara en säkerhetspåse i knallblå, plastig nylon, som härstammade från mina tågluffningsäventyr på tidigt 1990-tal. Jag vet att vi skall ha flera bättre och bekvämare påsar hemma också, men huset är stort och ordningen inte alltid den bästa. Insåg efter att ha letat på de logiska ställena att det nog går snabbare att göra en ny än att leta genom alla ologiska ställen.
Resultatet blev denna betydligt behagligare påse, och dessutom mera i Ps stil. Två blixtlåsfack framtill och ett stort fack bakom dessa med ett litet lock med tryckknappsstängning. Alltihop kantat med snedremsa. Ena blixtlåset hamnade aningen snett, men jag blev ändå nöjd med resultatet. Jämfört med alternativet är denna hur snygg som helst!

Allt är inte svart eller vitt

Det finns gråa nyanser också...Detta är sommarens kofta. Ja, det vill säga, den är stickad i sommar. Den har inte behövts användas i sommar!
Jag hade 7-bröder garn i flera olika grå nyanser som borde kunna bli en kofta. Letade lite hastigt för att se om jag skulle ha hittat något mönster med flera nyanser av samma färg, men hittade inget. Dessutom gillade jag det mönster jag använt till min bambukofta, så jag beslöt att använda det igen. Med ett helt annat materialval(ull), och uppdelat i färgfält, blev det ändå en helt annan kofta.
Bambukoftan blev också för stor. Nu använde jag samma mönsterstorlek, men gick ner från stickor 4 och 5 till stickor 3½ och 4. Då blev den mera lagom i storlek.


Kanterna är svarta, det slätstickade partiet nedtill plus fickorna är mellangrå, midjebandet i rätstickning mörkgrått och axelpartiet naturvitt. Jag hade ytterligare en ljusgrå nyans samt helvitt, men det skulle ha blivit för rörigt att blanda in fler färger.
Dumt nog tänkte jag inte efter då jag stickade ärmarna. Jag bytte sticksätt/ färgfält enligt vad som var angivet på mönstret( som i grunden alltså är enfärgat). Först när koftan var hopsydd insåg jag att det skulle ha blivit både snyggare och mera prektiskt att förlänga det grå partiet så att detta kommit i höjd med det grå på bålen. På så vis hade armbågspartiet blivit grått och inte vitt, vilket ju kan vara en fördel ur tvättsynpunkt...
Men där gick gränsen, jag orkade inte sprätta i sär och börja om med ärmarna. Den första ärmen var nämligen uppriven och omstickad nästan i sin helhet redan en gång, eftersom den blev för snäv. Ena framstycket är också till hälften omgjort, efter att jag upptäckte att skarven mellan det vita och den svarta sjalkragen som stickas i ett, inte blev snygg. Koftan har alltså gett mig många sticktimmar i sommar, mestadels ute på altan. Och så till Morden i Midsummer, förstås!

Tredje gången gillt

En ny solhatt ville jag ha. Detta fantastiskt färgsprakande tyg borde ju kunna matcha de flesta färger?! En gardin från en loppis i sommar.
Sydde först en hatt efter det mönster jag använt här. Kom ju inte i håg vilka ändringar jag gjorde då, så hatten blev för stor. Det skall klippas utan sömnsmån!


Till nästa försök tog jag det tyg jag använt som foder i ettan, ett egetfärgat lakanstyg i härlig sommarhimmelsnyans, och bara ett band av det blommiga tyget. Den blev ännu snyggare, och användbar i storlek. Dock hade jag valt att sänka sidostycket i stället för brättet, och det kändes inte helt balanserat.

Tredje försöket minskade jag mera jämt fördelat på höjden, både på brättet och sidostycket, och nu blev den bra!

Bildbevis för att hatten använts!

Årets dopdagsklänning

I dag har kusin E dopdag-9 år sedan hon döptes. Varje år har hon fått en klänning, mer eller mindre vit. I år har dagen redan firats för någon vecka sedan. Föräldrarna ringde en söndagmorgon och undrade om vi ville följa med på utflykt för att fira dopdagen. Då blev det en lite utmaning att med kort varsel även fixa presenten! Den hade funnits i tankarna, så jag visste vilken modell och vilket tyg jag skulle använda, men min overlock var inne på service, så sömnaden hade fått vänta. Två timmar senare var den dock klar och upphängd för fotografering. Och då gick det åt en del onödig tid till att hitta mönstret, som inte var där det borde ha varit...
Det går ju att sy även utan overlock, men man blir lite bortskämd.
Klänningmodellen är den samma som denna, storlek 134. Eftersom den är ganska kort fick det bli ett par trekvartslånga leggings också.

Badbyxor

Ett par badbyxor till M efter det vanliga kalsongmönstret. Röd täcksöm med vanliga symaskinen. Första gången han använde dem var han randig på benen efteråt. Jag vet inte riktigt om färgen släppt-verkar mindre troligt med baddräktstyg- eller om han helt enkelt blev solbränd genom tyget där ränderna är vita??!

Strandstickning

Att sticka på stranden är faktiskt inte så dumt! Mycket lättare att hålla ögonen på barnen då än om man försöker läsa... En stol behövs dock, åtminstone klarar inte jag att sitta på marken och sticka. En påse för garnnystanet är också en fördel, så att det inte rullar runt i sanden!
Jag tycker dessutom att dessa sockor påminner väldigt mycket om sommar och hav även till färgen!

Grönt och vitt

Grönt och vitt är en så fin kombination, både på blommor och underkläder! Det gröna är rester av bambutrikå, det randiga är bomullsjersey. Två par kalsonger, fyra par trosor i varierande storlekar.

60-tals klänning!

Svägerskan var här på barnkalas och jag erbjöd mig att sy en klänning till henne, allt för att lätta på trycket i tygskåpet. Hon föll för ett ljusgrönt 60-talstyg, inköpt via tradera för något år sedan. Tyget var nytt och hade fortfarnde etiketten kvar.Märkt med Österrikes flagga och bestod av 40% rayon, 40% bomull och 20 % akryl. Inga tvättråd däremot... Valde att inte tvätta tyget innan jag sydde. Risk för att det blir en engångsklänning, men då har den i alla fall blivit använd!

Utifrån hennes tygval föreslog jag ett mönster ur Ottobre 2/2008, som kallas just 60-talsklänning. Efter lite tvekan nappade hon på det, och blev nöjd med slutresultatet.
Fodret skulle också hämtas ur mitt befintliga lager. Det fanns någon grön variant också, men valet föll på ett knallrosa fodertyg som någon sytt till gardiner tidigare. Man kan ana fodret i urringningen och ärmhål i vissa vinklar Detta i sin tur gav upphov till rosa, blomformade knappar på fickorna. Något knallrosa skärpspänne hade jag inte hemma, så där blev det strass i stället!

Tack till svåger M för fotograferingen!

Harry Potter premiär för sista gången!

Denna vecka är den viktigaste veckan på hela sommaren för mina tonårsdöttrar. Det har ju varit premiär på den sista Harry Potter filmen. De har grundligt gått in för den! Mycket har de fixat själva, men i bland har jag fått vara med på ett hörn, eller på 8 m turbantyg tex, vilket berättigar mig att publicera detta i bloggen!

En McGonagall utstyrsel skulle förfärdigas. P fixade ett ståltrådsskelett till hatten, men sen fick jag hjälpa till med att klä in den. Hon hade letet fram ett tyg som jag gärna blev av med, en sorts tjock och styv wct från 1980-talet. Jag har två flyttkartonger av detta i olika färger, och kan inte riktigt begripa vad det använts till. Men till magikerhattar var det alldeles utmärkt, med avigsidan ut. Genom att klippa ett jack i det inre brättet gick det att kränga den hopsydda hatten över ståltråden. Sen sydde jag i hop jacket för hand, och sydde för hand fast ett foder i bomullstrikå, för att man skall slippa ståltråden direkt mot huvudet. Sen pyntade P hatten.

Minerva McGonagalls blus fixades mycket enkelt av min noppiga gamla skidpolo, som fick en vertikal rynktråd av silikonresår i krage och framstycke ned till bysten.

Av wct-tyget i rätt färg fanns dessvärre inte tillräckligt till en hel mantel. Det krävs ju några meter. I stället blev det ett svagt blommönstrat viscosetyg som jag hittade i skåpet. Även här vändes avigsidan, som var enfärgad, ut. Jag tänkte först att det nog blir en väldigt sladdrig mantel, men det visade sig att det blev ett väldigt snyggt, svepande fall av tyget. Läckert fladder vid gång! Ett brett slag av wct-tyget. Ok med mycket rynk bak, mera slätt framtill. Innerficka för trollstav, naturligtvis.


På midnattspremiären såg döttrarna ut så här! P som McGonagall, L som Luna Lovegood. Hennes mantel finns bloggad här. Glasögonen och rädisörhängena har P fixat.


18 timmar senare gick de tillsammans med sina kompisar på kvällspremiären. Då var P professor Quirrel. Numera kan hon konsten att knyta en turban av ett 8 m långt och ca 25 cm brett tygstycke! Säg inte att man inte lär sig saker av HP...
L gick som Bellatrix Lestrange (i mitten på bilden). Den kostymen hade hon fixat helt själv utan min inblandning. Jag är tacksam att hon inte ser ut så varje dag...

Bellatrix halsband som L gjort.

Två kompisar som Hermione Granger och en ung Nymphadora Tonks. Hermiones kjol är specialsydd av P av ett par gamla byxor, med en gigantisk ficka som mynnar i den fastsydda väskan. Den förtrollade väskan som rymmer hur mycket som helst! Tonks Hufflepuff-mantel är den jag sytt till L, finns här.

Det 11 hövdade gänget + en mugglarkompis tog bussen till bion, och väckte viss uppståndelse då de strosade runt på stan innan föreställningen! En bild tagen i flykten av en syster till en i gänget finns här.

Till sist, särskilt för Yngla, bilder på döttrarnas trollstavssamling. Till den är jag helt oskyldig!

Bohemian tunika

Såg detta mönster i Ottobre 5/2009, och tyckte att det såg ut som ett mönster åt L. Troligen eftersom det påminde mycket om denna topp/tunika. Kanske var det därför det grönrandiga tyget också kändes som ett självklart val. Fickorna var dock ingen höjdare, särskilt inte i randigt tyg. De skall vara lite snedställda, så då blir de inte mönsterpassade. Och trots gummiband i ovankanten hänger de ut och ser allmänt för stora ut.

Snabbfix

Jag var på stan och letade shorts eller halvlånga byxor på sportaffärerna. De brukar ha bäst utbud av funktionella shorts, med rejäla och smarta fickor. Hittade dock inga som passade utan for hem igen. Tur var väl det, för väl hemma insåg jag att jag nog faktiskt hade en del shorts i garderoben, och att halvlånga byxor var enkelt att fixa.

Dessa jeans har legat i garderoben några år utan att användas. Jag tror att tanken var att de skulle vara någon form av highwater längd, men på mig såg de bara ut att vara aningen för korta. De fruktansvärt fyrkantiga bakfickorna är heller inte klädsamma, jag vet inte hur jag tänkte då jag köpte byxorna.Upptill sitter de dock bra. Att bara kapa benen vore att gå miste om blixtlåsen i beneslutet. Och så var det detta med att jag gillar fickor:

Jag drog helt enkelt upp benslutet utanpå låret, så mycket det gick innan kanten började stick ut under fållen. På så vis bildades fickor på framsidan av benet, ovan knät. På baksidan sydda jag igen och klippte bort överflödigt tyg för att det inte skulle bli så tjockt. På framsidan har ena sidan ett knäppe, den andra sidan är en öppen ficka. Blixtlåsen i benslutet är dessutom ingångar till ytterligare två fickor med ingång från sidan, eftersom jag sydde fast fickpåsarna mot fållen.
Nu blir de förhoppningsvis använda åtminstone någon gång per år!

Nästa fix:
Vinterns favoritjeans hade fått hål på ena knät. Jag nöter alltid hål under högra knät på alla jeans, jag vet inte hur jag bär mig åt! Det vänstra knät kan se i stort sett onött ut, när det går hål på det högra. En del betalar ju dyrt för att köpa nya jeans som ser slitna och trasiga ut, men det har jag aldrig förstått mig på... Jag lappar mina jeans, men jag använder ogärna lappade jeans utanför hemmet. Alltså blir de oftast liggande, jag behöver inte så många par. Och korta jeansshorts är inte riktigt heller min grej. Nu räddadde jag favoriterna genom att kapa benet strax ovan hålet, och sy på en bred kant av tyget från underbenet. Eftersom modellen hade raka ben fungerade det utan extra anpassning. På så vis fick jag en längd nedanom knät.
Detta par har fortsatt att vara favoriter, de är så skönt inbodda! Snart har jag väl nött hål på kanten nedan om knät också...
Tröjan på bilden är också en Heimlaga. Jag hittade i Härmä i fjol en bit svart viscosetrikå med flera konstiga tryck. Kanske någon sorts provbit från textilindustrin. En stor blomma, som för mina tankar till allmogemåleri, fick pryda framsidan. Tröjan blev ganska lång, eftersom jag ville få plats med hela blomman. Ärmar och baksida av enfärgad svart viscose. Det tryckta tyget är dock tryckt på vitt tyg(!) så vi får se hur färgerna förändras efter några tvättar.