Köksvantar

...grillvantar, pannlappsvantar?  Sådan saknades i Ls kök. Yttertyget rester av ett tyg jag får många år sedan köpte under någon resa. Jag tror det var i Frankrike? Fodrade med bordsfilt + rester av joggingtyg, tror jag. Dessa syddes i juli, därav tveksamheterna.
 

Fodervantar

M cyklar även när det är -30 grader och då behövs varma vantar. Händerna liksom hela M är långsmala, så det är inte alldeles enkelt att hitta handskar som passar. Hittade ett par rejält stora handskar på second hand, såg nästan ut som grillvantar. Tillräckligt långa var de i alla fall. För att få dem att sitta bättre på händerna och också göra dem varmare stickade jag ett par enkla enfärgade vantar att ha inuti. Kombinationen Nordlys (75% ull) och Drops Alpacka Silk hade jag nyss använt i ett annat projekt, så då fortsatte jag med nystan som var framme. Vantarna stickade på frihand utan särskilt mönster. Huvudsaken att de passar händerna och i handskarna, synas ska de ju inte.
 

Grillvantar

 Grillvantar/pannlappar håller i många år, men nyligen slängde jag ett par som det nötts/brännts hål på. I stället blev det ett nytt randigt par. Ett litet projekt men används i stort sett dagligen. Det är kanske sånt man borde sätta ner mest tid på?

Konsten att filta

Köpte några nystan Felting Art från AdLibris förra vintern. Ursprungstanken var att sticka tofflor, men jag kom av mig. Under hösten prövade jag i stället att sticka ett par vantar åt A. Svårt att veta hur mycket ullen skulle krympa vid maskintvätten, men jag tyckte jag tog i ordentligt i storlek när jag stickade. När jag tidigare filtat vantar i maskin med annat garnmärke tyckte jag de krympte för lite på 40 grader, så nu prövade jag 60 grader direkt.Resultatet blev jättegulliga pansarvantar till någon nallebjörn kanske... Tog ingen före-bild på dessa vantar, men hade däremot klokt nog ritat av konturerna och angett maskantal för vidd och tumme. Grovt sett kan man säga att vantarna krympte till hälften på längden och med en tredjedel på bredden. Tror att jag använde stickor 5,5. 

 Fortsatte så med ett större par och nöjde mig med att tvätta i 40 grader. Använde ulltvättmedel, men slängde med lite vanlig tvätt också i maskinen. Funkade bra, ullen luddade inre av sig på tvätten vilket jag hade befarat. Vantarna tovade heller inte i hop sig invändigt, inte heller i tummarna. Men jag tror att det är en fördel att sticka tummarna lite överdimensionerade, åtminstone till barnvantar. När vantarna kommer ur maskinen har jag försökt dra dem till önskad form, lite smalare runt handloven till exempel. sen har det tagit något dygn innan de torkat helt. Andra försöket blev i alla fall ögonmåttsmässigt av någorlunda lämplig storlek till

 

Sist ut i vant-trion ett par till dotter L. På den otovade bilden är det Gs hand som skymtar, och hon har väl något mindre händer än L, men det ger ändå en uppfattning om tovningseffekten. Medan man stickar känns det som ett groteskt stort och sladdrigt projekt. Sen är det spännande att se slutresultatet. Vissa av oss är nöjda med ganska låg grad av spänning i tillvaron!

Vantar

 Ett par hastigt stickade vantar i Nallegarn. I första hand tänkta som foder i galonvantar eller vid biltransporter. Ett restnystan av självrandande garn i kombination med dito mossgrönt.

Mössa och vantar

Ännu behövs både mössa och vantar i Västerbotten. A fick en ny merinoullmössa efter samma mönster som denna, men modifierad så att extra skarvbit i pannan inte skulle behövas. Passformen blev inte perfekt nu heller, men bättre.
Det blev också tydligt att de galonvantar som senast använts av ca 10-åring var för stora varför jag sydde ett nytt par av plastad polyester med foder i merinoull. Inte alltid lätt att få en ettårings tumme i tummen, men funkar i alla fall bättre och trillar inte av. Ett resårband som bara är fäst i sidsömmen på handledsnivå hjälper till med det senare.

Stickat till A

Lille A fick ett par tumvantar i gult. Tveksamt hur pass ofta tummarna på handen egentligen kommer att landa i tummarna på vanten, hos en som ännu inte hunnit fylla ett år, men nu finns i alla fall möjligheten. Och innan vintern är slut kanske han ändå vill kunna greppa saker även utomhus? Av bara farten blev det ett par sockor också av samma garn, Novitas 7 bröder.

Merino från topp till tå

 Även lille A måste ju utrustas med merinokläder! Vid vistelse här hos oss i anslutning till höstlovet blev det både vantar och strumpor, byxor, tröja och mössa. Strumpor har jag aldrig prövat sy förr, men beskrivning hittades på nätet. Till små fötter som ännu inte börjat använda skor spelar ju sömmarna inte lika stor roll heller. Och ett fantastiskt sätt att tillvarata långsmala remsor av merinoullen som ofta blir över när man till exempel klipper till tights.

Inte säsong för dessa

Maj har i år  även i Västerbotten  varit rekordvarm, så några vantar har inte behövts de senaste veckorna. Kvar på skrivbordet sedan i vintras ligger detta par. Samma mönster som dessa och även här är det isländskt Lettlopi-garn. För liten kontrast mellan färgerna för att mönstret ska komma till sin rätt, åtminstone på bild. Det är också en lärdom: bättre att välja större kontrast om man lägger ner arbete på att mönstersticka något!

Kopia

För fullständighetens skull en bild även av par nummer två. Blev klar med det första paret under en resa, och hade tillräckligt med garn kvar för att det skulle räcka till ytterligare ett par. Ett bra betyg för mönstret att det var så roligt att sticka att jag direkt fortsatte med par nummer två. Nu har de vuxna döttrarna varsitt par ugglevantar.

Vantar

 Ett par mönsterstickade vantar ur nedanstående bok. Isländskt Lettlopi garn med stickor nummer 4. Vantarna blev en present till min mamma på hennes 85-årsdag som var för snart en månad sedan.

Ugglevantar

Ett stickprojekt från jullovet. Påbörjades hemma under själva helgdagarna och följde sedan med på resan till Lissabon. Hittade mönstret här. Där beskrivs det som barnvantar: stickor nummer 2 till 4-åring och stickor 2,5 till 6-åring. Jag stickade med Novitas Nallegarn och 3,5 nummers stickor. Då blev de lagom till en liten damhand. På bilden är det mina händer som fått posera, med handskstorlek7,5, och det funkar också. Jag gillar effekten av det melerade gröna garnet mot det enfärgade ljusgrå. Mera liv i ytan än om det är två enfärgade garn med skarpa kontraster.

Annan sorts julklappsvantar

Svärsonen L fick ett par grillvantar i julklapp efter ett tips från dottern. Orange, grönt och lila beskrevs som favoritfärger, och då måste jag säga att jag blev ganska nöjd med att hitta denna 70-tals stuv i min hylla.

Julklappsvantar

Dotter L önskade ett par ljusgrå Lovikkavantar i julklapp. Använde isländskt Alafoss-lopi. Första försöket blev snudd på litet. I stället för att riva upp stickade jag ytterligare ett par med två maskor mer på bredden och ffa något längre, och så fick dotter P som har mindre händer det mindre paret.
Som vanligt har det nu gått så pass länge från stickning till bloggande att jag inte minns varken vilket nummer jag hade på stickorna eller hur många maskor och varv jag stickade. Så nästa gång jag får för mig att sticka Lovikkavantar är jag i samma situation igen. Att jag inte lär mig...

Vinterns vantar

Vantar i isländskt Lettlopi som stickades redan vid jultid, men som legat ofotade och oanvända i någon hög på mitt skrivbord. Ett skrivbord som inte använts som ett sådant på flera år. Lagerbord i syrummet vore mer korrekt benämning...
Stickade efter mönster ur någon vantbok från biblioteket . Kanske filtar jag vantarna innan de kommer i användning. Eller borstar dem luddiga. Vi får se vart de tar vägen.

Julklappsvantar

Eftersläpning på bloggfronten! Ett par vantar i melerat Alafoss lopi inköpt på Island stickades till dotter Ls pojkvän. Jag har inte stickat i det garnet förut, men räknade maskor på dessa vantar och trodde det skulle vara ungefär lika. Fick dock göra om 2 gånger innan de hamnade rätt i storlek.  Jag hade tunnare stickor nu än till de vita vantarna inser jag nu då jag läser det gamla inlägget. Tyvärr skrev jag heller inte ner hur många maskor det blev till slut, och det minns jag inte nu mer än en månad senare! Ambitionen att jag ska lära mig av min blogg är inte så framgångsrik...
Initialer och årtal instickade, det ritade jag upp på ett rutat papper. Bilderna ovan före och efter en lätt borstning med en nagelborste jag brukar använda för dessa ändamål. Borstade avigsidan mer för att få en mjukare känsla.

Isländska vantar

 När jag stickade min islandskofta i somras blev det ganska mycket garn över. Mitt försök att sticka vantar baserat på tröjmönstret blev inte lyckat. Under höstlovet lånade jag två olika böcker om vantstickning på biblioteket. Bekymret med de flesta mönstrade vantar är att de är tänkta till betydligt tunnare garn, dvs mönstret är uppbyggt på betydligt fler maskor än vad som behövs för lagom stora vantar med Lettlopi.
Detta första par är egentligen ett barnmönster storlek ca 7-8 år. Totalantalet maskor 48 st. Med Lettlopi och stickor nr 4 blev det ganska stora damvantar. Efter stickningen tvättade jag vantarna för hand och valkade insidan lite lätt. Behandlade också med ullkur. Att valka vantarna i tvättmaskin skulle förstås få dem mindre, men det känns så oförutsägbart. Jag vill inte heller förstöra den isländska ullens lätta men ändå mycket varma känsla. Vantarna blev vinst i ett lotteri till förmån för Svenska Kyrkans julkampanj "Låt fler få fylla fem"
så jag hoppas att de hittade händer att värma.

Misslyckat vantexperiment

Det blev rätt mycket Letlopi-garn över från min Islandskofta. Av mönsterfärgerna i oket var det bara några varv som stickades av vardera färgen. Att sticka sockor av helullsgarn är inte så meningsfullt, de nöts sönder direkt. Ville sticka vantar i stället. De flesta vantmönster är dock baserade på 1-2 färger, inte fler. Jag ville gärna tillvarata de fina färgövergångarna som var i oket på koftan. Det rundstickade oket bygger ju på att man gör minskningar på vissa varv, så jag testade om det kunde funka att helt enkelt föra över till vantar. Handen blir ju också gradvis smalare. Jag prövade därför sticka med tre upprepningar på mönstret, 3x16 maskor, på 3,5 nummers stickor. Men det blev inte bra! Vanten blev för vid över handleden trots ett avsnitt med resårstickning. Sen blev hoptagningen runt fingrarna för snabb, så att vanten där kändes trång. Ännu har jag inte rivit upp, men någon tumme lär vanten aldrig få. Den får bli ett oavslutat projekt i väntan på att jag hittar något lockande vantmönster. Om någon har tips på ett sådant så tar jag tacksamt emot!

Grillvantar

Också dessa syddes medan det fortfarande var julsäsong, av gamla jultyger som var framplockade. De lär dock få leva vidare året runt i användning, inte störande julaktiga om man inte tittar nära... Huvudsaken att man inte bränner sig på plåten eller kastrullen!

Ett av femtiotvå

Egentligen har barnen inte någon större brist på vantar eller handskar. Räknade till 52 par här om dagen då jag städade vantlådan i hallen... Då hade jag redan slängt sådana som var trasiga, och avlägsnat alla udda till en kasse där de får ligga till sig i väntan på sin kompis. (Tillkommer x antal vuxenhandskar, så det är kanske inte så konstigt att hallen inte alltid ser perfekt städad ut. Inredningsreportage där man visar upp hallar med typ 2 jackor och tre par skor ger jag inte mycket för. Den dag jag ser en hall med 50 par av allt(skor, vantar, mössor, jackor etc) och det fortfarande är snyggt, då skall jag läsa artikeln;-).)
Ändå tenderar det bli några nya par varje vinter, både sydda, stickade och ett och annat par köpta.
Detta par ingick nog bland de räknade, eftersom G fick dem i julklapp. Sydda i en plastad vindpoplin med ett lite kraftigare tyg i handflatan. Fodrade med en krympt lamullströja. Mönstret har jag någon gång för länge sedan ritat av ett par slaktade köpeshandskar.