Min bröllopsklänning

 Ja, alltså detta är inte min brudklänning, utan den klänning jag hade på dotterns bröllop. Eftersom mitt fokus i första hand låg på att få brudklänningen och brudnäbbs-klänningarna klara så lade jag inte ner så mycket krut på att fundera på min egen klänning. Då jag inte hade någon klar idé så började att se vad som fanns hemma. Hittade en bit dupionsiden inköpt på någon loppis eller secondhand för många år sedan, bara drygt en meter. Valde ett mönster jag sytt tidigare och prövade att lägga ut mönsterdelarna för att se om tyget räckte. Det gick precis! Fick klippa ena ärmen i två delar i stället för dubbelvikt, men annars gick det att få ut alla delar hela. Perfekt!
Missade att fota klänningen före bröllopet, och hittade inga bra livebilder på mig i klänningen från bröllopet, så de här bilderna är tagna efter användning utan ny strykning.
Mönstret är faktiskt samma mönster som till dotterns brudklänning, men en annan ärm och en annan kjol, och så den karakteristiska bakvända kragen. Helfodrad.
Klänningen blev bra och jag var mycket nöjd.

Apropå brudklänning så letade dottern reda på min brudklänning från 1991, och provade den medan jag höll på med hennes klänning. Också den ostruken efter användning och förvaring. Hon uppgav att hon kände sig som en gräddtårta... Både mer tyg och mer handsömnad på den klänningen än på årets upplaga.

Brudklänning!

Det är äldsta dottern P som gift sig med sin kära L!
Jag blev mycket glad när jag tidigt i vintras fick frågan om jag kunde tänka mig att sy brudklänning. Eftersom vi under sportlovet besökte New York med hela familjen, inklusive blivande brudgum, så passade vi på att där tillsammans leta tyg. P hade en klar bild av hur hon ville att klänningen skulle se ut: Enkel skärning med lagom mycket vidd i kjolen, ett vitt tyg med vita prickar och inte allt för glansigt. Inte spetsar och inte bling.
 Mood hade en särskild avdelning med brudtyger, men där var det väldigt mycket glitter och bling!












Den ansvariga expediten på avdelningen trodde inte att de hade något prickigt tyg i vitt på vitt. Nej, hon kunde inte hitta något. Alltså letade vi vidare i hela tygdistriktet utan framgång. På kvällen letade jag sedan i Moods webshop, och hittade något som kanske kunde funka. Gick tillbaka dit dagen efter, och pratade då med en manlig expedit. Nej, webshopen hade inget med den fysiska affären att göra, det lagret fanns på ett helt annat ställe. Men vad var det egentligen jag letade efter? När jag beskrivit det igen så funderade han en stund och sen plockade han fram detta. Nu var brudparet inte med i affären, så jag fick provbitar och en lista på varunummer och beräknad åtgång av de olika sorterna. Tyget fick godkänt och  nästa dag, som var vår avresedag,var jag och dottern där kl 9 och kunde äntligen köpa det önskade tyget.
Klänningen är sydd med utgångspunkt i ett mönster som jag även tidigare använt, New Look 6824. Livet är av äggskalsvitt (whisper white) siden. Samma tyg, men i helvitt(bright white) utgör mellanlager i kjolen. Den ljusare nyansen i kjolen valdes för att bättre lyfta fram prickarna. Yttersta lagret i kjolen samt ärmarna, utgörs av en silkeschiffong med vävda prickar. Klänningen är helfodrad med en tunnare sidencharmeuse.
Klänningssömnaden skedde i juni. Vi började med att sy en testklänning i ett tunt bomullstyg, till denna återkommer jag vid senare tillfälle. Själva brudklänningen funkade skapligt att sy. Chiffongen var dock svårhanterad. Töjde sig gärna, lätt för att trådar drogs om nålen träffade mitt i en tråd. Jag vågade inte sy med overlocken, då blev allt en enda tjorv. Chiffongkjolen fållade jag med rullfållspressarfot och smal zigzag.  Ärmen klippte jag dubbel, så att det inte behövdes någon fåll utan den fick en mjuk, fluffig avslutning.
Allt blev inte perfekt på klänningen men good enough! Dottern blev gift, alla var friska och glada, vädret var för ovanlighetens skull fint, bröllopsfesten var rolig och nu är de unga tu på bröllopsresa! Kan det vara så mycket bättre?

Festligt finklädda fröknar!

 Mer bilder från i lördags! Ni kan kanske ana vad dessa fina flickor fått äran att göra?
Ja, de har varit brudnäbbar! Brudparet återkommer vi till i nästa inlägg.
Önskemålet från brudparet var att näbbarna, dotter G med kusin A, skulle ha gröna klänningar. Inte blanka eller glittriga, utan ganska enkla klänningar. Jag letade grönt klänningstyg på Moods i New York, i affärer i Skellefteå och på nätet i både Sverige och Europa. Av någon märklig anledning är utbudet av gröna tyger inte stort. Beställde provbitar från flera ställen innan vi till sist landade i denna polyestercrepe från Minervacrafts i Storbritannien. Mönstret är ett gammalt favoritmönster ur Ottobre 2/2002. Tyget hade en härlig tyngd så klänningarna fick ett fint fall. Det blommiga bandet i midjan kommer från Ohlssons Tyger. Därifrån kommer också den vita kviltade polyestertrikån som blev enkla boleros att ha utomhus. I samma Ottobre som klänningsmönstret fanns ett mönster jag utgick från, men som jag fick göra om ordentligt för att det skulle sitta bra. Originalet hade allt för vida ärmar, var brett och oformligt.

Fotograf är A:s pappa Mathias Carlsson, begåvad fritidsfotograf. Mer av hans fotokonst kan ses här.

Uppklädd!

I lördags var sonen M så här stilig! Av vilken anledning återkommer jag till senare. Byxor, skjorta och slips fans hemma sedan tidigare. Det enda Heimlaga är västen. Den är sydd efter ett mönster i Ottobre 6/2012. Det var inte ett bra mönster! Mönstret omfattade storlekarna 128-170. M är nästan 170 lång, men när jag tog mått snarast motsvarande 146 i vidd. Så jag anpassade mönstret till stl 152 i vidd och 170 i längd. Vid den första provningen satt den inte alls bra. Hur mycket tyg som helst över uppe på bröstet. De små fickorna såg också löjligt små ut. De fanns bara i en storlek, och det är klart att de då ser små ut på den största väststorleken! Jag gav upp och tänkte att han får klara sig med bara skjorta och slips. Västen fick ligga till sig ett tag. När det sen ändå fanns tid över innan M skulle vara finklädd gav jag mig på det påbörjade projektet och klippte ur ärmhål och  urringningen rejält, och då fick den en betydligt bättre passform. Tillförde också slejf och spänne baktill i ryggen vilket inte fanns enligt originalet. Sist och slutligen blev den helt okej och behölls på hela kvällen.

"Man skall vara klädd i solfärger på ett bröllop...

...,för att bringa lycka, förstår du."
Det tycker Xenophilius Lovegood i Harry Potter och Dödsrelikerna, och därmed var P's val av klänningfärg klar!
Jag har av någon anledning inte särskilt mycket gula tyger hemma, men vi lyckades ändå sent om sider knåpa i hop en klänning. Denna som jag sydde tidigare i sommar har använts flitigt. Nu blev det en variant på den, med likadan överdel men kjoldelen klippt i ett stycke(ja två-fram och bak förstås), lätt utställd.
Materialet har en intressant historia. Det gula tyget är ett mycket tunnt bomullstyg, sytt som ett "lapptäcke" med brodyr på vissa delar. Ursprungligen var det en vit gardin från Indiska. Jag färgade den currygul innan vi hade den som gardin i vårt förra hus. Sedan har den bara legat i skåpet. Fodret är ett gammalt, välanvänt vitt underlakan. Så pass välanvänt att det blivit "omstadgat", dvs klippt i mitten och sammanfogat med stadkanterna mot varandra för att förlänga hållbarheten. Man var sparsam förr. Och nu blev det alltså klänningsfoder till en festklänning, så det innebär väl att vissa är sparsamma även nu....


Bilder tagna efter bröllopet, därav skrynklet. Svårt att se så mycket av klänningen på livebilderna pga håret.

Tillräkligt retro?

Så kommer då några livebilder på folkdräkten!
Munsaladräkten finns dokumenterad redan i mitten av 1800-talet, men blev officiellt registrerad 1909, med andra ord firar den 100-årsjubileum i år. Är det tillräckligt retro det?!

Till dräkten hör, utöver kjol,blus,väst och förkläde som jag sytt, även en blommig sjal (halskläde) i ylle, en mycket praktisk broderad ficka(kjolsäck) som knyts runt midjan över ena höften samt en broderad, spetsförsedd mössa (bindmössa med stycke).
Jag kände mig dock inte riktigt bekväm i mössan, och mina barn såg väldigt skeptiska ut, så den åkte av innan vi for hemifrån till bröllopet...
I övrigt är det en väldigt bekväm klädsel, åtminstone om det inte är så varmt där man vistas. Däremot är det nog inget för den som till varje pris vill se så smal och liten ut som möjligt, de olika plaggen "bygger ju på" varandra, så man blir rätt stor och ståtlig! Och skiljer ju sig lite ur mängden så att säga...
Det kändes också väldigt bra att ha ett förkläde som är lätt att tvätta och stryka, då jag fick gå och bära lilla G en hel del mellan hennes rymningsrundor i gruset.Yllekjolen är ju inget som man tvättar i maskin varje gång den använts.
Så är då mitt folkdräktsprojekt avslutat. Det tog mig två veckor från start till mål, om man inte räknar med åren tyget låg i garderoben. Naturligtvis är det inte optimalt att sy så pass snabbt, jag fick t ex rätt ont i ryggen av att sitta böjd över hålsömmen flera timmar samma dag. Men samtidigt var det bra att ha ett användningstillfälle som piska och morot, så att den verkligen blev klar. Jag får väl fila mer på hålsömmen nästa gång...


Dotter G och dotter P hade också Heimlaga klänningar.
Så även svägerskan och hennes dotter, dvs barnens kusin.