Mars sista sockar

i grön Polkka. Inte så mycket mer att säga egentligen.

Molnklänning

Mitt första försök att få till en molnklänning åt G resulterade i en allt för stor sådan. I stället fick den bli en helt enkel, lätt utställd raglanklänning. Mera vardagsstuk. Ibland kan det nämligen funka med klänning som argument, om lilla damen inte vill byta från pyjamas. Jag vill ändå inte att kläderna skall bli urväxta direkt, så lite stor blev nog den här också. Men med rejäla muddar i ärmarna så funkar den nu, och förhoppningsvis ett bra tag framåt.

Fyrfota?

Nej, detta är inte sockor till någon fyrfoting, även om man kunde tro det av bilden. Två par i samma garn, i lite olika storlek.
Hamnar i Heimlaga Butiken i väntan på behövande.

Jag var på kurs i två dagar förra veckan. För mig är stickning ett utmärkt sätt att hålla fokus på vad som sägs, och inte bli så sömnig.Men då behöver det vara något enkelt som inte kräver flera garnnystan eller mönsterräkning. Självrandande sockor till exempel.
En kollega har också börjat sticka i liknande sammanhang, och hon hade skaffat sig bambustickor för att de låter mindre. Nu har jag också beställt sådana! Inte för att jag direkt tror att klirret hörs särskilt långt eller stör särskilt mycket. Sen är det ju frågan om om vissa föreläsare kan uppfatta det oartigt att man stickar? Å andra sidan är det ju inte heller särskilt artigt om man sitter och nickar till och halvsover...

Hufflepuff!

Dotter L fyllde 13 år förra helgen! Hon är en stor Harry Potter entusiast, och beskriver sig som en äkta Hufflepuffare. Riktigt vad det innebär vet jag inte, även om jag läst böckerna. Hur som helst önskade hon sig redan i somras, då jag inför filmpremiären sydde denna Ravenclaw-mantel, en motsvarande Hufflepuffmantel.
Maken stygnsatte broderiet och jag broderade. Men av någon anledning strulade det vid broderingen, så att färgfälten försköts i förhållande till varandra. Vilket jag upptäckte först när märket var klart efter ca 2½ timmes broderande...Tack och lov broderade jag inte direkt på manteln, utan på ett löst tygstycke, men jag hade inte vare sig tid eller lust att börja sy ett nytt. Då räddade storasyster P situationen och satt och bevakade symaskinen och justerade manuellt varje gång något färgfält började hamna snett. Imponerande tålamod!
Men det var en värdefull insats, för utan märke hade det inte alls blivit samma sak. Då hade rocken kunnat tolkas som ett intresse för hockey-Skellefteå AIKs färger är ju också gult och svart.
Storasyster P hade också fixat en egen present till L med HP koppling: Monsterboken om Monster, som finns med på bilden. Mycket tjusigt, med ögon och tänder...

Helt vanliga mjukisbyxor är annars Ls basklädsel, och jag tror det här är par 4 och 5 som jag sytt till henne efter samma mönster.

Månadens prästskjorta

Detta är nog den första trikåprästskjortan med hellång ärm som jag sytt. De tidigare har haft trekvarts, halvlång eller kort ärm. Annars modell som tidigare. Material denna gång Stoff och Stils bomullsjersey med lycra, den som också går att använda som mudd.
Tydligen blev kragen något för vid, vilket jag förstås beklagar. Annars är min erfarenhet att kragen behöver vara lite större än vid vävda bomullstyger, eftersom den blir tjockare. Man kunde ju tänka tvärtom, att en trikåkrage kan vara tightare. Dock är det så att töjbarheten i kragen i stort sett helt upphävs av att den behöver stadgas med vliseline(påpressbart mellanlägg), och av att det handlar om flera sömmar och fyra lager tyg. Sen är det förstås också väldigt individuellt hur halsnära prästerna vill ha sina kragar.
Kanske blir det en prästklänning också till denna beställare, om vi kommer fram till någon bra skärning. Det vore skoj!

Inverterade sockor

Ett par lila med grå ränder i stl 41-44, ett par grå med lila ränder i stl 23-27. Läge för föräldra/barn matchning, kanske? Hamnar i butiken.

Schlagerscen?!

Kusin A som för ett tag sedan fyllde tre år behövde ett draperi till sitt rum. Mamma undrade om jag kunde sy ett sådant, och vi resonerade lite om tygval. Något skojigt bomullstyg med barnfigurer kanske? Överlät dock valet till As mamma, som tog med sig A på tygaffären. Och, pyttsan, inte ville hon ha några glada barnbomullstyger inte! Hon tittade bara på rosa, glittriga tyger!!
Så när det var dags att sy blev det väldigt rosa. Och väldigt glittrigt och blankt! Rena schlagerdraperiet får man väl säga...

Livebilder+vinnare!

Visst blev hon fin lilla G! Men röd, stickad hjälmmössa/väpnarluva är inte riktigt stilenligt, så en hatt är på gång


Nu har besöksräknaren passerat 20 000 under föregående inlägg, så bland dem som kommenterade där har jag dragit en vinnare. Det blev Lilla Barn, som så generöst bjuder på både sömnad och vardagsliv från Australien i sin roliga blogg.
Jag hade dessutom bestämt mig för att dra ytterligare en vinnare. Bland alla kommentarer som någonsin är gjorda på den här bloggen. Helt oannonserat. Visst är det kul med bloggar, min blogg= jag bestämmer! Den kommentar som lottades fram av en slumpgenerator blev Strömmings kommentar här.
Så Strömming och Lilla Barn: var så goda och välj något ur Heimlaga Butiken och meddela adress på mailen, så kommer det varsit paket!

Ylle-karamell!

Egentligen är det här inte alls vad jag brukar göra. Detta är nämligen en högst opraktisk finjacka i ylle till en snart 2-åring! Finjackor har jag aldrig förstått mig på-när använder barnen sådana? Även om man bara skall åka i väg någonstans med bilen-hur vet jag att de inte före eller efter hinner upp i något träd eller ner i någon lerpöl/snöhög?
Men detta är väl vad Gekko kallar att okynnes-sy. Jag kunde bara inte motstå idén när den poppade upp i huvudet i skidspåret en eftermiddag.
Och eftersom materialkostnaden var imponerande hela 10 kr så är ju skadan begränsad om den inte blir använd så många gånger!

Så här såg råmaterialet ut! En yllekappa från finska PTA inköpt på Kupan för 10 kr. Tidigt 90-tal, kanske? Storleken borde ha passat äldsta dottern, så jag köpte den i första hand som tänkbar maskeradutrustning. Passformen var dock förskräcklig, även om jag hade 80-90-tal i bakhuvudet. Innan jag började klippa i den körde jag hela kappan i tvättmaskin på ylleprogram.

Jag använde mitt favorit koft/jackmönster ur Ottobre 3/2004 som jag också använt här, här och här.

Originalet hade ett grönt foder med smala rosa ränder, vilket naturligtvis behövde betonas. Helst hade jag velat ha stora knallrosa knappar också, men några sådana hade jag inte hemma, så det fick bli originalknapparna. Kragen och fickorna fodrade med ljusrosa velour.

Jag ville inte sätta ner så mycket tid på detta projekt, efter som jag inte tror att den kommer att bli mycket använd. Alltså klippte jag till mönsterdelarna genom tyg och foder i ett, och behöll framkant och nederkant på framstyckena. Fickpåsen stickades således mot framstycket utanpå fodret, dvs synligt från insidan, och sidsömmarna är också synliga från insidan. Skulle förstås ha gått att göra mycket snyggare med att fodra på riktigt, men det var det inte värt. Lite för rationell är jag...
Få se om jag kan återkomma med en livebild. Och kanske en kompletterande hatt av resterna som finns kvar av kappan...

Snart...

har besöksräknaren tickat fram till 20 000 besök. Detta tänkte jag fira med utlottning av något för vinnaren lämpligt ur Heimlaga butiken. Det låter ju märkvärdigt med en Butik, men i mitt fall är den väldigt o-märkvärdig. Det stickade lagret ses ovan, icke-ylle grejer ligger i en spånkorg.
Utlottningen sker inte nu, utan vid det inlägg som är aktuellt då jag ser att räknaren passerar 20 000. Bland dem som kommenterat det inlägget gör jag utlottningen.

Jag har också fått en utmärkelse av Rostis, denna vackra ringblomma. Jag väljer att inte skicka den vidare. Vilka som mest regelbundet inspirerar mig ses i min läslista, sen läser jag också många andra bloggar av och till, när jag ser någon intressant bild eller rubrik i andras läslistor.

Om att stoppa strumpor

Nu kommer jag att spoliera min egen marknad, för nu har jag tänkt lära ut hur man stoppar sockor!
För att laga hål i yllesockor är en självklarhet för mig. Inte slänger jag stickade sockor bara för att det gått hål! Sparsamhet, javisst, men också ett miljötänk. Jag har nog säkert ett 20-tal par yllesockor som jag själv använder, vissa säkert 15-20 år gamla och stoppade flera gånger.
När jag gick i femte klass skulle vi lära oss stoppa hål i skolans syslöjd, eller på "Handarbetet" som det kallas i Finland. Många av mina kompisar hävdade då att de inte hade några trasiga sockor hemma att ta med. Varvid jag villigt erbjöd mig att ta med trasiga sockor till hela klassen...
Eftersom jag misstänker att det inte är så vanligt att yngre människor i Sverige stoppar sockor så tänkte jag visa hur man gör
Dessa har varit i daglig användning ända sen i julas, som tofflor hemma utanpå två lager yllesockor. Ja, jag vet, jag är frusen om fötterna.
I går upptäckte jag att det gått hål under den ena
Med början en bit vid sidan om hålet, där det stickade börjat bli tunnare, syr man in garn upp och ned i maskorna, fram och tillbaka.
Mitt över själva hålet bildas alltså synliga trådar, som det gäller att spänna till lagom hårt så att sockan inte snörps i hop utan ytan förblir plan.
Sen syr man vinkelrätt mot första lagret, och flätar in tråden ovan och nedan om de andra trådarna, så att en "väv" uppstår. Även den här vägen syr man lite utanför själva hålet också.
"Väven"
Färdigt!
För att man inte skall snörpa åt ett hål för mycket, eller sy igen hela strumpan, finns det allehanda redskap och knep. Denna tjusiga "svamp" fick jag i somras av en äldre kvinna. Härligt välanvänd ser den ut. Andra använder ett glas, en glödlampa eller något annat att sätta i strumpan. Jag brukar faktiskt bara använda handen, lättast så tycker jag.

En fördel är det om man upptäcker att det håller på att gå hål, och åtgärdar det innan hålet blivit stort. Då kan man förstärka det slitna partiet med att sy i befintliga maskor i bara en riktning.

Äldre brukar tipsa om att man när man stickar skall sticka in t ex en sytråd i hälen för att göra den mera slitstark. Jag tänker att det var bra förr när det bara fanns helyllegarn. Det garn jag oftast använder har en inblandning av 25% poyamid, så där är förstärkningen så att säga integrerad i garnet. Sockorna i exemplet ovan är i 100% ull, och även om de är jättetjocka, så gick det alltså hål ganska snabbt.
En fördel är det förstås att sticka sina egna sockor, då brukar det ju finnas restgarn hemma till stoppning. Annars får man försöka hitta ett liknande garn, både till färg och kvalitet. En fördel är det också med enfärgade hälar/fötter, det är mera pyssligt att stoppa randiga sockor på ett snyggt sätt.

Om detta med att stoppa sockor låter krångligt så finns förstås möjligheten att köpa nya ur Heimlaga Butiken! På begäran kan jag nog skicka med lite stoppgarn också...

Åremössor

Detta är nog det perfekta projektet om man är nybörjare på stickning! Så kallade Åremössor i Milanogarn. Grova stickor och tjockt garn så att det går snabbt. Enkel resårstickning i en fyrkant som sedan bara sys i hop till ett rör och snörps i hop i ena änden. Garnet är dessutom ojämt och knöligt, så det syns inte om man själv stickar ojämt eller råkar blanda i hop detta med räta och aviga.
Och även om man är rutinerad på stickning så är det riktigt kul! Och garnet är skönt: 80% ull, 20 % alpaca. Men mössorna är nog inget för blåsiga dagar...
Beskrivning på mössorna finns t ex här.


Mössorna är nog egentligen tänkt för storasystrarna, men lilla G hjälper gärna L med manekängandet!

För stor

för lilla G blev denna klänning.
Sydde den lite hastigt inför ett födelsedagskalas. Använde samma mönster som till denna julklänning, så även om det stod stl 92 så litade jag på att den skulle passa. Hade dock sorterat bort julklänningen, så jag kunde inte jämföra mönstret med den verkliga klänningen. Förmodligen hade jag när jag sydde den röda klänningen gjort en hel del förändringar jämfört med mönstret, för när G provade den bruna klänningen så var den jättestor! Hon verkade dock gilla den, för hon blev väldigt upprörd över att inte få ha den. Kanske är den lagom nästa år...
Svårt att se hur modellen ser ut på ett så brokigt tyg. Den har ett V-format ok fram, blixtlås mitt bak och ganska mycket puffärm. Kragen i enfärgad vit velour kantad med muddremsa ingick inte i originalmönstret, med det kändes som att det behövdes något som bryter det brokiga.

Mossgröna

sockor i stl 40-43 till Heimlaga butiken.
_

Snabbaste renoveringen

Den rosa fleeceoverallen blev en omedelbar framgång, och användes både natt och dag första dygnet. Vilket resulterade i att den på kvällen var full med lingonsylt...
Fler exemplar behövdes! Vi hade ytterligare en från 1998 som inte var särskilt mycket använd, och alltså inte alldeles urtvättad, men med alltför korta ben.
På 15 minuter byttes de gamla benmuddarna ut till lååånga sådana i mjuk interlock, som åtminstone nästan stämde i färgen. Muddarna klipptes på frihand utan att mäta på vare sig lilla G eller något annat plagg, så de blev lite väl långa. Å andra sidan kan de då också värma fötterna ibland. Så de senaste veckorna har dessa fleeceoveraller använts som pyjamas, vilket är riktigt praktiskt. Lilla G är nämligen hemma med pappa om dagarna, och jag har en känsla av att det i bland kan dröja bra nog länge innan pyjamasarna åker av , så det är bra att de är anpassade till vintervädret som råder!

Blå Polkka

En ny färg för mig av 7-bröders Polkka garn, nu i blått. Tidigare har jag stickat det i gråa,rosa och gröna toner. Om det finns ytterligare färger vet jag inte. Sockorna är i stl ca 37-40. Bägge två, fast de ser olika stora ut på bilden...

Bakom sockorna kan man under snön ana fönstret till mitt syrum. Det är ett väldigt speciellt ljus i vår källare nu-det kommer inte in dagsljus, men det är heller inte mörkt utanför fönstrena-det är helvitt!


På vår altan är det dock inte läge för att dansa polka. Vi tyckte vi hade mycket snö i julas. Nu har vi mer! Någon som påstår att mars är en vårmånad???

Rosa!

Barnens yngsta kusin har fyllt tre år. Det är en charmig liten dam som gillar klänningar och vars favoritfärg är rosa. Vid inventering av tyglagret var det förvånandsvärt magert på rosa. Beställde lite kompletterande tyger från JNY, men inte ens där fanns det särskillt mycket rosa.
En klänning fick det ju lov att bli, men mer vardagsstuk än så mycket festklänning. Lekvänligt och varmt i molnvelour. Tänkte först göra en klockad kjol, men insåg att det skulle innebära olika luggriktning vilket ju inte brukar vara lyckat på velour. Det är första gången jag syr i tryckt velour, och jag måste säga att det inte blev någon favorit. Molnvelouren känndes på något sätt mycket sladdrigare än JNYs enfärgade, och inte alls samma lyster. Så tryckta velourer är inget jag kommer att köpa i framtiden. Lite besviken var jag också på att ingen av de enfägade rosa velourerna matchade molnen. Nåja, klänningen behöver ju inga byxor, den är nog bättre med strumpbyxor.

Ett par tights blev det i alla fall, säkert användbart till något annat befintligt plagg.



En fleecekofta i en favoritmodell ur Ottobre 3/2004. Krage och fickfoder av rosa velour, fleecen är amerikansk.

Till sist naturligtvis också ett par knallrosa yllesockar.