Kevin är 15 år och har bott i olika intuitioner sedan 8 års ålder. Ingen vet om Kevin kan prata för ingen har hört honom göra det. Hans journal är full med håll till vad som hänt i hans förflutna som kan ha gjort honom till den rädda tonårspojke han är idag. Kevin gömmer sig under bord omgivna av stolar för skydda sig själv mot en fara ingen kan identifiera. Han är livrädd för gångjärn, spiraler och vatten. Det sistnämna tillsammans med en illaratad akne har gjort honom till en stinkande, ful tonåring. Torey Haden tar sig nu ann fallet ”Burpojken”.
Jag brukar någon gång vartannat år lyfta ner en av Torey Hadens böcker från hyllan och läsa om hennes arbete med barn som liter av självvald mutism, som lärare finner jag ett intresse att läsa om Hayden framsteg och metoder med barnens utveckling dock blir det oftast för mycket av det goda dvs. jag skulle vilja läsa mer om misslyckanden. I boken finns bakslag, men jag anar att allt kommer sluta till det bättre. Burpojken är lite av en loop och Kevin tar upp 80 % av boken. Jag är van att Hayden arbetar utifrån flera karaktärer som gör att mitt intresse hålls vid liv. Den är otroligt lättläst och jag blir stundom imponerad av Haydens envishet och mod.
Boken ger en bra inblick och gestaltning av 80-talets USA med traditionella klassrum där det är svårt att gå utanför givna ramar. Standarden är att behandla barn som upplevt psykologiska händelser utifrån Freude eller Leclaire tankar.
Om du inte har läst något av Hayden tidigare verk rekommenderar jag att du antingen börjar med Skymningsbarn eller Rävungen. Torey skriver på sin hemsida om alla sina barn och hur det har gått för dem http://www.torey-hayden.com/swedish/murphys_boy.htm.
Betyg: 4
Förlag: Natur&kultur
Sidor: 322
Utgiven: 2004
Översättare: Dorothee Sporrong
Orginaltitel: Murphy’s boy (1983)
Genre: fakta?