SKANDALKUNSKAP

 Det var ett bra ord! tyckte ena dottern, när vi skickade SMS hit och dit under dagen.

Jag hade skrivit SKANDALKUNSKAP

Vad är då det kan man undra. Eller också är det ganska klart.

Att aktivt söka och därefter hitta information om människor, på nätet, eller via hörsägen, eller andra sätt, och ta det till sig som sanning, och sprida det, utan att tänka på konsekvenserna. Utan att ta reda på vad som är sant.  Är det ens relevant, är det något man behöver "veta"? Man undrar i sitt stilla sinne vad som har hänt med människorna och mänskligheten.

Varför vill man göra allt detta. 

Skandalkunskap kallar jag det. Det är inga bra saker som söks, gärna domar av olika art, något smaskigt och uppseendeväckande. Som en kvällstidning. Kanske inte är sant. Kanske var länge sedan, eventuellt brott sonat, brott kanske inte alls särskilt uppseendeväckande om man tar reda på mer, det kan vara lätt att ta fel på person. Tänk hur lätt det är att göra stor skada, sprida misstänksamhet och oro, förstöra för människor som försöker göra om och göra rätt.

Så fort det går att slänga iväg en "skandalkunskap" för att väcka uppmärksamhet, och så svårt att göra ogjort. I nästa led blir det kanske värre, och kanske ännu mera fel.

Att man vill veta saker för att sprida vidare, inte att man är intresserad av en människa för att lära känna.

Det är för mycket yta, för lite substans, mycket vill ha mer, och få är nöjda.

Ansys

Att vara Ansys, det är som att vara "helt upp i hejsan".
När man behöver mera fat och krukor till alla plantorna, har hala stövlar eftersom man inte kan ha broddar i hönshuset, och det är blankis som vanligt, går och letar i växthuset och HITTAR många fina fat, och så tappar man hinken med blomfat i backen så att alla går sönder utom ett. Fult.
När man vet att man har en sak, men inte har någon aning om vart man har lagt den.
Eller när något blir helt galet hur man än gör, och särskilt om dagen fortsätter så.
När man hör saker som känns helt komplett galet och man inte kan göra något åt det.
När tuppen gal och gal och blir helt kollrig, då är han ansys.
Lättare, ganska kontrollerad, galenskap.
Var orden kommer ifrån?
Jamska, från Jämtland.

Men, har hittat en översättning Ansys- Ivrig

Så skulle inte jag översätta mitt ansys.
Men jag är en äkta Jamte sedan generationer tillbaka.
Men där jag växte upp talade vi inte Jamska.
Det har kommit in senare.
Jag har alltså översatt "mitt" ansys.

Konsten att läsa och olika språk

 Jag tycker att jag är rätt bra på att läsa. Jag ser "stort", inte bokstav för bokstav. Det kan ha sina sidor har jag märkt. Det kan bli helt galet. Det var ett inslag på nyheterna om den nya "Apparna" som mäter och räknar så att fler än vi skall veta vad vi gör och hur vi mår. Så visades det NAMN på några av dem. Jag tänkte som vanligt inte längre än näsan räcker, och kom inte alls ihåg att det naturligtvis inte har några Svenska namn. Jag läste Svenska, och fick till något så fräckt att jag inte kan skriva det utan omsvep. Mannen, som läser som vanligt folk, och har lite mera kontroll, han läste naturligtvis rätt på första försöket. Han förstod inte alls hur jag kunde få till det så tokigt. Har jag aldrig läst Engelska, undrade han, kan jag bara lite norska, och hjälplig Jamska, förutom lite Svenska?

Så, vad stod det?
Det var bara ett ord. RUNKEEPER
Och då är väl tanken, förklarade mannen, så att jag förstod, att det skulle ha med steg  och motion att göra, på engelska. I min hjärna var det kaos, för mitt ord, det passade inte alls in i sammanhanget. Jag är ganska pryd, och har inte så värst snuskig fantasi heller. Jag vet inte hur det gick till!
Om man delar in ordet som vanligt folk,  så blir det då Run och Keeper. Naturligtvis.
Men inte jag. och jag tänker på hur min mamma skulle ha skrattat. Själv kunde jag inte heller låta bli att skratta flera gånger i går kväll, och det är ganska nära nu också.
Förlåt mig. Det passar sig inte alls. Egentligen.
Jag delade alltså in ordet fel. Jag skall nog kanske inte alls skriva och hålla på med ord.
Ja. Nu kommer det.
Tänk två ord. Första ordet är de 6 (haha) första bokstäverna, och så PER på slutet. Får ni till det lika tokigt som jag?
Bilderna är såna jag har sparat som inspiration. Skorna är Jämtländska träskor, de är så vackra så man blir allt lite glad, fast man kan vara så dum.