Dokument rörande spelaren Rubashov av Carl-Johan Vallgren

Nyårsnatten 1899 spelar Kolja, eller Josef Rubashov som han egentligen heter, ett parti poker mot djävulen. Kolja, vars ekonomi och sociala sfär utarmats i spelberoendets kölvatten, befinner sig nu i ett tillstånd av likgiltighet och utan anspråk på vinst spelar han enbart för spänningens skull. Givetvis förlorar Kolja och emedan helvetet svämmar över av förtappade själar döms han till att evigt vandra genom seklen.

Ömsom hatisk, ömsom förtvivlad irrar Kolja runt genom 1900-talets Europa i sökandet efter sin motspelare han så lättvindigt satsade sin själ mot. Och Europa är ingen vacker plats. Världskrigen avlöser varandra, befolkningen faller offer för fattigdom och sjukdom, orättvisorna och klyftorna ökar, ideologier och religiösa övertygelser legitimerar förgörelse av den andre. Jag tror inte att det någonstans i boken finns en beskrivning av ljuset mot en husfasad eller ett leende mot en mötande. Nej, försupenhet, förljugenhet, pengar, makt och ond bråd död är vad läsaren har att vänta. Varken mer eller mindre.    

Precis som den Vidunderliga kärlekens historia är Dokument rörande spelaren Rubashov en stämningsfull skildring av ett armt människoöde förlagd till ett historiskt sammanhang. Språket är poetiskt och uppfinningsrikt men blandat med alla historiska referenser tenderar den att bli lätt övermäktigt. Jag vill därför lyfta ett varningens finger, för på samma sätt som det är lätt att ta i för mycket vid ett träningspass som man inte har fysik för, är det lätt att begeistras över språkets finurlighet och vackra formuleringar och man läser så mycket att man till slut upphör att ta in. Likt en utsökt bakelse som snabbt slinker ner, inser man inte förrän man svalt grädden och illamåendet kommer krypande, att man bara borde ha ätit hälften. Med andra ord; Rubashov kräver kanske inte sin läsare men ändock sin läsning. Njut den bäst i små etapper med tid att smälta och reflektera.  

10 meningar om resten av läsningen 2012.

Katerina Janouch – Bedragen

Lättläst men mer eller mindre meningslös.

Mikael Bergstrand – Dehlis vackraste händer

Föredömlig feel-good historia.

Linn Ullman – Nåd

Nyanserat om vägen vi alla ska vandra.

Hillary Jordan – Missisippi

Håller mig hooked på historier om sociala orättvisor och medborgarrättsrörelsen i 50-talets södern.

Karolina Ramquist- Alltings början

Har mött blandade reaktioner, av mig får den tummen upp.

E.L James – Femtio nyanser av honom

Inte alls så kinky som ryktet säger.

Stephan Mendel Enk – Tre apor

Måste man kanske vara åtminstone lite intresserad av judisk kultur för att få ut något av?

Gunilla Bergensten – Konsten att vara otrogen på Facebook

Ett tema i tiden, trivial i övrigt.

Majgull Axelsson – Rosario är död

En av Sveriges bästa författare enligt min mening.

Carl Johan Vallgren – Den vidunderliga kärlekens historia

Vacker visserligen men för högstämd i längden.

Juniläsningen 2012

 

Carl Johan Vallgren – Havsmannen

Havsmannen är en brutal men samtidigt vacker berättelse om syskonen Nella och Roberts kamp för överlevnad, likväl hemma som i skolan. Med undantag för det övernaturliga inslaget av symboliskt rättsskipande berättar Havsmannen en rak och okomplicerad historia om underkastelse och övermod i tonåringarnas pennalistiska värld. Gripen läser jag allt på en gång och kan inte annat än stämma in i kritikerkörens lovsång.

Nicole Krauss – Det stora huset

Den här boken kräver sin läsare och trött-efter-jobbet-som-jag-oftast-är var jag inte i stånd att leverera. De fyra delarna berättar fyra olika historier som över tid vävs samman till en gemensam syntes. Tråkigt bara att de fyra delarna utvecklades till fyra långa monologer som tog evigheter för mig att ta mig igenom. Krauss har ett sinnligt språk och ett intellektuellt djup som jag så gärna hade förkovrat mig i men Det stora huset är ingen bok man läser utmattad efter dagens alla göromål när allt man önskar är lätt förströelse och att slippa tänka själv. Synd, för jag tyckte verkligen om Kärlekens historia och Man utan minne. Kanske gör jag ett nytt försök i en mer utvilad fas.