Lantliga scener av Amoz Oz.

Ur lässynpunkt finns det egentligen inget rationellt skäl till varför mitt litterära hjärta ömmar för Oz. Jag har endast läst en bråkdel av hans produktion, däribland den hyllade ”En berättelse om kärlek och mörker” som förvisso är en varm och vacker uppväxtskildring men som stundom överjäste i sin egen detaljrikedom. ”Hur man botar en fanatiker” är en rappt liten essä om tro och fanatism och är lika högaktuell i dag som när den publicerades för tio år sedan. Den poetiska romanen ”Samma hav” varvar prosa med lyrik och det är med denna jag ser ett släktskap med novellsamlingen ”Lantliga scener”.  I åtta fristående berättelser får vi följa invånarna i den lilla staden Tel Ilan där de på något sätt gästspelar i varandras historier. Varje novell är ett brottstycke liv och precis som i ”Samma hav” skildras här själens plågor som ensamhet och sorg men berättelserna har även tolkats som metaforer för Israels öde. Språket i ”Lantliga scener” har en drömmande klang och detta i kombination med den allegoriska vinklingen skapar olika lager i novellerna. Lager som vid en omläsning skulle kunna skalas av för att uppdaga nya berättelser.

I väntans tider.

I väntan på bokrean.

September - Oktoberläsning 2010

Jag kom av mig och tiden gick

September


Amos Oz – Berättelser och kärlek och mörker
Ett hänfört berättande och förföriskt språk får mig att mjukna och gå vilse i Odessas kulturarv och den nya staten Israels födelse. Irrar runt i över en månad och hittar ut efter 572 sidor utan att riktigt förstå vad det var som hände.


Oktober



Jostein Gaarder – The orange girl
Klart bästa självmedicineringen mot all form av dystymi. Jostein Gaarders böcker gör mig lycklig.

Sofi Oksanen - Utrensning
Med ett precist, okonstlade språk skildras en gripande berättelse om våld och förtryck, rädsla och kurage i kommunismens kölvatten. En viktig bok som gör ont att läsa men icke desto mindre läser jag den i ett sträck. Och känner att Europas sak är min.

Elin Ruuth – Fara vill
En liten iakttagande prosaberättelse om längtan och sökande som får en brådmogen nästan vuxen tonåring att bulta och slå i hjärtat på mig.

Marsläsning 2010

Donna Tartt – Den hemliga historien
Ett stycke välskriven intellektuell college-dekadens förvisso, men jag blir besviken på intrigen som förefaller trivial och faller platt. Det ligger mycket i uttalandet att det inte främst är handlingen som gör boken utan de omfångsrika miljöbeskrivningarna, men varför så många läsare tyckts ha utnämnt huvudkaraktärerna till referensgrupp är för mig outgrundligt. Med fallande förväntningar blev Tartts roman ett 700 sidor långt antiklimax.

Amos Oz – Hur man botar en fanatiker
Natten mellan 30 mars och 1 april sög jag i mig denna lilla pärla skriven av en av min världs många förebilder. Boken innehåller tre utdrag ifrån olika föreläsningar och berör ämnen som fanatism, lösningar på Israel-Palestina konfliken och lusten att skriva. Med stor kunnighet rör sig Oz mellan historiska data och religiösa miljöer medan han med distans och humor argumenterar mellan rätt och rätt. Hur man botar en fanatiker? På sida 28 tillagas mirakelmedicinen som botar fanatism och mildrar konflikter. Med en nypa salt förstås.