Blink : Att tänka utan att tänka efter, när något inträffar under en tidsrymd av ett ögonkast. Jag tänker på hur mycket av vårt agerande som sker just ögonblickligen, som en snabb reaktion på en händelse, en person, ett samtal. Alla dessa plötsliga infall som likt snöbollar sätter i gång kedjor av händelser, som binder samman händelser och människor. En blinkning med ögat, en flirt och så har något satts i gång.
Jag har läst Blink från 2009 av den danska författaren Mette Finderup.
Det är en kärleksroman som utspelar sig i ett samtida Danmark, men Finderup har inte nöjt sig med att berätta en historia om två älskande utan ger oss läsare flera huvudrollsinnehavare och flera kärlekshistorier att följa och känna igen oss i.
Varje kapitel kan läsas som en kortnovell, men jag tycker absolut att en får ut mest av att läsa alla kapitel som en helhet. Det har sin poäng då bokens samtliga 19 karaktärers liv på ett eller annat sätt vävs in i varandra. Och läst som helhet blir sista kapitlet, som verkligen knyter samman säcken, då både ett förlösande och spännande avslut.
Hur kärleken kan te sig och vad den medför: Att vara hopplöst kär, att vara vanvettigt kär, att vara hemligt kär, att vara ointresserat kär, att vara svartsjukt och egoistiskt kär.
Festerna, fyllan, sexet, infallen, vardagslunken, mötena och samtalen.
Finderup låter oss först träffa Amanda och Niklas vars förhållande ställs på sin spets med hjälp av Amandas före detta klasskompis datanörden Kasper. Efter två veckor av idogt spelande tvingas Kasper ut från WoW-världen och hamnar på Hirthals Kro där han stöter på Amanda. Amanda har gråtit och är ledsen. Kasper bryr sig och försöker trösta. Då kommer Niklas högerhand flygande genom luften. Niklas går fullkomligt lös på Kasper och det slutar med att Amanda och Kasper befinner sig på flykt undan den frustrerade och våldsamme Niklas.
Vi möter Pernille som är tjejen som inte är ”tjejig”. Hon spelar i ett rockband som enda tjej och går bara klädd i jeans och gamla tischor (ja det finns klyschor i boken, men inga verkligt störande). Pernille är kär i Ulf som inte är kär i Pernille. Noll attraktionskraft tror Pernille tills en kväll då något oväntat inträffar. Och det är inte med Ulf det händer för han är ju homosexuell? Eller är han verkligen? Var det något han kastade ur sig för att bli av med Pernille för gott? För vad händer – vad gör Ulf – när han hamnar på Katrines fest för enbart tjejer?
Och Julie som är kär i Martin (som är tillsammans med Helen) som, när han får 28 heta kärleksbrev från en för honom okänd Julie, blir mest kär i själva kärleksgesten och bara måste söka rätt på den rätta Julie.
Anne som sväljer sömntabletter för att livet är skit efter att hon gjort slut med Sebastian för att i nästa sekund spy upp allt och bege sig ut i natten på jakt efter en olycklig Sebastian. Kanske finns det känslor kvar att rädda om han nu blev så ledsen av hennes slut? Och där finns hyggliga Salem som helt plötsligt är en hjälpande hand när Anne faller handlöst inne på en rockklubb. Faller hon lika handlöst för Salem?
Mads som gillar att fotografera naturscenerier och under en klassresa till Mons Klint råkar fånga en mystisk flicka på bild och blir kär. Hur ska han någonsin hitta henne igen?
Jag gillar verkligen Blink. Jag gillar Finderups språk, att det flyter så lätt och att hon beskriver så att en får känslan av att se på film. Det var intressant att följa händelseförlopp utifrån olika personer, att få skilda perspektiv på berättelserna. Det är ju så att ingen tolkar samma sak, person eller händelse på samma sätt.
