Skulle en riktig hemmafru bära denna tröja?

När TV-serien Desperate Housewifes först började sändas i svensk teve 2005 (som först ut bland hemmafru-serierna) så blev kvinnorna oerhört snabbt snackisar som fångades upp av media. Tidningen Veckorevyn tipsade exempelvis om hur man skulle göra för att få den nya sexiga ”hemmafrurumpan”.
Riktiga hemmafruar, sådana som var medlemmar i organisationen HARO (Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap), uttalade sig i nyhetspressen om hur ytlig och glamouriserad den bild av hemmafrutillvaron som serien reproducerade var. Men de konstaterade samtidigt att de sedan serien hade börjat sändas i Sverige hade fått det så mycket lättare att nå ut med sina budskap i media.

Jag funderar lite på vem som skulle köpa den här t-shirten hos Fluffbabes.
Handlar det bara om att man vill hylla en av sina favoritteveserier?
Eller vill man lägga lite skyddande humor mellan sig själv och en lite skrämmande värderingsförändring i sitt liv?

Tillbaka till trätofflorna tid

En av de saker som den holländska trenanalytiken Li Edelkoort förutspår är en ökad romantisering när det gäller det här med bondeliv. Odla närodlat, knyppla och knyta, och annat smått och gott som går i linje med hemmafrutrendens förkärlek för det hemmafixade.
Jag tror inte att det är en slump att de här vrålsnygga trätofflorna (made in sweden) erövrar världen just nu.
Om jag bara får köpa ett par (och det får jag ju knappt för de är så förbövlat dyra) av Swedish Hasbeens, så blir det de här!

Vill ha-vill ha

Jag tycker det är grymt farligt när det kommer så här snygga städprodukter.
Enligt senaste tidsanvändningsstudien från SCB så städar kvinnor dubbelt så mycket som män. Det lär inte ändras om flaskorna ska se ut snygga parfymflaskor i lite större storlek...

Botaniserar bland rosa morgonrockar med volang

Igår var jag och hälsade på Vera Stevens, aka Vera Velour som specialiserar sig på att göra exklusiva hemmakläder, av det slag som förstås är "to die for" för en hemmafruwannabe.
Hon beskriver sig själv som en desperat hemmafru som hittat hem, och har efter många år som hemmafru och sökande efter rätt sak att göra, nu lyckats kombinera ihop alla sina intressen i livet, allt det som hon blev bra på när hon var hemma, till en enda liten otroligt charmig butik.
Det här är den moderna hemmafrutrenden i sin lyxversion.

I övrigt skriver jag som en liten iller om dagarna, men suddar minst lika mycket, så vissa dagar resulterar en arbetsdag kanske bara i en enda sida text. Jag blir frustrerad men kan samtidigt inte bara ordbajsa. Jag har nog aldrig tänkt och analyserat så koncentrerat under en period som nu.
Och jag märker att jag påverkas av boken, av teserna jag driver. Jag driver inte omkring lika planlöst i inredningsbutiker längre, nu när jag konstaterat hur detta opium fungerar. Lite synd kanske, för det var ju ändå ett väldigt harmlöst nöje...