Äntligen! En bok till salu!

Det står "Köp".
Och jag kan bara instämma!

Denna väntan ...

Nähä, boken blev visst en vecka försenad och kommer ut först på fredag i den här veckan.
Det måste vara så här det känns när man är gravid och passerar sitt BF-datum och den packade väskan börjar samla damm...

Håll ut, kära läsare, vem ni nu än är!

Boken i min hand ...

Idag hände det, och det känns nästan overkligt, men med posten kom ett vadderat kuvert som innehöll det allra första tryckta exemplaret av boken.
Så nu finns den i min hand och den är väldigt fin och väldigt, väldigt rosa.
På fredag kan alla andra som vill göra samma sak. Och (förhoppningsvis) läsa den. Och kanske tänka och tycka saker och på olika sätt påverkas av meningar som varit mina privata under så lång tid. Det känns konstigt som sagt. Men så snart jag har landat i denna mysko känsla ska jag förstås fira med lite bubbel. För det är jag värd!

Nu går omslaget till tryck!

Jag har en presskontakt!

Idag fick jag ett mejl från Christina Kivi, som berättade att hon är min pressmänniska som ska hjälpa min bok land och rike runt.
Oj,oj,oj så spännande. För ett ögonblick kände jag mig nästan som Joan Collins i Dynastin, när hon precis hade sagt "I now have complete controll over Denver-Carrington!"
Om man händelsevis skulle vilja komma i kontakt med min pressmänniska så når man henne på christina.kivi@formapg.se.

Det verkar kanske lite omständligt, för vill man prata med mig så kan man ju göra det här. Men jag tycker ju ändå att nu när vi har kungliga bröllop som stundar så snart (se bilden) så kan det vara på sin plats att hålla lite mer på etiketten.

Stockholm!

Den senaste veckan har det varit mycket huvudstad för mig. Först hela påsken, och sedan upp igen en snabbis för att igår tala i 15 minuter om min bok inför några marknadsföringsmänniskor på förlaget. Jag tänkte att de skulle vara si så där 5-6 stycken kanske, men de var över 30.(gulp!)

Alltså... hela grejen med att hålla på och skriva och ha sig är ju att man gör det för att SLIPPA PRATA.

Hade en del hjärtklappning och magknip på väg upp, men jag måste ändå säga att mina "15 minutes of fame" gick ganska hyfsat.

Idag unnar jag mig själv en väääääldigt lugn arbetsdag.

Författarfoton

Stackars Niklas som fick stå ut med världens tjurigaste modell som hade en jag-hatar-mitt-hår-dag...
Här är i alla fall några av bilderna från gårdagens photo shoot.
Under tiden stod en man en lång tid och studerade mig, och ställde sig sedan och kissade mot ett träd i den fina lilla allén på Mjölnaregatan. Det är bara glamour i mitt liv... ;-)

Om en vecka precis ska jag åka upp till Stockholm och prata i en kvart ungefär om min bok, inför "säljgruppen". Är redan väldigt nervös, men försöker att peppa mig med värre scenarion. "Jamen tänk så hemskt om jag hade varit tvungen att dra det på ENGELSKA..."

Titel-diskussioner på förlaget

Det här med titel är minsann inte så lätt. Det är många som ska tycka och tänka. Tydligen var det en del som inte "fattade" titeln Stepford-effekten (ja, har man inte sett filmen eller läst boken så blir det väl ungefär lika obegripligt som "Oslo-effekten").

Så den gamla titeln är historia.
Det verkar sluta med att det som har varit projektets arbetstitel ända sedan start blir den slutgiltiga titeln.

Hej Hemmafru 2.0!

To be continued...

Jag fick (bland annat) det här e-kortet från min sambo idag.
Och jag måste faktiskt erkänna. Här har vi ett litet frö till en helt ny bok...

And the winner is...

Vi drog det en vända till. Det har visat sig att jag visst är en riktigt typsnittsfacist (alltid lär man sig något nytt om sig själv!)
Men det här är det omslaget som ni (troligen) kommer att hitta i bokhandeln i höst!

Ja! Blommor!

Det kom ett nytt förslag på omslag med mejlen. Det här gillar jag mycket bättre!
Även om själva typsnittet på titeln känns lite "Snäcksamlarna" av Rosamunde Pilcher...

Förslag 1 på omslag

Fick det här förslaget på omslag i mejlen för en liten stund sen. Som ni ser gick inga av mina förslag på undertitlar igenom... ;-)
Jag "hämnas" genom att i min tur ha synpunkter på själva omslaget. Jag skulle vilja ha lite blommor i bakgrunden. Kan jag få det?

Ett kungarike för en titel på den här boken!

Kolla så det ser ut. Det finns ju ingen titel på boken än!
Jag bollar faktiskt undertitlar med förlaget just nu. Det är SÅ svårt. Själva titeln var också en pärs.
Alla mina egna förslag (bland annat "Kvinnor på gränsen till hemmafru" och "Borderlinehemmafrun", som jag själv tycker har en härligt, galen framtoning) dissades som inte tillräckligt skarpa. Istället kom förslaget "Stepfordeffekten" från redaktör C och det tycker jag låter vasst!

Nu återstår som sagt bara undertiteln, som ska vara provocerande och samtidigt förklara att det inte är fråga om några "riktiga" hemmafruar som alltså säger upp sig på jobbet.

Jag tror ärligt talat inte att jag har lyckats komma på något tillräckligt spetsigt här heller. Känner mig fortfarande helt kreativt dränerad efter bokmanuset. Men det här var i alla fall de förslagen som jag mejlade iväg för en stund sedan.

När den här bloggen väl blir publik (än så länge lever den ju sitt liv i sökmotorernas skugga, gömd från den stora Saurons, f'låt jag menar Googles, öga) så har det visat sig vad som blev den slutgiltiga undertiteln.

Stepfordeffekten
- får dig att göra allt som en hemmafru borde göra (utom att kalla dig själv för just det...)

Stepfordeffekten
Du fantiserade om ett liv som kändes mera äkta.
Och satte foten i en uppdaterad kvinnofälla.

Stepfordeffekten
- den tickande hemmafrubomben i kvinnors livstilsdrömmar

Stepfordeffekten
- längtar moderna kvinnor verkligen "hem", eller bara bort från ett kvinnoliv som har gått och blivit sjukt?

Stepfordeffekten
- årtiondets kvinnofälla kommer maskerad som en längtan efter att baka cupcakes och piffa med inredningen...

Jag tänker inte be om ursäkt

Jag tänker heller inte påstå att jag kommer blogga flitigare.
Möjligen kommer jag lansera "sällan-bloggande" som ny konstart...

Jag skrev färdigt det därade bokmanuset till slut. (Precis som i alla andra "förlossningar" så var det sista passet det tuffaste, och inte tusan orkar man blogga från sin förlossningssäng.)
Min baby är nu i händerna på andra, och där har den det så bra, så bra.

Men även om jag skrivit färdigt så fortsätter jag registrera fler tecken på att hemmafrutrenden får vind i seglen.
Just nu följer jag exempelvis serien "Landet Brunsås" med Henrik Schyffer, Erik Haag och Lotta Lundgren. Serien vill göra oss uppmärksam på hur mycket fuffens som livsmedelsindustrin har för sig. Slutsatsen är förstås densamma som alltid. Vill man ha något ordentligt gjort (ex korv) så får man göra det själv!

Hoppla! säger jag till hemmafruhästen.

Jag vill ha den här kvinnans liv...

Hjälp vad länge sen...
Det ska bli ändring på det.
Just nu skriver jag om hur vi slutligen och definitivt förlägger våra porriga hemmafrufantasier till ”the golden years” då vi (äntligen) blir försörjda utan några som helst komplikationer, mer än möjligen lårbensbrott.
Jag har fastnat framför den här gamla pensionsreklamen med Lena Endre.
Jag ser på den om och om igen.
Jag vill ha den här kvinnans liv!

Anna Anka-feber

Den här kvinnan, omgärdad av sina fellow-housewifes i TV3-serien Svenska Hollywoodfruar, har rört om ordentligt i den gamla hemmafrugrytan. Hon "fanns" ju inte när jag började skriva den här boken, och det är ju bara helt fabolous att hon har dykt upp nu, innan jag har hunnit skriva klart. Tusan vad segt det ska vara att skriva de sista kapitlena då. "Den är en del av skrivprocessen, det är normalt" säger jag till mig själv, om och om som ett mantra.

Botaniserar bland rosa morgonrockar med volang

Igår var jag och hälsade på Vera Stevens, aka Vera Velour som specialiserar sig på att göra exklusiva hemmakläder, av det slag som förstås är "to die for" för en hemmafruwannabe.
Hon beskriver sig själv som en desperat hemmafru som hittat hem, och har efter många år som hemmafru och sökande efter rätt sak att göra, nu lyckats kombinera ihop alla sina intressen i livet, allt det som hon blev bra på när hon var hemma, till en enda liten otroligt charmig butik.
Det här är den moderna hemmafrutrenden i sin lyxversion.

I övrigt skriver jag som en liten iller om dagarna, men suddar minst lika mycket, så vissa dagar resulterar en arbetsdag kanske bara i en enda sida text. Jag blir frustrerad men kan samtidigt inte bara ordbajsa. Jag har nog aldrig tänkt och analyserat så koncentrerat under en period som nu.
Och jag märker att jag påverkas av boken, av teserna jag driver. Jag driver inte omkring lika planlöst i inredningsbutiker längre, nu när jag konstaterat hur detta opium fungerar. Lite synd kanske, för det var ju ändå ett väldigt harmlöst nöje...

Städa bör man

Vårt städschema här på kontoret har havererat lite under sommarveckorna...
Och idag har jag dessutom pratat med städexperten och f.d hemkunskapsfröknen Lotte Wellton, som skrev boken "Upp ur hushållsträsket" för några år sedan. Det finns också en jättefin sajt här.
Så just nu tänker jag alltså ganska mycket på städning, och på hur jag och min sambo går in i den gemensamma veckostädningen (typ) med så helt olika sinnesstämningar. Jag ser framemot hur rent det ska bli. Känner mig avslappnad och inleder städningen med ett meditativt plockande och funderar på om jag kanske ska använda lite polish på vardagsrumsbordet idag. Han dammsugar järnet i hela lägenheten, och blir sedan blek och lite trött, och sitta framför datorn lite.
Jag kan ärligt förstå varför människor skaffar städhjälp för att slippa tjafset, men jag tror samtidigt att det är lite osmart att bara skrota en av de få verkligt gemensamma projekten som vi har idag.
Om detta skriver jag idag!

Inspirerad av blommigt möte

Jag har precis kommit tillbaka från en mycket inspirerande intervju med Anna Gouteva, blomsterdekoratör, specialiserad på lite sotiga rosor och annat som doftar gammeldags charm i ny trendig förpackning. Vi satt där vid hennes stooora arbetsbord som doftade växthus och pratade om hemmafrutrenden.
Och igår träffade jag lika inspirerande Sofia Sivertsdotter, coach och författare, över en kopp söndags-te.
Nu skriva!

Växla ner!

Idag på eftermiddagen delade jag kaffe och tankar med Karin Lilja som skrivit den här boken. Vi diskuterade när downshifting riskerar att bli kvinnofälla. Hon gav mig en massa inspirerande tankar om kvinnor som går genom livet utan styrsel, och nu funderar jag på om jag inte borde viga ett helt kapitel åt de kompasslösa.