Bokhandlarnas reatips - Ängelholm

Reatips från Ängelholmsbutiken!

Kim tipsar om "Kokain" av Pascal Engman är en otroligt spännande deckare, utan att bli våldsam. Ännu en bladvändare av Engman.

"Svärmodern" av Moa Herngren är en annan av Kims favoriter. En relationsroman lika spännande som en thriller.

För barnen rekommenderar Kim en bok med allvar i botten: "Alla döda små djur" av Ulf Nilsson och Eva Eriksson. En väldigt söt barnbok som tar upp döden på ett fint sätt.

Anne-Catrine tipsar om en bok hon aldrig glömmer: "Den sista migrationen" av Charlotte McConaghy. Bland det bästa Anne-Cathrine läst är denna miljö- och kärleksroman. Den slår till och med Delia Owens "Där kräftorna sjunger" (som också är med på rean.)

En annan stor favorit för Anne-Cathrine är Agneta Pleijels "Dubbelporträtt", där författarinnan Agatha Christie och konstnären Oskar Kokoschka möts.

Eva skulle genast köpa Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnahs "Paradiset", om den inte redan fanns hemma. Gurnah är en fascinerande författare och stor humanist.

Agnes Lidbecks "Nikes bok" är en mästerlig skildring av relationer och hur ett fiskeläge på Österlen förändras från 1980-talet och framåt. Ett måste för den som gillar tjocka romaner, tycker Eva.

Verkligt berörande är också Elisabeth Åsbrinks "Övergivenheten". I den starkt självbiografiska romanen skriver och lever hon genom sökandet efter sina judiska förfäder. Det är smärtsamt och sorgligt - och viktigt.

Kanske en feelgood-roman också smakar? Sara Paborns "Tistelhonung" utspelas faktiskt i Båstad. Väldigt charmig kärleksroman, tipsar Eva.

Tiderna, de a-förändras.

Bob Dylan fick nobelpriset i litteratur 2016 i torsdags, om nu den informationen undgått någon av er.

Som privatperson tycker jag det är lite kul. Många har kritiserat Akademiens val med argumentet: ”Han är ju blott en simpel popsångare, inte en författare av tegelstenstunga romaner!”

Sant.

Det enda Bobban skrivit i bokform är den psykedeliska lyrikromanen ”Tarantula” (skriven 65-66, publicerad -71) samt sina egna, mycket uppskattade och framgångsrika, ”Memoarer del 1” 2004.

Men det är självklart inte för dessa två verk han belönas med planetens finaste litteraturpris. Nej, det handlar naturligtvis om de sångtexter han skrivit under sin fem decennier långa karriär.

Jag kan förstå de kritiker som tycker att det finns många andra författare som skulle varit mer förtjänta av priset. T.ex. de ur den amerikanska författartraditionen. Philip Roth, Joyce Carol Oates, Cormac McCarthy, Don DeLillo to name but a few.

Men nog finns det fog för att kalla Dylan för poet? Jag hörde inte särskilt många invändningar när Tranströmer fick priset 2011. Eller protester mot favorittippade Adonis och Ko Un.

Skulle man inte kunna argumentera att Dylans insats toppar deras då han även tonsatt sina dikter

Jag vet inte, jag är personligen ingen storkonsument av poesi och lyrik.

Får lämna den domen till andra experter.

Som bokhandlare kanske man, av rent krasst kommersiella skäl, inte är supernöjd.

Nobelpristagarens böcker brukar ju vara en av julens garanterade storsäljare. Nu får vi nöja oss med ett par biografier, lite lyrik och en lunta med alla sångtexterna. Kommer säkert att ramla iväg ett antal exemplar ur butiken, men knappast i nivå med de senaste årens Munro-, Modiano- och Aleksijevitj -succéer.

Vi får hoppas på en superstark Augustpristagare istället. J

Intressant, kan även tyckas, att Norstedts valt att helt skamlöst sno designen från min (än så länge opublicerade) samlingsvolym med texter från den här bloggen till sin snabbt ihopslängda sångtextsamling.

Men de behöver inte tänka två gånger, det är alright.

 

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

 

Nobelpriset 2016 - Bokhandlarnas insidertips!

Nu på torsdag klockan 13:00 kliver Svenska Akademiens nya ständiga sekreterare Sara Danius för andra gången ut genom dörrarna från sammanträdesrummet för att tillkännage vem som fått årets Nobelpris i litteratur.
Vem blir det i år månntro?
En amerikan eller afrikan? En europé eller asiat? En man eller kvinna?


Våra bokhandlare har sina gissningar.
.........................................


Min nobelpristagare är en kvinna. Ja, ja, i år igen, men kvinnorna har faktiskt en del att ta igen numerärt i nobelprissammanhang.
Jag tror på Nawal El Sadaawi, egyptisk författare och läkare, född 1931. Hon är förespråkare för kvinnors rättigheter, för folkhälsa och dessutom står hon för den viktiga yttrandefriheten och har tvingats i landsflykt. Runt 40 böcker har hon skrivit - här talar vi alltså som sig bör om ett helt författarskap. Vem kan passa bättre? Det är förstås ingen nackdel att El Sadaawi redan finns översatt från arabiska till svenska.


Eva Killberg / Akademibokhandeln Ängelholm
..........................................


Jag tycker att det var ett oskick att avslöja Elena Ferrante (även om hen själv ju inte bekräftat att så är fallet), framför allt som författaren i intervjuer hotat att sluta skriva om hens hemliga namn uppdagas. Vilket författarskap vi i så fall berövas på grund av simpel nyfikenhet. Morr! (När jag läste litteraturvetenskap på 90-talet var det högsta mode att frikoppla författaren som person från texten - jag vill inte vara rigid eller så, men liiite av den varan kanske vi ändå kan inkorporera i det nuvarande litterära samtalet?)

Så vart vill jag komma? Jo, till att det kanske vore att göra Elena Ferrante en otjänst att ge henne Nobelpriset. Men Nobelprisklass håller hon.

Är mitt i "Hennes nya namn" nu och den är om möjligt bättre än "Min fantastiska väninna" (rec här:http://bokboxen.blogspot.se/2016/05/fantastiska-roman.html).

Å andra sidan, jag vet att akademien inte tar hänsyn till sådana petitesser som geografi och etnicitet i sina val, men var det inte länge sedan priset landade i Afrika? Och ännu längre sedan pristagaren var svart? Jag sätter mina pengar på Ngugi wa Thiong'o. Eva tippade på honom redan förra året. Och Eva brukar har rätt ;-)


Susanna / Akademibokhandeln Jägersro Center

............................................

Den här frågan är helt omöjlig!!

Har aldrig gissat rätt, inte ens varit i närheten, det vill säga vinnaren har inte ens varit på min topp 10-lista...

Så nu gissar jag på någon som jag gissat på tidigare och som enligt någon slags logik nu borde ha bättre chans än tidigare. Joyce Carol Oates.

Nummer två på min lista är någon som jag tycker skriver så himla bra. Marilynne Robinson.

Trea på min lista blir ett postumt Nobelpris - för att hon fyllt en hel värld med Mumintroll - och alla behöver lite mumintroll. Tove Jansson.

Silja / Akademibokhandeln Helsingborg City

...............................................

Postumt ja.

Nu delar ju inte Akademien ut priset postumt. Därför tycker jag att det är av största vikt att det mycket snart går till Cormac McCarthy (Vägen, Blodets Meridian, No Country for Old Men mfl.). 

Gubben är 83 nu, så det börjar brinna lite i knutarna ...

Dessutom så hade det varit så förbenat kul med en pristagare som jag redan läst nästan allt av redan innan. :-)

Johan / Akademibokhandeln Center Syd

.................................................

 

Bra där Svenska Akademien!

Åh Sara!

Alltså ÄNTLIGEN! Att välja in Sara Stridsberg på stol nummer 13 efter Gunnel Vallquist är kanske det bästa beslut som Svenska Akademien fatta sedan... Ja, att ge Svetlana Aleksijevitj Nobelpriset.

Nej, men allvarligt talat. Känns det inte som att den där ganska mossiga institutionen börjar röra på sig? För visst pekar väl såväl valet av Sara Danius som ständig sekreterare som invalet av Sara Stridsberg på en viss längtan efter förnyelse?

I alla fall, bättre än Sara Stridsberg blir det ju knappast i litteratursverige idag. Hon är så helt egen, såväl språkligt som i förmågan att sätta fingret rakt på existensens puls. Dessutom lyckas hon spränga in politiken och poesin och drömmarna i varenda rad. Nej, det blir inte bättre.

Förhoppningsvis sipprar den där egenheten in i Akademiens arbete nu. Vi litar på dig Sara!

Om ni vill läsa så skriver jag lite mer här och här om hur mycket jag älskar Sara Stridberg.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

En kedja av röster

"Kanske borde vi fått träffa en psykolog" reflekterar vid något tillfälle en av de hundratals kvinnor som Svetlana Aleksijevitj pratar med i Kriget har inget kvinnligt ansikte. Citatet är ett av många som ringar in den totala övergivenhet som drabbade de kvinnor som kämpat i röda armén under andra världskriget.

De kämpade sida vid sida med männen. Var prickskyttar, chaufförer, ingenjörer, sjukvårdare, läkare, spanare, stridsvagnsförare, piloter. Men hjältar var de aldrig. Den rollen var förbehållen männen. Efter att ha varit systrar och kamrater på slagfältet bemöttes de kvinnor som återvände istället med misstänksamhet, skepsis, förakt. Vad för slags kvinna lämnar sina barn och ger sig ut i krig? Det vet man väl vad som pågick där ute på fälten, bland alla män?


Svetlana Aleksijevitjs bok är ett mastodontprojekt, reserachen löper över nästan 15 år. Det färdiga resultatet bildar en kedja av röster, av berättelser, en slags själens väv. Hon ger det obegripliga ett mer begripligt, ett mänskligt, ett kvinnligt ansikte. Det är ett storslaget projekt. Ett stycke bortglömd och förträngd historia som får komma till ytan.

Berättelsen som växer fram är i det närmaste outhärdlig läsning. Men samtidigt djupt engagerande, nästan förtrollande. Den här blicken på kriget är ny. Långt, långt bort från framryckningar, slag, segrar, kartor och diagram. Det är människans historia. De unga frivilliga flickornas historia. De som bytte klänningar mot uniformer, klippte håret och stred för fosterlandet. Uppoffringarna. Vidrigheterna. Blodet. Övergreppen. De personliga förlusterna. Men också övertygelsen, kamratskapen, kärleken.

Det är också de gamla kvinnornas historia. De som ser tillbaka på sitt liv och vad det blivit. Vad kriget gjorde dem till. Vilka efterverkningar det fått. Många är de som inte kan med färgen rött. Som inte kan se styckat kött efter hemkomsten. Som tigit om sina upplevelser för att de inte passar in i historiens narrativ. Som nu vill berätta.

Ur inledningen: 
Männen... De släpper ogärna in kvinnorna i sin värld, på sitt territorium...
På traktorfabriken i Minsk sökte jag efter en kvinna, hon hade varit prickskytt. Om henne hade man åtskilliga gånger skrivit i fronttidningarna. Hennes hemtelefonnummer fick jag av hennes väninnor i Moskva, men det var gammalt. Och efternamnet jag antecknat var hennes flicknamn. Jag gick till fabriken där hon arbetade, till personalavdelningen, och där fick jag höra av männen (fabrikschefen och personalchefen): »Finns det verkligen inte tillräckligt många män? Varför skall ni lyssna på dessa kvinnohistorier. Kvinnofantasier...«
Jag kom till en familj... Både mannen och hustrun hade deltagit i kriget. De hade träffats vid fronten, och där hade de gift sig: »Vi firade vårt bröllop i skyttegraven. Inför en strid. Jag sydde mig en vit klänning av en tysk fallskärm.« Han var kulspruteskytt, och hon var »sambandskvinna«. Mannen skickade genast ut kvinnan i köket: »Du kan väl laga till något åt oss.« Tevattnet hade redan kokat upp, smörgåsarna var bredda, och hon slog sig ner hos oss, men mannen fick henne genast på fötter igen: »Men var är jordgubbarna? Var är sylten vi hade med oss från landet?« Efter min enträgna vädjan lämnade han ovilligt ifrån sig sin plats med orden: »Berätta nu som jag har lärt dig! Utan tårar och en massa kvinnliga detaljer: hon ville vara vacker, förstår ni, så hon grät när de klippte av henne flätan.« Senare erkände hon viskande för mig: »Hela natten har han studerat »Andra världskrigets historia« med mig. Han var orolig för mig. Och nu är han rädd för att jag skall minnas fel. Att jag inte skall berätta på ett
Så var det åtskilliga gånger, i åtskilliga hem.
Visst gråter de ofta. Och skriker. När jag har gått tar de hjärtmedicin. Eller kallar på ambulans. Men ändå ber de: »Du kan väl komma! Du måste komma! Vi har tigit så länge. I fyrtio år har vi tigit...«

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Hur många olästa böcker har du på ditt nattygsbord?

Susanna Mattsson, Jägersro: Såhär ser mitt nattygsbord ut när jag precis gjort en gigantisk utrensning av min "att läsa"-hög i enlighet med Läsförhoppningen 2016 :s devis att läsa ut eller lägga undan. Högen i förgrunden är dock makens och den observante bloggläsaren ser genast att jag slussar allt jag gillar raka vägen till hans hög. Tolv böcker. Sex olästa, sex påbörjade. Det är ändå bra för att vara jag. Innan var det runt 40.
Oooops! Har visst sju halvlyssnade ljudböcker i mobilen också. Glömde rensa där.

Silja Stråhle, Helsingborg: Har pinsamt många böcker vid sängen... 11 stycken för tillfället.

Johan Zillén, Center Syd:
Jag får det till runt 30 st. Men jag har en rätt stor hög i vardagsrummet också.
Samt en knippe manus i mailkorgen.
#ångestfaktorhög

Eva Killberg, Ängelholm: Fem böcker ligger just nu vid min säng. Ganska lagom. Här blandas vilt, en del är oläst, en del halvläst. Men dessa böckers tid kommer... Marie Kondos Konsten att städa tar jag i mindre delar, liksom nobelpristagaren Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte. Det blir liksom för tungt annars. Jag varvar med Falklandsdeckaren Små svarta lögner av Sharon Bolton. Camilla Stens spännande framtidsvision i En annan gryning och förstås, Carolina Neuraths Fartblinda. Den senaste är bra underhållning från finans- och bankvärlden.

Ett påvert bokslut och en revanschlusta

Etappvis summerar vi våra läsår här i bloggen, och jag har så slutligen kommit fram till mitt årsbokslut. Förra årets läsmålsättning lydde som följer:

Minst en bok i veckan
Två Nobelpristagare
10 böcker av författare med rötter utanför Sverige/Storbritannien/USA

Kom jag att leva upp till den? Nja... inte direkt om man säger så. Resultatet tämligen nedslående.
Välkomna att beskåda haveriet nedan (förra årets siffror inom parentes):

39 (och ganska många halvt) lästa böcker (46)
30 skrivna av kvinnor (29)
17 skrivna av svenska författare (26)
3 skrivna av författare som inte är från Sverige/Storbritannien/USA (samtliga från Norge)
1/2 skriven av en Nobelpristagare (1)
20 romaner (22)
10 deckare (8)
4 skräck/fantasy (9)
2 serieböcker (ingen siffra)
2 ungdomsböcker (5)
2 reportageböcker (2)

Så okej... 39 böcker! Det var åratal sedan jag var nere på en så låg siffra. Inte sedan mina mest hektiska journalistdagar skulle jag tro. Lite kan skyllas ljudbokslyssnandet såklart, att det går långsammare. Och kanske något på att de böcker jag faktiskt läst krävt lite mer eftertanke än vad förra årets halvängelpsykos tarvade. Men framför allt tror jag att orsaken stavas telefon och tv-serier. Så enormt tragiskt. Damn you "Bloodlines", "Homeland", "True Detective", "Fargo", "Weissensee" und so weiter.  För läsningen vore det onekligen bättre om tv-utbudet såg ut som på 90-talet med otaliga Jerrys och Rickis i rutan. Och ärligt – jag trodde inte att jag var en av dem som borde tvingas plocka bort Facebook ur mobilen. Självbilden krossad.
Så i år måste jag i tillägg till årets Läsförhoppning faktiskt komma upp i en bok i veckan igen. Hittills har det gått bra. Fyra böcker på inte ens två veckor. Revanschlustan eldar på.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Vilken är din läsmålsättning 2016?

Eva Killberg, Ängelholm: Fler spännande kvinnor. Målsättning för mitt läsande funkar egentligen inte alls. Jag är en lustläsare med smak för det mesta - bara det är väl skrivet! Inför 2016 har jag ändå bläddrat mig fram i årets bokkatalog. Och se, en idé dök upp: Nu ska det läsas biografier om spännande kvinnor. Nästa år kommer nämligen flera högspännande böcker just i biografigenren. Och det är verkligen inte en dag för tidigt! Först och främst väntar jag på boken om Angela Merkel, oerhört aktuell och intressant person. Och sedan tänker jag sätta tänderna i biografin om Churchills fru Clementine - som tydligen hade avgörande inflytande i det tysta.

Sedan tror jag nog att jag glider över på romankonsten i alla fall. Med spänning ser jag fram emot den italienska succésviten av Elena Ferrante. Namnet är en pseudonym och spekulationens vågor har gått höga kring vem som döljer sig bakom romanerna. Första delen, "Min fantastiska väninna" kommer i mars. Kristina Ohlssons första skräckroman "Sjuka själar" ska jag ge en chans - bara för att hon är en sådan fantastiskt bra författare. Och Elizabeth George får en chans till. Visserligen ingen utmaning, men man kan väl få läsa bara för nöjes skull?

Susanna Mattsson, Jägersro: Min ständiga läsmålsättning brukar se ut ungefär såhär: "Minst en bok i veckan. Två Nobelpristagare. 10 böcker av författare med rötter utanför Sverige/Storbritannien/USA" och jag brukar av någon outgrundlig anledning misslyckas med den, trots att jag tycker att jag inte spänner bågen alltför högt. Därför lanserar jag i år Läsförhoppningen. Kanske lyckas jag bättre om det låter lite snällare/slappare.

Läsförhoppningen 2016 lyder:
• Mer tid till fysiska pappersböcker. Gärna i läsfåtölj med en kopp god varm dryck.
• Två olästa Nobelpristagare.
• Läsa (eller avfärda) de halvlästa böckerna på nattygsbordet.
• Vett att sluta läsa om jag inte gillar en bok.

Och exakt hur det gick med förra årets målsättning? Har tänkt mig att summera i veckan. Stay tuned!

Bokhandlarna svarar: Evas Tio-i-topp 2015

Året lider mot sitt slut, julen närmar sig och det har blivit dags för våra traditionsenliga bokhandlartopplistor. Vad var bäst 2015? De kommande dagarna korar vi årets bästa läsning. Först ut är Eva.

1. Svetlana Aleksijevitj: "De sista vittnena"
Omskakande och gripande läsning, som måste läsas med paus. Tårarna tränger fram - och det sorgliga är att barn i dag också tvingas uppleva krigets grymheter, precis som under andra världskriget i Sovjetunionen. Kan bytas mot annan bok av Nobelpristagaren.

2. Jessica Schiefauer: "När hundarna kommer"

Den starka vinnaren av Augustpriset i barn- och ungdomsklassen imponerar. Så självklar, så oerhört starkt skildrat hur unga kan gå vilse och hur omgivningen också drabbas av ondskan. Borde vara obligatorisk läsning för alla i högstadiet, plus lärare och föräldrar. Dessutom - en mycket fin skildring av den första stora kärleken.

3. Jill Alexander: "Hausfrau"
Madame Bovary/Anna Karenina för vår tid. Här har kvinnan hamnat utanför allting i det prydliga Schweiz. Amerikanskan som inte kan språket väljer en otillåten terapi - precis som Flauberts huvudperson. Lätt chockerande men också spännande. Den som inte förstår hur viktigt det är att behärska språket i ett nytt land, får definitivt en smärtsam insikt.

4. David Lagercrantz: "Det som inte dödar oss"
Oförtjänt kritik drabbade fortsättningen på Millennium. Jag fann en mycket driven, urspännande och faktiskt lärorik thriller. Dessutom välskriven och mindre brutal än de tre tidigare delarna. Lisbet Salander har behållit sitt starka engagemang för den svaga människan och är förstås lika driftig som tidigare.

5. Leif G W Persson: "Bombmakaren och hans kvinna"
Ingen har flyt som G W. Både i humoristisk stil och aktualitet. Den här gången råkar Säpo ha fått tips av en utländsk underrättelsetjänst om ett planerat terrorattentat... Med ett helt gäng skickliga kvinnor i huvudrollerna kan man nästan tro att G W blivit feminist. Bäckström förekommer i befriande liten dos.

6. Liane Moriarty: "Öppnas i händelse av min död"
Den australiensiska författarinnan har haft sin bok i topp 50 veckor i USA. Undra på det! Det här är en roman/deckare, vilket ni vill, som håller en fast från början till slut. Finns dessutom som pocket redan!

7. Jonas Jonasson: "Mördar-Anders och hans vänner"
Årets roligaste bok! En härligt hämningslös skröna om fängelsekunden som bildar firma med två andra galningar. Nu går det inte särskilt bra för firman, eftersom Mördar-Anders går och blir religiös. Jag skrattade högt!

8. Frida Nilsson: "Ishavspirater"
En underbar, hemsk, spännande, fantastisk berättelse för halvstora barn. Att läsa själv eller läsa högt. Frida Nilsson blev Augustnominerad och här talar vi Mio min Mio-känsla.

9. Henning Mankell: "Svenska gummistövlar"
Den sista romanen av Henning Mankell är en väldigt fin och lågmäld historia - som trots allt ger hopp om livet. Tänk att kunna fängsla läsaren med så litet händelser!

10. Karin Bojs: "Min europeiska familj. De senaste 54 000 åren"
Ännu en välförtjänt Augustvinnare - nu i fackboksklassen. Riktigt rafflande spännande att följa Karin Bojs genväg genom tusentals år av släktforskning. Karin Bojs är vetenskapsjournalisten som gör det komplicerade tillgängligt. Dessutom ger hon praktiska råd om hur man besöker spännande platser - missa inte det i källhänvisningarna längst bak!

Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

Och årets pristagare är Svetlana Aleksijevitj!

 
”För hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”, löd motiveringen när Svetlana Aleksijevitj tilldelades Nobelpriset i litteratur tidigare idag. Det finns flera skäl att jubla.

Ett är rent privat. Jag har länge velat läsa henne, men inte fått tummen ur. Nu gör Nobelprisutmaningen att jag är tvingad.

Ett är krasst ekonomiskt. Som bokhandlare vill man gärna se en kommersiellt gångbar författare som finns översatt och i tryck. Flera av Svetlana Aleksijevitjs böcker tillhör vårt ordinarie sortiment, så ni kan faktiskt köpa dem redan idag. Åtminstone en liten stund till.

Ett annat skäl är könspolitiskt. Varje gång en kvinna får priset blir jag glad. Aleksijevitj är den fjortonde i ordningen.

Ytterligare ett skäl är journalistiskt. Må vara att författaren själv titulerar sina böcker domkumentärromaner, men visst kan man ändå kalla dem reportageprosa. Och det är första gången som Svenska Akademien låter priset gå till en reportageförfattare. Ett tungt erkännande till det goda, långa reportaget i ett snuttifierat och klickhungrande medielandskap.

Sista skälet är helt enkelt folkbildande. En författare som Aleksijevitj kommer att kunna läsas av många, och vi får alla lära oss mer om vår nutidshistoria, och vad det innebär att vara människa. Grattis till Svetlana Aleksijevitj! Grattis till Eva som gissade på rätt pristagare. Och grattis till oss alla som får läsa och lära!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro 

Bokhandlarna svarar: Vem tycker du borde få Nobelpriset?

Idag är det dags. Klockan ett öppnas den där dörren och Peter Engl... förlåt, Sara Danius meddelar vem som får årets Nobelpris i litteratur. Vi frågade våra bokhandlare vem de skulle vilja se att priset gick till. Och vem de tror får det.


Johan Zillén, Center Syd: Vem tycker du borde få Nobelpriset? 

Som varje år. Cormac McCarthy.
Inte bara för att gubben är 82 år gammal och måste få det rätt snart liksom… Inte heller bara för att det skulle vara första gången jag läst nästan allt av en Nobelpristagare, innan hen tilldelats priset.
Utan helt enkelt för att Cormac är en fruktansvärt begåvad historieberättare som skrivit några av vår tids absolut bästa romaner. Har du inte läst ”Vägen” ännu, trots mitt upprepande tjat, så vet jag inte vad jag gör för fel …
Irriterande nog är hans odds hos spelbolagen låga i år. Hela 33 ggr pengarna ger han på Ladbrokes. Förra året låg han i topp fem bland lågoddsarna. Har han gjort någon i Akademien arg? 

Och vem får det?
Det går säkert till någon man inte läst, som vanligt. Ngugi Wa Thiong'o kanske?


Susanna Mattsson, Jägersro: Vem tycker du borde få Nobelpriset? 

Håll i er, för jag tänker vara både förutsägbar och gubbig här. Jag tycker att Bob Dylan ska få Nobelpriset.
Jag kommer undan med det för att jag inte är en 60-årig vit man, men bara med knapp nöd eftersom jag egentligen borde hoppas på en kvinna från till exempel Nigeria.
Ibland tror jag dock att Dylans kvaliteter som poet döljs av det faktum att hans texter tonsätts.
Många (de har fel såklart) hävdar ju att han inte kan sjunga. Men ingen med vettet i behåll skulle hävda att han inte kan skriva.
Återstår alltså att se om Svenska Akademien har vettet i behåll.



Och vem får det?
Jag tänker satsa på Marilynne Robinson. Läser hennes "Lila" just nu och utifrån vad jag kan bedöma har hon alla förutsättningar. Men när jag läser gårdagens Sydsvenskan förstår jag att det nog är Centralasiens och den för mig helt okände G Mend-Ooyos tur. Om resten av författarskapet är i närheten av dikten "Hästtid" är han en värdig vinnare. Älskar den! Gör det ni också:

Hästtid
Hästryttaren vilar sitt huvud,
hägringen av hästar vilar sitt huvud,
höjderna hästblå vilar sina huvuden

Hingsten vilar sitt huvud,
hagen med hingstar vilar sitt huvud
hingststenarna vilar sina huvuden

Den hästblå stäppen vilar sitt huvud
dammet från hästarna vilar sitt huvud,
hästens tid vilar sitt huvud.


Eva Killberg, Ängelholm: Vem tycker du borde få Nobelpriset? 

Ingen skulle bli gladare än jag, som gammal murvel, om Svetlana Aleksijevitj skulle få priset. Men jag tror inte att Akademien uppskattar välskrivna reportage framför mer konventionella litterära kvaliteter. Så jag tippar kenyanen Ngugi Wa Thiong'o. Han skriver på kikuyu-språk, och förenar den koloniala erfarenheten med den västerländska horisontens perspektiv (tror jag att nya sekreteraren Sara Danius kommer att säga.)

Vila i frid kära Tomas

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

 

 

Det är så makalöst vackert. Men min kärlek till Tomas Tranströmers lyrik vaknade långsamt. Som djup tjugonånting tyckte jag den var för enkel. Fåglar och gläntor och rakt på sak. Ja, jag blev äldre och klokare som tur var.

 

Tranströmer själv, han blir inte äldre nu. Men vilken skatt han lämnar kvar till oss andra.

Vila i frid kära, kära Tomas.

 

Susanna Mattsson

Killbergs Bokhandel Jägersro



Bokhandlarna svarar: Evas REA-tips 2015

Den 25 februari nörjar Bokrean. Och som vanligt kommer våra bokhandlare att dela med sig av sina bäst tips ur reakatalogen. Först ut är Eva. Reakatalogen hittar du förresten i din närmaste butik.

Sida upp, sida ner, med romanfavoriter - vilken bokrea det blir i år!

Redan på första uppslaget plockar jag Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande", den oerhört välskrivna, rörande, roande och frustrerande kärlekshistorien som var fjolårets stora snackis. Allvarligare men riktigt stark är Karin Alvtegens relationsdrama "Fjärilseffekten", en roman man inte glömmer i första taget. Och så "Americanah" förstås, romanen om ras och klass, en ögonöppnare av Chimanda Ngozi Adiche. Den Nigerafödda författarinnan kan mycket väl vara en framtida Nobelpristagare.

Varva med lättsamma romaner med allvar i botten: Katarina Bivald: "Läsarna i Broken Wheel rekommenderar", Hilary Boyd "Torsdagarna i parken" och Mikael Bergstrands "Dimma över Darjeeling". Och glöm inte plocka med Jonas Jonassons uppföljare "Analfabeten som kunde räkna". Ännu roligare än hundraåringen.

Nobelpristagare måste man ladda bokhyllan med. Både Alice Munro och Patrick Modiano. Fransmannen har blivit en av mina absoluta favoriter, ett lätt beroende.

Och varför inte läsa USA:s mest berömda författarpar Siri Hustvedt ("Sommaren utan män") och Paul Auster ("Vinterdagbok", som går som biografi). Båda är lysande och underhållande - fast på olika sätt.

Sorgligt aktuell är Khaled Hosseinis "Och bergen svarade", som handlar om vad flyktingskap och splittrade familjer innebär för en människa.

Och den som inte fått upp ögonen för den nya succéförfattarinnan Jojo Moyes har chansen nu. Både den älskade "Livet efter dig" och "Sophies historia" finns till fyndpris.

Högsta kvalitet håller Donna Tartt i "Steglitsan". Tegelstenen får bli sommarläsning 2015.

Till klassikerhyllan plockar jag Hjalmar Söderberg i sobert snyggt utförande, samlade dikter av Nils Ferlin och Gustav Fröding. Den återupptäckte Berlinförfattaren Hans Fallada "Hur ska det gå för Pinnebergs?" är ett måste, om livet i Berlin då nazisterna tog över.

Kanske är fynden allra flest på deckarsidan. Men jag börjar bli gammal och blödig, så jag håller mig till de mindre brutala författarna i spännande miljöer: Donna Leon som alltid skriver om Venedig, Peter May på Hebriderna, Arnaldur Indridason på Island och Jan Mårtenson i Grekland. Och Kristina Ohlsson förstås, min favorit som är kusligt aktuell i "Davidsstjärnor". Här handlar det om attentat mot judiska skolor.

Historiens mest dokumenterade person lär vara Churchill. Ändå fick Bengt Liljegren lysande recensioner för sin biografi. Första delen är ett riktigt reafynd. Ett annat är "Järnridån" av Anne Applebaum.

En av de absolut viktigaste böckerna på hela rean är Åsne Seierstads "En av oss". Oerhört stark läsning om det ofattbara dådet i Norge.

Till slut slinker det med några kokböcker också. De underbara gubbarna "Två hungriga italienare" och "Italien: Den kompletta italienska kokboken". För den som har annan smak finns det mesta på rean: svenskt, franskt, vilt, husman, grillat, stenåldersmat, vego..... Bara att välja och vraka!

Eva Killberg
Killbergs/Akademibokhandeln Ängelholm

Årsbokslut (ett skralt) och läsmålsättning 2015

Såhär på nyårsafton tänkte jag slå till med sedvanlig summering av årets läsning och en målsättning inför 2015. Med tanke på hur jag uppfyllt förra årets läsmålsättning så tror jag att jag gör bäst i att vara modest i mina ambitioner.

Susannas läsår 2014 (förra årets siffror inom parentes):

46 (och cirka fyra halvt) lästa böcker (54)
29 skrivna av kvinnor (27)
19 skrivna av svenska författare (26)
4 skrivna av författare med rötter utanför Sverige/Storbritannien/USA (men då är två från Norge) (8)
1 skrivna av en Nobelpristagare (d.v.s. halvt godkänt i Nobelprisutmaningen) (0)
8 deckare (18)
22 romaner (19)
9 fantasyböcker (ingen siffra)
5 ungdomsböcker (10)
2 reportageböcker (ingen siffra)

Slutsats: Jag har varit något slapp. Bland det jag har läst har det dock funnits många glimrande skatter.

Läsmålsättning 2015:
(något av en upprepning av förra årets, men så går det när man inte lyckas)
Minst en bok i veckan
Två Nobelpristagare
10 böcker av författare med rötter utanför Sverige/Storbritannien/USA

Se hur jag lyckas 2015. Och gott nytt läsår!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

"Nätternas gräs" av Patrick Modiano

Nej, jag hade nog aldrig upptäckt Patrick Modiano om det inte vore för Nobelpriset. Min författarradar reagerar sällan på äldre franska herrar, jag vet faktiskt inte varför. Det kan ju inte direkt vara gubbfobi, så det måste vara något med Frankrike. Att det är ett land jag aldrig känt någon riktig dragning till. Det kan nog tänkas bli ändring på det nu.

Tillsammans med Patrick Modiano besöker jag i "Nätternas gräs" ett Paris som känns lika mycket som en dröm, ett minne, som en stad. Ändå finns det inget vagt över gator och caféer, det är stämningen. Som om lager efter lager kläs av i jakt på ett undflyende mysterium. Det är otroligt bra.

Bokens berättarjag Jean ser tillbaka på en kärlekshistoria i ungdomen. Kvinnan han älskade, Dannie, försvann utan ett spår. I efterdyningarna av försvinnandet hamnar han själv i en polisutredning.
Många år senare ser han tillbaka och söker svaret på gåtan med hjälp av namnen, telefonnumren och minnesanteckningarna i en sliten gammal anteckningsbok.

Ja, det är det hela. Ett minnessnitt. Det är en stilla berättelse med hög intensitet. Få sidor som kräver koncentrerad läsning/lyssning. Mats Eklund läser boken omsorgsfullt och långsamt. Helt perfekt för att kunna ta till sig texten och låta den sjunka in. För det är inte handlingen i sig som är det viktigaste här, det är hur den är berättad. Boken spelar som en film framför ögonen.

Tematiskt kommer jag flera gånger faktiskt att tänka på Klas Östergren (var priset till Modiano hans villkor för att tacka ja till posten som akademiledamot?). Minnet, mysteriet, kärleken, sanningens subjektivitet. "Twist" skulle faktiskt kunna vara en mindre drömsk systerbok till "Nätternas gräs".

Modiano har ibland fått kritik för att han skriver samma bok om och om igen. Är alla böcker i den här klassen gör det ju faktiskt ingenting.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Årets bästa blandning

För den som älskar böcker är det alltid knepigt att välja. Men i år har Augustjuryn varit till god hjälp, liksom Svenska Akademien, för att lista mina bästa böcker 2014.

1. Lars Lerin: "Naturlära". 
Makalös konstbok av Sveriges mest älskade akvarellmålare. Här avporträtteras stort och smått, landskap som småkryp. Men det är också en fantastiskt fin bok att verkligen läsa. Lars Lerin är naken, öppen och otroligt beläst. Han citerar poeter på ett genialt sätt, reflekterar själv och man måste bara älska både boken och honom. 

2. Patrick Modiano: "Dora Bruder".
Vad ska man välja? är den stående frågan kring årets Nobelpristagare i litteratur. Jag svarar "Dora Bruder". Den rörande historien, fast förankrad i Parisadresser, om den 15-åriga judiska flickan som först lämnas bort av sina föräldrar och sedan rymmer, är oerhört rörande. Men mitt i hennes judiska tragiska öde finns ändå en ljuspunkt: Hon skaffar sig en liten lucka av frihet innan det är för sent.


3. Jacob Wegelius: "Mördarens apa".
Augustpriset i barn- och ungdomsklassen gick för andra gången till Jacob Wegelius, som både skriver och tecknar fantastiskt. Högst välförtjänt! Den fristående berättelsen om gorillan Sally är en urspännande äventyrsberättelse. Här finns onda och goda, mystik och resor, under ytan politisk dramatik. En verklig allåldersbok. Ge den till alla över elva år, läs högt för yngre, läs själv och njut av äkta Robinson Crusoe-känsla.

4. David Nicholls: "Vi".
Det var längesedan jag hade så trevligt i sällskap med en bok. Missförstå mig inte - här talar vi om engelsk feelgood, som inte alls är menlös på något sätt. Tvärtom. Stor dramatik infinner sig när det gifta paret i fyrtioårsåldern ska satsa på Den Stora Europaresan tillsammans med sonen som sedan ska till college. Mitt i natten, kort före avresan, väcks mannen av hustrun som meddelar att hon vill skiljas!
Hur ska nu detta gå? Jo, resa blir det - men alls inte som planerat. Engelsmän kan, kan man säga. Författaren gjorde tidigare dundersuccé med "En dag", som också var en riktigt fin historia. 

5. Joyo Moyes: "Etthundra mil".
Äntligen en ny Joyo Moyes, ni vet författaren till "Livet efter dig". Den blev otroligt älskad, och det bör "Etthundra mil" också kunna bli. Kanske har den inte riktigt samma tyngd, men det är en fin story om den ensamma mamman som sliter för sina ungars bästa med städjobb och sena kvällsturer på puben. När dottern visar sig vara mattegeni ställs de ekonomiska problemen på sin spets. En IT-miljonär kommer i deras väg, men visar sig också ha trubbel i sitt liv, misstänkt för insideraffärer. Låter det jobbigt? Ingenting mot hur huvudpersonerna har det. Men engagerad blir man när man läser Moyes, det kan jag lova.


6. Linda Olsson: "I skymningen sjunger koltrasten".
Vill man läsa en författare med poetiskt språk och vemodig ton väljer man Linda Olsson. Den nya romanen av den svensk-nyzeeländska författarinnan har låtit vänta på sig. Så skriver hon också oerhört vackert om tre kantstötta människor i en trappuppgång på Söder i Stockholm. Utanför fönstret sjunger koltrasten, ett brev kommer fel, motvilligt knyts relationer och, till slut, finns det ljus och hopp. Definitivt en Linda Olsson-roman för den som älskade "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".

7. Peter May: "Lewismannen". 
Blodiga deckare tilltalar mig allt mindre med tilltagande ålder. Däremot läser jag gärna en välskriven deckare som utspelas i miljö som författaren känns hemma i, med människor som formats av kärva villkor. Så är fallet i Peter Mays andra deckare (den första fick pris). Vi befinner oss på Yttre Hebriderna, på ön Lewis. Här har ett mosslik råkat grävas upp under torvbrytningen. Den välbevarade kroppen visar sig inte alls vara tusentals år gammal. På ena armen finns nämligen en Elvis-tatuering. Huvudpersonen, en kriminalare som återvänt till hemtrakten, luskar i fallet även av privata skäl. 

 

8. Malala Yousafzai: "Jag är Malala".
Den får heta så, boken om den mest fantastiska unga tjej vi sett och hört. Den pakistanska modiga flickan lät sig inte tystas av talibanerna som sköt henne i huvudet. Alla, verkligen alla människor, borde få läsa denna fredspristagares historia!


9. Kristina Kappelin: "Rom". 
Den eviga staden är vi många som aldrig tröttnar på. Och när man inte kommer dit, kan man alltid läsa om den fantastiska staden med lager-på-lager-historia. Kristina Kappelin, utrikeskorren som har lyckan att leva där sedan många år, känner sin stad och kan också förmedla dess natur. För när det kommer till det viktigaste - maten, människorna och livet - finns det mycket njutbart men också ett minne av gammal grymhet. Ett måste i bokhyllan för Rom-älskaren!

10. Anna Jansson: "Julklappstjuven". 
Barndeckare kan minsann vara spännande som bara den. Emil Wern har sin detektivbyrå i en gul kiosk på tomten innanför ringmuren i Visby. Här får han ta sig an ett fall som mamma polis inte klarar ut: Någon tar sig in hos familjer och stjäl klapparna som ligger under granen! Emil Wern går högst professionellt tillväga och lösningen av fallet är genial.

Bonusboken: Mårtén Sandén: "En stackars liten haj". 
Om rädslor, mod, vänskap och lojalitet handlar bilderboken "En stackars liten haj". Här är pojken som är så rädd för hajar att han knappt vågar gå på toa. Men så måsta han en dag bada, och minsann, upp i badkaret kommer en stackars liten haj, så ledsen och rädd att tårarna sprutar. Pojken inser att han måste övervinna sin rädsla och hjälper hajen tillbaka till Mamma Haj. Jättefina illustrationer och härlig berättelser för förskolebarnen.





Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm