"Här fröjdas vi i hafvets vågor" - Rena nostalgitrippen om Ängelholmsbad

Författarna vid strandkanten.

Ängelholms och Skäldervikens främsta trumfkort är den oändliga sandstranden. Så har det varit sedan förra sekelskiftet. Och badortslivet i Ängelholm var till och med ännu mer berömt anno dazumal, sedan slutet av 1800-talet: Åk inte till Trouville i Normandie - åk till Engelholm, manade skribenter i Danmark och Tyskland. Hotell och fashionabla restauranger växte fram, livet var tjusigt, man drack brunn, lyssnade på levande musik i Thorslund, dansade på Hotell Thor, åkte ångbåtsslup till Skäldervikens salta vågor.

Den spännande berättelsen har nu samlats i en fantastisk nostalgibok av Erik Magnusson och Frederic Täckström: "Här fröjdas vi i hafvets vågor!". De har samlat bilder, kort, brev, tidningsartiklar och berättelser om badlivet, turisterna och sommargästerna i Ängelholm och Skälderviken genom tiderna. Med massor av roliga detaljer växer bilden fram av Ängelholm som turistmål och sommarboende med charmiga sommarvillor i Havsbaden.

Tidigare har de båda författarna gett ut motsvarande berättelser om Mölle, Torekov och Båstad. Nu är det alltså Ängelholms tur.

"Här fröjdas vi i hafvets vågor" är en underbar nostalgitripp för alla Ängelholmare och Skälderviksbor - men ger också en viss känsla av vemod. Nästan allt är rivet och borta i dag, eller ombyggt till privatbostäder. Kvar som etablissemang finns bara Klitterhus och Hotel Lilton. Dokumentationen blir å andra sidan desto mer värdefull. Och boken är ett måste för alla med anknytning till Ängelholm och Skälderviken.

Lördagen den 16 maj lanseras boken på Ängelholmsgillet, men den säljs i vår Ängelholmsbutik.

Den som vill träffa författarna och få ett signerat exemplar har möjligheten lördagen den 30 maj, mellan 12 och 14, i bokhandeln på Storgatan 56.


Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

Bokhandlarna svarar: Vilken är bästa reselitteraturen?

Eva Killberg, Ängelholm: Resa betyder Donna Leon för mig. Inget slår en nyutkommen deckare av amerikanskan som lever i Venedig. Här låter hon också sin kommissarie Brunetti, den högst sympatiske, vandra runt och åka på kanalerna. Hans chefer är hopplösa och bör helst undvikas (skickas på kurser och konferenser för arbetsrons skull). De är dessutom ganska korrumperade, vilket inte är att förvånas över i Italien.
Brunettis sekreterare är alltid lika elegant, har otroliga blomsteruppsatser på sitt skrivbord (Vilken mystiskt person ligger bakom dem, måntro.... ) Denna Signora Elettra har dessutom en mängd kontakter, bland annat med en och annan hackare. Men det talar vi tyst om. Behjälplig är hon i alla fall, när fall ska lösas i Venedig.
Brunetti är en ovanlig polis. Med välartade tonårsbarn och en mycket intelligent akademiker till hustru skiljer han sig från mängden av självdestruktiva snutar i kriminalromanerna. Hustrun har en sällsynt förmåga att fälla den avgörande repliken. Hennes far, greven, har en hel del nyttiga kontakter i det övre samhällsskiktet.
Så nu inväntar jag nästa resa och har redan den nya Donna Leon, Beastly Things, på vänt. Jo, förresten. Det måste vara på engelska, annars tar det slut för fort!

Veronica Wästergård, Växjö: Vad passar bättre att läsa i hängmattan eller solstolen än en bok som ger personlig utveckling, eller förhoppningsvis ger det. Vem vill inte bli effektivare? Känna att man har presterat något under dagen istället för att dagen bara flugit förbi.
Jag jobbar mycket med att lära mig säga Nej, att städa bort tidstjuvar och att inte försöka slösa energi på onödiga saker, helt enkelt prioritera rätt. Om man vill kunna avsluta sina arbetsdagar och alltid vara nöjd med vad man har åstadkommit är Personlig effektivitet definitivt rätt bok.
Vem vill inte det? Kanske inte alla, men Jag har ett stort behov av att prestera och känna mig nöjd med dagen, både på arbetet och hemma.
Så när jag kommer tillbaka från semestern i sommar är jag mycket mer effektiv än innan…hoppas jag!

Johan Zillén, Center Syd: Resor och semestrar tenderar ofta att bli mitt "uppsamlingsheat". En chans att hinna med de böcker man missat eller lagt åt sidan när annat kommit i vägen. I sommar hade jag tänkt hinna med del fyra och fem i Jussi Adler-Olsens Avdelning Q-serie, Journal 64 och Marcoeffekten. Hjorth/Rosenfeldts trea Fjällgraven. Belinda Bauers Ni älskar dem inte, Terry Pratchetts Snuff, James Freys Sista testamentet och sannolikt många till.
Allra mest ser jag nog fram mot Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt dock. Utkommer inte förns i höst men förlaget har utlovat manus inom kort. Yay!
Ja, och så måste jag väl kanske umgås med fru och barn en del också.

Odette Gross, Helsingborg: Jag svarar Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer. Inte bara är den en bra bok som jag absolut tycker passar som ressällskap, men också för att man när man läst den vill åka till Guernsey! Med en gång! Jag och min kollega Ellen läste båda den för ett par år sedan och började prata om hur kul det skulle vara att åka dit, och för ett par veckor sedan blev det äntligen av! Nästan i alla fall, vi bodde på systerön Jersey, tyvärr blåste det så mycket att båtturen till Guernsey blev inställd. Inget vi sörjer dock, har redan planerat att åka tillbaka, tar Guernsey då :-)
Några ord om boken: En brevväxling mellan författaren Juliet Ashton i London och Dawsey Adams, medlem i litteratur-och potatisskalspajssällskapet, på Guernsey 1946. Kanalöarna hade under kriget varit ockuperade av nazisterna och Juliet blir så intresserad av det hon får höra att hon bestämmer sig för att åka dit. Ett beslut som förändrar hela hennes liv.

Susanna Mattsson, Jägersro: Jag måste rekommendera Bill Brysons Notes from a small island. Inte bara om du ska resa till England (även om den är en oslagbar, personlig guidebok) utan för att den skildrar de där turstögonen så fantastiskt bra. Och för att det är lättsam läsning med substans - perfekt på resa. Jag läste den till exempel när jag var i Thailand. Bill Bryson är amerikan, och efter många herrans år i England ska han flytta tillbaka till USA. Innan han flyttar gör han turné genom Storbritannien, liknande den resa han gjorde som nyinflyttad. Intryck från då och nu blandas i en hejdlöst underhållande kärleksförklaring till ett land som genom Brysons iakttagelser framstår som mer än lovligt galet. Det här är lätt Brysons bästa bok!

Grattis till vinnarna av "100 balla ställen i Skåne"

Frågan var svår, men nu är tävlingen avgjord. Bland de som visste att ordet ball kommer från slangordet ballra, som betyder prata, (det vill säga alternativ X) fanns Elisabeth i Påarp, Mia i Rydebäck, Anders i Malmö, Eric i Skogås och Helena i Uppsala. Stort grattis till er! Ett signerat exemplar av 100 balla ställen i Skåne landar snart i er brevlåda. Dags att börja planera semestern!

Ett stort tack till alla er andra som deltog i tävlingen!

Hälsar Bokboxarna

Gästbloggaren: Valle Westesson

Att skriva "100 balla ställen i Skåne"

Nån gång i tonåren formade jag skrivardrömmar för mej själv. Exakt vad jag ville författa var starkt underordnat hur livet runtikring skulle va. Jag såg framför mej en tillvaro där dagarna förspilldes på ölcaféer, kvällarna på nån dragig skrivarlya och nätterna i en rökig källarklubb omgiven av färgstarka vinddrivna existenser.

Ungefär så levde jag visserligen åren mellan 20 och 30, självklart utan att ens göra ett försök att sätta några ord på pränt. Själva bilden av ett changerat bohemliv räckte nog för mej tills jag utan att knappt märka det hade glidit in i utmarkerna av det verkliga författarskapet. Jag befann mej på P3 och sände radioprogrammet Hej domstol! tre dagar i veckan. Plötsligt producerade jag en massa texter och steget att skriva böcker var inte långt. Att göra boken 100 balla ställen i Skåne är kanske det roligaste jag vet. Få saker är så omväxlande, lärorika och ger sån kick som att leta upp, tänka ut och beskriva ställen som jag valt att kalla för balla.

Dock ter sej mina dagar ganska skilda från den dröm jag hade för 20 år sen. Ungefär såhär kan en typisk arbetsdag se ut:

06:30 Vaknar och duschar. Försöker få liv i resten av familjen.

08:00 Lämnar barn på skolan

08:30 Studerar kartor på webben, lägger upp en resrutt för dagen och antecknar telefonkontakter.

09:00 Brer fyra dubbelmackor och kokar termoskaffe.

09:30 Åker från hemmet i Kirseberg, lyssnar på Ring P1 i bilradion.

09:47 Dagen peakar. Jag dricker kaffe, äter macka, lyssnar på radio och är på väg till ett ställe jag aldrig har sett innan, kanske vet jag ännu inte ens att det finns. Jag är en upptäcktsresande. Jag är i självvald ensamhet. Jag är i rörelse och dricker kaffe samtidigt.

10:15 Anländer till första stället. Tassar försiktigt runt och andas in. Tar några foton, känner av och försöker hitta infallsvinkeln. Är stället knasigt? Vackert? Vidrigt? Allt på en gång? Inget av det

10:45 Sätter mej i bilen med öppen dörr och dricker lite mer kaffe. Tänker på nästa ställe. Kollar kartan. Kommer på vinkeln till stället jag just fotograferat. Det är fult, så fult att det nästan är fint. Börjar skissa i huvudet på en lista över arkitektoniska fel man begått skapandet.

11:00 Åker vidare. Hittar inte och förbannar att jag återigen slarvade med att studera kartor. Varför printade jag inte kartorna? Varifrån kommer övertron på mej själv att jag skulle hitta på varenda grusväg i södra Sverige?

11:21 Knackar på dörren till ett hus för att fråga om vägen till Bjärsjölagård. Ingen öppnar. Knackar igen. Går tillbaka mot bilen. En nyvaken dansk öppnar och harklar sej. Han har ingen aning om vad jag pratar om.

11:25 Åker mot vad jag tror är rätt väderstreck. Försöker kolla google maps samtidigt som jag kör. För dålig täckning. Skriker ”Din jävla idiot Valle!” högt i bilen och känner instant skam.

11:45 Uppfattar i ögonvrån att jag just passerat en handgjord skylt med texten ”Islands hästar och thai massage”. Stannar i vägrenen och tänker. Är det värt en omväg? Skylten är rätt ball... Tittar på klockan. Snart middag och jag har bara varit på ett ställe. Okej, jag chansar!

12:05 Undrar om jag passerat häst/massagegården utan att jag märkt det. Stannar bilen vid en annan gård och frågar en bonde om vägen. Han säger att stället bara är öppet på sommaren. Jag vill ändå veta vägen, han vill ändå hävda att det just nu är stängt.

12:20 Hittar häst och massagestället. Det är stängt. Dessutom ser det för tråkigt ut. Åker vidare.

12:35 Kommer till stället jag letade efter. Knäpper av 30 snabba foton från olika håll, inklusive en närbild på den av kommunen uppsatta infotavlan. Såna är bra att basera sin text på. Jag hittar en vinkel sen, tänker jag och åker vidare.

12:40 Dricker mer kaffe och äter dom sista mackorna på väg till nästa ställe. Plånboken på P1, byter till P3.

13:30 Hittar nästa ställe. Tar foton, letar runt lite. Funderar om det är tillräckligt ballt för att va med i boken. Kan man slå ihop det med nåt annat? Finns det nåt annat här? Funderar på om man ska göra nåt med märgelgravar. Det borde gå att hitta nån som är otroligt vacker. Var det inte nån poet som skrev om märgelgravar? Var det inte nån i en svensk film som drunknade i en märgelgrav? Gör ingen anteckning, tänker att jag kommer komma ihåg.

14:10 I bilen igen, kör norrut. Ska försöka kolla upp en gammal kvarn också idag. För skränig låt på P3, byter tillbaks till P1. Är ensam nu, ingen att upprätthålla en ungdomlig fasad inför.

14:45 Stannar vid kvarnen. Den är skitcool! Jag vet direkt vilken vinkel jag ska skriva ifrån. Det är ett klassiskt skräckfilmsställe. Jag ska måla upp en bild av ett gäng campande collage-ungdomar och vad som händer dom under natten vid fördämningen, vid kugghjulen, i det raserade tornet. Tar 20 bilder och är på väldigt gott humör.

15:20 I bilen igen. Har en timme och en kvarts körtid hem och har lovat att hämta barnen kl 16. Vad var det nu jag tänkte skriva om? Det där som jag kom på innan. Varför tog jag ingen anteckning?

16:30 Hämtar barn, lagar mat, läser läxa, berättar för min fru om den coola kvarnen och kollar på Barnkanalen med resten av gänget.

20:30 Sitter vid fotänden på barnens säng. Dom försöker sova och jag försöker researcha kvarnen. Geocachare och urban explorers har lagt upp fina bilder. NE har en bra artikel saxad ut Nordisk familjebok från 1920. Perfekt.

21:30 Skriver texten om kvarnen. Det blev inte alls skräckgrejen, men ganska lättskrivet ändå.

23:00 Ligger i sängen och kollar Mad Men på datorn med min fru.

23:40 Somnar och missar slutet på avsnittet. Tänker att jag ska titta ikapp imorgon.

00:00 Vaknar till och ber min fru komma ihåg ordet märgelgravar. Hon lovar men undrar varför.

Sammanlagt tre månader av såna här dagar tog det mej att skriva den första versionen av boken, och det är ett besvär jag gärna ger mej själv igen. Om mina läsare har hälften så kul som jag är jag väldigt nöjd!

Trevlig resa/ Valle Westesson

Malmöbon Valle Westesson är född 1974 och arbetar som komiker och författare. Han har bakgrund inom radio med P3-programmet Hej domstol! och inom teve där han medverkat i och skrivit manus åt till exempel Robins, Hej rymden! och Gabba gabba. Han har också startat humorsajten Rikets sal som utkom med en bok 2011.