Men hej!

 

Här är jag! 

Har funderat väldigt mycket på det här med att skriva dagbok/tacksamhetsbok det senaste, till och med köpt en jättefin kalender för det. Men vad hjälper det, när jag inte skriver i den...? Känner mig begränsad av att pappret är linjerat, och av att rutorna för respektive dag är så litet - vilket å andra sidan också är en av anledningarna till att jag köpte just den fina kalendern, jag gillar ju när det är tydligt och en vet vart en förväntas göra något... :-) Jaja, det funkade inte som dagbok i alla fall. 

Då började jag fundera på andra sätt att skriva på. Och jag minns ju att det var roligt att blogga när jag gjorde det regelbundet. Kanske kan bloggen bli min dagbok? Tja, den som lever får se. 

Vad händer för övrigt då? Jo, jag har återupptagit keramiken! Så till den grad att jag just avslutat första terminen på Folkuniversitetets keramiklinje. Det är galet roligt och vansinnigt utvecklande och omtumlande! Ska helt ärligt bli skönt att ha julledigt innan nästa termin kör igång i februari. Har i alla fall fått testa en massa olika tekniker och jag har också insett att jag tydligen tycker om att bygga saker såsom vasen på bilden. (Jag trodde innan att jag var en fokuserad drejare, men tydligen var mitt intresseområde bredare än så. Där ser man.) Huvudet bubblar av idéer och former, och jag önskar att mitt dygn hade fler timmar så att jag hann med allt jag vill göra. 

Och kreativitet föder kreativitet. Jag har stickat som en tok senaste halvåret, mest smågrejer som mössor, strumpor, västar. Det är skönt att ha kommit igång ordentligt igen med stickningen, även om jag aldrig lagt av riktigt så har det varit lång tid mellan projekten och det har gått långsamt. Så icke nu. 

Ja, och så har vi ju byggt ett litet hus också. En attefallare närmare bestämt, där vi ska ha vår studio för snickeri och kanske även lite keramik. Vi har byggt själva, för hand, jag tror baske mig att vi har sågat och spikat varenda bräda för hand. Det var oväntat roligt att bygga hus! Och vi är omåttligt stolta över vad vi åstadkommit. Enda jag med säkerhet kan säga är att jag ALDRIG mer igen kommer att förbereda en grund för hand. Ja, vi grävde och gjöt för hand också... Fy fasiken vad slitigt, och tråkigt!