Lycka

Vardagslycka - en sovande katt i knät när man stickar...

Jag har blivit bättre på att notera att jag ofta ofta är ”vardagslycklig”. Alternativt att jag faktiskt helt enkelt ÄR mer vardagslycklig nu för tiden? Inte för att jag tidigare varit särskilt olycklig, men jag är lyckligare numera. I vilket fall som helst, så tänker jag att det är viktigt att faktiskt notera och sätta ord på att man ÄR lycklig. För åtminstone jag kommer lättare ihåg det som jag har formulerat för mig själv eller andra, och jag tror rent generellt att vi är duktigare på att uttrycka oss när vi mår dåligt eller INTE är så värst lyckliga…

Jag vill gärna njuta av att jag är lycklig så mycket som det går! Och jag är tacksam för att jag har ett så bra liv. Jag är tacksam för de människor som finns i mitt liv och som är anledningen till att jag är lycklig. För allt, precis allt i mitt liv, är ju i relation till andra individer. Vad vore jag utan andra människor och de sammanhang som vi tillsammans skapar?

Jag tror att jag är ganska bra på att berätta för folk att de är viktiga för mig, och på vilket sätt. Jag är väl helt enkelt en person som gärna sätter ord på saker och ting. Jag tror också att jag kan bli bättre på att visa det på andra sätt än med ord – för alla är inte som jag och för vissa personer väger gester och handlingar mer än alla ord i världen. Jag har några sådana i min närhet, och jag försöker att medvetet tänka på att bekräfta dem på deras föredragna sätt.