Nobelpriset 2024 till Han Kang

Den sydkoreanska författaren Han Kang tilldelas Nobelpriset i litteratur år 2024 med motiveringen: ”För hennes intensiva poetiska prosa som konfronterar historiska trauman och blottlägger livets skörhet.”

2019 var Sydkorea ett tema på Bokmässan. En av hedersgästerna var den oerhört spännande Han Kang, vars bok Vegetarianen jag tidigare läst. Han Kang föddes 1970 i Kwangju och flyttade senare till huvudstaden Seoul. 1980 inträffade den studentmassaker i födelsestaden, som Han Kang gestaltar i romanen Levande och döda. 2016 tilldelades hon Man Booker International Prize för romanen Vegetarianen. 2019 utkom den bok hon högläste ur på Bokmässan, Den vita boken.

Här är mina tankar om Vegetarianen.

En del romaner är enkla att förstå och lockar med en tydlig yttre handling. Så är inte fallet med Vegetarianen av sydkoreanska Han Kang. Det här är i stället en suggestiv text som lurar in läsaren i tankar och upplevelser som till slut blir kvävande. När jag hade läst den första delen av texten skrev jag: "Jag har bara läst en tredjedel, men är redan sprängfylld av tankar. Och framför allt känslor. Det här är klaustrofobisk läsning som ger andnöd. Så otroligt bra. Och otäck. I korthet handlar romanen om en ung kvinna i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap, som beslutar sig för att ta makten över sitt liv och sin kropp. Detta tillåts hon inte göra ostraffat".

Romanen är uppdelad i tre delar där huvudpersonen Yeong-hye mestadels betraktas genom andras blickar. I första delen berättar maken om hur Yeong-hye beslutar sig för att sluta äta kött, i andra delen berättar svågern om sina sexuella fantasier som kretsar runt svägerskan, i tredje delen försöker systern nå en en kvinna som närmar sig ett vegetativt stadium. Emellanåt hörs Yeong-hyes röst i monologer som vibrerar av starka känslor.

Med tiden blir Yeong-hyes tankar, fantasier och drömmar alltmer otäcka. Romanen utforskar ett gränsöverskridande mellan verklighet och inre världar. Ju mer Yeong-hye hävdar sin egen vilja, desto mer utsätts hon för omvärldens krav och maktutövande. Våldet är brutalt och otäckt. Vegetarianen är en text som låter sig tolkas på många sätt, för mig är en kvinnas kamp för självbestämmande det centrala.

Språket är enkelt och kortfattat, samtidigt som innehållet tangerar sagans och drömmens förtätade karaktär.

Sammantaget är Vegetarianen en oerhört otäck, fascinerande och mycket läsvärd bok om en alldaglig kvinnas kamp att få vara sig själv, och det motstånd hon då stöter på. En minnesvärd roman.

VEGETARIANEN
Författare: Han Kang
Översättare:  Eva Johansson
Förlag: Natur & Kultur (2017)
Köp: Adlibris, Bokus

The International Booker Prize 2023 - långlista

The International Booker Prize långlista för 2023 har presenterats och vi har en svensk författare med! Som vanligt består listan av, för mig, både bekanta och obekanta författare. Flera av dem kommer jag säkert att återkomma till, nu skriver jag bara några rader om de författare jag känner till sedan tidigare.

Av västindiska (Guadeloupe) författaren Maryse Condé har jag sedan tidigare läst Färden genom mangroven och Desirada. Jag har också haft henne med på förhoppningsfulla listor om kommande Nobelpristagare. Den nominerade romanen Nya världens evangelium vill jag verkligen läsa. I beskrivningen hos förlaget Leopard beskrivs boken så här:

En påskdag hittar madam Ballandra ett nyfött barn i sitt uthus. Hon bestämmer sig för att döpa pojken till Pascal. Förutom sin mystiska härkomst är barnet mycket vackert och rykten om gudomlig inblandning börjar spridas. Men vem är egentligen Pascal och vart kommer han ifrån? Är han verkligen Guds son? Hans sökande efter sin identitet tar honom ständigt till nya platser och möten med nya personer.

Med sitt alldeles unika, humoristiska och surrealistiska språk målar Condé upp en berättelse om ursprung och kärlek. Nya världens evangelium är lika mycket ett eget testamente som en del i Condés fortsatta berättande om kolonialismens arv, rasism och migration.

Vigdis Hjorth är en norsk författare som gestaltar relationer på ett unikt, nyanserat och samtidigt mycket spännande sätt. Av hennes har jag tidigare läst Arv och miljö och den nu nominerade Är mor död?  Den sistnämnda beskrivs så här av förlaget Natur & Kultur:

Johanna lämnade Norge och klippte banden med sin familj. Hon har bott utomlands i tre decennier och kom inte ens hem till sin fars begravning. När hennes man plötsligt dör beslutar hon sig för att flytta tillbaka hem. Hon är nu en välkänd konstnär och har blivit erbjuden möjligheten att göra en stor retrospektiv utställning. Men vad finns kvar av relationerna hon lämnade för så länge sedan?

Är mor död skildrar Johannas försök att förstå och närma sig sin mor - och rannsakar hennes egna livsval. Vigdis Hjorth skärskådar i sin nya roman relationen mellan mor och dotter.

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson har länge stått på min långa läslista, där den nu klättrar i rasande fart. Romanen beskrivs så här av förlaget Norstedts:

Hur långt ifrån varandra kan en familj komma innan den upphör att höra ihop? Amanda Svenssons nya roman Ett system så magnifikt att det bländar är en stor familjeberättelse om tre syskon som försöker nå varandra i en värld som blivit alltmer splittrad.

Sebastian, Clara och Matilda är trillingar, uppvuxna i Lund men nu skingrade på olika platser i världen. De har alltid haft en knepig relation till varandra, framför allt de två systrarna, och när en tragisk händelse inträffar glider de isär.

Tjugofem år efter att trillingarna fötts: En ung kvinna hänger sig i en dörrkarm. En mamma möter djävulen på en kolonilott i Lund. Sebastian reser till London, Clara till Påskön och Matilda till Västerbotten. Sedan blir allting plötsligt väldigt komplicerat.

Amanda Svenssons efterlängtade roman Ett system så magnifikt att det bländar tacklar klimatkris -- och vad som händer när det tryggaste, familjen, faller isär.

Långlistan

Boulder av Eva Baltasar

Whale av Cheon Myeong-kwan

The Gospel According to the New World av Maryse Condé

Standing Heavy av GauZ'

Time Shelter av Georgi Gospodinov

Is Mother Dead av Vigdis Hjorth

Jimi Hendrix Live in Lviv av Andrey Kurkov

The Birthday Party av Laurent Mauvignier

While We Were Dreaming av Clemens Meyer

Pyre av Perumal Murugan

Still Born av Guadalupe Nettel

A System So Magnificent It Is Blinding av Amanda Svensson

Ninth Building av Zou Jingzhi

Women's Prize for Fiction 2023 - Long list

Women's Prize for Fiction har presenterat årets "långlista" och den innehåller både nytt och välbekant för mig. 

Av NoViolet Bulawayo har jag tidigare läst Vi behöver nya namn, "en oerhört naken skildring av ett våldsutsatt, fattigt land och ett liv i exil, sett med ett barns ögon". Den listade romanen Glory beskrivs som: "the story of an uprising, told by a bold, vivid chorus of animal voices that help us see our human world more clearly". Det låter ju onekligen unikt.

När ska något förlag översätta och ge ut Natalie Haynes? Jag har tidigare läst och verkligen gillat hennes roman A Thousand Ships som handlar om de många kvinnor som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. I Stone Blind berättar författaren "the infamous myth of Medusa with a feminist, heartbreaking retelling unlike any other". Den måste jag läsa!

En av mina favoritförfattare Maggie O'Farrell är också listad med sin nya roman The Marriage Portrait, översatt till svenska - Lucrezias porträtt - och utgiven av Etta/Sekwa. Romanen utspelar sig i Florens på 1500-talet och handlar om en ung kvinnas kamp för överlevnad. Författarens förra underbara, historiska roman Hamnet vann Women's Prize for Fiction 2020, nu hoppas vi på repris.

Long List

Black Butterflies av Priscilla Morris

Children of Paradise av Camilla Grudova

Cursed Bread av Sophie Mackintosh

Demon Copperhead av Barbara Kingsolver

Fire Rush av Jacqueline Crooks

Glory av NoViolet Bulawayo

Homesick av Jennifer Croft

I’m a Fan av Sheena Patel 

Memphis av Tara M. Stringfellow

Pod av Laline Paull

Stone Blind av Natalie Haynes

The Bandit Queens av Parini Shroff

The Dog of the North av Elizabeth McKenzie

The Marriage Portrait av Maggie O’Farrell

Trespasses av Louise Kennedy 

Wandering Souls av Cecile Pin

Svenska Akademiens nordiska pris - Sjón

Svenska Akademiens nordiska pris 2023 tilldelas den isländska författaren Sjón. Sjón, pseudonym för Sigurjón Birgir Sigurdsson, debuterade i tidiga år och skriver många olika typer av texter, bland annat lyrik, sångtexter, romaner och filmmanus. I sitt hemland är han en mycket känd kulturpersonlighet och hans texter har översatts till en mängd olika språk.

 

2018 läste jag romanen Máni Steinn - Pojken som inte fanns, en udda roman med ett mycket varierat innehåll. Huvudpersonen förblir till stor del relativt anonym och kallas genomgående helt enkelt Pojken. Romanen utspelar sig 1918 i Reykjavik där den unge, föräldralöse Pojken driver omkring och betraktar historiska skeenden som vulkanutbrott och spanska sjukan, medan han säljer sex för att kunna gå på bio. Pojkens är helt besatt av det som sker på filmduken, vilket även präglar hans drömmar. Delar av romanen skildras detaljerat och realistiskt, medan andra sekvenser präglas av surrealism och fantasi. Den stora behållningen för mig är ett sparsmakat, "filmiskt" språk.

MÁNI STEINN - POJKEN SOM INTE FANNS
Författare: Sjón
Översättare: John Swedenmark
Förlag: Alfabeta (2024)

Osebol i brevlådan

När Osebol av Marit Kapla var helt ny köpte jag den så klart. Men så fyllde en mycket god vän år och boken blev en perfekt present till henne. Sedan dess har jag många gånger tänkt köpa ett nytt ex, men lyckats glömma bort det. I dagarna blev jag plötsligt rädd att den inbundna boken skulle kunna ta slut och beställde den. Den kom faktiskt i brevlådan under helgen (på en lördag!) tillsammans med en pocketbok som ska lottas ut på bokbloggarträff till helgen. 

Jag kommer att läsa några sidor ur Osebol då och då under året och har hittat det perfekta bokmärket till den. De få sidor jag läst är underbara! Dessutom var det så klart mycket roligt att en relativt okänd värmländsk författare från ett litet förlag tilldelades Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok, 2019.

OSEBOL
Författare: Marit Kapla
Förlag: Teg Publishing

2022 års minnesvärda

Årets litterära händelse

Äntligen Bokmässa igen! Jag fällde faktiskt några tårar av glädje vid mötet med allt som Bokmässan symboliserar: solidaritet, kamp mot fascism och främlingsfientlighet, omtanke om jorden och böcker, böcker, böcker. Jag var nyvaccinerad, hade dessutom nyligen haft covid, och vågade mig äntligen ut bland mycket folk. Att träffa förläggare, författare och så klart, framför allt, bokbloggisar var helt fantastiskt. Hoppas innerligt på en repris nästa år.

Årets sorgliga förlust

Den 22 september i år, just när många av oss var på Bokmässan, nåddes vi av beskedet att Hilary Mantel avlidit. Flera av oss upplevde detta som en stor personligt förlust, genom sitt skrivande delade Hilary Mantel något av sig själv, något som berikade oss läsare på djupet.

Årets läsupplevelse

Under 2022 har jag läst ut den avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell: Spegeln och ljuset. Mer än nio år har jag ägnat åt Wolf Hall-trilogin och i mitt tycke är denna romansvit ett mästerverk utan dess like. Det unika språket, den nyanserade personskildringen och den historiska korrektheten gör läsningen till årets, eller rättare sagt decenniets, läsupplevelse. Sammantaget är detta en magnifik romansvit för alla som vill lägga ner tid, och kanske lite möda, på att göra en hissnande resa i Tudortidens England och uppleva hovets glansdagar, den isande kylan i Towern och bödelns vassa egg.

Årets facklitteratur

Jag läste en hel del bra facklitteratur under året, mestadels relaterad till jobbet som skolpsykolog. Men jag "upptäckte" även Jonna Bornemark och läste Det omätbaras renässans - En uppgörelse med pedanternas världsherravälde (vilken underbar titel!). Boken är en uppgörelse med allt pedantiskt räkneri och den förpappring som innebär att verksamheter mäter irrelevanta petitesser, i stället för att arbeta med omdömesgillhet och empati. Det gör verkligen ont i själen att se så stora delar av skolan, vården och omsorgen förvandlas till verksamheter med fokus på granskningsbara smårutor och pinnar i stället för verksamheter som genomsyras av lyhördhet, flexibilitet och inlevelseförmåga. Jonna Bornemarks bok fick mig att känna mig mindre ensam och gav kraft till fortsatt kamp mot pedanterna!

Årets aktuella

Situationen i Iran är oerhört allvarlig med hot mot stora delar av befolkningen och fasansfulla våldsdåd. Den svenska författaren Negar Naseh har rötter i Iran och 2022 publicerades hennes tredje roman, En handfull vind. Romanen är en släktkrönika som växlar mellan olika perspektiv, världsdelar och tidpunkter. Läsaren får följa en familj under revolutionen i Iran och därefter återse dem ett halvt liv senare i Sverige, där de fortfarande kämpar med sammanhang och utanförskap. Parallellt med detta skildras den flyende shahens liv och död i exil. Mycket intressant och läsvärt!

Årets prisade

Detaljerna av Ia Genberg tilldelades mycket välförtjänt 2022 års Augustpris för skönlitteratur. Romanen "handlar" om en kvinna som i feberyra tänker tillbaka på viktiga personer i sitt liv. Genom att närma sig verkligheten via ett lågmält fokus på små detaljer i vardagen skapar författaren stor litteratur. Detta är en fantastisk roman och en författare jag ska läsa mer av.

Årets mytläsning

Jag är oerhört förtjust i omdiktningar av antikens berättelser, extra intressant är det att kombinera gammalt och nytt. Novellen Galatea av Madeline Miller har sitt ursprung i en grekisk myt, den om kung Pygmalion och hans kvinnoskapelse. I Ovidius gestaltning av myten (i Metamorfoser) är kungen upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och täljer sig en kvinna av elfenben. Pygmalion beundrar sin vackra, rena skapelse och blir mycket förälskad i den. Han offrar och ber till gudinnan Venus, som beviljar hans önskan och låter figuren få liv. Madeline Millers version av berättas med kvinnoskapelsen Galateas röst. Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som bryter sig loss från förtryck. 

Årets feministklassiker

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman är en av de viktiga feministiska klassikerna. Den handlar om en kvinna som drabbats av en förlossningsdepression och därefter stängs in i ett rum med en förfärlig gul tapet, för att vila upp sig. Gilman Perkins skildrar det tvingande behovet att skriva, att uttrycka sig, att lämna spår efter sig i en yttre verklighet. När behoven av frihet, stimulans och kreativitet förvägras individen finns ingen annan utväg än att att skapa en inre verklighet, en tillflyktsort som i bästa fall är varm och trygg, i värsta fall är en grotesk kopia av den värld man försöker undkomma. Sammantaget är Den gula tapeten en kort, lättläst, gastkramande historia om en kvinnas försök att fly från en begränsande värld där hennes upplevelser fullständigt definieras av andra.

Årets historiska

Romanen Hamnet av Maggie O'Farrell är löst baserad på Shakespeares liv. Den utspelar sig således i 1500-talets England där en ung latinlärare förälskar sig i byns mycket speciella unga kvinna. Passionerad kärlek uppstår mellan de unga tu och efter en del komplikationer blir de lagligen vigda. Agnes flyttar till makens familj, och paret får tre barn. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid då pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar den yngsta dottern i feber. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Årets spänning

Jag är inte bra på att läsa spänningsromaner för jag blir så himla rädd. Men efter att ha älskat Silvervägen av Stina Jackson förra året vågade jag mig i år på författarens Ödesmark. Det är jag glad för, även om det var kusligt emellanåt. Ödesmark är dock långt ifrån någon enkel typ av spänning, här finns ett djup som gör läsningen till mer än "bara" underhållning. Ödesmark är en tragisk berättelse om trasiga relationer i familjer, en mycket mörk historia som utspelar sig i en fantastiskt skildrad miljö. Nyanserat, lyhört, fängslande! 

Årets barnbok

Landet som icke är med text av Kristina Sigunsdotter och illustrationer av Clara Dackenberg bygger på Edith Södergrans liv. Den unga huvudpersonen drabbas av tuberkulos och tvingas tillbringa lång tid på sanatorium. Där upplever hon magiska händelser genom att följa ett nystan av finaste silvertråd. Handlingen påminner om en trolsk feberdröm, den innehåller de ljusaste, härligaste fantasier om evig vår, frihet och vänskap och den dystraste, sorgligaste vetskapen om avsked. Den prosalyriska texten är outsägligt vacker och fyller mig som läsare av längtan. Illustrationerna är vackra, varma och mjuka, men förebådar även det mörker som komma skall. Sammantaget är detta den allravackraste av sagor, som inte väjer för det vemod som alltid ligger och lurar. 

Årets prestation

Årets prestation vill jag nog påstå att jag själv står för ;) För första gången har jag lyckats att både planera och genomföra en julkalender. Temat blev noveller och under de 24 "luckorna" presenterade jag många fantastiska berättelser av det kortare formatet. Kanske kommer jag att lyckats med denna prestation även nästa år?

Short List Women's Prize for Fiction

Women's Prize for Fiction har presenterat årets kortlista och den innehåller flera böcker som verkligen lockar mig.

Dominicana av Angie Cruz handlar om en ung flicka som gifter sig med en äldre man för att få ett bättre liv, och flyttar från Dominikanska republiken till New York. Handlingen utspelar sig på 1960-talet. Den här boken vill jag gärna läsa, gillar temat och tidsperioden.

Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo tilldelades Bookerpriset 2019. Boken består av tolv olika berättelser, som utspelar sig i olika delar av England. "A choral love song to black womanhood in modern Great Britain". Verkar intressant, lite beroende på hur väl den hänger ihop.

A Thousand Ships av Natalie Haynes är en roman om de många kvinnorna som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. Jag har läst och tyckte mycket om den. Ett hett tips till alla som gillar antiken och berättelser om trojanska kriget.

The Mirror and the Light av Hilary Mantel är den mycket efterlängtade och avslutande delen av  trilogin om Thomas Cromwell. Jag har läst och verkligen älskat de båda tidigare delarna Wolf Hall och För in de döda. Det här är den allra bästa historiska romansviten, skriven i nutid, och den författare jag hoppas ska tilldelas allsköns priser.

Hamnet av Maggie O’Farrell är en historisk roman inspirerad av William Shakespeares liv. Berättelsen utspelar sig i Stratford-Upon-Avon år 1596 och handlar om en bror som försöker finna hjälp åt sin sjuka syster då föräldrarna inte är hemma. Det här är verkligen en roman jag ser fram emot! Jag har läst och gillat författaren tidigare och älskar välskrivna historiska romaner.

Weather av Jenny Offill handlar om bibliotekarien Lizzie, som får ett jobberbjudande som kommer att förändra hennes liv. Författaren har tidigare gett ut romanen Avd. för grubblerier, den orkade jag faktiskt inte läsa ut. Vi får se om jag försöker med den här i stället.

Booker Prize 2019, långa listan

Booker Prize har publicerat den långa listan över de romaner som kan erhålla 2019 års Booker Prize. Juryn kommer att presentera en kort lista den 3 september och den 14 oktober tillkännages årets vinnare. En del av författare är gamla bekantingar, medan andra är nya för mig.

Margaret Atwoods The Testaments ges ut på svenska av Norstedts i september med titeln Gileads döttrar. Undrar om någon bok varit så efterlängtad, någonsin? Romanen är en fortsättning på Tjänarinnans berättelse, en av de absolut bästa romaner jag läst. Ni har väl inte missat filmatiseringen på HBO?

Chigozie Obiomas An Orchestra of Minorities ges ut av Ordfront med titeln Minoritetsorkestern, en "ödesmättad Romeo och Julia-historia om en fattig bondpojke och den passionerade kärlek som förändrar hans liv.". Jag tyckte mycket om Fiskarmännen av författaren och ska absolut läsa Minoritetsorkestern.

Max Porters Lanny ges ut av SEKWA med samma titel och detta är en roman jag verkligen ser fram emot. Den beskrivs av förlaget som en "djärv och märklig berättelse där fabler möter nutida liv i engelsk by", visst låter det magiskt spännande?  Jag älskade författarens debutroman Sorgen bär fjäderdräkt.

Salman Rushdies Quixotte beskrivs som en modern variant av Cervantes Don Quijote. Av Rushdie har jag endast läst den helt fantastiska Midnattsbarnen, den vill jag gärna rekommendera.

Elif Shafaks 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World  utspelar sig i minnet hos en döende (eller död?) kvinna och skildrar hennes turbulenta liv. Den här romanen verkar mycket speciell. Jag har tidigare läst författarens Bastarden från Istanbul, med lite blandade åsikter.

Jeanette Wintersons Frankisstein är en omarbetning av Mary Shelleys Frankenstein och handlar om utvecklandet av AI (artificiell intelligens). Det här låter som måste-läsning. Jag har läst flera romaner av Winterson, den mest kända är Det finns annan frukt än apelsiner. Winterson ges ut av Wahlström & Widstrand, jag hoppas de är på gång med Frankisstein!



Här är alla de nominerade, vilka har ni läst?

Margaret Atwood (Canada), The Testaments 
Kevin Barry (Ireland), Night Boat to Tangier 
Oyinkan Braithwaite (UK/Nigeria), My Sister, The Serial Killer
Lucy Ellmann (USA/UK), Ducks, Newburyport 
Bernardine Evaristo (UK), Girl, Woman, Other
John Lanchester (UK), The Wall 
Deborah Levy (UK), The Man Who Saw Everything 
Valeria Luiselli (Mexico/Italy), Lost Children Archive 
Chigozie Obioma (Nigeria), An Orchestra of Minorities
Max Porter (UK), Lanny 
Salman Rushdie (UK/India), Quichotte 
Elif Shafak (UK/Turkey), 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World
Jeanette Winterson (UK), Frankissstein 

Ru i repris

Repriserar Kim Thúys första roman som översattes till svenska eftersom författaren nominerats till Den Nya Akademiens pris. Jag kan inte komma på någon jag tycker förtjänar detta pris mer.

Romanens berättare, liksom författaren, lämnar Vietnam som båtflykting på flykt undan kriget i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.

Berättaren ger oss skärvor ur sitt liv, i korta fragment skildras tragiska, komiska och kärleksfulla händelser. Det finns så många små oförglömliga berättelser i boken, så många personer vars öden berör. Pojken som sprang över fältet med meddelanden och hans mor, den utvecklingsstörda mostern som fick ett barn utan att veta om det, mannen som utsattes för en skenrättegång och de hemlösa barnen som avlats av soldater och inte passar in någonstans har alla fått en plats i mitt hjärta.

När jag sitter och funderar över vad Ru egentligen handlar om, tycks den faktiskt handla om allting. Även om bokens kontext är mycket tydlig - den utspelar sig under en viss tid i en viss del av världen - tycks den vara universell. Den här är en roman som handlar om livet, om barndomen, om föräldraskap, om krig, om rotlöshet, om rädsla, men framför allt om kärlek. Kärleken mellan föräldrar och barn, moderskärleken. Berättaren föddes under Tet-offensiven, i Saigon, under en tid då marken färgades röd som körsbärsblom och blod.

"Det var min uppgift att födas för att ersätta de liv som gått till spillo. Det var min plikt att låta mitt liv bli en fortsättning på min mors liv.... Med dessa i det närmaste utbytbara namn markerade min mor att jag var en fortsättning på henne och att hennes historia skulle leva vidare genom mig." (sid 9-10)

Texten är sällsamt vacker, anspråkslös och saklig. Osentimentalt och lågmält skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor.

I inledningen får vi veta att ordet "ru" betyder bäck (i överförd betydelse flöde av tårar, blod eller pengar) på franska och vaggvisa eller att vagga på vietnamesiska. Det visar sig sedan under läsningen att titeln perfekt beskriver min upplevelse av texten; jag översköljs av känslor och vaggas stillsamt av det poetiska språket. Sammantaget ger Ru en oförglömlig läsupplevelse, handlingen är oerhört engagerande, texten nästan olidligt vacker och dessutom är boken snygg. Full pott!

Ru
Författare: Kim Thúy
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: SEKWA (2011)
Köp: Adlibris, Bokus

Den Nya Akademiens pris

Som väl de flesta vet vid det här laget kommer inget Nobelpris att delas ut i år. Efter allt som hänt senaste året inom Akademien vill Nobelprisstiftelsen att priskommittén byts, föga förvånande är den decimerade Akademien inte positiv till detta. En idéell förening, Den Nya Akademien, bildades i våras, på initiativ av Alexandra Pascalidou, för säkerställa att ett internationellt litteraturpris delas ut 2018. Svenska bibliotekarier inbjöds att nominera författare, fyra författare röstades fram bland de 47 nominerade och nu kommer en jury på fyra personer att utse en pristagare av de här fyra författarna: Maryse Condé, Haruki Murakami, Neil Gaiman och Kim Thúy. Juryn består av Ann Pålsson, förläggare och redaktör, Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap, Gunilla Sandin, bibliotekschef och Peter Stenson, förläggare och redaktör. Vem som tilldelas priset tillkännages fredagen den 12 oktober och priset delas ut i december.

Bland de fyra har jag så klart en favorit: Kim Thúy. Jag har läst de tre av hennes romaner som getts ut på svenska och helt enkelt älskat dem. Repriser av mina recensioner kommer snart. Maryse Condé är också ett namn jag respekterar, av henne har jag läst den dramatiska och fängslande romanen Färden genom mangroven. Även recension av denna kommer snart i repris. Av Neil Gaiman har jag bara läst ett par barn- och ungdomsböcker: Coraline och The Graveyard Book. Bra böcker men inte jämförbara med Thúys och Condés. Och så till Haruki Murakami. Ja, jag har inte en positiv relation till hans författarskap. Det ska genast sägas att jag dock bara har läst en av hans romaner: Norwegian Wood. Halvvägs in i boken utropade jag honom glatt till en ny favorit, men blev tvungen att tänka om längre fram i texten. Sunkiga sexskildringar förstör mycket.

Oryx och Crake & Syndaflodens år

Oryx och Crake och Syndaflodens år är de två första delarna i Margarets Atwoods dystopi Maddaddam-trilogin. De utspelar sig i en tänkt framtid där vetenskap utan etik till slut orsakat en ny syndaflod. Endast ett fåtal människor har överlevt, medan ett antal nya varelser befolkar jorden.

I Oryx och Crake lever huvudpersonen Snöman kvar som den möjligen enda människan i en ödelagd värld. Han har svårt att hitta mat och skydd, faror hotar överallt, insekter förökar sig snabbt och nassonger och varjundar härjar vilt. Snöman sörjer allt som hänt och längtar efter sin bästa vän Crake och den älskade Oryx.

Innan katastrofen kallades Snöman för Jimmy och han levde tillsammans med sin familj bland forskareliten i ett reservat. Utanför reservaten fanns plebsområden med vanliga människor, vars uppgift det var att konsumera allt som forskarna uppfann. Föga anade de vanliga människorna att forskarna även uppfann de virus och bakterier som orsakade nya sjukdomar. Snöman var en "ordman" medan bästa vännen Crake var en genialisk naturvetare. En naturvetare utan etik och moral vars livsmål var att skapa en ny människoart, Paradice Project. Oryx var flickan Jimmy älskade, flickan som hela sitt liv existerat för att tillfredsställa andra.

Är människan som art dödsdömd? Svärtan och cynismen i romanen är näst intill outhärdlig.

Syndaflodens år utspelar sig samtidigt som Oryx och Crake, men fokuserar på andra människor och andra perspektiv. En grupp människor som kallar sig Guds Trädgårdsmästare försöker värna om Guds skapelse inför den kommande syndafloden. De är veganer och respekterar allt liv. Ändå är inte allt enkelt ens i denna grupp. Världen utanför Guds Trädgårdsmästares takterrass styrs av kriminella ligor och cyniska företag. Toby har lyckats fly från en av dessa ligor och håller sig gömd hos Guds Trädgårdsmästare, där hon efter ett tag avanceras till en av ledarna i gruppen, en av "Evorna". Rens mamma har lämnat sin man för att leva tillsammans med en Adam och växer upp i gruppen. Toby och Ren överlever syndafloden och kämpar för att försöka överleva i en värld som totalt urartat.

Båda romanerna kräver en hel del tålamod av läsaren, här blickas framåt och bakåt så att man lätt tappar bort sig. Dessutom är våldet och den sexualiserade synen på kvinnor mycket påfrestande. Atwood gestaltar människans allra värsta sidor på ett sätt som provocerar. Däremot blir jag inte känslomässigt berörd, kanske har jag nog självbevarelsedrift att distansera mig från de hemskaste berättelserna. Nu ser jag i alla fall mycket fram emot att läsa tredje delen i trilogin och hoppas på lite mer framåtskridande.

Sammantaget tycker jag att de två hittills läsa delarna av MaddAddam-trilogin är fantastiska och jag gissar att jag inte kommer att bli besviken på sista delen heller. Allt jag läst av Atwood är guld. En del av hennes äldre romaner kommer i nyutgåvor senare i år, jag har sedan tidigare läst Alias Grace, Kattöga och Rövarbruden och ser fram emot omläsningar.

ORYX OCH CRAKE & SYNDAFLODENS ÅR
Författare: Margaret Atwood
Översättare: Birgitta Gahrton
Serie: MaddAddam (del 1 och 2)
Förlag: Prisma (2003), Norstedts (2010)
Köp: Adlibris, Bokus

Stridsberg lämnar Akademien - suck

Sara Stridsberg ser inte längre någon möjlighet att arbeta för förnyelse inom Akademien och väljer därför att lämna arbetet, meddelas idag i alla tidningar. Jag har lite svårt att formulera mina tankar kring detta eftersom jag hjärnan dränks av vrede och sorg just nu. De ord som dyker upp är svordomar av olika slag och de tänker jag inte skriva här. Men, fy så oerhört besviken och ledsen jag är över att gubbväldet inte tycks gå att förändra. Jag hade tänkt snickra ihop ett inlägg under helgen med förslag på nya medlemmar (t ex Johannes Anyuru och Jonas Hassen Khemiri) men just nu känns det helt enkelt bäst att lägga ner hela skiten. Låt Samfundet De Nio ta över utdelningen av Nobelpriset, i detta samfund finns både litteraturvetare och författare jag har stor respekt för. Men åter till Stridsberg, hon beskrivs av Expressens kulturchef Karin Olsson som den som "tillförde stjärnglans, en känsla av progressivitet och tyngd till Akademien", epitet jag gärna håller med om. De som valt att lämna Akademien är just de som inte behöver Akademien för att glänsa.

Årets Bok 2018

De böcker som nominerats till utmärkelsen Årets Bok 2018 är följande:

Nej och åter Nej, Nina Lykke (Wahlström&Widstrand)
Kvinnan i fönstret, A J Finn (Albert Bonniers förlag)
Den svavelgula himlen, Kjell Westö (Albert Bonniers Förlag)
Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson (Bokfabriken)
Koka Björn, Mikel Niemi (Piratförlaget)
Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers (Norstedts)
Husdjuret, Camilla Grebe (Wahlström&Widstrand)
1793, Niklas Natt och Dag (Forum)
Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan (Massolit)
Mischling, Affinity Konar (Polaris Förlag)
Annabelle, Lina Bengtsdotter (Forum)
Stanna hos mig, Ayobami Adebayo (Piratförlaget) 

Fram till 26 augusti kan nu vara med och rösta på er favorit, priset delas ut på Bokmässan. Här röstar ni.

Lite för många av de nominerade är spänningsromaner för min smak, men några ska jag försöka läsa i alla fall. Sedan tidigare har jag läst Stanna hos mig och Den svavelgula himlen, den första av dem bra, den andra fantastisk. Jag håller en tumme för Westö.

Prisad Amos Oz

Igår annonserades att Amos Oz tilldelas årets Stig Dagermanpris och jag hoppas att det är en indikation på att han kommer att få ytterligare ett fint pris i år. Ibland har just Dagermanpriset och Nobelpriset tilldelats samma person. Amos Oz är en värdig pristagare, nästan oavsett vilket pris vi talar om. Han skriver fängslande om angelägna teman och han är aktiv i diskussionerna om fred i Israel och Palestina. Bland annat har han skrivit den både allvarliga och roande essän Hur man botar en fanatiker. Läs gärna min recension.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

I morgon är det dags för Augustgalan, då får vi reda på vilka författare/böcker som tilldelas de olika priserna i år. En av de nominerade till årets skönlitterära pris är De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru och nu har jag äntligen läst den. Jag har (tyvärr) inte läst någon av de andra nominerade romanerna, men jag måste ändå säga att jag gärna skulle vilja se Anyuru som pristagare i år. Hans roman säger något viktigt om vår samtid/eventuella framtid samtidigt som den är engagerande, underhållande och utmanande.

En mörk vinterkväll i Göteborg går tre maskerade jihadister in i en bokhandel och tar en kontroversiell konstnär samt besökarna som gisslan. De tar på sig självmordsbälten, skjuter gisslan och planerar att skära halsen av ägaren. Flickan, vars uppgift det är att filma och direktsända allt, förändras dock under attentatet när hon inser att något är fel, och vänder sig mot den andra angriparna.

Ett par år senare träffar berättaren, en författare, flickan på en psykiatrisk klink och hon börjar berätta sin version av händelserna. Och det hon har att säga är både förvirrande och skrämmande, flickan hävdar att hon kommer från framtiden, en mycket skrämmande framtid. I hennes samtid har alla "Sverigefiender", mestadels muslimer, samlats ihop av svenska myndigheter och förvaras i olika läger, bland annat Kaningården. Flickans historia får den muslimske författaren att känna stor oro, ska han ens våga stanna kvar i sitt land?

"Jag skriver till dig som inte kommer att kunna tro att det jag berättar kan hända i Sverige. Du kommer att tro att jag ljuger eftersom du fortfarande tror att du är svensk." 

Romanen är en mardrömslik dystopi om vad som händer i framtidens Sverige, i en framtid när rasisterna vunnit och samhället är våldsamt fascistiskt. Oerhört skrämmande! Det är lätt att känna igen verkliga händelser och personer som inspirerat författaren, samtidigt som berättelsen verkligen är unik. Tidsperspektivet är minst sagt komplext och man måste som läsare vara alert under hela läsningen. Jag hoppas att många kommer att läsa den här romanen och att det stärker vårt motstånd mot den alltmer utspridda rasismen och främlingsfientligheten.

DE KOMMER ATT DRUNKNA I SINA MÖDRARS TÅRAR
Författare: Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Just nu, just här, Lacrimamens, Enligt O

Man Booker - vinnare

Årets Bookerpris tilldelas George Saunders för Lincoln in the Bardo, en bok som verkar vara minst sagt speciell. Den utspelar sig under en natt då Abraham Lincoln  vandrar omkring på kyrkogården där hans son tidigare under dagen begravts. Har någon av er läst?

Man Booker Short List

Man Booker har presenterat 2017 års Short List. Nu vet vi vilka böcker som fått äran att gå vidare till den korta listan.

4 3 2 1 av Paul Auster har beskrivits som "a long-winded coming-of-age tale", den kommer sannolikt inte att vara något jag kastar mig över. Jag har läst New York trilogin av Auster, men det är inte riktigt min kopp te.

History of Wolves av Emily Fridlund, på svenska Vargarnas historia, handlar om en ung flicka som dras in i ett destruktivt familjesystem. Romanen beskrivs som en "stark och poetisk roman om ensamhet och tillhörighet", den här lockar mig.

Exit West av Mohsin Hamid kommer på svenska i höst och jag väntar ivrigt. Mohsin Hamid är en favorit. "An extraordinary story of love and hope, travelling from the Middle East to London and beyond" lyder en beskrivning. (Jag orkade inte vänta på översättningen utan lyssnade på boken på engelska, den ät suverän.)

Elmet av Fiona Mozley är en debutroman skriven av "an exciting new voice in fiction". Den här boken vill jag kika närmare på.

Lincoln in the Bardo av George Saunders verkar vara en mycket speciell roman, en "moving and original father-son story featuring none other than Abraham Lincoln, as well as an unforgettable cast of supporting characters, living and dead, historical and invented".

Autumn av Ali Smith är första delen i en svit som kommer att utforska årstider. Det här är nog något mycket speciellt, tror jag. Ali Smith är en författare jag verkligen vill läsa, om det blir den nya romanen eller någon annan får vi se.

Det är underligt, tycker jag, att inte Arundhati Roys Ministry of Utmost Happiness är kvar på listan, den är ju helt fantastisk. Tur att Exít West av Mohsin Hamid är kvar, den är mycket speciell.

Colson Whiteheads The Underground Railroad saknar jag inte, men att jag inte blev så förtjust i den kan bero på att jag lyssnade på den svenska översättningen, Den underjordiska järnvägen. Uppläsningen var inte bra. Swing Time av Zadie Smith gillade jag faktiskt inte alls, kanske är jag inte kompatibel med författaren. Den lyssnade jag i o f s också på, om än på engelska, men jag tror inte att det var uppläsningen som var problemet. Jag kunde bara inte relatera.

Just nu är jag mest nyfiken på Vargarnas historia av Emily Fridlund.

Den 17 oktober avslöjas vinnaren.

My name is Lucy Barton

Läs lite extra noga nu ni som gillar det sparsmakade, det långsamma, det varsamt berättade. Lite av en slump började jag lyssna på denna berättelse och blev helt tagen. Förr läste jag ofta om relationer mellan mödrar och döttrar, numera är jag lite mer "färdig" med temat. Men när jag ramlar över böcker som My Name is Lucy Barton av Elizabeth Strout blir jag faktiskt gråtfärdig av lycka. Det blir inte bättre än så här.

Lucy blir liggande på sjukhus under lång tid efter att det uppstått komplikationer vid en rutinoperation. Hon bor i New York, är maka och mor och lever ett gott liv långt från den den lilla håla där hon växte upp under svåra omständigheter. Lucy har inte haft någon kontakt med sina föräldrar på länge, då modern dyker upp för att vara tillsammans med henne på sjukhuset. Långsamt öppnar sig olika vägar för modern och dottern att mötas.

My Name is Lucy Barton är en roman om fattigdom, om utsatthet, om övergrepp, om att vara "trash" (citerar boken) om längtan efter böcker, om längtan efter närhet. Och det är en fantastisk, lyhörd, osentimental gestaltning av en komplicerad relation mellan en mamma och en dotter. Lucys ursprungsfamilj beskrivs i korta ordalag, genom små vinjetter som fångar allt i frusna ögonblick. Den lilla episoden där pappan hanterar sonens förmodade homosexualitet genom att tvinga pojken att promenera genom byn iklädd kvinnokläder, är ett sånt ögonblick man som läsare aldrig glömmer.

Sammantaget är My Name is Lucy Barton en briljant gestaltning av försoning. Romanen fanns med på The Man Booker Prize Long List, 2016.

MY NAME IS LUCY BARTON
Författare: Elizabeth Strout
Uppläsare: Kimberly Farr
Förlag: Penguin UK/Storytel, Forum Förlag (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Just här just nu

Prisad litteratur, tips tack?

Jag läser inte jättemycket samtida litteratur, fastnar gärna i gamla klassiker. Och jag har dålig koll på prisvinnare och prisnominerade författare. Kan ni hjälpa mig? Ge mig tips på författare/romaner som t ex var nominerade till Man Booker eller Orange/Baileys Women's Prize. Det finns ju massor av listor på hemsidorna, men det är svårt att veta vad som är bra.

Swing Time - ljudbok på engelska

Jag tänjer alltmer på min gränser och har nu provat lite att lyssna på ljudböcker på engelska. I början höll jag mig till ganska "enkel" litteratur, men efter att nu ha lyssnat några timmar på Man Booker-nominerade Swing Time av Zadie Smith måste jag säga att det funkar riktigt bra. De få gånger jag inte lyckas urskilja och förstå alla ord spelar faktiskt ingen roll. Och en hel skatt av engelsk litteratur öppnar sig på Storytel om jag kan lyssna på engelska, yay!

Boken är förresten riktigt bra hittills, den handlar om två flickor som växer upp i ett fattigt, etniskt blandat område och blir vänner. Liksom i Ferrantes Neapelkvartetten är vänskapen komplicerad och innehåller en hel del konkurrens. Jag återkommer med mera när jag lyssnat klart.