Sonja Åkesson

Sonja Åkesson (1926-1977) är mest känd för diktsamlingen Husfrid, som bland annat innehåller den tvådelade dikten "Äktenskapsfrågan" som inleds med orden "Vara vit mans slav". Åkesson är dock inte på något sätt enögd, andra halvan av dikten handlar om en hämmad man som önskar att han "finge sticka från gumgnäll".

En annan dikt i samma samling som jag verkligen tycker om är "Självbiografi", en dikt som nog skulle kunna handla om de flesta av oss.

Jag lever ett lugnt liv
på Drottninggatan 83 a på dagarna.
Snyter ungar och putsar golv
och kopparpottor
och kokar rotmos och pölsa.

Åkesson beskrivs i förordet av Heidi von Born som "nyenkel" och visst använder hon enkla ord i sin träffsäkra, ironiska, kritiska iakttagelser av vardagen och samhället i 60-talets folkhem. Ur diktsamlingen Jag bor i Sverige kan man läsa:

Åkej.
Jag är misslyckad
Åkej.
Jag klarar inte opp det här.
Åkej.
Jag har en annan rytm.
Åkej. Åkej.

Mörkare och dystrare är de sena dikterna i avsnittet "Psyksvit" i diktsamlingen Hästens öga, som gavs ut samma år som Åkesson avled. Alldeles för tidigt.

Sammantaget är Sonja Åkessons lyrik lättläst och aktuell än idag. Läs!

Feministsommar - Juni månads läsning (länkar)

Det har varit lite oklart hur jag tänkte mig att ni skulle dela vad ni läst med varandra, men jag hoppas att det klarnar nu. Jag planerar att lägga upp ett inlägg (som detta) i slutet av juli och augusti också där ni via inLinkz själva kan lägga till länkar till era inlägg. Hoppas nu att detta funkar som det ska (jag testar med länk till ett inlägg om en TV-serie). I det här inlägget vill jag alltså att ni ska lägga till länkar till inlägg ni skrivit om böcker ni läst i Feministutmaningen i juni. Själv har jag läst, men inte lyckats skriva så mycket ännu. Men jag - och ni - har ju ännu några dagar på oss.

An InLinkz Link-up

En Marialegend

Mitt första möte med Niklas Rådström var i en liten, underbar berättelse om en blåmesunge, Absint. Jag lyssnade till en författaruppläsning och hänfördes av hur enkelt och vackert författaren skildrar människans plats i världen. Därefter gav jag mig på Rådströms Boken, en nytolkning av Bibelns berättelser som både förtydligar, komplicerar och ställer frågor. Läsningen berörde mig så djupt att jag aldrig lyckats klä mina tankar i ord. Rådström skriver om meningen med livet. På allvar.

När jag läste om författarens senaste bok, En Marialegend, visste jag direkt att det var en bok för mig. Och det var det verkligen, trots att den inte alls var vad jag väntade mig. Jag trodde att boken mer direkt skulle handla om jungfru Maria och hennes son, men det gör den bara implicit. I stället får läsaren i boken möta kvinnor som på olika sätt förlorar sina barn. Och dela smärtan i denna förlust, men också uppleva den skapande, livgivande blicken.

Trots att jag är 50 + känns Niklas Rådström som en väldigt "vuxen" författare, som jag måste anstränga mig lite för att läsa. Men när jag väl tar mig för att göra det, slutar det alltid med förundran. Och ofta med gråt. Världen är så naken i Rådströms berättelser. Och människan så vilsen. Men kanske kan vi ändå leva värdigt? Om vi ser, lyssnar och bryr oss om varandra?

En Marialegend innehåller tre olika berättelser, som utspelar under olika tidsperioder. Den första berättelsen - den som inledningsvis helt golvar mig - handlar om en ung kvinna som blir våldtagen och stympad av en hord barnsoldater, som även dödar hennes man och barn. Trots mycket svåra skador överlever hon genom vård och hjälp av en främling med en hund. I New York arbetar Helen på ett museum. Då hennes kollega avlider blir Helen befordrad till chef för avdelningen och ansvarig för restaureringen av Lucas Cranachs målningar. Helen blir dessutom indragen i sin avlidna kollegas liv, utan att tyckas ha kontroll över sitt handlande. Bland annat besvarar hon mail från kollegans systerson, i kollegans namn. Tredje delen handlar om konstnären Cranach den äldre och striderna mellan katoliker och protestanter under 1500-talet. De olika delarna berättas växelvis, samspelar med varandra och blir en helhet.

Rådström skriver alltid vacker, glasklar prosa, som är lätt att läsa. I En Marialegend är växlar stilen mellan att vara detaljerad, distanserad och exakt när våldet mot den unga modern skildras och att vara mer poetisk i andra delar. Sammantaget är En Marialegend grym, mörk och omskakande. Och kanske lite hoppfull. Om vi bara ser varandra.

"En hel värld finns i den blicken och det är i den blicken som världen blir till."

EN MARIALEGEND
Författare: Niklas Rådström
Förlag: Albert Bonniers (2016)
Köp: Adlibris, Bokus

Mödrarnas söndag

Det tog lång tid innan jag läste den här boken, trots att omslaget såg så inbjudande ut. Orsaken var att jag helt enkelt läste titeln fel och inte tyckte att Mördarnas söndag verkade vara något för mig. Men det var ju inte mördare utan mödrar den handlar om. Fast egentligen handlar ju inte boken om mödrar heller, även om den till stor del utspelar sig den 30 mars 1924, den dagen på året då tjänstefolket får ledigt för att åka hem och hälsa på sina mammor.

I stället för att åka hem på den lediga dagen träffar föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild sin hemliga älskare, den enda överlevande sonen i granngodset. Efter kärleksmötet ska Paul Sheringham åka för att träffa sin tilltänkta fru. Som enda kvarlevande son måste han tänka på släktens fortlevnad och acceptera ett arrangerat äktenskap. När han rest vandrar Jane omkring naken i huset. Kanske har både hon och läsaren redan förstått att något snart kommer att gå förlorat för alltid.

Handlingen utspelar sig till stor del under en enda dag och blandas med både tillbakablickar och inslag från framtiden där huvudpersonen Jane ser tillbaka på denna dag, den dag hennes liv förändrades. Stämningen i romanen är vemodig. Sorgen över förlorade liv och en förlorad värld blandas dock med hopp om förändringar och en ny värld. Jag tycker oerhört mycket om det långsamma tempot och de drömska, detaljerade miljöbeskrivningarna. Inledningsvis är romanen sensuell. Tyvärr tycker jag att författaren här delvis förstör stämningen genom att använda könsord som jag uppfattar som "fel" i sammanhanget. Inte blir det bättre när ord som hingst och fullblod används heller.

Sammantaget är Mödrarnas söndag en långsamt berättad sorglig historia om kärlek, förluster och förändringar. Trots vissa invändningar tycker jag att det här är en mycket fin berättelse, skriven på ett sätt jag verkligen uppskattar. Långsamheten, alla detaljerna och fokus på en enda dags händelser kan ses som en flört med klassiker av författare som Proust, Woolf och Joyce. I en kortroman som Swifts blir greppet mycket lyckat.

MÖDRARNAS SÖNDAG
Författare: Graham Swift
Översättare: Hans-Jacob Nilsson
Uppläsare: Julia Dufvenius
Förlag: Albert Bonniers (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Just här just nu, Anna, Bokmania

Tematrio - Sommarplaner

Dags för sista tematrion den här terminen, jag återkommer i slutet av augusti, förhoppningsvis fylld av nya idéer. Veckans tema handlar om sommarplaner och kan därmed inkludera lite av varje. Berätta om tre saker ni planerar att göra i sommar!

1. Det kommer att bli en hel del läsning, så klart. I år mest i form av feministlitteratur.

2. Det kommer också att bli en del renoverat. Förhoppningsvis är sovrummet färdigt efter semestern.

3. Några små resor blir det också. Definitivt en tripp till västkusten och kanske en tur till Skåne och Hamburg.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Vad man gör när man inte bloggar

Det var ju inte alls meningen att det skulle bli så här tyst på bloggen. Men veckan gick utan att det fanns minsta tid att skriva något. Läst har jag däremot gjort och texter om PAX Vitormen, En Marialegend av Rådström, Hilma av Laestadius Larsson och Någonstans brister himlen av Olofsson Liljedahl kommer så småningom. Vad har jag gjort i stället för att skriva, kanske någon undrar?

Jag (och maken) har monterat IKEA-möbler och gjort i ordning vår nyrenoverade hall. På byrån samsas min mammas gamla ljusstakar och mina morsdags-presenter.

Vi har kärat ner oss i världens sötaste ponny, som dottern eventuellt ska bli medryttare på.

I fredags var det skolavslutning, det firades traditionsenligt i kyrkan och med familjelunch på restaurang.

Och idag dag firade jag min födelsedag på Titanicutställning tillsammans med familjen Fiktiviteter.

Tematrio - Katastrofer

När jag var ung (läs 70-tal) tittade jag mycket på katastoffilmer. Undrar om de var särskilt inne då? Nu har dottern och jag i helgen sett Titanic, inför att vi ska se en utställning om skeppet/händelsen nästa helg. Därför känns det passande att veckans tema blir katastrofer i olika medier. Berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer.

1. I Tove Janssons böcker ligger katastrofen alltid på lur. Och ibland inträffar den. Om Filifjonkans rädsla för katastrofer kan man läsa i Farlig midsommar:

"Men varför skulle hon egentligen oroa sig? Katastrofen hade ju äntligen kommit."

2. Första katastroffilmen jag såg var antagligen Skyskrapan brinner. Fy så hemsk den var.

3. I Lark & Termite av Jayne Anne Phillips (missa inte den boken, det var ett tag sedan jag tjatade om den senast) berättas om två olika sorters katastrofer. Den första varianten, kriget, skördar många offer, medan de flesta ändå klarar sig undan den naturkatastrof, översvämningen, som sker senare i boken.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Tjänarinnans berättelse - TV-serien

Förra året läste jag Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood, men jag lyckades aldrig skriva om den. Den var så fruktansvärd. Förstå mig rätt, den var fantastiskt bra. Men nästan för hemsk att orka läsa. Romanen skildrar en tänkbar, fasansfull utveckling i USA där extremt konservativa, sexistiska krafter har tagit över. Kvinnan har reducerats till en barnalstrande varelse utan egen vilja och tankeförmåga. Hon kan förfogas över som det passar de styrande. Världen är strikt patriarkal och hierarkisk. Och hotet om våld finns påtagligt närvarande. Läsningen var skrämmande plågsam och lämnade kvar upplevelser av förtvivlan och vrede. Texten kröp under huden och gav mig mardrömmar.

Eftersom Telia nu bytt runt lite kanaler har jag plötsligt fått HBO Nordic. Och då blev jag ju liksom tvungen att titta på första avsnittet av TV-serien. Men jag måste erkänna att jag sett en hel del bredvid TV:n för att jag helt enkelt inte orkar se. Har ni tittat på filmatiseringen? Vad tycker ni? Jag tycker att första avsnittet var fantastiskt bra, men jag mår lite illa.

Boken kommer ut i nyutgåva till hösten, missa den inte!

Liten bokhylleenkät

Här kommer en liten enkät om hur det ser ut och vad som finns i era bokhyllor. Hoppas ni vill vara med och besvara den. 

1. Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?
2. Hur många språk finns i din bokhylla? Vilka?
3. Vilket land kommer de flesta böckerna från?
4. Flest män eller kvinnor? Eller ungefär lika?
5. Vilka genrer/kategorier har du i bokhyllan (deckare, dramatik, bilderböcker, reseskildringar o s v).
6. Visa gärna en shelfie!

Nyinflyttat

Idag fanns det tre bokpaket i brevlådan, vilken lycka! De två till vänster är fantasyberättelser för slukaråldern, innehållande magi och skräck. PAX- serien är så ruskig och Markus från Trolyrien verkar både spännande och rolig. Judas av Amos Oz har jag väntat på länge, hoppas den är lika bra som hans andra texter. Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur ska jag läsa i min feministutmaning. Hoppas jag får lästid i brevlådan i morgon.

Fyr 137

De två första delarna i Mebeltrilogoin är Rum 213 och Sal 305. I Rum 213 åker Elvira på kollo. Redan innan hon kommer fram ser hon en bil med nummerplåt RUM 213. När det sedan visar sig att Elvira ska bo i just rum 213, ett rum det ryktas att det spökar i, är det upplagt för förvecklingar och ruskigheter.

I Sal 305 dyker en dag upp en bil med registreringsskylt SAL 305. Och strax därefter råkar Elvira ut för en cykelolycka om hamnar på sjukhus. Hon ligger inte i sal 305, men hon ser en natt att det lyser i det gamla dårhuset på andra sidan vägen. Och det har varit stängt i evigheter. Vad är det som händer?

I Fyr 137 åker Elvira på campingsemester med sina kollokompisar Meja och Bea och Mejas föräldrar. På vägen dit ser hon två olika registreringsskyltar som verkar lite mystiska, den ena är FYR 137. När flickorna kommer fram visar det sig att det faktiskt finns en stor fyr i närheten av campingen. Och det verkar som om det kanske spökar där.

Typiskt för Angerborns böcker är realistiska familje- och vänskapsskildringar och kusliga, magiska inslag. Läsaren kommer inte att bli besviken på FYR 137, här finns de komplicerade relationerna mellan tjejer in tweenies-åldern, här finns lite förälskelser och här finns familjerelationer. Angerborn får alltid till sina unga huvudpersonernas tankar så fint, nyanserat och verklighetstroget. De mystiska elementen flyter in i berättelsen på ett sätt som gör att jag nästan börjar tro på spöken.

Sammantaget är hela Mebeltrilogin spännande och mysiga bladvändare som alla 9-12-åringar (och 50-åringar) helt enkelt måste läsa.

FYR 137
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2017)
Serie: Mebeltrilogin (del 3)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Prickiga Paula, Bokkoll

Tematrio - Något svenskt

I morgon är det återigen dags att fira nationaldagen, eller svenska flaggans dag, som jag oftast säger. Det är inte så lätt att ändra sånt man lärt sig som barn. Berätta därför om tre svenska favoriter: böcker, författare, sångare, skådespelare, fotbollsspelare etc. Här finns stor frihet att hitta på lite vad som helst.

1. Miss Maja Tjellström skapade en reaktion hos mig som jag vare sig tidigare eller senare varit med om; jag neg när jag hälsade på henne! Jag träffade miss Maja då hon arbetade som volontär på The Four Homes of Mercy, en institution för föräldralösa barn i Betania på Västbanken. Vilken kvinna!

2. K.G. Hammar har gjort mycket för att kyrkan ska bli en institution som aktivt engagerar sig för de utsatta, för detta beundrar jag honom mycket.

3. Vibeke Olsson, min allra största favoritförfattare, visar i sina texter hur de olika folkrörelserna växte fram i Sverige och hur mycket nykterister, frikyrkliga och socialister egentligen har gemensamt. Dessutom har hon skrivit fantastiska romaner om de första kristna i Rom och deras tvivel, rädsla och tro.

Det blev helt enkelt en trio av svenskar jag beundrar.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Feministisk läsning pågår

Sommarens feministiska läsutmaning har startat och jag har både börjat lyssna på en bok, köpt två fina diktsamlingar och börjat planera lite. Ljudboken är Hilma av Anna Laestadius Larsson, en roman om den fascinerande konstnärinnan Hilma af Klint. Det är hittills sorgligt att läsa om hennes känsla av att inte höra till och irriterande att läsa om hur man såg på henne och hennes roll p g a hennes kön. Bra läsning så här inledningsvis. De både lyrikböckerna är skrivna av välkända Sonja Åkesson och Märta Tikkanen, två riktiga klassiker jag ser fram emot.

Vad läser ni? Har ni börjat med något som ryms inom läsutmaningen?

Novell #20 - Kappan

Kappan (ibland även översatt Överrocken) är en novell från 1842 av den ryske författaren Nikolaj Gogol. När det skrevs var Gogol redan en väl etablerad författare. Kappan är en satirisk berättelse om människans utsatthet och fåfänga, den skildrar hur vi vi ser på och värderar oss själva utifrån hur andra bemöter oss. Kappan kan sägas vara både realistisk och romantisk till sin karaktär. Ggogol skildrar detaljerat och realistiskt det vardagliga livet för en fattig tjänsteman, men de övernaturliga inslagen i slutet av berättelsen hör mer henne hos romantiken. Framför allt är dock de ganska elaka, satiriska inslagen mycket roande. Och beklämmande.

Akakij Akakijevitj arbetar som lägre tjänsteman (titulärråd) på ett av St Peterburgs departement. Han är en något äldre, mycket ensam person som arbetar oerhört nitiskt. Ingen på arbetet visar honom någon aktning och de yngre medarbetarna brukar ibland driva med honom. AA bor under mycket enkla omständigheter, hans lön är liten och räcker knappt till det mest nödvändiga. Därför blir oron stor när AAs gamla kappa blir så utsliten att den inte ens går att laga. Lyckan blir desto större när AA efter lång tid lyckats spara ihop nog med pengar att få en ny kappa uppsydd. Första dagen iförd nya kappan blir han bemött på ett helt annat sätt av arbetskamraterna och för första gången medbjuden på fest. Livet ter sig plötsligt helt annorlunda. På hemväg från festen blir dock AA rånad och bestulen på sin kappa. Han försöker få hjälp hos polisen, men blir negligerad. Uppfylld av sorg och kyla drar AA på sig lunginflammation och avlider. Han återkommer dock från de döda för att hämnas på de stulit hans kappa och vägrat hjälpa honom.

Sammantaget är Kappan ett alltför aktuell berättelse om människors utsatthet och hjälplöshet inför byråkratiska myndigheter.

Jag har läst Kappan som den tjugonde och sista novellen i Ugglan & bokens utmaning Läs en novell II. Kappan uppfyller kriteriet att vara skriven på 1800-talet.