Inget nytt under solen

Flora är kanske ett år senare ute än sin syster, men nu ger sig den treåriga järnviljan till känna. Vår unga dam väljer kläder själv nu. Basta. Tittar man tillbaka på storasysters kreationer skiljer det sig inte så mycket från dagens treårsmode, inte heller har mammans önskemål ändrats de senaste tre åren :)

* Tröja Polarn och Pyret
* Byxor Lindex

* Fleece Isbjörn of Sweden
* Stövlar Hunter

Idag pausar jag porslinsfabriken. I morse när jag tittade mig i spegeln såg jag två kaffefat istället för mina ögon, ett varningstecken man bör ta på allvar. Nej idag chillar jag och Ruffe puff, efter lunch kommer pappan hem, då väntar klippning och middag på stan för mamman. Sweet.

Eddie

Det kom ett paket från Lamaze i julhelgen, Eddie the Elephant tunes toy. Eftersom jag både spelat tvärflöjt och blockflöjt i kommunala musikskolan kunde man kanske tänka sig att det var jag som skulle gå omkring och trumpeta på Eddies snabel, men efter att ha funderat en stund blev det Rufus som fick äran att tugga på elefanten. Det här med att spela skalor på snabeln har han inte riktigt hajat än, däremot tycker han att Eddies öron både är greppvänliga och smakar gott! 

Rufus ger den spelande elefanten Eddie fyra uttrar av fem möjliga.

Vi ringer efter pizza

Det absolut roligaste jag och Rufus kan hitta på just nu är att ringa efter pizza. Vi orkar hur många som helst :)

Eget kludd på bild av Kari Modén. Text Bea Uusma Schyffert. Ur  Bom Bom - Barnens älsklingar

Prickigt

Här är vi ganska happy trots att Flora är prickig som en medvurst. Vattkopporna blir fler för varje gång jag tittar på henne, men det verkar inte hindra henne från att busa och leka. Skönt. Karla är också hemma i dag och leker dockfamilj med sin lillasyster, jag och Rufus chillar i soffan.

Ha nu en riktigt skön helg alla fina!

Bebisbubbla

Bebismage.Bebisbubbla. Bebisdoft. Bebislycka. Bebishud.

Senaste dagarna har vi varit inneslutna i ljuvligaste bebisbubblan. För snart en vecka sedan gjorde vår bebispojke Rufus en rekordsnabb entré till denna värld. Än en gång förundras jag över hur något så fulländat och perfekt kan ha gömt sig i min mage så många månader. Nu börjar allt återgå till det normala igen, enda skillnaden är att vi nu är fem och inte fyra. Och att flickorna i familjen inte längre är i majoritet (fast då måste man räkna in katten också :)

Snart mina vänner är jag back in business igen. Med känslan av att bröstmjölken stigit mig åt huvudet kan det kanske ta ett tag, men jag lovar, jag är snart tillbaka.

På spaning efter den helg som flytt

Veckorna rusar förbi, måndag igen. Helgen inleddes med fredag den 13:e och datorstrul. Jag vet inte om man kan klassa försvunna blogginlägg och kommentarer som otur, men ett som är säkert är att det är sjukt irriterande! Goda vänner, lite sol, lite regn och ett trevligt evenemang där jag representerade CdlC hos gårdsbutiken Dizajnboden kan sammanfatta resten av helgen.

Nu ska jag alldeles strax iväg på ett litet uppdrag. Jag tar med kameran och rapporterar lite senare!

Konstnär: Karla. Jag måste ha varit på dåligt humör när hon påbörjade teckningen. Är glad att mungiporna pekade uppåt innan konstverket var avslutat :)

Fredag

Festfredag. Fab Friday. Eller kanske sjukfredag. Peppar peppar så har vi klarat oss ganska bra från dagisbaciller och annat sedan jul, men igår kväll slog de till igen. Floris snoris är febrig och hostar som bara den. Det hindrar henne dock inte från att i ett obevakat ögonblick dra fram en stol till skafferiet och hälla ut ett nyöppnat paket russin på golvet. Inte heller från att leta reda på Karlas slalompjäxor för att sedan släppa loss i en pjäxdans på vardagsrumsgolvet.
nn
Karla stannar hemma idag hon med. Jag lovar att vara snäll och hjälpa till att ta hand om Flora, och förresten är jag alldeles för trött för att gå till dagis, övertygade hon pappan i morse när han ville stressa på henne kläderna. Så nu har vi inte bara sjukfredag, utan även tjejfredag. Pappan har dragit till les Alps för att åka skidor i några dagar. Känns så där då jag som älskar att swosha ner från bergen inte får följa med (jobbresa), men med tanke på de proportioner min kropp börjar ta kanske det är lika bra att jag låter bli. I och för sig är bakdelen snart lika stor som magen, så jag skulle i alla fall inte bli framtung ;)
mmm

jjjj
Med tanke på att statusen i Familjen i Uttran är lite sisådär, och att jag är tröttare än trött efter ett par nätter med en vaken, hostig Flora som inte vill sova utan spela råttaspelet när klockan är 03.30 (råttfällespelet har dock fått vänta till dagtid :) har den där storhandlingen inför helgen inte blivit av. I går bestämde jag mig för att helt enkelt låta bli att dra med två gnälliga ungar till den stora matäffären utan satte mig istället vid datorn och klickade mig igenom inköpslistan. I förmiddags klockan tio ringde det på dörren, där stod fyra stora papperskassar med mat, en låda med sju kilo frukt och en stor toapappersbal. Kanske inget jag kommer att göra varje vecka, men oj vilken befrielse att slippa den vanliga handlingen just idag.
bb

En prinsessa från min femårsprinsessa. Medans Flora sover middag får jag och Karla kvalitetspysseltid, mysigt så in i vassen!
ll


mm
I går snodde jag ihop en väska i segelduk, med Ikeatygfoder och axelrem i läder. Som alltid hotar självkritiken kreativiteten, och jag önskar att jag hade ett par flinka sömmerskor som förverkligar mina idéer. Precis som fallet med trasmattekuddarna. Jag vänder och vrider, sprättar och ändrar, men är ändå inte riktigt nöjd. Jag ska sy klart de jag börjat med, och kanske någon tantpälskudde med, men sedan återgår jag till mina kära fat som jag efter snart ett och ett halvt år behärskar utan problem. Eventuellt har jag en ny återförsäljare på gång, jag håller tummarna!
bb
Väskan, den skickar jag till en gammal vän som jag träffar alldeles för sällan. Hoppas att hon blir glad!
bb
En alldeles fantastisk fredag önskar jag er alla, vare sig den är en festfredag eller en sjukfredag!

Ärtan

Lilla Ärtan! Att en tvåbarnsmamma och utbildad sjuksköterska kan förväxla sviterna efter ätandet av en flottig salami i Barcelona, eller en släng av vinterkräksjuka när jag kom hem igen, med en liten ärta i magen låter ju ganska osannolikt. Nästan lite korkat. Men så var det faktiskt. Det fanns liksom inte på kartan att vi skulle bli en trebarnsfamilj, i alla fall inte nu. Några dagar före julafton började det sjunka in, om inte annat för att jag inte lyckades knäppa mina jeans längre.
mm
Sedan har några månader av obeskrivlig trötthet följt. I takt med att ljuset återvänder blir jag lite piggare för varje dag. Och stoltare. Som en kompis till mig sa för några veckor sedan; Det är coolt med tre barn! Och banne mig, det är coolt!
mm
Nu gäller det bara att vänja sig vid nästa faktum - att jag, flickmamman ska bli pojkmamma :)

Fem år!

En kall vintermorgon för fem år sedan kom du till oss, du älskade förstfödda. Modig och vacker. Ingen kan göra mig så arg, eller så lycklig. Trotsig och envis. När du säger nej får du en bestämd rynka mellan ögonen. Klok och fiffig. Ingen kan hitta på som du. Klippa klistra. Bädda dockor. Dansa disco. Floras bästa storasyster.

mmmm

I kväll ska vi steka pannkakor och dansa till waka waka. Grattis på födelsedagen älskade dotter!

Kakfatsverkstad och tandläkarbesök

Du förstår Flora, när du kommer till tandläkaren måste du gapa stort så att hon kan titta på dina tänder, förklarar Karla med snusförnuftig min. Flora ser helt oförstående ut. Om du gapar snällt får du kanske en tandborste eller nån liten grej, fortsätter storasyster. Vill inte ha tandborste, säger Flora och vänder på klacken. Vi får väl se hur det går, i eftermiddag är det dags för Floras första tandläkarbesök. Jag kan inte låta bli att se Lotta på Bråkmakargatan som sitter och kniper igen munnen i tandläkarstolen framför mig. Flora Amalia Dagg är liksom Lotta en bestämd liten dam :)

Nu är arbetet i full gång med att få klart 2011 års första våningsfat! Med några dagar kvar på rean börjar det gapa tomt i butiken, men håll ut, jag hoppas kunna lägga ut de första nya faten i slutet av veckan. Nästa vecka kommer mera, både hårt och mjukt.

Update;
Tandläkaren fick ungefär fem sekunder på sig innan Flora knep igen munnen och skakade på huvudet. Får jag titta lite till?, frågar tandläkaren. Nej, svarar Flora bestämt och drar upp underläppen. Jaha, det såg ju bra ut det lilla jag såg, säger tandis, vi kallar om ett år igen. Kvällens godnattsaga: Emma går till tandläkaren.

Kalas

Fortfarande iklädd pyjamas och morgonrock gör jag nu mitt premiärinlägg till Fabriken. Ett rusigt födelsedagsbarn och en halvtrött födelsedagspappa har grattats ordentligt hela morgonen. Jag har pendlat mellan att sätta fast playmobobilgubbar på deras cyklar, lägga på marsipan på tårta, rulla chokladbollar och avstyra bråk om de tidigare nämnda playmobilgubbarna (därav fortfarande pyjamas ;)

Nu är alla förberedelser snart klara och jag ska försöka byta ut pyjamasen mot något annat. Sedan får gästerna komma. Kalaset kan börja!

Another day at work

I morse när jag tog av Flora pyjamasen trodde jag att jag skulle få dåndimpen. Vattkoppor och minst en veckas vab swoshade förbi i huvudet när jag såg prickarna på hennes lilla mage. Sedan bestämde jag mig helt sonika för att prickarna bara är vanliga ... ni vet prickar, och så fick hon gå till dagis. Bad parent, var det nästa som pluppade upp i huvudet, men jag misstänker att jag skulle hört något vid det här laget om prickarna var något annat än just prickar :)

mm

Efter gårdagens storstädning kommer jag att fortsätta fylla på butiken idag. Tre vackra trevåningsfat väntar på att läggas ut. Efter det väntar mannens hemgjorda köttbullar och kärlekskranka bönder (vad är det med det där programmet som gör att jag inte kan låta bli och titta?). Ni som inte har blivit CdlC-kompis på FB än, bli det nu och var med i utlottningen av tre porslinsmedaljonger. Målet är att ha 100 medlemmar på söndag när tävlingen avslutas!

Hänga 2

Här om dagen packade jag väskan med bananer och russin innan jag gick för att hämta barnen på dagis. Sedan tog vi pendeltåget in till stan bara för att lämna över döttrarna till pappan som tog pendeltåget tillbaka till the hood, tur att barnen tycker om att åka tåg. Jag fick ledigt och tillbringade kvällen på Gondolen :) I alla fall så satt pappan i ett konferensrum med ett gäng kostymklädda herrar och damer när vi kom in till stan. Väggarna var fulla av blädderblocksblad och witheboarden var fullklottrad. Karla tittade storögt på alltsammans och undrade vad de höll på med. Pappan försökte förklara så gott det gick och fick svaret; Pappa du vet väl att det finns roliga jobb också?

Så kan det låta när man helst av allt i världen vill jobba på djursjukhus eller öppna hunddagis. Själv tycker jag just nu att jag har ett jätteroligt jobb. I dag gjorde jag klart första högen med hängen. Jag har klurat på själva upphängningsöglan ett bra tag, kände att den vita brodyren jag provade med förut inte alls var jag, det blev helt enkelt för gulligt! Nu hänger skärvorna i wirar med ett wirelås högst upp. På baksidan om varje skärva hänger en liten bricka i järn med CDLC (för Crème de la Crème) instansat. Kanterna på skärvorna är slipade så att de är mjuka och lena. Jag kommer att lägga ut dem i butiken i kväll (tillsammans med en del av det jag trodde jag skulle hinna lägga ut igår ;) Skärvorna kommer att säljas i paket om fyra stycken och sorteras efter färg. Än så länge har jag bara hunnit göra blå- och rödvita men även grönvita och mer kitchiga hängen är på gång!

Uppdate: Porslinsmedaljongerna säljs i paket om en, två eller tre hängen.

Ljummet

Det sägs att det snart kommer frost och kalla dagar, men idag njuter jag av sol och ljumma vindar. Det omtalade flytet försvann ett tag i onsdags när minsta Floran fick en Piglux på dagis, å andra sidan kan man kalla det flyt att vår granne ortopeden var hemma så vi slapp åka tvärs över hela stan till barnsjukhuset för att få hjälp med något som tar en halv minut att åtgärda. Oflyt kan man också kalla det när kortet man sätter i bankdosan för att kunna logga in i internetbanken är spårlåst försvunnet när räkningar ska betalas och paket skickas, flyt att kontoret fick sig en välbehövlig storstädning ;)

mm

De senaste dagarna har jag tagit tag i mina Tantpälskuddar. Tre är färdiga och ytterligare tre är på gång. I de första tre flörtar jag med såväl sjuttiotal som traditionell hemslöjd och klassisk elegans. Kudden på bilden heter Loranga och är minkpäls, tryckt köksduk, glammigt möbeltyg, passpoaler i orange sammet och en gammal skinnjacka. I ena hörnet sitter ett hänge i brunt skinn med underläggssöm. Kuddvaret är fodrat och stängs med en kardborreförsedd omlottöppning på bakstycket. Alla tre kuddar kommer att läggas ut i butiken under kvällen.

mm

För er som har vägarna förbi så är det loppis i Uttrans gamla sjukhus lördag och söndag 10-16. Jag kommer även att visa en del av Crème de la Crèmes sortiment i anslutning till loppmarknaden.

Varmt

Tredje vardagsveckan efter semestern är tredje veckan då någon i vår familj är sjuk. I dag kör vi två flugor i en smäll, båda flickorna vaknade i natt med hög feber och ont i halsen. Som tur är så är de för spaka idag för att orka puckla på varandra mer än lite grann ;) De sover i skift och slickar isglass där i mellan. Skön musik och en sprakande brasa i kakelugnen ackompanjerar kraxningarna och snörvlet.

mm
Själv försöker jag att avsluta flera påbörjade projekt. Jag gjorde några nya armband i helgen som jag håller på att fota och lägga ut i butiken. Några är redan ute medan andra kommer att anlända till CdlC senare under dagen och kvällen. Ett gäng pyttefat är på gång. Jag väntar på en leverans knoppar från Danmark, men så snart de är fastskruvade kommer jag att lägga ut de också. Jag kommer även att lägga ut några större fat nu i veckan. Håll tummarna att Villa Tallås snart har gjort sitt som sjukstuga så att jag slipper stå i garaget och borra tallrikar på nätterna ;) Pst. glöm inte tävlingen!

Var tog veckan vägen?

Två veckor kvar till Midsommar. Fem arbetspass kvar på mitt gamla jobb. En massa finlir kvar på min nya kollektion. Var tog tiden vägen? I trädgården blommar syrenen för fullt och den älskade kaprifolen är på väg att slå ut. Gräset behöver klippas, igen, och rabatterna väntar på att ogräset ska bytas ut mot nya plantor. Jag tar det med ro, i år känns det som om rabatterna får vänta ett tag till (och detta som skulle bli trädgårdens år). I kväll fick jag och min man ett sådant där sällsynt ögonblick av lugn och ro när barnen somnat. Grillad lammkorv, fågelkvitter, ett glas vin och kvällssol - ett sådant där ögonblick man ska ta fram när man känner att tiden går så fort att man inte hinner tänka.

På bordet idag, nästan bara gamla godingar:

mm

* Tallrikar Berså, Stig Lindbergs gröna blad från 60-talet. Vi passar på att äta mat på dem innan de är dags att borra hål och förvandla dem till nya våningsfat.

* Jag har alltid tyckt om mönstret på Marianne Westmans Picknick-servis , karotten har jag fått av farmor. Färskpotatissallad med bladpersilja, sparris, sockerärtor, kapris och rödlök, och en vinegrette med Dijonsenap.

* En liten ugnsfast kanna och uppläggningsbestick i nysilver har jag plockat upp på en av många loppisrundor.

* Ännu mera Lindberg i Prunusassietten med en sallad på tomater, fetaost, oliver och basilika.

* Jag gillar att dricka vin i dricksglas, dessa är Gunnel Sahlins Källa, designade för Ikeas PS-kollektion.

mm

Trots att jag har en man som arbetar ett stenkast från Hötorget i Stockholm är det sällan han kommer hem med blommor eller delikatesser från Hötorgshallen ;) Förra veckan när jag var inne i stan träffades vi just i Hötorgshallen, jag lovar att snålvattnet rann i mungiporna medan vi kryssade mellan diskarna. Ett kilo så gott som hemgjord lammkorv fick följa med hem, smakade ljuvligt efter en stund på grillen. Det är härligt med mat som inte innehåller en massa tillsatser, och korv som faktiskt är gjord på kött.

Idag har man kunnat prata om kontraster när det gäller döttrarna Överby. Den ena blir mer och mer lik den Vilda bebin, medan den andra mest har kunnat liknas vid en vissen lilja. Medan Flora hunnit springa runt och vattnat blommor (och golv, och möbler), höja volymen på stereon så att trumhinnorna hotade att brista samt rada upp familjens alla skor på vardagsrumsgolvet har Karla legat i soffan med nästan fyrtio graders feber. Planer för morgondagen - VAB.

mm

Varför gör de så där? Jag pratar om bilderna. I förhandsgranskningen ser allt okej ut, men så publicerar man inlägget, och vips har en av bilderna förflyttats sig i sidled. Grrr!

Lugnet efter stormen

Nu är det äntligen ur världen. Karlas fyraårsskalas som vi skulle ha haft för en månad sedan, men som fick ställas in då födelsedagsbarnet hade fyrtio graders feber. Sedan var det bara att vänta på en ledig lucka i det kalasrace som aldrig verkade ta slut. Jag erkänner, jag är inget fan av barnkalas. Trots att man absolut inte kan anklaga mig för att vara pedant så blir jag stressad av att huset vänds upp och ner under ett par timmar. Att tofflorna klibbar fast i golvet med söndertrampade russin och marsipanbitar under sulorna, och att barn som i vanliga fall sköter sig exemplariskt hittar på hyss*.
mm
Nu är kalaset slut och det värsta är bortröjt (tack för papptallrikar och vaxduk :) I kväll väntar knytkalas med goda grannar. En skön fortsättning på helgen önskar jag er!
mm
* Förra året när Karla hade sitt treårskalas gick några av barnen upp till vinden för att leka i Karlas rum. Jag och några av de andra mammorna och papporna som hade stannat satt på bottenvåningen och fikade. Plötsligt hörs ett kras på trallen utanför köksdörren. Det visade sig att min dotter och en av de allra försyntaste flickorna hade lyckats öppna det barnsäkra (trodde vi) fönstret i Karlas rum. Ut flög blomkrukor i en väldig fart. "Vi skulle bara se var de landade..." Vågar jag säga att mamman i huset blev lite matt ;)

Vitaminer

Med huset fullt av baciller känns det som om man inte kan få nog av vitaminer. Stackars Karla hostar och kraxar, och ber om att få gå och lägga sig (detta är annars flickan som ALDRIG är trött). Vi andra håller andan för att slippa och proppar i oss apelsiner och kiwifrukt för att maximera C-vitaminintaget ;)

Godaste tillbehöret just nu är plättlätt att göra, passar både som sallad eller mellis. Rivna morötter och blodapelsin i bitar. Gott, färggrannt och nyttigt. Till och med Flora har svårt att hålla händerna borta :)

Trotsskorpor

De senaste dagarna har treårstrotset nått nya höjder. Igen. Allt är tråkigt. Mamma och pappa är dumma. Allt är fult.
mm
Vi kan väl ta fram målarfärgerna och måla en stoor målning?, säger jag, det brukar alltid funka. Tråkigt, får jag till svar. Dega då? Vi kan väl ta fram leran, försöker jag vidare. Tråkigt, får jag till svar igen. Kan vi inte baka något då? Du får bestämma vad, fjäskar jag. Okej, säger Karla, vi bakar mantagervadmanhaverskorpor, vad har vi mamma? Efter en inventering i skafferiet hittade vi apelsiner och saffran, så apelsin och saffran it is. Gula, goda, soliga skorpor som passar till fikat såväl som glöggen. Humöret då, hur gick det med det? Jovars, det var också ganska soligt, ända tills det var dags att gå och lägga sig ;)

Åka tåg

I snudd på utan undantag åker vi alltid flygplan när vi ska hälsa på mina föräldrar uppe i Luleå. Smidigt, enkelt, tar bara drygt en timme. Nu har treochetthalvtåringen i familjen bestämt att vi ska åka tåg. Sovtåg. Mamman i familjen känner sig måttligt road över det faktum att hela familjen ska sitta på ett loppigt (ja, särskilt glamoröst är det ju inte) tåg i tolv timmar. Eller sitta förresten, man kan ju hoppas att det mest kommer att sovas :) Karla tror på fullt allvar att det står en kock i resturangvagnen och steker pannkakor, det har hon minsann läst i en bok. Hon har även med stöd från en av bilderna i boken* redan bestämt vem som ska sova var. Jag ser mig själv framför mig med en ålande ettåring i sängen, balanserande med en termos varmt vatten för att göra välling klockan tre på natten. Nåja, det blir nog bra. Man ska inte underskatta ett äventyr i vardagen :)

Det som dock övergår mitt förstånd är hur SJ motiverar de priser de tar. Att åka tåg är inte ett dugg billigare än att flyga. Fredrik som funderade på att ta tåget hem på söndag kväll skulle ha fått betala drygt 3000 för den biljetten. Nog för att Luleå ligger långt borta, men inte tretusen kronor bort. Vi borde uppmuntras att åka tåg i takt med att miljömedvetenheten hos folk ökar. Fram för billigare biljetter och lite mer orientexpress-feeling i vagnarna!

* Bilderna kommer från Karlas bok Vad gör folk hela dagarna? av Richard Scarry, en bok som vi kan läsa precis hur många gånger som helst.