Ja, jag är en gammal nagelbitare. Under min barndom och 2/3 av min tonårstid så bet jag...nej GNAGDE på mina stackars naglar (antagligen beror det på att min uppväxt var ganska stressig). De var korta, otäcka och oftast såriga. Det var hemsk och jag gömde alltid händerna för att jag skämdes så över hur de såg ut. Testade till och med
Stopp och Väx, men jag fortsatte likväl att bita, fast det smakade så illa. Sedan någon gång i övre tonåren så var det någon som limmade fast lösnaglar på mina eländiga fingrar. Tänk vad ovant det var, kunde ju knappt ta i saker i början: men bet gjorde jag inte. Det gick ju inte! Hård plast är inte särskilt bitvänligt. Lösnaglarna fick växa med min egen nagel, så tillslut var bara mina egna naglar kvar. Och sedan dess har de varit "normala" och betydligt trevligare. Även om tuggbehovet fortfarande verkar finnas där (tuggar ständigt på tuggummi numera) så har jag klarat mig undan att falla tillbaka. Men ack, så tunna och sköra naglarna var i början! De flisade sig och gick av hela tiden. Min räddning blev det här:
Med flitig användning så funkar den faktiskt och jag har alltid en flaska redo hemma, även om den används mera sällan nu. För det behövs inte längre ♥
Så det är mitt tips. Kändes viktigt att nämna, nu när det dyker upp inlägg med nagellack här på bloggen ibland. Dessutom är det mycket enklare att ha starka och friska naglar när man pysslar, för då har man plötsligt ett extra "verktyg" ;)
