Marathonläsning i sommar

Sommaravslutning i salongen hade vi för en tid sedan och romanen som diskuterades var Kerstin Thorvalls Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Alla utom David var närvarande och alla tyckte om boken. Vi ville ju gärna läsa något av Kerstin Thorvall efter att vi läste Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0.

Det blev en hel del jämförande med annan "bekännelselitteratur" (avskyr ordet, men kom inte på något bättre just nu) och vi var rörande överens om att Kerstin Thorvall står i en klass för sig. Så oerhört välskrivet  - texten löper på som ett rinnande vatten och helt plötsligt var boken utläst och alltihop kändes så LÄTT. Lätt i betydelsen smidigt, lättläst utan att vara tunt, glädjefyllt … I någon mening känns det som om texten verkade ha skrivits ner i all hast, som det kom sig, men som alla vet och förstår så betyder det samtidigt att texterna är enormt genomarbetade för att just få den där lätta känslan.

Eftersom det nu är en hel sommar tills vi ses igen bestämde vi att sommarläsningen ska bestå av tre böcker: Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, En av oss sover av Josefine Klougart och Den färglöse herr Tazaki av WOW:s husgud och storfavorit Haruki Murakami.

Murakami har vi ju betat av några titlar av, men även Majgull Axelsson har förekommit i salongen tidigare. Hoppas mycket på  Jag heter inte Miriam - lysande recensioner och andra omdömen har skruvat upp förväntningarna.

Personligen har jag lagt till ytterligare några titlar på listan och tänkte beta av den här högen i sommar. 

Gråter och skrattar om vartannat

Måste hålla upp boken framför ansiktet pga rödgråten

Fick precis ett anrop om boktips av en god vän och tipsade genast om den boken jag läser just nu: Förr eller senare exploderar jag av John Green.

Den handlar om 16-åriga Hazel som har cancer, så svår att hon inte ens går i skolan längre. Men hon är übersmart, har läst in hela high school och pluggar nu på college. Hon träffar en kille, Gus, i en stödgrupp för cancersjuka och de börjar dejta.

Just nu har jag kommit så långt i läsningen att de ska åka till Amsterdam tillsammans och där hälsa på en författare som  skrivit enbart en bok, men som råkar vara Hazels favoritbok. Nå. Det hela är förstås outsägligt sorgligt, men samtidigt väldigt kul. Så idag har jag gråtfest, bara avbruten av enstaka skrattanfall. 

Äntligen!

Det har mest blivit kurslitteratur och jobb och inte något annat läst alls på sistone. Men igår lämnade jag in sista uppgiften till skolan och ikväll är det jag som går till sängs med Thorvall. Fick till slut låna den av Catrin!

Salongens nya läsning

Efter att ha läst Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0 kändes det helt naturligt att fortsätta med Kerstin Thorvall själv. Vi valde Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig, som vi ska diskutera på salongens säsongavslutning hemma hos mig i juni.  Dessvärre har det visat sig att Jag minns alla mina... inte alls är speciellt lätt att få tag i. Min förhoppning står nu till det lokala biblioteket. Eller kanske någon här inne vill sälja sitt ex?

Vi hade för övrigt mycket roligt när vi träffades för att prata om Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0. Förhoppningsvis kan jag snart snart få ner några rader om detta också.



 

Böcker på hotell

Även jag har varit i Paris. Med mig i bagaget hade jag ett antal böcker som jag såg fram emot att läsa på hotellrummet efter långa dagar i parker, museer och på caféer. Jag hoppades också på ett besök hos Shakespeare and Company.  I verkligheten lyckades jag knappt ta mig igenom en enda sida om kvällarna när jag helt slut efter dagens aktiviteter gick och la mig. Och Shakespeare kom jag aldrig ens i närheten av. Resan var ändå på alla sätt mycket lyckad, om än inte så litterär. Det närmsta jag kom böcker var faktiskt i hotellets reception där jag hittade de här bland annat:

Jag tycker att det är något så fint och sympatiskt med att lämna sina utlästa semesterböcker till nya gäster. Som att föra en lässtafettpinne vidare. En hylla med flera olika genrer och språk, sida vid sida, i en brokig blandning, som jag ofta blir stående framför fantiserande om vem som kan ha läst vad. Den här gången lämnade jag inte något efter mig till hyllan, men jag ser redan framför mig en ny resa, med mera litterära inslag, då jag ska bidra med min egen Parisläsning.

The Buddha in The Attic

UNDERBAR BOK! Jag visste ingenting om den, hade hört författarens namn, men inte mer. Fängslades av titel och omslag i all hast på Pocket Shop på Arlanda på väg till Paris och blev helt TAGEN.

Dessutom den första roman jag läst i första person PLURAL. Vi-form! Låter knäppt, men funkar hur bra som helst.

Jag ska nu genast läsa mer av Julie Otsuka.

Hurra för Barbro Lindgren - årets ALMA-pristagare!

Så himla roligt och välförtjänt!! Läs mer här.

Nedgrävd i Jane Eyre, annan läsning och sms-diskussioner

De senaste dagarna har jag grävt ner mig i Jane Eyre och tittat närmare på gestaltning i romanen. Samtidigt läser jag och sonen vidare i Potter om kvällarna. Att kombinera Janes miserabla uppväxt, den galna kvinnan på vinden och Voldemorts återkomst har gett skrämmande näring till mina nattliga drömmar. För att få lite andra intryck att bearbeta har jag därför också läst Under all denna vinter samt salongens nya - Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0.

När salongen sågs för ett tag sedan för att prata om Under all denna vinter visade det sig att vi inte var helt överens. Delar av salongen var inte så imponerad av denna debut, medan andra tyckte att det var mycket välskrivet och bra. Jag tillhör den senare gruppen som verkligen fångades av historien och den krypande känslan av obehag som ökade ju längre jag läste. Jag hade mycket svårt att lägga den ifrån mig. Förutom detta tycker jag också att Negar Naseh fångar icke uttalade spänningar i en familj på ett precist sätt. Andra delen av boken har jag kvar att läsa. Det ska bli spännande att se hur den är. Catrin och jag har förövrigt haft en intensiv diskussion om boken per sms. Senast vi hade det var med Egenmäktigt förfarande. Det är snabba reflektioner och kommentarer kring det vi läser. Mycket kul, särskilt när vi inte är överens. Jag är glad för alla de här olika samtalen om litteratur som jag är omgiven av just nu.

Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0 är alltså vår nya läsning och jag plöjde igenom den i helgen. Igenkänningsfaktorn var hög i många av de välskrivna, känslosamma, rappa och roliga texterna. Mer om detta när salongen har träffats igen.

Barnet och böckerna

Böcker är viktiga grejer för alla i det här hemmet och läsning pågår ständigt. Barnet och jag pratar också ofta om det vi läser, inte minst nu med vårt Harry Potter-race. Det är många saker att fundera och resonera kring och det är riktigt roligt att få vara del av ett växande intresse. Tydligen diskuterar barnet också vidare med sin bästa kompis på skolans raster. Det finns något så fint med den bilden - två små killar som pratar böcker när de ses - att jag blir helt rörd. Jag hoppas innerligt att det intresset håller i sig.

När man läser om

Jag läser sällan om böcker, är alldeles för otålig och har ständigt en hög med nya som väntar på mig. Jag har inte tid att gå tillbaka utan vill framåt. Men så ibland faller det sig så att jag får anledning att läsa om och jag blir alltid, alltid överraskad. Med andra erfarenheter läser jag texten på nytt och ser annat än jag såg den första gången. Och med åren har mitt minne skalat bort saker från det jag en gång läste så att jag inte ens kommer ihåg dem. Det är fascinerande.

Just nu består i princip all min läsning av omläsningar- Harry Potter med sonen och så kurslitteraturen, just nu Great Expectations och innan den Jane Eyre. Jag är glad att jag tvingas till det (nåväl, något riktigt tvång är det ju inte, utan helt frivilligt), för det ger mig helt klart nya perspektiv.

Förutom all denna nygamla läsning så har ju salongen valt Under all denna vinter. Vi ses på torsdag för att prata om den. Jag har inte läst ut, men kommit en bit på väg. Det har varit svårt att lägga den ifrån sig och det ska som alltid bli roligt att höra vad kompisarna tycker.

Östergren och Akademien

Pip i telefonen och meddelande från kompis: Klas Östergren efterträder Ulf Linde på stol nummer 11 i Svenska Akademien.
Min reaktion: Åh!
Jag älskar ju Klas Östergren ända sedan jag läste Gentlemen tjugoårsåldern, men erkänner utan omsvep att det var länge sedan jag läste något av herrn. Förutom när salongen läste om Gentlemen och gav sig på Gangsters med lite varierat resultat för några år sedan. Hur som helst, nu är det väl ändå dags igen?