Klapparna med böcker

Bland årets fina julklappar fanns två böcker - Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz från maken och sonen och Cilla Naumanns Springa med åror från svärmor. Ett kort uppehåll... hade jag önskat mig och blev mycket glad när den låg i ett av paketen, Springa med åror var däremot en glad överraskning.  Jag hade också önskat mig Johannes Anyurus En storm kom från paradiset och trodde först att det hade blivit fel när den låg i en av makens paket, men det visade sig att vi båda önskat oss den, så nu slåss vi lite om vem som ska få läsa först. Hittills har jag vunnit den striden och hunnit en bit in i historien. Jag tycker mycket om och är glad att vännerna i salongen valde den som årets julläsning. Jag har också börjat på Ett kort uppehåll... och tycker mycket om den också. Dessutom har jag läst ut Springa med åror som jag inte visste så mycket om, men nu när jag läst vill jag också ta mig an 62 dagar som vad jag förstår till viss del är samma historia/händelser fast berättad från barnens perspektiv. Mycket nyfiken på den. Jag tyckte nämligen att Springa med åror var en riktig pärla, men kände mig en smula övergiven när den tog slut. Jag ville veta mer, förstå mer och det inbillar jag mig att jag kommer att göra efter att ha läst 62 dagar, så det får bli ett av vårens projekt!

Andra vårprojekt är Jonas Gardells Sjukdomen (äntligen kommer del 2 i  trilogin Torka aldrig tårar utan handskar!) och Ian McEwans Sweet Tooth (jag har helt missat denna - hur är det ens möjligt?). Och de andra påbörjade romanerna som jag ännu inte avslutat såklart. Hyser gott hopp om att hinna läsa mycket de kommande lediga dagarna!

Jo, just det, den fina boken längst till höger, Shakespears A Midsummer Night's Dream, är inte alls någon bok utan en förtjusande liten handväska. Också den en klapp från den snälla mannen i mitt liv.

Stormen är över och imorgon är det dags igen

Det känns som att det var länge sedan vi sågs, men imorgon är det dags för the Wind Up Women att ses igen. Jag ser som alltid fram emot att träffa de andra och få höra vad de tycker om vår senaste roman. Utan att avslöja för mycket om vad jag själv tycker, kan jag berätta att det inte var en av de svåraste att ta sig igenom. Och den väcker många tankar.

Jag har också läst ut Plikten, profiten och konsten att vara människa av Göran Rosenberg. Även den väckte många tankar. Varför handlar vi som vi gör? Vad är det som driver oss? I mångt och mycket samma frågeställningar som Storm över Frankrike väckte.

Som ni förstår har högen av olästa böcker minskat. Så kan vi inte ha det! Min nya t-banebok (d.v.s. pocketbok) är After Dark av Haruki Murakami. Ständigt denne Murakami...

Mycket vill ha mer

En sak som jag har märkt sedan vi startade vår litterära salong är att mitt behov av att läsa har blivit ännu större. Jag hade en gång en kollega som sa att hennes största sorg i livet var att hon aldrig skulle hinna läsa alla böcker som hon ville under sitt liv. Jag har alltid tyckt att det var fint sagt, men på sistone har den vetskapen också börjat skapa en viss panik. För det är ju sant - det kommer alltid att finnas en massa bra böcker som jag aldrig kommer att hinna läsa. Samma kollega lärde mig också att man inte behövde läsa klart en bok bara för att man måste. Är den inte bra eller tycker man inte om den är det bara att lägga den åt sidan. Klok kvinna.

Nu har jag i alla fall märkt en ny tendens i mitt läsande - jag har flera böcker på gång samtidigt. Det har jag i och för sig nästan alltid haft (ni vet, en pocket är bra att ha på bussen, stora tunga boken passar bäst i läsfåtöljen o s v) men nu är det värre än vanligt. Således läser jag för tillfället Storm över Frankrike till nästa träff, Murakamis Kafka on the shore (eftersom jag aldrig läste klart den i början av sommaren - och det har absolut ingenting att göra med att jag inte tycker om den), Helena Henschens Hon älskade (nyinförskaffad och nyss påbörjad, men oj så lovande), Göran Rosenbergs Plikten, profiten och konsten att vara människa och Virginia Woolfs dagbok 1915-1941 (Ögonblick av frihet).

Den sistnämnda är jag nästan klar med och det har varit fascinerande läsning. Virginia Woolf framstår som en så vanlig, ibland mycket missunsam och ofta faktiskt otrevlig person, samtidigt som jag inte kan låta bli att tycka om henne. Mest fascinerande är den tid hon levde i och alla de människor hon mötte och umgicks med. Där kan man verkligen tala om litterära och intellektuella samtal. En anglofil som jag finner det också oerhört spännande att få röra sig i ett London från början av förra seklet.

Ett av Virginia Woolfs många projekt var att läsa alla klassiker. Se där, en människa som kanske faktiskt hann med att läsa allt hon ville under sin livstid!