Postmuseum i Gamla Stan

När min syster och hennes barn var här förra helgen besökte vi Postmuseum i Gamla Stan. Det är ett egentligen ganska enkelt men ack så roligt museum. Ja, även för en gammal postnörd som jag. När jag var liten ville jag bli brevbärare, framför allt för att jag ville sortera brev efter var de skulle. Att få klä ut sig till brevbärare och gå in i en gammal tågvagn där postfolk sorterade brev förr i tiden var ju nästan som att få jobba som brevbärare. 

Postsymbolen från "förr i tiden"

Det fanns även ett gammalt trapphus med tillhörande brevbärare i hiss och så min syster.

Det finns ett café med supertrista kakor men ack så trevlig personal.

Systerdottern sprang runt bland stora bokstäver och klättrade upp på sin egen.

Bakom S:et fanns gamla skrivmaskiner som jag fastnade vid. Det var helt underbart att skriva på den äldsta. Jag har en egen gammal skrivmaskin men behöver fixa nytt band om jag ska kunna skriva på den.

Lindy long time ago

Nästa vecka ska jag börja på lindy hop-lektioner igen. Det var sannerligen längesedan så nu är det dags igen. Jag har gått på medelnivå ganska många gånger men tänker gå ner en nivå för att verkligen komma igen. Det blir säkert bra för mig och så kunde jag paranmäla mig med min number one danskavaljer som också ville borsta av sig dammet på nivån under.

Anledningen till att jag blev sugen på att dansa igen är...

...att vi tog några steg i stadsparken i Lund i somras. Här ser vi våra vänner som legat i lite mer.

...att vissa är så grymma på att dansa och det ser så fantastiskt roligt ut. Här kollar vi på lindyuppvisning utanför Kulturhuset under Stockholms kulturfestival.

I helgen besökte vi Stortorpsparken i Trångsund som hade "folkparkskväll i retrostil". Förutom kvinnan på strutsen såg vi rockabillybandet Shirley Bee & The Bitchslap uppträda. Fantastiskt.

Kidsen mätte sin styrka. Från baby till superman.

Å så söndagen som blev spiken i kistan. Gunhild Carling big bands show i Vitabergsparken med dansuppträdanden av Harlem Hot Shots. Gunhild Carling kan spela alla instrument och dansa alla möjliga danser, är akrobatisk och karismatisk som få. Showen är fylld av familjemedlemmarna som spelar alla sorters instrument och alla har någon talang vid sidan av som gör det hela till en enda stor varietéföreställning. 

Hur många kan spela trumpet på toppen av en pyramid?

Nationalmuseum, Slow Art

I lördags var vi på Nationalmuseum. Nu är det stängt för renovering under 4 år. Jag hade aldrig varit där innan och har tänkt så länge att jag måste dit innan renoveringen, så kvällen innan den absolut sista öppetdagen var jag där. De hade öppet extra länge alltså, så känslan av natt på museet infann sig innan vi gick in och förstod att vi inte var ensamma. Jag var hur som helst så fascinerad och blev så trött av alla intryck. Vilka konstverk!

Förutom alla klassiska målerier och skulpturer pågick utställningen Slow Art som jag också velat se ett tag (ibland är det svårt att komma i väg på saker och ting). Jag gillar konceptet, för det är just så jag gillar att jobba. Monotont, envist, tålmodigt. Åtminstone för det mesta. Att sticka är ju faktiskt väldigt monotont. Jag vill inte ens tänka på hur många maskor jag stickar för varje tröja gör. Och hur många gånger jag repar upp, tappar maskor, gör om, tänker att det kanske skulle vara lite snyggare om jag gjorde så istället. Det är en slags terapi.






De material jag själv blev sugen på att jobba i, inspirerade mig på utställningen. Nästa helg ska jag jobba med lera både lördag och söndag. Det här med att göra små rosenblad, måste jag bara prova på. Har ingen aning om hur det kommer bli, men jag måste bara prova på det.

Vita rosenblad av lera

Att klippa i papper, ut ett mönster. Jag är så fascinerad och sugen på att göra det själv. 

Stickad pojkvän - man size

Jag skrev ett inlägg och berättade om den stickade pojkvännen Christian, förra året. Då berättade jag om en annan stickad pojkvän också, som någon annan skulle få. Han blev en stickad beundrare av en kollega, så honom ser jag hänga på en anslagstavla på jobbet ibland.

Nu har jag sett en levande stickad pojkvän. Fantastisk film. Här är den...



MY KNITTED BOYFRIEND from Noortje de Keijzer on Vimeo.

En by i Småland

Höns är ganska roliga att titta på. De här hönorna bor i Småland, i Åsens by. Jag tycker om grundtanken med kulturreservatet Åsens by, som har som syfte att driva en gård/by precis som vid sekelskiftet 1800-1900. Tyvärr fungerar det inte rakt igenom. Jag hade gillat idén att låta de här hönornas ägg få vara med i kakan som säljs i caféet, men istället bakas säkert kakorna på ett helt annat ställe. Drycken som säljs i handelsboden hade kunnat tillverkas av årets skörd av bär och frukt, men tyvärr handlar det som vanligt bara om att ge sken av att det ska verka gammalt. Byggnaderna är från tiden och djurskötseln är som då, även hur åkrar och skörd sker. Men ska det vara, ska det väl ändå vara helt och hållet som då. Det måste finnas jättemånga som skulle engagera sig i det. Jag skulle lätt quit my day job för att arbeta på en sådan gård, men det kanske inte är möjligt alls.

Nordiska museet

Efter lördagens långbesök på Nordiska museet valde jag ut tre bilder.

Väldigt många virkade dukar:

Ture Sventon anklagas för att äta semlor året runt:

Hantverk kostar så här mycket i museibutiken:

(Ja, Lovikkavantar)

Porslinsrävsmuseum

Som uppvuxen i Mjölby måste jag göra reklam för Mjölby Porslinsrävsmuseum - ett museum på nätet. Lyssna på P3 Populär om museet. Glöm inte att fira miniatyrrävens dag 12 november nästa år.

Pomme!

Jag och min (numera) pojkvän var på varietéföreställning på södra teatern i fredags. Publiken fick inledningsvis varsitt äpple av kvällens värd, på franska. Jag fick ett stort, mitt sällskap fick ett pyttelitet. Gillar idén med varitéer och vill ge det fler chanser utan att ha sagt för mycket. Det var mysigt på något sätt.

Alla helgons dag

Jag har aldrig varit så delaktig i att fira alla helgons dag tidigare, som igår. Först var vi på Etnografiska museet och såg ett program om dia del muertos, mexikanska dödens dag. Det var skelett och mariachis på scenen bland annat. Helt plötsligt blev döden något som förknippades med fest och glädje.

En öde promenad till norra kyrkogården. Det var kolsvart men fint med elden. Döden förknippades med något vackert och höstigt. Jag har som tur är ingen närstående som dött de senaste femton åren.