söndag 17 november 2013

Samiska koppel


Jag har ju nästan glömt bort att jag hade en blogg ;-)
Eller kanske inte, men jag skrev ju sist att jag lovade att visa mer från mitt vävande av Sameinspirerade koppel.
 Även om det bara är drygt en månad sedan så vet jag inte ens varför det kom sig att jag var tvungen att testa, mer än att jag blev så irriterad för att det inte gick att köpa ett eller två samiska skoband då. Det är ju oftast skoband och ibland bälten dessa band används till annars.



Svärmor hade iaf en sådan där brio barnvävstol, jag insåg på en gång att det gick inte att väva sådana här band på den, men själva grinden eller vad det nu heter var lätt att peta av, och vips hade jag en bandsked eller bandgrind :-) Ja, jag kollad lite på nätet och testade, köpte några begagnade (och någon ny) bok, och en riktig bandsked (eller två) och övade under tiden. Fel garn fick jag tag på, och fortfarande har jag inte hittat någon riktigt bra och lättvindig leverantör av sådant kamgarn som jag behöver så jag testar lite olika. Det bästa jag har provat är från Norge men ett projekt att få beställt hit. Men lycka första gången jag fick en sådan leverans och så mycket finare det blev.

Men ibland när jag suttit där med 70 trådar och petat in i bandgrinden och skall reda ut varpen så undrar jag vad jag sysslar med. Jag som aldrig någonsin i mitt vuxna liv sysslat med textilslöjd. Och har ett väldigt tåligt tålamod. Jag brukar t.om nåla upp gardinerna i väntan på mamma som kommer en gång i halvåret ;-) Har testat tejp med...
 
Ja, och då var det bara att väva på, varje band blev jämnare och finare än det förra, och när jag hade vävt några som jag ansåg presentabla så fick jag fota dom och börja sälja.

Ur den norska boken vävde jag en hel del när det svensk/finska gula tog slut, för det är den färgen som går åt fortast återföljt av rött. 


 Sedan när någon vill köpa ett koppel så klipper jag det i den längden som önskas (ett band bli oftast två korta utställningskoppel) och syr på den haken köparen vill ha och fixar till en snygg tofs och så.
Vi fick liv i den gamla Husqvarnan, likadan som min mamma hade när jag var barn, backen som bråkat fick vi att fungera med.

Ibland försöker jag få Fluffen att mannekänga och visa koppel, men det är inte det lättaste så min gråa brädvägg får funka. Men hon är ju fin både med och utan koppel, och på nästa utställning kan alla springa där med sina svarta nylonkoppel medan hon har ett färgglatt samiskt utställningskoppel. HA!
Vilket har jag inte bestämt än, men jag har någon favorit :-)

 Och vill någon se alla koppel så har jag ett album på facebook, det hittar ni HÄR.

måndag 11 november 2013

Lite ditt och datt

 Det har ju en förmåga att bli långt mellan blogginläggen höst och vintertid. Just nu känner jag mig ganska trött på allt som har med frisk luft och trädgård att göra.
Det enda rån min trädgård jag har att visa (jag har inte ens varit ute och kollat i den på tt par veckor) är att en tidlösa har kommit, jag planterade några olika, och de har då inte visat sig på ett par år så det var ju trevligt att en av dom vill bo här. Plena hette denna om jag minns rätt.


Annars började jag min vintersäsong som vikarierande kokerska förra veckan. Såhär ser jag ut då. Alltid lite nervöst första dagarna, men ingenting mot vad jag var de först åren jag skulle till ett nytt kök, faktiskt så känner jag mig ganska lugn ändå och det mesta brukar jag ha under kontroll även om jag bara är mattant på låtsas :-)

 Och så startade jag en ny hobby, helt olikt mig som aldrig har hållit på med handarbete. Men jag ville ha ett samiskt band som hundkoppel till min egen hund, och eftersom det nu skulle vara så förbannat omöjligt att hitta ett sådant trots rundringningar till samiska butiker osv så fick väl jag lära mig själv då. Hur svårt kan det vara ;-) Mer om det en annan dag, börjar få in det rätta knycken nu tycker jag och nu kan Muffy välja ett nytt koppel varje dag om hon skulle vilja det. (Det vill hon inte).
 Ha det gott så länge. Det blir inte mycket just trädgårdsbetraktelser på ett tag, men en trädgårdsälskare är jag ju ändå, även om det kanske inte känns så just precis nu ;-)