Vintern är här...

 ...på riktigt. Kallt har vi haft länge, men nu äntligen känner jag med att det snart är jul, nu när det kommer lite vitt.
Allt utomhus som jag inte har orkat plocka in för vintern (det mesta) döljs och jag slipper ha lika dåligt samvete så fort jag tittar ut.

 Som vanligt går jag i trädgårdside såhär års. Och som vanligt blir jag lite orolig men har lärt mig nu att jag vaknar upp i januari-februari sådär. Förhoppningsvis i år med. Inga trädgårdsböcker läses än, inga fröer sås (nästan), och inga dagliga turer i trädgården.

 

Jag väver på och gör mer samiska koppel, idag hoppas jag det kommer lite lingarn som jag beställt så kan jag ge mig i kast med skånska band och dalaband. De blir väldigt tunna så jag får hitta andra användningsområden för dem, men lite idéer har jag. Bla.a har jag köpt hem material för att sy ett par hundhalsband, och det blir de exklusivaste halsband min hundar någonsin kommer att ha fått, för jag hade aldrig kunnat tro att det var så dyrt med lite skinnremsor. Men det är ett julprojekt när jag har tillgång till en gammal singer som klarar sådant material.

 

Och så försöker jag ta mig i kragen och börja aktivera mina hundar lite. Den Fluffiga har lugnat sig betydligt, och hon som har varit omöjlig att motivera tidigare då hon alltid har gått sin egen väg och ansett att godis, matte eller lek aldrig har vägt lika tungt på rolighetsvågen som att springa till skogs eller pyssla med annat som inte inkluderar matte, hon är ett rent nöje att försöka träna med numera. Vi börjar med lite missad lydnadsträning, som att gå fint, stanna kvar och sådant som de flesta hundar utom mina skogsmullar kan. Slalomhindren var jag dessutom i år förutseende nog att sticka ner i gräsmattan innan det frös till.
Ja, och att hon blev glad när det kom snö behöver jag väl inte berätta ;-)

Samiska koppel

Jag har ju nästan glömt bort att jag hade en blogg ;-)
Eller kanske inte, men jag skrev ju sist att jag lovade att visa mer från mitt vävande av Sameinspirerade koppel.

 Även om det bara är drygt en månad sedan så vet jag inte ens varför det kom sig att jag var tvungen att testa, mer än att jag blev så irriterad för att det inte gick att köpa ett eller två samiska skoband då. Det är ju oftast skoband och ibland bälten dessa band används till annars.

Svärmor hade iaf en sådan där brio barnvävstol, jag insåg på en gång att det gick inte att väva sådana här band på den, men själva grinden eller vad det nu heter var lätt att peta av, och vips hade jag en bandsked eller bandgrind :-) Ja, jag kollad lite på nätet och testade, köpte några begagnade (och någon ny) bok, och en riktig bandsked (eller två) och övade under tiden. Fel garn fick jag tag på, och fortfarande har jag inte hittat någon riktigt bra och lättvindig leverantör av sådant kamgarn som jag behöver så jag testar lite olika. Det bästa jag har provat är från Norge men ett projekt att få beställt hit. Men lycka första gången jag fick en sådan leverans och så mycket finare det blev.

Men ibland när jag suttit där med 70 trådar och petat in i bandgrinden och skall reda ut varpen så undrar jag vad jag sysslar med. Jag som aldrig någonsin i mitt vuxna liv sysslat med textilslöjd. Och har ett väldigt tåligt tålamod. Jag brukar t.om nåla upp gardinerna i väntan på mamma som kommer en gång i halvåret ;-) Har testat tejp med...

 

Ja, och då var det bara att väva på, varje band blev jämnare och finare än det förra, och när jag hade vävt några som jag ansåg presentabla så fick jag fota dom och börja sälja.

 

Ur den norska boken vävde jag en hel del när det svensk/finska gula tog slut, för det är den färgen som går åt fortast återföljt av rött. 

 Sedan när någon vill köpa ett koppel så klipper jag det i den längden som önskas (ett band bli oftast två korta utställningskoppel) och syr på den haken köparen vill ha och fixar till en snygg tofs och så.
Vi fick liv i den gamla Husqvarnan, likadan som min mamma hade när jag var barn, backen som bråkat fick vi att fungera med.

Ibland försöker jag få Fluffen att mannekänga och visa koppel, men det är inte det lättaste så min gråa brädvägg får funka. Men hon är ju fin både med och utan koppel, och på nästa utställning kan alla springa där med sina svarta nylonkoppel medan hon har ett färgglatt samiskt utställningskoppel. HA!
Vilket har jag inte bestämt än, men jag har någon favorit :-)

 Och vill någon se alla koppel så har jag ett album på facebook, det hittar ni HÄR.

Lite ditt och datt

 Det har ju en förmåga att bli långt mellan blogginläggen höst och vintertid. Just nu känner jag mig ganska trött på allt som har med frisk luft och trädgård att göra.
Det enda rån min trädgård jag har att visa (jag har inte ens varit ute och kollat i den på tt par veckor) är att en tidlösa har kommit, jag planterade några olika, och de har då inte visat sig på ett par år så det var ju trevligt att en av dom vill bo här. Plena hette denna om jag minns rätt.


Annars började jag min vintersäsong som vikarierande kokerska förra veckan. Såhär ser jag ut då. Alltid lite nervöst första dagarna, men ingenting mot vad jag var de först åren jag skulle till ett nytt kök, faktiskt så känner jag mig ganska lugn ändå och det mesta brukar jag ha under kontroll även om jag bara är mattant på låtsas :-)

 Och så startade jag en ny hobby, helt olikt mig som aldrig har hållit på med handarbete. Men jag ville ha ett samiskt band som hundkoppel till min egen hund, och eftersom det nu skulle vara så förbannat omöjligt att hitta ett sådant trots rundringningar till samiska butiker osv så fick väl jag lära mig själv då. Hur svårt kan det vara ;-) Mer om det en annan dag, börjar få in det rätta knycken nu tycker jag och nu kan Muffy välja ett nytt koppel varje dag om hon skulle vilja det. (Det vill hon inte).

 Ha det gott så länge. Det blir inte mycket just trädgårdsbetraktelser på ett tag, men en trädgårdsälskare är jag ju ändå, även om det kanske inte känns så just precis nu ;-)

Sista veckorna

På den här säsongen går segt. Ursäkta att det blir lite långt mellan blogginläggen, men lite omotiverad och trött är jag, arbetsdagarna blir kortare och kortare och nu handlar det mycket om att ta sig i kragen och slutföra och sy ihop allting innan vintern. Och nu är det gjort (förutom pappersarbetet).

Vi fortsatte med att göra fint runt jordkällaren. Här tog vi marksten som kunden hade över från andra projekt och gjorde en kant av, och sedan vanliga grusgångar både fram till jordkällaren och runt den. Blev så fint så även om jag glömde fota när det var klart.

 En dag hyrde Munkedals plantskola in mig för att göra klart en minneslund där de hade hand om planteringarna. Massor och massor av häckplantor av idegran, tuja och avenbok sattes. Träd, buskar och perenner skulle också i backen.

Den här veckan fick vi lite oväntat en praktikant i ett par dagar. Mycket trevligt. Jag vill bara säga det till er som frågar mig om praktikplats, att jag har alls ingenting emot att ta in praktikanter, anledningen att jag alltid har sagt nej är att jag ofta inte vet hur mycket jobb jag har just de veckorna flera månader framåt i tiden som det handlar om. Det vet jag ofta bara någon vecka innan. Men i fredags när jag fick frågan så visste jag ju att jag hade lite så det passade bra.

Vi gjorde en kortdag med lökplanteringar i regnet ute på Smögen.

 

Och sedan tyckte jag att det var dags att  visa vad vi gör mest av. Så 18 meter storgatsten skulle sättas och det var väl en bra tjuvstart på stenläggningskursen eleven sedan får på skolan.

 Men allvarligt talat, hur kul är det... Här säger jag att detta, det är något av det roligaste som finns... men när det ser ut såhär en halvtimme efter att vi lagt i 0-18 och skall börja sätta sten så...

 I vilket fall så fixade hon det super, 11 meter storgatsten och första gången. inte illa. Tunga bumlingar är det att flytta fram och tillbaka.
Jag och min kollega grävde klart, satte runt något träd och andra ställen där det också skulle vara kant medan hon satte hela långa raden själv.

Och bra kanter är ju aldrig fel!

 Många är nyfikna på vad jag gör i vinter. Inga planer än så länge, men jag söker jobb och säkert blir det lite kokerskejobb, men skulle behöva något som ger fler timmar så vi får se. Just nu tänker jag bädda ner mig med hundar och katter och lyssna på regnet som smattrar mot taket.

Jordkällare

 Jag är inte försvunnen, jag har bara haft fullt upp med att göra en jordkällare. Ok, jag gör inte jordkällare, och det sade jag när vi fick frågan om att bygga en, men så googlade jag runt lite och hittade en jordkällare i glasfiber som man bara ställer på plats och täcker med jord, lätt som en plätt! Trodde jag ;-)

Trång, trångt är det där den skall stå. Vi mätte och funderade och tänkte och kom fram till att det kan få plats en jordkällare där, med nöd och näppe. Det går inte att komma in med några större maskiner heller (dvs inga jordtransporter), men en liten 800 kilosgrävare hyrde vi för att börja grävningen. Framför muren här skall den stå. Och stenarna behövde vi för att bygga en mur vid sidan om källaren som skar av jordkällarsluttningen på ena sidan så vi kunde göra den smal nog.

 Även kundens barnbarn får förstås provköra grävmaskinen!

 Ja, då var det urgrävt och vi lade i dräneringsslang som vi ledde till en liten stenkista och så duk och makadam på det. Plant och fint och i våg förstås så inte vinflaskorna rullar iväg på hyllorna sedan.

 

Sedan så börja bygga muren, stenarna var egentligen alldeles för stora för att flytta för hand (grävmaskinen hade gett sig av vid det här laget) men med två spett, en Fia och en Gartnergutt och lite envishet så fick vi åtminstone flyttat stenarna de få decimeter vi ville för att få en rak och snygg mur.

 Och då ääänligen kom jorkällaren. Lite veling var det med leverans, man fick fixa avlastning själv vilket jag tycker är MYCKET besvärligt, särskilt om som inte kommer den dagen dom lovar. Här var det en kompis som hade en kompis som kände en bonde... ja, ni fattar, inte lätt det där alltid när man inte jobbar i hembyn.

Men han lossade med bravur, och körde upp jordkällaren så nära som det nu gick. Trångt var det som sagt, sedan var vi fem personer som släpade jordkällaren över brädor till platsen där den skulle stå. 350 kilo väger den bara men det var tunga 350 kilo... Fast kamerabatteriet tog slut just här, så släpbilder har jag inga.

Så här ser jordkällaren ut inuti. Dubbla dörrar som alltid jordkällare bör ha, sedan kunde man beställa inrett vilket kunden gjorde, så hyllor och trall var redan på plats.

 

Såhär ser jordkällaren ut avklädd...

Sedan var det bara att fortsätta bygga mur...

Och börja påfyllningen av jord. Vi hade köpt med ett isoleringspaket, men åkte faktiskt och köpte ytterligare isolering för det blev tunnare jordlager än vad jag hade önskat. Men nu är jordkällaren bättre isolerad än ett hus ;-)

Medan min make/maskinist körde grävare och fyllde på jord så gott det gick så byggde vi mur och krattade fram jord, grävmaskinen nådde bara ungefär halva jordkällaren, och mer jord kunde vi inte få dit heller utan fick använda allt vi hade grävt bort och det som fanns på platsen innan (Vi körde sådär 30-40 skottkärror med jord det sista, men att kasta upp det med skyffel 3 meter upp, ja, det går bara inte, och dom skottkärrorna syntes inte ens, så kan man inte göra det med maskin, låt bli...)

Där det blev som brantast fick vi bygga med grästorvor för att inte jorden skulle rasa ner. Sade jag att det var trångt? ;-)

Hela kullen täckte vi slutligen med marktäckare. Så får vi se vilka som klarar den torra skuggan. Marktäckarna är inte för det estetiska (ok, kanske lite) utan för att hålla jorden på plats, och skugga jordkällaren. Det är inte bara på vintern den skall hålla rätt temperatur utan även på sommaren.

 

Framför entrén hade jag tänkt att lägga marksten, men jag kunde inte förstöra den söta hobbitkänslan med det så jag tog den kullerstenen jag hittade på tomten och satte med plattaste sidorna upp.

Här går en gång vid sidan av, och det är där vi får se vad det blir för material. Jag tycker singel.

 Hej så länge, vill ni ha ett likadant sött hobbithus kan ni kika på Sandströms innovation AB som är de som säljer den här modellen.