Hopp ner i asken

En glödande sol i mina händer
och en leende dito på himlen
strålar rakt in i lilla hjärtat
som känner sig stärkt
efter en riktigt bra dag
En kort staccatolunch (ni vet med ett intensivt babblande)
med finaste Hanna som även var den som gav namn åt vår lunchdate,
planer som verkar gå i lås alldeles av sig själv
nästan för bra för att vara sant
istället för att leta upp hinder och svårigheter
väljer jag att se möjligheterna
(berättar snart mer)
Stärkt av värmen och ljuset
och de där orden jag börjar hitta
mina ord
Stärkt även om det härjar värsta kräksjukan
på lillebrors förskola
(det borde vara förkylningar och inget annat just nu, eller hur?)

En fin torsdag
och ni vet ju var den hamnar ;-)

Hälsar Åsa