När jag mår som sämst i psyket så startar jag musik.
Kastar igång den på max för att döva alla ljud, döva alla ord, döva alla tankar.
Jag höjer så högt att det gör fysiskt ont i öron och hjärna.
Jag skriker inombords och vill bara klösa av mig mitt äckliga människoskal.
Min hjärna skriker efter en lösning, den skriker efter tystnad den skriker utan ord.