Inspiration: Det egna ansvaret

En salt kaka att tugga i sig, men kanske är det sant?

• You cannot change anyone’s behavior but your own. You can ask for help, you can beg for buy-in, you can threaten, cajole, plead, or yell, but in the end, you can really only control what you do.
• This is your priority, not theirs.

 Det handlar inte bara om städning, i livet, men i den här artikeln gör det det: How do I keep the place clean when no one else will?

På tröskeln

Gott nytt år, kära ni. Chaplin sover bredvid mig i soffan, halvt invirad i sjalen jag har på mig. Hon har haft ett par jobbiga dagar, det där med fyrverkerier är inte en grej hon tycker mänskligheten behöver hålla på med. Men grannarna verkar inte ha fått det memot, i parken smäller det fortfarande.

Det blir nytt år, då listar vi nya föresatser. Det  är ju den här gången allt ska bli så bra, det är ju nu vi ska bli så lyckade. Kanske blir det verkligen så, kanske blir det inte alls av. Men, som Susanna Birgersson skrev i DN häromdagen:

Varje misslyckat försök borde ses som en liten framgång – om livscoachspråket tillåts.
Och än viktigare: det ligger ett värde i själva det faktum att vi försöker.
Om vi begrundar de lite allvarsammare föresatserna i genren nyårslöften: människor sträcker sig efter det hela, det genuina, det storslagna, det vackra. Även om vi inte når ända fram är avsikterna uttryck för längtan efter något bättre

Jag har inga storslagna planer, det mesta är fortsättningar på sånt jag redan påbörjat eller åtminstone tänkt börja. Jag har anmält mig till Apartment Therapys januariutmaning "The January Cure" som ger städuppdrag i januari månad. Dagens mail läste jag för sent på dagen, jag har inte hunnit gå ut och köpa blommor. Men jag har en kruka fina hyacinter som kan få flytta från sin plats i den öppna spisen upp på soffbordet om jag bara röjer undan lite. Det får bli dagens uppgift.

Och jo, en annan sak har jag tänkt göra 2015. Blogga mer. Vi hörs!

Och norr om Skellefteå ligger Luleå

The long and winding road,
that leads to your door...

Imorgon kör jag längs E4. Stannar i Skellefteå och dricker kaffe. Planen är att hinna tänka medan jag kör. Kanske ringa, inte sova. Sedan träffa mina MEDARBETARE, träffa några chefskollegor och se hur det ser ut i Swecohuset. Se den beryktade ÅF-skylten. Vara med på gruppmötet. Logga ut och köra hem igen. Lika lång väg tillbaka.

Men det är imorgon. Just nu är jag trött och tänker att jag måste lägga barnen. Sedan vill jag göra tidig kväll. Det här andra, att plocka upp och undan, det får vara till ytterligare en annan dag.

Att-göra-listans längd bäst skulle...

...passa Lilla Edets rulle.

Den där känslan när jag går hem från jobbet med mer ogjorda saker än när jag kom. Men då tänker jag på kära syster Signe igen, och ger mig ut och går och springer. Kommer hem piggare. Städar hallen. Imorgon är en ny dag.

Grej 87-94

Flera skor, en leksaksspis utan lucka, en adventsljusstake med elfel, ett barnvagnsparasoll som användes en enda gång för snart sju år sedan (felköp blir inte bättre av att ligga till sig), ett hemsytt förkläde i oanvändbar modell.
Snart är jag i mål, hundra saker ut ur systemet.
Det finns en säng, ett skrivbord, en barnvagn, en trehjuling och två åkbilar som väntar på att få lämna oss. Sen ska vi springa runt runt och snurra.

Ägandets pris

Saker och grejor, ägodelar och skit som ska underhållas, servas, sorteras, hanteras, kompletteras och lagas. Tid och pengar, pengar och tid.
Just nu vill jag bara ha kottar och pinnar. Komposterbara. Bläk.

Webfastan är slut, här kommer bloggbulimin

Efter att ha varit tyst så länge, öser jag väl på tills ni kräks. Tänk bara på att jag inte kan veta om ni kräks eller inte om ni inte skriver det i kommentarerna eller meddelar det på annat sätt.

Från att ha varit en galen katt-tant så har jag expanderat galenskapen till att bli en galen mac-tant. Inse att jag sitter och knapprar detta på en 2007 års vit macbook av nybörjarklass med plastskal. En dator som under årens lopp försetts med nytt batteri (två), ny sladd (oväntat dyr), nytt minne (vilket gjorde den minst dubbel så snabb) och ny hårddisk (vilket har gett den komplett minnesförlust, vilket kommer att vara en huvudvärk veckovis framöver). Jag har också uppgraderat operativsystemet och köpt nya program när de gamla har känts trista. Resultatet är en dator som kanske inte känns ny men som helt klart funkar bra. Och det är roligare att köpa reservdelar än att sucka över att allt bara går sönder nuförtiden. Jag är ganska glad över att det finns elektronik som det lönar sig att laga.

Här kommer Dagens Anmodan: lägg ner stickningen, skjut ifrån er kvällsmackan, res er ur soffan, gå och leta rätt på den där externa hårddisken som ni köpte för länge sedan men som det inte har blivit av att använda så plikttroget som ni hade tänkt er.
Och gör för allt i världen en backup.
En gång i månaden är helt klart bättre än ingen gång.

Nu kan jag inte skjuta upp det längre

Nu måste jag röja i källaren så rörmokaren kommer åt att kolla felet.


Eja att jag vore rörmokare och inte källarröjare.

Pengar, bilar och annat tråk

Januari är svångremmens månad. För oss som gärna tittar mer på allt roligt man kan köpa än på allt tråkigt som måste betalas är det en lite sur påminnelse om att bara för att man väljer att slösa snarare än föra kassabok, innebär det inte att utgifterna tar paus. Så det så.

Visst finns det möjlighet att kapa i utgifterna. Just nu grämer jag mig över bilförsäkringens tråk-nyårshälsning: Gott nytt bilår (och tack på förhand för alla vackra euror du kommer slanta upp!)
För mig som i stort sett aldrig använder bilen och som varje år krånglar för att slippa köra på besiktningen finns det egentligen bara en förnuftig sak att göra.

Ack den som inte bara var förnuftig utan även var handlingskraftig. Varför o varför är det så lätt att köpa och så svårt att sälja, jag bara frågar.

Inredningsblogg

I dag var det en sån där dag när ingenting kändes speciellt roligt.
Utom - hör och häpna - att städa köket. Här är matplatsen.
Mellan "före" och "efter" gick det tillräckligt lång tid för att den oestetiska uteplatsen skulle hinna skymmas av en romantisk natthimmel. Det är vackrast när det skymmer, som Pär Lagerkvist skulle ha sagt.
Och tavlan är en julklapp från favoritkonstnären S.

Råttsnacks

Gör som råttan, gnager i mig elefanten en liten tugga i taget.
Dukar av bordet, tömmer diskmaskinen, fyller den igen, sorterar in kläderna, plockar undan ett julpynt här och lägger lite böcker där, slänger en mössa åt hallen till och bokstavligen gnager i mig överdådet av frukt som julen lämnat bakom sig. Tuggtugg.
(etikett: bokstafett)

Declutter-flutter

Hur kan man annat än älska tanken på declutter, detta koncept som säger att det det inte bara är OK utan till och med eftersträvansvärt att göra sig av med hela, rena och praktiska saker, bara för att man inte tycker om dem och inte använder dem.
Sorteringen för med sig en lustig känsla av frihet. Till exempel när man inser att man faktiskt inte behöver hålla på och förvalta alla gamla fula handdukar man har samlat på sig under åren. Om man gör sig av med de trista fula blir det ju mycket roligare att öppna linneskåpet och vi klarar oss nog med de handdukar vi har och gillar.
I dag har vi sorterat skor och då handlade det tyvärr inte om huruvida man tycker om eller använder saker,  utan en sortering på en mycket mer grundläggande nivå.

Declutter (2)

Jag bloggar ifrån er.
Jag ber om ursäkt, men det spöregnar i Bryssel.
Declutter kategori 2: t-tröjor (lång- och kortärmade) och linnen
13 gör sig redo att färdas till nya destinationer, 17 blir kvar.

Och här är soundtracket till vandringen mellan garderob och spegel.

Declutter-följa-John - Utmaning

Det var länge sen vi hade en utmaning och jag tycker att det är dags nu. Utmaningen ligger i gränslandet mellan det oerhört gråpräktiga och det nätt och jämnt bloggbara, men nu är det höst och då ska man vara lite gråpräktig. Det är en garderobsutrensningsutmaning. Kategori för kategori - byxor, tjocktröjor, t-tröjor, ... Man tar ut alla kläder man har av just den sorten, provar dem framför spegeln och bestämmer om de sitter snyggt, är snygga. Eller - i de fall de inte är snygga - om de är tillräckligt sköna eller praktiska för att vara bra att ha på skogsutflykterna. Och resten går till Myrorna eller Les Petits Riens eller en person i ens omgivning som bär upp kläderna lite bättre. Eller rent av bränngropen.
Och eftersom det är en blogg: Man bloggar om processen så klart. Och vi turas om att utropa nya kategorier - det är det som är följa-John-elementet. Är ni med?
Kategori 1: Långbyxor.
Jag tjuvstartade i går kväll och kan rapportera ett häpnadsväckande resultat. 10 par byxor blev kvar och 7 får lämna gård och grund. Det som är häpnadsväckande är inte fördelningen fina-fula utan antalet. 17 par byxor! Detta för en person som aldrig har något att sätta på sig.

Övningsstädar

Först skrivbordet på jobbet, declutter, declutter. Sedan kökssoffan declutter, declutter. Och så hela huset med dammsugare och skurhink. Nu känner jag mig vältränad och laddad.

På lördag Signe, då gäller det!

Den digitala kusinlådan

Finnes: en del saker som inte ska följa med till Bryssel.

Sökes: intresserade mottagare (behöver inte vara kusiner!)

Annars: transport till Kupan eller Myrorna

Så, vad har vi?

Ett stycke tyg som jag tror Signe också har en bit av.

Ett par gardiner som jag ev fått av Jörel. Eller till och med fått låna?

(Närbild)

Tre diskhanddukar med får i ullstrumpor.

Tre halvlånga papegojgardiner (tyg från Laura Ashley)

Två stormönstrade IKEA-gardiner

Ett handvirkat överkast (passar till en 120 cm säng) som kan behöva blekas lite för att bli fint.

(detalj)

Ett gäng dockor utan ansikten (köpte på skolloppis till något konstigt projekt som inte hanns med)

Vattenlösliga tuschpennor, stämplar och rockstjärnekläder följer med.

Fler liknande inlägg kan följa...

Smygflytt

Jag har jobbat på som en iller det senaste dygnet. Nu är vårt förråd utrymt och städat och de nya hyresgästerna ska få ta över en hel rad furublonda lagerhyllor som står där och skiner i släpljus. Vårt förråd var det enda med fönster.
Det nya, större förrådet är inrett med ännu fler och större lagerhyllor. Hyllorna är i blålackerat stål och uppställda som ett E. Det fantastiska med detta förråd är att det är större och att det har väggar istället för nät - således ingen källarlukt.
Jag har lagt ut fina trasmattor och sorterat in bohaget tematiskt, det ska bli ett ställe att hämta inspiration på. Det börjar med leksaker och spel i första hyllan, fortsätter med tyg och garn och floristsaker och annat roligt, en hylla tavlor och ramar och lampor och annat att variera inredningen med, sen blir det en mer svåråtkomlig del (bakom mittpinnen i E:et) med arkiv/minnen, själva mittpinnen är en snabbåtkomlig bilavdelning, på andra sidan fortsätter det med säsongsaker; julpynt, vintersaker och vintersport, annan sport, bärhinkar och friluftsliv och så en galgparad med täckkläder och en vägg med tomma väskor. Slut. Eller början, om man vill ta ett varv till.
Och här uppe är det snart tillräckligt röjt för att våga ta emot hjälp med resten av flytten och flyttstädet.

Hönsgården går vidare

...till en god vän som har skaffat små söta kycklingar. Vi åker dit imorgon och kikar på dem, medan de ännu är små och söta.

Våra hönor har blivit så stora att de inte längre behöver stängas inne.

I nästa hem: tavelfärg

Så praktiskt att mest ha målade illusionsmöbler, så kan man torka bort dem med en fuktig trasa när man tröttnar.
Bilden är lånad från bloggen familjenvillagrande och den bloggen har i sin tur lånat bilden av någon som heter Jimmy Schönning tror jag.

Saker man får prioritera bort

Nån gång innan mina barn vägrar ha hemsytt hoppas jag sy några byxor i stil med dessa. Tid till sånt finns inte just nu, det är seriös decluttering som gäller. Nu packar jag undan allt jag tror mig klara mig utan till november (marginaler av tid att hinna packa upp i frid parallellt med livet) vi flyttar in i grannens lägenhet 1/9 om Herren dröjer och vi får leva.