Advent

Har varit sjuk i flera veckor. Hela november försvann med feber, hosta och film. Tur jag har min stickning, jag har stått ut trots ett hem i förfall.
Nu när jag börjar bli lite bättre har jag mindre tålamod med röran och inte tillräckligt med kraft att ta tag i det. Förra veckan fick jag en strålande idé! Mina flickor har aldrig fått någon adventskalender med små paket men det kan man ju ändra på.

Jag gjorde iordning massor av små paket och kuvert, jag kan såklart inte avslöja innehållet mer än i de 3 första. I paket nr 1 fanns uppgiften att röja undan lösa saker i lägenheten för att sedan få adventspynta den.

Igår var det skräpslängardag och efter det var gjort bakade vi pepparkakor.

Idag var det dags att kolla hur mycket stearinljus vi behöver inhandla innan julafton (det är vår viktigaste detalj här hos oss på jul). Sedan behöver ju Elsa också få chans att äta lussekatter så det var dagens andra uppgift.

 

Medan barnen jobbar, stickar jag på Tålamodspåsens adventsstickning.

 

Ja, kanske är det inte riktigt så vilsamt för mig, men betydligt enklare än att gör allt själv och kanske något mindre med tjat. Så här långt är jag nöjd och lyckas jag är vi klara till jul!

 



Julgodis

Tack vare vintjejerna och bokning av datum redan i september blev det faktiskt julgodis att bjuda på i adventstider.

En tidig julklapp och julbak

När jag kom till jobbet på måndagsmorgonen hittade jag denna fina ställning till mitt finaste kamel- och silkegarn. Nu har jag allt jag behöver för att göra guldsjalen, allt utom mönster...

Vi har "allergibakat" en del, blir dåligt med färg, men gott enligt E.

Julkalas

Stora släkten har julkalas vartannat år. Det är stort, det är mycket, men det är också mycket enkelt, vi vet vad vi ska ha på oss, vi vet vad vi ska göra! Tack alla som var med för en trevlig kväll!

Idag, dagen efter det stora julkalaset fick även dockorna vara med om kortlotteri. Vinsterna hann jag aldrig fota.

Julklappar

Det blev några stickade julklappar också.

Denna sjal, faktiskt den 4:e jag gjort i samma mönster, förmodligen rekord eftersom jag oftast inte stickar samma mönster 2 gånger. Men man får göra undantag när älskade syster verkligen önskar sig något. Det värsta med denna sjal är att jag stickat den 2 gånger! tog fel stickor först (1 hel millimeter för tjocka!) och ändå, efter omstickningen, är den för tjock och kort... mystiskt. Kanske ändrar sig handlaget en del med åren, men så mycket! på 3 år! Ja, ja, nu spelar det inte så stor roll, mottagaren blev glad och önskade sig en till!!! Hmm, vi får se...

Jag hoppas själv att hon snart får lite tid över till att skapa själv (och blogga). Jag skulle ju kunna önska mig ett par vantar.

Till Annandagskalaset skänkte jag några stickade små alster, bla den lilla broschen som lilla J vann. Den passade precis till hennes kappa. (Fotot blev inte det bästa, men tittar man noga kan man kanske se den)

Johannas adventskalenderstickning fick också gå den vägen och vanns av dottern E och kusinen S, de ska samsas om den. Hur vet jag inte, men de har tydligen en klubb... 7-åringar löser nog detta på sitt sätt.

Övriga julklappar kanske visas en annan gång. De blev dessvärre inte uppskattade. Döttrar i 10-årsåldern kan ju ändra smak inom en vecka.

Själv fick jag en fin väska att ha mina stickningar i och lite tillbehör. Det är bra med mammor som fixar det man själv inte får gjort.

Det bästa med julen

Det är svårt att avgöra vad det bästa är...

Jag njuter av pysslet inför, som pepparkakshusbyggandet:

Här är Tildas tak under dekorationsprocessen.

Elsas hus gick till slut att få ihop. Vi har hittat ett recept hon kan äta och det går också att baka av det.

Jag njuter av att tillverka julklapparna:

I år blev det bl a skridskopåsar till systerdöttrarna som åker konståkning.

Jag njuter av att slå in paketen, lägg märke till discogarnerna som kommit till användning.

Jag njuter av att få ta fram julsaker som bär med sig minnen:

Här en julkrubba som min kära faster Gun gjort och som jag fått ärva efter min farmor.

Jag njuter av att få tända alla ljusen på julaftonsmorgonen:

Toarpskronan fick mina morföräldrar av oss en gång på 80-talet. Då tillverkade vi (jag, mamma och syster?) de små granarna att hänga i.

Sen njuter jag av de glada barnen, den mysiga stämningen.

Men skönast är nog juldagen när jag kan släppa alla måsten!

Idag spelade vi nytt spel i vårt nytapetserade "pepparkakskök".