Skyldiga blå ögon

Gilmore Girls dödade Anna Karenina!

Eh, hrm.

För mig, vill säga.

Till att börja med, jag är så beroende av Gilmore Girls att jag skulle kunna koppla DVD-sladdarna rakt in i armen och köra igång Säsong 7.

Vidare, som vuxen och man går detta beroende pinsamt långt bortom Guilty Pleasures. (I mitt försvar, det har något att göra med hur författarna lyckas ta mängder med referenser och göra något nytt, glädjefullt av det.).

Och när då Rory ständigt refererar till Anna Karenina som hennes favoritroman, ja, då förväntar jag mig kunna gå på vatten efter jag läst den.

Har nu läst klart den. Den var helt okay, jag gillade den. Men gå på vatten (samt långt skägg, samt bergspredikningar) får vänta.

Tills jag läst Krig och Fred.

En eller ett

Håller just på att läsa Stephen Kings 'Att skriva', där han verkligen manar till att kunna sin grammatik. Och inte bara lite lagom allmän-bildning sådär, utan preteritum, pluskvamperfekt och hela fadderullan.

Kom igen!

Det är ju lika dumt som att säga att en kock bör ha välslipade knivar, att en taxichaffis bör kunna kartan utantill, eller att Zlatan bör knyta sina skor vä...

[PIP]!

Det var ju själva [PIP]. Måste man dra fram de där [PIP] [PIP] böckerna igen? Som [PIP] [PIP] [PIP] grundskolan [PIP] [PIIIIIIIP].

Suck.

'kejdå. Hur var det nu igen då?

Vi har... substantiv. Och verb. Och någonting med... pronomen...

Suck.

Offside

Klackspark med hjärta.

(Varning: 'Spoliers ahead')

När man hör om en fotbollsfilm i svensk småby förväntar man sig dallrande mans-magar, präster i fotbollsskor och undertryckt aggression.

Vilket är precis vad man får. Och roligt är det. Tonen är mitt i prick, där brännvin i bastun, mitt-i-natten gräsklippningar och vansinneskörningar till motståndarmatch känns fullkomligt Stenfors BK.

Jonas Karlsson är trovärdig i roll som omhändertagande fotbollscoach, där alkoholiserad far och vilsna lagkamrater håller honom kvar i Stenfors. Även förhållande med fru sviktar, och man tror på varenda outtalad mening dem emellan.

Innan huvudperson till slut vågar lyssna på vad han vill och flyttar från byn, dribblar vi oss igenom avdankade Liverpoolstjärnor, Dr Alban-skämt, och en korvstånds-osande grand finale, där laget räddas kvar i division sex tack vare inhyrda damspelare.

Det är gott så. Ingen bicacletas i krysset. Men en charmigt välriktad tåfjutt mellan benen.

Gör-det-själv

Jag läser gör-det-själv böcker.

Vi pratar 'Blomsterboken', 'Timells Bästa' och 'Kama Sutra for Dummies'.

Allt slukas. Med hull. Och hår.

Mest läses om filmmanus och skrivande. Just nu, bästsäljaren: 'Hypnotic writing, how to seduce and persuade customers with only your words'.

Mmmmmmm, (tänk Homer Simpson och choklad) Hyp-no-tic Wri-ting.

Många gillar inte dessa böcker. Bara dogmatiska regler som kväver kreativiteten, säger de. Skrivna av lurendrejare som aldrig sålt manus/bok själv. Tar för mycket plats i bokhyllan.

Och jag? (Rättar till slipsen) Jag processar internt endast det som känns rätt, där framförda idéer ses som tanke-föda för vidare debatt och analys. Alltid med hälsosam nivå av distans till det jag läser.

(Tror jag, i alla fall. Fast jag förstår inte varför jag dräglar när jag läser 'Blogging for dummies'.)

Vidare, om gör-det-själv-författare är att förkasta, måste det finnas en väldigt speciell plats i helvetet för de som recenserar böckerna.

Vilket är precis vad jag tänker göra (hej Lucifer).

Och dit jag går, går ni, kära läsare. För ni ska läsa dessa recensioner.

Det ska ni. Jo, det ska ni.

För när jag räknat till tre känner ni er sömniga.

Titta.

På.

Pen-de-len.