Långdraget

Just när trädgårdens alla tulpaner var som finast beslutade sig våren för att trycka på pausknappen. Så för att se det något kylslagna majvädret från den ljusa sidan, får vi njuta av tulpanprakten ovanligt länge. Och de ser ut att hänga med ett bra tag till.

Alla tulpanerna i planteringen längsmed grusgången kommer från förra årets provplantering. (Undantaget är de tre små orange rackarna precis vid kanten, som snart kommer att få annan hemvist.) Det var spännande att se vilka och hur många som kunde tänka sig dyka upp en andra säsong. Hyfsad närvaro, tycker jag.

 'Holland Chic' har i protest mot gråvädret snörpt ihop sin mun mot den mulna himlen.

Vid verandan huserar ett ljusrosa sällskap. Roligt fransiga och fluffigt dubbla.

'Huis ten Bosch' med 'Angelique' nickande i 

bakgrunden.

Flyttfåglar

Nu har alla tulpanerna tackat för sig. Längst höll mina papegojor ut, de svarta och de blå. ('Black Parrot' i bild och 'Blue Parrot'.)

Titta som de svarta blänkte i solen, och visade upp sina putsade skimrande fjäderdräkter.

Kom gärna tillbaka nästa år, papegojflocken!

Favoritnykomling

Som jag nämnde i förra inlägget skapade en av tulpansorterna i testlådan extra förtjusning. 'Fontainebleau' är namnet på denna resliga snygging.

Med sina cirka 50 centimeter reser den sig ståtligt över de överblommade kollegorna. Den verkliga färgen är något mer dramatisk, åt det purpurröda hållet, än vad kameran ville återge.

Så småningom tänkte jag sätta ut lökarna i en av trädgårdens planteringar och se om den behagar sprida blomsterprakt även nästa vår.

Har du någon favorittulpansort?

Tackar för sig

Nu börjar tulpanerna i testlådan tänka på refrängen.

Bilden är tagen för någon vecka sedan, innan kronbladen började singla mot marken. Det har varit en tjusig samling av nya bekantskaper.

Särskilt 'Fontainebleau' föll mig på läppen. Närmare presentation om årets nykomling utlovas!

Hoppas att ni får en finfin vecka i junisolen!

Den som väntar på något gott...

Just nu väntar jag på att 'Black Parrot' ska slå ut sina buckliga blommor.

Men knopparna, de går inte heller av för hackor.

Ha en finfin start på veckan!

Reafynd

I ett väldigt synkroniserat paketregn dök alla mina reafyndade tulpaner upp igår. Inga mängder av lökar, små fina paket. Mest bara för att det är kul att testa några nya sorter. Bekanta sig IRL, så att säga.

'Yonina', 'Fontainebleau', 'Holland Chic',

'Arabian Mystery', 'Huis ten Bosch' och 'Black Parrot'

Ha en härlig fredagskväll!

Favorit just nu

Papegojtulpanen 'Blue Parrot' är så vacker att det nästan gör lite ont. Närmast självlysande silverlila håller den höstsilveraxet stillsamt sällskap.

När jag går trädgårdsrundan och stannar till är det som att se älvor dansa tyst i dimslöjorna. Sådan trolsk stämning sprider den blå papegojan i sin del av trädgården.

Tulipa 'Blue Parrot' och 

Actaea simplex 'Atropurpurea'

Sjukt fint

I lavendelplanteringen växer det också tulpaner, som snällt har förökat sig och blommar duktigt för tredje året i rad.

I år har några av tulpanerna dragit på sig ett virus. Mosaikvirus, närmare bestämt.

Viruset ger strimmiga kronblad på tulpanen. De dyrbaraste tulpanerna back in the days, som man kan se på antika tavlor, var ofta läckert strimmiga.

Viruset sprids med bladlöss, men drabbar inte vita eller gula tulpaner.

Om man vill fördjupa sig lite i mosaikvirus, tulpanhistoria och allmänt tulpanfrosseri rekommenderar jag Stora tulpanboken av Susanna Rosén

Viruskrasslig 'Ballade'.

'Ballade' i originalutförande.

Visst är det en väldigt tjusig sjukling! Eller vad tycker ni?

Vackra foton från Joakim Bengtsson.

Just nu

en torsdagseftermiddag i maj med motljus, ser det ut så här i rundeln.

Papegojtulpan 'Blue Parrot', 

höstsilverax Actaea simplex 'Atropurpurea' 

och aklejan 'Winky Purple-White' 

som snar slår ut.

Lysande

Nu när de flesta av mina "stortulpaner" börjar tänka på refrängen tittar de små piggt fram.

 Tulipa clusiana 'Honky Tonk', italiensk tulpan, heter de små rackarna.

De lyser som små solar. Lyser upp lite mer än jag trodde, den orange utsidan var nämligen en överraskning. När lökarna petades ner i höstas såg framför mig något mer åt det milt gula hållet. Men de är ganska söta ändå. Eller vad säger ni?