Jackor, nostalgi och funderingar

Jag har en del nya jackor som jag inte visat er ordentligt. Några av dem syns på de fantastiska små modellerna här, men jag visar alla nya igen ändå. Lite stolt är man ju över sina verk:).

De här var en fantastisk duk som jag fick av supersnälla Ida och Jenny, snacka om att ha öga för vad jag gillar! Den räckte precis till två jackor, en i min största storlek (ca 5-6 år) och en i min minsta (ca 1 år).

Den här var en gardin som jag hittade på loppis, faktiskt precis samma tyg (fast annan färg) som jag sydde min allra första jacka i. Det var fem år sen och jag räknade snabbt nu i bloggen hur många jackor jag sytt under åren, över femtio stycken visst! Närmre sextio med de här. Känns jätteroligt att så många små barn har lekt i mina jackor.

Denna jacka är i strl ca 4 år (den bruna ca 3). Egentligen är det väl lite dumt att anvvända åldersbaserade storlekar? Barn är ju så olika. Borde jag översätta dem till centilong, vad tycker ni? När jag har skrivit ut cl så frågar väldigt många vad det motsvarar i ålder, det kanske ändå är enklast med år, så vet man väl ungefär om ens barn är stort eller litet? Tar gärna emot synpunkter.

Sist men inte minst, en jacka i ett av mina favorit-tyger, en tradera-gardin. Räckte till en 2års-jacka. Jag gillar det oranga till detta tyget, gör liksom jackan mer färgglad än super-rosa och gör att den (precis som de andra) funkar bra som unisex tycker jag. Men det råder det väl delade meningar om gissar jag. (Och ja, för mig för killar hemskt gärna ha super-rosa också om de vill.)

Hoppas ni får en riktigt fin advents-helg!

Köpenhamnstips?

Hittade en obloggad mössbild i kameran, den slänger jag in idag. Mössorna är av nya ekologiska tyger och ska med till Good Jul i Malmö 15-16 dec. Hur de ser ut på kan ni se här.

Hoppas ni får en fin helg, det hade jag tänkt ha. Vi ska på en liten weekend till Köpenhamn, känns väldigt mysigt och lyxigt i all enkelhet. Trevliga Köpenhamnstips mottages gärna!

Bakslag

Börjar känna igen mönstret nu. Vi har blivit ganska bra på att hantera motgångar, besvikelser, negativa besked, missfall. Övning ger färdighet ju. Vi sörjer, tar hand om varandra, man tänker att jodå, vi klarade det med. Och sen kommer bakslaget. Det har blivit vardag, alla kraven är tillbaka, man ska jobba, vara ifrån varandra hela dagarna. Man känner sig liten, ledsen, ensam, svag, man gråter hela tiden, för allt och inget, för att barnen på blöjreklamen på tv är så söta så det gör ont. Man vill bara vara i hans famn hela tiden, känna värmen, tryggheten, de starka armarna omkring sig, gömma ansiktet i hans bröst, gå i ide, sova i hundra år. Eller i alla fall till våren.

Tomattipset

Idag blir det ett litet husmoderligt tips för omväxlingens skull. Tomater är en sak som jag har odlat med varierande framgång nästan varenda år tror jag. I år blev det väldigt många och en del är fortfarande gröna. Uppe på takterassen här i vårt hus mognar de fint än, men ute på kolonin är det för kallt.

Har ni också gröna tomater, gör marmelad! Jag kokade ihop skivade små gröna tomater, syltsocker, färsk ingefära och vältvättade tunt skivade citroner, tycker det blev riktigt gott faktiskt. Dagens tips!

Soliga ungar!

Förra helgen gjorde vi nåt som jag velat göra länge, samlade ett litet gäng barn och hade en solig fotosession.

Alltså vilka modeller! Och vilken fotograf! Jag är så glad över bilderna, de är verkligen solig för mig.

Jackor och mössor modellades denna gång, jag har sytt en del till årets Good Jul, så jag har några till att visa upp. De kommer inom kort.

Den här charmerande lilla damen la på sin bästa fotomin mest hela tiden. :)

Alla jackorna är förstås som vanligt sydda i återanvända tyger, mössorna är av ny ekologisk trikå. Den här gula med lejon är från Strömming, så fin och ljuvligt mjuk!

Vi var på vår kära koloni förstås och äppelkorgen blev given samlingspunkt. :)

De små åt äpple efter äpple som om det var det godaste de varit med om. Till fika blev det äppelbullar och äppelmust. Sa jag att vi har mycket äpplen?

Underbara, ljuvliga ungar, jättestort tack till er och till föräldrarna förstås! Och inte minst den alltid lika fantastiska fotografen, Jonas Lövendahl! Gillar ni bilderna och behöver bröllops-, barn-, annan fotograf, hör av er till honom, han är fantastisk (säger jag helt opartiskt!:)).

Kraft

Det har varit en tung helg på många sätt. Ännu ett misslyckande. I ett skede vi inte ens trodde var ett kritiskt skede för oss eftersom det har gått så bra förut. Ett oförklarligt fall sa läkaren. Han sa att det borde gå, att allt talar för oss, att han hoppas vi har kraft att kämpa vidare.

Vi har kraft. Vi sörjde och grät, sen gick vi ut och njöt av livet. Så länge jag får leva med min älskade i den här paradislika världen så är det ändå rätt så lätt att hitta kraft tycker jag.

Vi var i kolonin igår, höststädade, skördade den sista mangolden, klippte ner visset, räfsade mängder av löv och äpplen, planterade tulpanlökar...

Och kunde både luncha och fika i solen som fortfarande värmde. Fint.
Önskar er en bra vecka!

Skam och drömmar

Jag läste just en artikel i Amos om Klara Zimmergrens känslor kring barnlösheten. Besvikelsen, avundsjukan, skammen. Jag kände efter en stund, letade efter de där känslorna. Besvikelsen var lätt att hitta, våra senaste år har varit kantade av besvikelser. Avundsjukan- absolut. Visst är man jätteglad för alla vänner som får positiva tester, växande magar och underbara små ungar, men ja avundsjukan finns också där. Absolut. Men skam? Letar och känner, men nej, jag känner ingen skam över att vara ofrivilligt barnlös. Det är något jag inte kan påverka, då kan jag inte heller skämmas över det.

"Barnlöshetens tabu handlar väldigt mycket om synen på kvinnan, säger Klara Zimmergren. Att kvinnans värde är så kopplat till hennes kropp och reproduktion. En riktig kvinna är en fruktbar kvinna, en kvinna som varit med om en förlossning. -Jag kände mig defekt och tystnade i skam."

Min kropp fungerar inte fullt ut. Jag har pco, vilket i mitt fall betyder ingen ägglossning, dessutom har jag blockerade äggledare efter läkarmissar, som ledde till ett antal operationer pga brusten blindtarm, för tio år sen. Ja, jag har fysiska defekter, men för mig är man kvinna om man känner sig som en kvinna oavsett om man har livmoder, äggledare, penis...

Tänk så mycket bättre världen skulle vara om vi skämdes över dåliga handlingar, som skadar oss själva eller någon annan, men slutade skämmas över våra kroppar, över sånt som vi inte kan påverka.

Klara säger också: "En dröm är i sig inte fel. Faran är att se den som lösningen på allt. Det är den inte." Jag tänker mycket på det, att komma ihåg hur bra vi har det nu och njuta av det. Ibland tänker jag att nu kanske är vår lyckligaste tid. Visst är det sorgligt och svårt och rädslan över att kanske aldrig få bli föräldrar är tung, men samtidigt så har vi en så stor och stark dröm, ett gemensamt tydligt mål att sträva mot.

Jag är tacksam över att vi har fått kämpa, det har gett oss mycket. Det har gjort oss starkare, gjort vår kärlek starkare, gjort oss mer ödmjuka inför livet, lärt oss att inte ta saker för givet och jag tror att det är saker vi bär med oss och som kommer att göra det lättare för oss att fortsätta vara lyckliga när livet är fullt av vaknätter och bajsblöjor. Om vi kommer dit. Jag tycker det är dags nu. Jag tycker att vi har lärt oss tillräckligt.

Njutartisdag

Igår åkte jag till Hässleholm för en heldag med ljuvligt fina vänner (två små, en lite större, lika ljuvliga alla tre), loppisshopping och fika. Helt otroligt hur många och stora second hand-butiker en så liten stad kan ha, vi var runt på röda korsets, pingstkyrkans och ett par till och då snackar vi stora hallar!
Jag köpte bl.a. ett par glasvaser och en burk. Tycker de passar så fint ihop. Och väldigt fint med de japanska lyktorna som jag plockade i vännernas trädgård.

Jag är jobbar bara ca 65%, vilket betyder massor av tid att träffa vänner, ta det lugnt, vara i kolonin, pyssla, mysa, leva. Massor av njutartisdagar. Det är livskvalitet för mig. Jag behöver inte hus, bil, långa resor, massa prylar. Hellre mer tid och mindre pengar, om jag får välja. Vet att alla inte har den valmöjligheten (har man tex inte fast jobb så får man kanske ta vad man kan få), men väldigt många upplever nog att de inte har något val, kanske för att det känns svårt att välja bort hus, bil, långa resor, massa prylar, men det går faktiskt. Jättebra.

De där färgerna

Behöver jag säga att jag gillar höstfärgerna och tycker att den här årstiden är ganska så underbar?

Tankar om adoption och önskan om en tumme

När man kämpar för att få ett barn så får man ofta höra att "Går det inte så får ni ju adoptera" och liknande. Jag är verkligen ingen expert på adoption, men jag har förstått så mycket som att: 1. Det är inte ett enkelt sätt att få barn på och 2. Det är långt ifrån säkert att man får barn genom adoption. Inte heller något att ta för givet med andra ord.

Hur känner vi då för adoption, var en av frågorna jag fick. Jag vill hemskt gärna adoptera, men jag vill ännu hellre få ett biologiskt barn. Missförstå mig inte nu, om vi inte kan få ett biologiskt barn (och som svar på en annan kommentar, nej vi kommer inte att vänta länge till, men kanske ett par ivf-försök till) så vill vi inget hellre än att få adoptera ett barn. Och det kommer i så fall vara precis lika älskat och efterlängtat och fantastiskt som om vi skulle få ett biologiskt. Men innan vi är där så har vi i så fall först en sorg att ta oss igenom, sorgen över att aldrig få vara gravid, att lite av mig och lite av den jag älskar aldrig ska få bli en ny liten människa och sorgen över att troligen aldrig få en liten bebis.

Längtan efter ett barn är så oändligt mycket starkare för oss än de här sorgerna, men det betyder ju inte att sorgen inte finns. Jag tror det är viktigt att man tillåter sig känna den sorgen, om man gör det förstås. Det finns ju många som har adoptionsalternativet som första val också.

Liten jacka som väntar på någon att värma.

Och som svar på en annan fråga gällande IVF, jag vet inte om det är samma regler i hela Sverige (nån annan som vet?), men i Skåne har man ett poängsystem. Man tilldelas 6 poäng, en hel IVF kostar 2 poäng och en FET (= frozen embryo transfer, frysåterföring) kostar 1 poäng. Jag blev kraftigt överstimulerad och har därför aldrig kunnat fullfölja en IVF, utan har istället gjort 4 FET. Men nästa gång (snart) ska vi göra en hel IVF för våra två sista poäng. Nån som håller en tumme eller två?