Helgens nya kläder

Jag pratade blogg med en kollega häromdagen och kände mig plötsligt väldigt sugen på att blogga igen. Gillar ju verkligen bloggandet, men har känt mig lite förvirrad i vad jag ska skriva om. Nu känner jag att jag kanske inte ska tänka så mycket, bara göra. Så det blir små nedslag om ditt och datt i vardagen. För er som följer min (privata) instagram kan det bli lite tjatigt, men ja, jag kör på och ser hur det känns.
 

Har shoppat lite i helgen, det blev en liten sväng på röda korset och jag kunde inte motstå dessa.

Såna där söta set som man använder ute i den krispigt kalla luften när det varken regnar eller blåser och ingen tänkte rulla sig i leran... Antagligen aldrig, men jag tänkte att vi testar. Blir de inte använda så får loppisen tillbaka dem igen och då har vi skänkt 80 kr (för två stickade tröjor och två mössor) till röda korset och det känns ju okej. Den här typen av chansningar tycker jag känns helt okej när det handlar om begagnade kläder, men absolut inte nyproducerat. Tänker på folk som jag hört om genom åren som typ handlar ett par olika storlekar på ullared för att man inte hinner prova och det ändå är så billigt. Och man kan ju alltid skänka det vidare. Efter alla rapporter om hur vansinnigt mycket för mycket kläder det finns som ingen vill ha eller kan använda så hoppas jag innerligt att ingen håller på med sådan galen shopping längre.

Ännu mer nya kläder har det blivit i helgen. Lykkes nya Anna och Elsa-dockor behövde lite nytt och jag och den nyblivna femåringen sydde tillsammans av små tygbitar vi hade hemma, så roligt. Jag älskar att hitta pyssel som passar och funkar i olika åldrar. Här två små klänningar med två korta sömmar per klänning och så pyttesmå filtskor som jag fick göra för de var väldigt pilliga.

Varsin varm mantel ifall det blir frostigt, sydda av små rester av ekologisk bomullsfleece och band som blivit över från mitt jobb. Fint det, men dockorna då kanske ni undrar? Dockorna köpte Jonas och jag till Lykke när hon fyllde fem, för en vecka sen. De är nyproducerade, plastiga och visar en idealbild som man kanske inte vill ge sina barn (ännu mer föräldradockorna som hörde till). Så varför köpte vi dem då? Tja, det kändes väl helt enkelt värt det för att göra henne riktigt glad, tindrande barnögon är svåra att motstå. Om man lever hyfsat klimatsmart (äter vegetariskt, inte åker bil, inte flugit på typ tio år, osv) så kanske det är okej att köpa lite nya dockor nån gång? Jag vet inte. Vad tycker ni? Lever ni klimatsmart? Tänker ni mycket på det? Är det okej att göra "dåliga" val ibland ellr finns det inga ursäkter?

Sköna maj, ljuva liv

Jag var nyss uppe på takterassen och hämtade ner tomat- och squashplantor som är på utevänjning. Det var ett sånt vackert kvällsljus och ett stilla, lätt försommarregn som föll. Jag stod några minuter och kände hur fantastiskt lycklig jag är. Jag har verkligen allt jag någonsin önskat mig. Det finns ingenting i världen som gör mig så långt in i hjärtat lycklig som min älskade familj, min man, min dotter, mina söner, mitt allt. De är så fantastiska hela bunten och jag är så himla stolt över dem, över mig, över hur jag har skapat mitt liv, hur jag hela tiden vetat vad som är viktigt för mig och jobbat stenhårt för att nå dit. För gratis har det ju inte varit. Jag tänker på alla år av längtan, kamp, sorg, hopp och förtvivlan. Alla försök och alla missfall. Jag har varit gravid 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017. 2018 försvann ganska mycket i en dimma av trötthet och sömnbrist, men nu, nu känner jag mig hyfsat på banan igen faktiskt. Och jag njuter allt vad jag kan av livet och hur fint och bra allt är. Alltså, det är ju inte superenkelt alltid, det kan jag inte påstå och jag är absolut inte alltid nån supermamma. Tålamodet tryter ganska ofta tillsammans med mina tre små gryn med stora, starka viljor. Och sova hela nätter finns förstås fortfarande inte på kartan, men (peppar, peppar) det närmar sig. Mitt liv är absolut väldigt, väldigt fint. Hur har ni det?

Snart fyller tvillingarna 2 år, vi firade dem i söndags. Det var en fin dag med fina människor, glada barn, massor av lek och presenter och god fika. En dag som jag blir glad av att tänka på. Innan vi fick tvillingarna har min familj firat födelsedagar i november, december, januari, februari och mars. Nu har vi två små majbarn och på kalasdagens förmiddag var jag en liten sväng på kolonin och plockade blommor. Solen värmde, fåglarna kvittrade och jag fyllde famnen med hägg, syren, förgätmigej, tulpaner och äppelblom. Ljuvligt!

Flera av er har önskat inlägg om barnens garderober, det visar jag gärna nån dag, tycker ju barnkläder är lite löjligt roligt. Till tvåårsdagen sydde jag varsin kalaströja till småttingarna.

Väldigt enkel och snabbsydd modell men jag tyckte de blev fina och barnen tog glatt på dem. Hittade på medan jag klippte som vanligt, två delar och uppvik på ärmarna, narvalar i pastell från elvelyckan och så en liten svart fluga på det.

Önskar er en härlig maj månad!

Höstgarderob

Jodå, en liten höstkollektion till de små har jag minsann fått ihop. Sytiden är ju rätt begränsad och orken med så när jag väl får ihop nåt känns det väldigt kul.
 

Jag klär aldrig tvillingarna helt lika. Det känns ganska dumt faktiskt, de ÄR ju väldigt lika och det är inte många som har koll på vem som är vem. Ganska hemskt egentligen, att gå igenom livet utan att ens nära vänner och släktingar vet vem man är. Genom att tex klä dem i olika färger gör man det ju lite lättare för folk att skilja dem åt.

Däremot så tycker jag det är roligt och fint att klä dem i kläder som på nåt sätt hör ihop, exempelvis lika fast olika färger, som här. Sjalar och skjortor är sydda av gamla påslakan och trikåtröjorna av gamla Gudrun Sjödén-tröjor.

Farfarsskjortorna är min väl beprövade gamla modell (undrar hur många såna jag har sytt?) och det känns kul att mina barn får bära soligs signaturplagg.

Annars har vi det bra i hösten. Småttingarna har börjat på dagis och vi jobbar, vardagen rullar på och livet är fint. Hoppas ni också har det bra.

Gullis

Någon som har följt min blogg ett tag, hittat finheter på second hand och tänkt på mig. Tänkt, köpt och skickat. Så himla fint, jag blir alldeles rörd. Finheterna är tröja och byxa i det kanske finaste mönstret jag vet, från Tussilago.

Har, som jag skrev i förra inlägget det i ett par långa sparkbyxor. Nu kan jag frossa i det och tvillingmatcha lite lagom. Tusen tack gulliga, gulliga du!

Tulpaner från kolonin och tomater och basilika som frodas på fönsterbrädan.

Vi flyttade i månadsskiftet jan-feb, så jag har ju en helt ny lägenhet att visa er. Häromdagen fick vi nya köksluckor så nu är nästan allt på plats. Får se om jag lyckas ta några bilder utan allt för mycket grejer nån dag. Vår lilla skatt är en superröjare som på ungefär två sekunder hinner plocka fram alla bunkar, slevar, vispar ur köksskåpen, en massa papper, penslar, stämplar, blandat jox ur pysselskåpet och framför allt favoriten tiotusen små tygbitar ur min lapplåda (var kan hon ha fått sitt stora tygintresse ifrån?:)) så ett nåtsånär städat hem är ganska sällsynt här. Åtminstone i dagsljus. Men trots stök så är jag väldigt glad över vårt hem och tycker det känns så fint och ljust och härligt. Inte ljust som i ljust och fräscht/allt är vitt. Färg har vi förstås, men vi har fönster från tre håll och det gör mycket. Som sagt, ska försöka visa er nån dag. God natt!

Dagens skörd och DDT for life

Idag var vi på Röda korset här i Landskrona och de hade ovanligt mycket fina gamla retrogrejer.

Detta och lite till fick följa med hem. Två pyttesmå blåröda sparkbyxor från Tussilago (har ett par gulbruna med klövern sen tidigare för lite lagom tvillingmatch), två sovpåsar från Fix och en liten snigeltröja från Bonzo. Samtliga av dessa plagg kostade 15 kr/st. Det är ju i de flesta fall toppen med gamla textilier där alla gifter är urtvättade sen länge, MEN jag som väldigt många andra retro- och textilintresserade människor gråter floder efter att ha hört loppmarknadsarkeologernas program om mitin (nån form av DDT eller liknande) i gamla yllefiltar. Jag visste att det kan finnas i gamla ullprodukter som åkpåsar, så det har jag undvikit, men min kära Viola Gråsten-filt hade jag inte tänkt på.

De är ju så fina! Jag har även en blå på vinden. Fina men känns ju inte så lockande att gosa in sig i den längre. "Varaktigt maläkta mothproofed for life". For life. Inget att göra väl? Annat än att göra sig av med och se till att det bränns på ett sätt så att kemikalierna förstörs ordentligt. Snyft.

Sommarsvalt

Nu var det längesen jag sydde på beställning och till försäljning, är väldigt nöjd när jag tar mig lite tid att sy nåt till Lykke. De där många superheta dagarna blev behovet av tunna, svala, täckande kläder stort så jag slängde ihop ett grönblommigt sommarset, fint för sig eller ihop.

Favoriten av det nysydda, en röd blus med stora vita prickar i samma modell som denna gröna har jag visst inte lyckas fånga mellan tvättkorgen och tvättkorgen. Välanvänd med andra ord.

En sommarpyjamas har det också blivit, med linne och trekvartsbyxor i mjukaste trikå, som jag fick av min goda vän Sarah för många år sen.

Kom på att jag ju inte visat Lykkes rum än, det ser jag fram emot att göra snart. Måste också visa lite koloni snart, det växer så det knakar där i år. Hoppas ni har en fin sommar!

Stickad kärlek

Som jag har skrivit om tidigare så är jag väldigt imponerad av stickning, eller människor som stickar rättare sagt. Hoppas att jag ska bli en stickare en dag, men än så länge har jag inte riktigt tålamodet. Speciellt inte till att teststicka, ta upp, göra om, osv. Vill helst att det jag gör ska gå ganska snabbt och lätt att göra. Lyckligtvis har vi fått en storstickare i familjen, nämligen Lykkes farmor, min kära svärmor. Idag vill jag visa vilka finheter hon har gjort till oss.

Den här tröjan har Lykke haft sen i somras, väl använd och mycket älskad. Den används fortfarande även om ärmarna nog snart är i kortaste laget. Farmorn är redan igång med en ny kofta, vilken lyx!

En jordgubbsmössa har hon också fått och den tar hon ofta på sig själv. En klassiker från min barndom, fast min mamma gjorde en plommonmössa till mig för jag gillade gult redan då. Helgul med en liten larv som kikade fram och ett löst blad.

Den här (den stora) har farmor Lena också gjort (fast virkat och inte stickat förstås). Så fin och rejält stor är den. Äntligen har lilla giraffen, som jag fick i ett bloggbyte för många år sen, fått en mamma.

Sist men inte minst, vantar till mig. Underbart fina, underbart varma och en så fantastiskt fin present med tanke på all tid det tar att sticka så här fint. Tack kära Lena!

Världens bästa byte

Ända sen jag för första gången såg Maria Carlanders underbara lilla sergel-tröja har jag tänkt att jag skulle vilja ha en sån till mitt barn. Det var långt innan Lykke fanns, men strax innan hon föddes tog jag kontakt med Maria och undrade om hon gjorde tröjor på beställning. Det gjorde hon egentligen inte men hon föreslog ett byte. Eftersom hon är en väldigt skicklig hantverkare (gör fantastiska saker i både ull och lera) blev jag smickrad och glad över förslaget. Det kom en liten bebis emellan och vi gjorde det till ett väldigt lugnt byte som fick ta tid, men nu är båda sakerna i hamn:

En klänning till Maria i härliga höstfärger...

Bild lånad från Maria.


...och en alldeles ljuvlig liten sergel till Lykke. Jag är väldigt imponerad av Marias alster och när hon använder ord som otroligt fin, välsydd och helt fantastisk om nåt som jag har gjort blir jag så glad så jag nästan börjar gråta. Löjligt kanske, men jag känner alltid att jag liksom inte kan sy egentligen. Jag kan inga finesser, jag är självlärd, gör enkla grejer och liksom bara syr. Har förstått att många som jag beundrar kan känna sådär, att de inte kan på riktigt. När nån som Maria vill byta nåt med mig, hennes alldeles underbara stickade tröja mot min klänning så växer jag så det knakar. Mitt skapande uppvärderas i mina egna ögon. När jag ser att hon blir lika nöjd och glad som jag, ja då känns det så fint. För vi blev verkligen supernöjda och lyckliga båda två. Världens bästa byte.

Jag kunde inte låta bli att prova tröjan på Lykke även om tanken var att den skulle passa nästa höst och vinter. Det syns kanske inte riktigt hur stor den är, men den är uppkavlad flera varv. Nästa höst blir den nog perfekt. Den underbara lilla skapelsen. På min underbara lilla skatt. Tack Maria för ett underbart bra byte!

Rävigt!

När jag frågade vad ni ville se här på bloggen kom önskemål om att kika in i min och Lykkes garderober. Mer än gärna säger jag (har jag sagt att jag tycker barnkläder är något av det roligaste som finns?) och börjar med en titt på en liten del av Lykkes höstkläder.

En trend som vi fallit pladask för är alla dessa rävar som dyker upp överallt. Lykke har ju sin kära Rävis som jag har sytt, som är med överallt och som hon sover nos mot nos med. När vi såg rävmössan på Lindex så kändes den självklar till Lykke. De är ganska så gulliga när de sitter där bredvid varandra i vagnen, Rävis och min älskade lilla Lykke med rävmössan. Kappan är jag också väldigt glad för, lyxshoppad från froy&dind i Malmös finaste butik Liebling. Rävbody från Sture&Lisa och strumpor från Lindex och Zara.

Stickade tröjor är jag väldigt svag för, eller stickat överhuvudtaget. Detta är bara ett litet urval. Den allra finaste har Lykkes farmor stickat. Den låg tyvärr i tvätten så den får jag visa en annan dag (det går ju faktiskt åt ganska mycket kläder när bebisar äter mat, tur det! ;) ). Allt på denna bilden har jag haft långt innan Lykke ens fanns i min mage, förutom byxorna. De är också lyx köpta på liebling, från bric-a-brac. Jag tänker att det är okej att unna sig (eller barnet) lite lyx (speciellt om det är eko och schysst på alla vis förstås) ibland när man som jag annars köper det mesta på loppis. Den översta och den nedersta tröjan plus skorna är loppisfynd, den bruna med ärmlapparna är fyndad på hm-rea för några år sen och den gula har jag sytt av en gammal loppiströja för väääldigt längesen. Apropå det lade jag för ett tag sen till ett arkiv i högerkanten här på bloggen. Roligt att bläddra i tycker jag själv, för jag har ju faktiskt bloggat ganska länge nu, drygt åtta år minsann!

Hälsning från bebisbubblan

Det är verkligen en bubbla vi lever i, en väldigt speciell tid. Utanför tiden på något sätt. Allt känns som ett ögonblick och en evighet på samma gång. Kanske är det därför det har känts mysigt att ha en hel del besök (trots att nästan alla avråder från det), för att liksom behålla en fot i verkligheten. Det känns som vi ändå har hur mycket tid som helst att vara bara vi. Vår lilla familj. Mina älsklingar. Den stora och den lilla. Å vad jag önskar att jag alltid fick ha de båda hos mig! Vill aldrig att Jonas ska jobba, vill leva i den här underbara bubblan jämt. Känns hemskt att tänka att den ska ta slut, men jag antar att man blir redo för det också. Vi har ju hela livet tillsammans med vår underbara dotter framför oss. Fint. ♥

Något annat som är väldigt fint är alla fantastiska människor som gläds med oss och som skickar tankar, kommentarer, blommor, gåvor. Tack för att ni delar vår glädje! Här visar jag upp ett litet urval av presenter, helt utan värdering. Väljer att fokusera på de hemmagjorda. Nedanför lillskattens säng ligger en matta som en fin Kicki har virkat av sitt efterlängtade barns avlagda kläder. Den är varm och solig och passar alldeles perfekt. Över sängen hänger luftballongmobilen som jag har gjort, den lilla mjukissolen som jag hade när jag var liten, affischen "Majas cirkus" och en solflicka som den nyblivna mostern har nåltovat till sin lilla systerdotter.

Här syns den fina solflickan bättre tillsammans med en härlig yllefilt som samma moster tovat blommor på. Så fin och så full av kärlek!

Även den nyblivna stolta farmodern har lagt ner massor av tid och kärlek i sin present, en helt underbart fin kofta och mössa.

Från min kära vän Anna kom ett paket med den ljuvligaste lilla mössa i mjukaste ull/silke.

Kom på att jag bara visat den gula lapptäckesfilten. Sydde en grön också innan hon kom. Sen har vi fått flera filtar och jag trodde vi hade alldeles för många men jag har insett att små bebisfiltar kan man nog nästan inte ha för många av. 

Jag har funderat en del på hur jag ska blogga om henne. Helst vill jag ju visa varje leende, berätta om allt, men hon är en egen liten individ som inte har valt att leva sitt liv på nätet och det måste jag respektera känner jag. Det kommer att komma en del bilder och jag kommer att berätta en del om vårt liv. Mina känslor kan jag ju skriva om hur mycket jag vill, men när det gäller henne ska jag försöka hitta nån slags väg som känns lagom, som inte blir för utlämnande men där jag ändå kan fortsätta blogga om mitt liv för det vill jag gärna. Nu är ju hon det allra viktigaste i mitt liv så det blir kanske inte en helt enkel balansgång. Hur tänker ni andra som bloggar eller läser bloggar om det här med barn och bloggande?

Solig helg

Vi hade en efterlängtad helledig helg tillsammans och hoppades på koloniväder, och vilket väder vi fick! I lördags sattes vattnet äntligen vattnet på i kolonin vilket ju gör det lättare att vara där. Vi åkte dit när vi vaknat, åt frukost i solen, njöt av blommor och fågelkvitter, jobbade oss svettiga, grävde upp hela landet, tömde ett par gamla komposter, röjde och gjorde så fint. Härligt!

Till lunch åt vi en jättefruktsallad och det var så varmt och skönt i solen (och visst är mina loppisfyndade dynor fina! Och Nellys bricka förstås.). Sen fortsatte vi greja där ända till kvällen, vi åkte till närmsta affär och köpte 250 liter gödsel och jord som vi tog hem på våra två cyklar och jag avslutade det hela med att cykla och köpa 30 små penséplantor och 10 10-litershinkar till tomatplantorna hemma på takterassen. Även detta fraktades hem med cykel, vem säger att man behöver bil för att handla?

Igår var vi mest hemma och fixade inomhus, men vädret var härligt så lunchen fick bli en picknick vid havet.

Jonas hade på sig en tröja som jag sydde till honom i julklapp och som jag kom på att jag inte har bloggat om. Herravdelningen här på solig är ju inte jättestor så jag får ju se till att visa upp det lilla jag syr förstås. Tröjan är sydd utan mönster som vanligt, men jag använde nån passande tröja för att se hur stor den skulle vara. Den är senapsgul med petrolfärgade dekorsömmar och bruna knappar på axeln och han är så fin i den!

Herreminje vad jag älskar den här mannen!♥

Härliga höst!

Kära, fina bloggvänner! Tack för att ni tittar in här trots att det dröjer pinsamt länge mellan inläggen. Ni gör mig verkligen glad med era besök och kommentarer, som vanligt så ska jag försöka skärpa mig och blogga i alla fall lite oftare...

En dag fick vi besök av den här fina lilla vännen i sin soliga tröja. Som jag skrev tidigare fick jag fundera en stund på vad jag skulle sy till henne, eftersom hennes mamma och jag har ganska olika smak. Det blev denna tröja med trycket älskad på ryggen. Jag tyckte det kändes som något som vi båda kunde tycka var fint. Det tyckte även mamman som redan beställt en ny i lite större storlek.

Fina N i vår soffa.

Nu producerar jag för fullt till julens marknader. Några lappkuddar har det blivit...

...och några nya mobilfodral. Den här gången sydde jag bara den större iPhone-varianten eftersom den sålde slut sist. En liten produktutveckling har skett efter kunders önskemål, nu har fodralen kardborrknäppning istället för tryckknapp, eftersom vissa upplevde att man tryckte för hårt mot skärmen när man knäppte tryckknappen. En vanlig knapp hade ju egentligen varit roligare, men nu blev det kardborre eftersom det går snabbare att öppna och eftersom jag tycker att knapphål är det tråkigaste som finns att sy.

Häromdagen var jag och Jonas på en liten höstutflykt till Ystad med fika på the Book café, ett jättemysigt ställe som varmt rekommenderas. Trångt och mysigt, fullt av böcker, god varm svampsoppa. I Ystad passade vi också på att ta en ny presentationsbild till bloggen, tror den gamla har varit med ett par år nu. Jag tycker hösten är så härlig nu, blir verkligen lycklig av de otroligt vackra gula och röda löven och den klara luften. Hoppas ni har en underbar höst allihop!

Bebisar!

Äntligen har jag fyllt på butik solig med lite saker, detta kuddfodral till exempel. Ta gärna en titt!

Det har varit en spännande vecka. Inte mindre än två små bebisar har sett dagens ljus bland de närmsta vännerna. Först kom lilla Nilia, vars mamma var ena halvan av SolveigåRebecka under hela min uppväxt. Känns stort att någon jag känt så länge och varit så nära sen vi var sju år nu plötsligt är mamma. När det kommer till kläder har vi väldigt olika smak och det var en utmaning att sy någon som vi båda kunde tycka var fint. Det blev en liten tröja med raglanärm, dragkedja fram, gula kontrastsömmar och "älskad" tryckt på ryggen.

Tyvärr blev bilderna rätt kassa, men ni fattar ungefär i alla fall. Bebis nr 2 föddes igår och eftersom förlossningen gick så snabbt och bra och eftersom hon bor bara någon meter från vår dörr hann vi faktiskt hälsa på henne redan igår. Idag har det varit bebisbesök hela dagen, två underbart fina flickor!

Det var längesen jag bloggade. Sen sist har jag bland annat hunnit med: en fantastisk helg fylld av dansuppvisningar på Landskrona teater, mysig picknick i solen med älsklingen, restaurangbesök och vin i trädgården med goda vänner och grannar, magont, en helkväll med nån typ av kräksjuka och igår en heldag på akuten med min onda mage. Nu mår jag rätt bra iaf och kände att det var dags för ett litet blogginlägg.
En återkommande kund gjorde en storbeställning. Kunder som kommer tillbaka gör mig väldigt glad, känns som ett gott betyg. Den här gången blev det varsin klänning till döttrarna,

topp och kjol till mamman

och ett mobilfodral i ett de finaste tyger jag vet. Har sagt det förut men jag säger det igen, om någon har lite av detta, "backsippa" av Mona Björk, att sälja eller byta bort så skulle jag bli väldigt glad. Har haft små bitar i rött, blått och gult och jag tycker alla är helt underbara.

Tack fina ni!

Tusen tack för alla fina kommentarer till mitt förra inlägg! De värmde verkligen, ni är så snälla och fina.
Här kommer som utlovat årets (eller förra årets då) sydda julklappar:
Jonas fick en röd tröja med dragkedja fram, vinröda passpoaler i raglanskärningen och ett hjärta på ärmen. Jag ville göra den fin och kärleksfull utan att den skulle bli för gullig. Med hjärtat blev den väl lite på gränsen, men han är så fin i den!

Min kära lillasyster önskade sig en örngottstopp, så det fick hon förstås. Så här fin blev hon i den.

Och så fick hon en mössa med ett foto av ett roligt sommarminne. Den blev visst lite väl stor, men nu är den insydd (efter att bilden togs).

Vi hörs snart igen! Ha det fint, kära ni!