Solig på festival

I lördags anordnade Miljöförbundet Jordens Vänner Helsingborg, aka mina föräldrar Klimat- och Rättvisedemonstration och Festival. Tyvärr regnade demonstrationen bort (det kom till och med en hagelskur!), men framåt tvåtiden så tittade solen fram och det blev en riktigt fin liten festival med musik, tal och dikter.

Bland bokbord och palestinska piroger var solig med på ett hörn. Dagen till ära hade jag gjort några specialväskor med budskap. "Aldrig-ger-vi-upp-väskan" blev såld men "Kärlek och revolt" finns kvar om någon är intresserad. De är fodrade, har en innerficka och kostar 300 kr. 

Mycket att läsa

Var på en loppis och kunde inte motstå denna lilla bok tryckt 1969. Kanske inte så att jag direkt kommer att ta fram den och inspireras när jag ska duka, men den är ett rätt spännande tidsdokument tycker jag.









"I synnerhet för en dubbelarbetande husmor känns det skönt att slippa ställa sig vid diskbänken efter middagen. Ett fräscht och stimulerande bord kan hon duka med idel papper och slänga alltsammans när måltiden är över."

Jaa liksom! Vad bra! Inget snack om miljö och sopberg. Bara att slänga! Fräscht och stimulerande! Annars har jag en annan bra idé, kanske finns det fler som kan hjälpas åt? Så inte den dubbelarbetande husmodern behöver göra allt?

Ett annat roligt tidsdokument hittade vi i vårt kära gamla Bökebäck, ett "plånboks-inlägg" från 1904. Det har tillhört min mormors systers mans syster Valborg (eh ja, så kan det gå om det är ont om arvingar) och innehåller allt man behöver veta.

Som till exempel att Hertigen af Närke fyller år 1 augusti, att solmikroskopet uppfanns 1738 och att det dödades 125810 kråkor år 1898. Sån fakta som är bra att alltid ha till hands i plånboken.

Här finns även förteckningar över stadsvapen, sjömärken, ångbåtssignaler, meteorologiska tecken, medeltemperaturer i Europas större städer, "åtskilliga föremåls hastigheter" (som tex ljudet, ljuset, bicycle, häst i traf och simmare) och mycket, mycket, mycket annat.

Jag delar med mig av några av de tio hälsovårdsreglerna, tänk på att:
"Rörelse är lif. Dagliga kroppsöfningar." samt att:
"Dräkten får icke vara för varm eller för trång".

I slutet av den lilla boken finns tomma sidor där Valborg prydligt har präntat ner råd till lungsjuka och deras omgifning. Det handlar väldigt mycket om att oskadliggöra upphostningar (tex genom kokning?!) och det känns lätt hisnande att detta var verkligheten för den person som har hållit i just den lilla bok som jag nu har i min hand.

Det lilla paradiset

Vi har köpt en koloni! Jag är så lycklig över den. Det känns som om den ger mig allt jag behöver just nu.
Jag kan planera, skissa, fundera, engagera mig helt i hur vi ska ha det både ute och i den lilla stugan. Den ger fysiskt arbete vilket kan vara väldigt skönt när tankarna annars lätt vandrar iväg för mycket. Den är en egen liten oas där vi kan bara vara och njuta. Förhoppningsvis ger den även mat så småningom. Och sånt som solbränna, starka armar och lite spindelfobiterapi är ren bonus.

Dessutom är påtandet så laddat med positiva känslor. Det gror, växer, frodas. Det smakar, doftar och är så fint så jag känner lycka ända in i själen.

Blommiga kjolar

Jag fick en beställning på ett par små kjolar, den ena i min vanliga raka muddkjolsmodell och den andra i en cirkelrund snurrvänlig modell.

Häromdagen skulle den lilla donnan på kalas och klädde sig fin i danskjol och tomteluva. Förstås.

Sytt och sett

Det var längesen jag visade nåt sytt vilket beror dels på att jag inte syr så mycket för tillfället och dels på att det jag syr ofta är samma modeller som jag gjort många gånger, dvs kanske inte så mycket att visa, men jag tänkte göra det i alla fall. 

Farfarsskjorta och lapptäcke modell större är en beställning. Täcket ser ju väldigt skumt ut, det är den typ av fototryck som jag visat nån gång tidigare. Eftersom det är en present från beställaren så kände jag inte att det var läge att fråga om jag kunde visa bilderna. Detta blev alltså min väldigt fula snabblösning.



Vill mest visa det för att det är första gången jag gör ett lapptäcke med liggande rutor.Tänkte att det skulle kännas fel eftersom de inte följer formen på filten, men fotona var liggande så det fick bli så och jag tycker det funkar.


 Slutligen en skjorta till, present till en liten ettåring.

Lyckan kommer, lyckan går

Ja så är det ju, livet går upp och ner, nu har vi haft några tunga dagar igen.
Skulle vara skönt att bara berätta allt, men det finns saker som inte riktigt lämpar sig för bloggande.

För en vecka sen var vi på semester i Amsterdam, några väldigt fina dagar som känns skönt att tänka på nu.

En fantastiskt fin stad med massor av kanaler, båtar och gamla fina hus.

Många mysiga fikor blev det.

Vår huvudattraktion var Keukenhof, en jättepark med hur mycket tulpaner som helst. Och nästan lika många kameror...

Under den korta stund jag var vid just de här tulpanerna kom tre olika personer förbi och sa att det var så vackert, att min klänning passade perfekt. :)

Efter Keukenhof var det dags för det kanske allra bästa, tulpanfälten! Helt underbart fint och härligt var det. Vi blev nästan lite tokiga. Nu sitter Jonas bredvid mig och säger "Vi och vi".

Okej, jag då. Jag sprang mellan raderna, fram och tillbaka.

Det var så vackert så jag blev alldeles glad.

  

Världens finaste.

Alla bilder har jag snott av Jonas utom den sista förstås, där snodde jag kameran.

Elva frågor

Jag har fått elva frågor från Ulrika, roligt!

1. Om pengar inte vore ett hinder, hur skulle du vilja bo då?
Har faktiskt funderat en del på det. Känns som man borde svara typ ett slott i nåt spännande land långt borta. Fast jag vill bo här där jag har vänner och familj och ett slott skulle jag definitivt inte trivas i. Knappt ens en villa tror jag, men ett ganska litet hus, radhus kanske, gärna lite snyggt funkisaktigt med en liten lagom trädgård. Betoning på liten. Varken Jonas eller jag har något större intresse av att pyssla med varken hus eller trädgård så just nu kan jag inte tänka mig ett boende som känns bättre än det vi har nu, en hyrestrea i vårt kära kollektivhus. Med fem minuters promenad till havet. Det är viktigt för mig, nära havet vill jag bo...

2. Vilket hantverk önskar du att du behärskade till fullo?
Drejning hade varit roligt. Har provat några gånger och tycker det är väldigt härligt, men att se på de som verkligen kan, som snabbt och lätt och till synes utan ansträngning formar leran till underbart vackra föremål, det är så fascinerande! Kanske får gå en kurs nån gång. Ulrika som jag fick frågorna av är förresten en av de där superdrejarna. 

3. Vilken person har gjort särskilt intryck på dig och varför?
Svår fråga, många förstås. Kom att tänka på min gammelmoster Anna, även kallad maskrosmormor. Hon levde i sitt lilla gula hus med massor av blommor som växte kring pumpen och nyckeln i en korg vid dörren ifall nån behövde komma in när hon inte var hemma. Oftast var hon hemma och ofta hade hon folk som hälsade på. Spontanbesök som satt i hennes kök och bjöds på gorån från plåtburken. Den tryggheten, lugnet, spontaniteten, att ta allt som det är och njuta av det lilla, det tycker jag är mycket mer inspirerande än alla drivna karriärmänniskor som jobbar hårt för att klättra högt.

4. Om du kunde få åka tillbaka i tiden, till vilken tid skulle du återvända och varför?
Har nog ingen speciell tid som jag drömmer om att få leva i, men jag skulle kunna tänka mig att åka till vårt kära Bökebäck i början på 1920-talet då min mormor var liten. Jag skulle prata lite med min mormorsmor Sara. Hennes man hade just dött på havet, hon hade fem egna barn och skulle även komma att ta hand om tre fosterbarn. Hon odlade grönsaker, fiskade lite och vävde trasmattor som hon sålde. Jag tycker hon verkar ha varit en fascinerande människa och skulle gärna träffat henne.

5. Hur länge har du umgåtts med din äldsta vän? Alltså, äldsta som i känt längst.
Min äldsta vän som jag fortfarande umgås med är Rebecka, vi träffades när vi började första klass 1990. Nu ses vi ofta och hörs av flera gånger i veckan.

6. Vilket är det största big no-no, enligt dig?
Kanske inte det största, kom att tänka på en ganska trivial sak, men som irriterar mig varje gång det händer, vilket är nästan två gånger om dagen för en pendlare som jag: folk som försöker tränga sig på tåget innan alla har gått av. Åååhhh! Jag brukar inte vara så lättirriterad tycker jag själv men det är ju så extremt uppenbart att det blir jobbigare för alla. Big no-no.

7. När du träffar en ny person, hur presenterar du dig om du bara har ungefär en minut på dig?
Får ångest av att bara tänka på det, skulle säkert le nervöst och inte veta vad jag skulle säga. Är så glad att jag har både man och jobb, dvs inte behöver gå på varken dejter eller jobbintervjuer och därför förhoppningsvis slipper fundera på det. Jag passar.

8. Hur tror du att Victoria och Daniel har det inrett hemma på Haga?
Haha, extremt fördomsfullt tänker jag mig att par som döper sitt barn till Estelle har lattefärgade väggar och beige soffa. Gärna lite marinblå detaljer. Fast dyrt förstås, dyrt och trist. Oj så elak jag kände mig nu! Hoppas ingen tog illa upp. Hade varit kul om deras hem var fullt av färgglada loppisprylar...

9. Är du en lyssnare eller talare?
Lyssnare. Enklaste frågan.

10. Finns det något klädesplagg som du på allvar tänker att du aldrig kommer att bära?
Skinnbyxor, om det inte är i något spexigt maskeradsammanhang. Vad som helst med axelvaddar tror jag inte heller jag kommer att bära och inte jättespetsiga skor eller stilettklackar.

11. Vad gör du om du får två timmar över?
Vilar på soffan, läser, slösurfar på bloggar och tradera, går en promenad, myser med Jonas ifall han också har tid över, syr mig en kjol, pysslar med blommor eller foton beroende på vad det finns lust och ork till. 


Oj vad långt det blev! Imponerad av er som kom ända hit! Skippar att skicka frågor vidare eller så gör jag det en annan gång. Ha det fint! (För det hade jag tänkt ha, berättar mer om några dagar...)

Sommardröm

Vill bara visa er en klänning som jag blev så himla glad över att hitta. Trodde först den var alldeles för stor, den såg extremt lång och ganska bred ut när den hängde på galgen i secondhand-butiken. Jag fattade inte hur den skulle sitta, men tänkte att man kan ju alltid prova.
Jag drog den över huvudet och smäck så landade den på höfterna och överdelen pöste till sig och jag bara "Ahaaa...". Den är så otroligt skön i sin lösa pösighet och sitt mjuka, mjuka bomullstyg. Hemmasydd nån gång ser det ut som. En somrig klänning som längtar efter brunare axlar och soliga dagar och det hoppas jag den ska få!
Och så hoppas jag ni har en bra måndag och att vi hörs snart igen!

Glad påsk!

En riktigt solig, härlig, gul och god påsk önskar jag er, alla kära besökare!

Mat som väcker känslor

...heter en artikelserie i City. Först ut var givetvis en diskussion mellan en vegan och en köttätare och artikeln slutade med att de två kunde enas om en gemensam fiende -vegetarianerna ("i alla fall om de är vegetarianer av etiska skäl"). Känns trist tycker jag. Jag kan förstå poängen, det kan tyckas vara dubbelmoral att kritisera köttindustrin och äta mjölk och ägg som kommer från samma sjuka industri och där djuren ofta far lika illa. MEN att vegetarianerna skulle vara värre än de som äter kött till frukost, lunch och middag, sju dagar i veckan -det köper jag inte.

Som jag ser det finns det massor av argument för att inte stödja djurindustrin, etiska skäl, hälso-, klimat-, solidaritetsskäl... Det enda argument för köttätande som jag kan komma på skulle väl vara att "kött är gott", eller för min del som inte äter kött att "ost är gott". Det tycker jag dock är ett argument som är värt att tas på allvar. Det är svårt att motstå frestelser. Och borde man det? Kanske om det skadar någon annan?

Alla som håller med mig om att dagens djurindustri är problematisk kan ju försöka ta ett litet steg. Kanske äta vegetariskt en dag i veckan? Eller ett par? Kanske äta det du tycker är jättegott och som det känns trist att leva utan, men låta bli att slentriansteka falukorv när du lika gärna kan koka linser.

Jag tror inte på att sätta upp regler som känns jättesvåra att hålla. Jag tror på hållbarhet på alla plan, att hitta en väg som känns bra, som du kan leva med och må bra av. Jag tror på att uppmuntra och inspirera till förändring istället för att fördöma. Jag tror på att istället för att leta gemensamma fiender, hitta gemensamma vänner.