Snö och silver

Juldagarna har förflutit både glatt och stilla. Två julaftnar fick vi till, inte dumt för en som älskar julen. Intalar jag mig iallafall. Egentligen är jag ju jultraditionalist som tycker att julafton är den 24:e och inte någon annan dag, men jag viker mig för yttre omständigheter. The more the merrier liksom.

Idag regnar det men under julen låg snön tjock och vit över fur och gran. Och runt tomten.

Fem hemgjorda juklappar blev det till sist, några idéer får sparas till nåt annat tillfälle. Pulsvärmarna till 89-åriga mormor blev inte fotade, men det gör inget för det viktigaste med dem var att de var varma. Systers vantar är ju inte riktigt klara, hon fick en på julafton, fast den hade ingen tumme. Nu har den det. Men de är inte riktigt fotoklara ännu:). Tre silverhalsband blev det, här är mammas och svärmors Monicas.

Ett M med en stjärna. För att hon heter Monica då. En liten zirkon i stjärnan.
Mammas blev ett hjärta, det var lite svårt att komma på vad det skulle stå, egentligen ville jag skriva "Världens bästa mamma" men det var ju för långt. Det blev "bäst" rätt och slätt. En liten glittersten på det också.

Syster fick också en bokstav, ska be att få låna det och fota någon dag, för den är inte helt lik M:et.
Nu närmar sig nyåret. Undrar om jag ska hitta på några kravfyllda pyssellöften i år då?

Julgran extra allt!

Idag blev det tjuvstart med flera dagar, egentligen vill jag klä granen kvällen före julafton. Men... När man inte är hemma så mycket under juldagarna och när julgran är det bästa man vet kan man kanske tumma lite på principerna. Här är den i alla fall!

Årets gran är nog en av de finaste jag någonsin lyckats hitta, nästan så att det var lite synd att klä den. Men bara nästan.

Grön och grann i stugan! Sen var det dags för de lätt bisarra mängderna pynt, gammalt och nytt, i huvudsak glittrigt. På sätt blir resultatet som ett av Tingelings glittermoln, me like! Jag har en förmåga att köpa några nya grejer varje år, men tar aldrig bort något. Det börjar bli svårt att hitta granar som orkar bära upp allt, men i år har jag lyckats. Nu sitter vi bara och tittar, och tindrar med ögonen. Jag blir verkligen lycklig av min gran. Behöver egentligen inte något annat till jul. Jo. Lite godis också. Och lite sill för att väga upp allt det sockersöta.

Det andra pyntet kommer också fram förstås, här är lite enkla fåglar i ståltråd och finpapper.

Nu närmar det sig minsann... Bara att öka julklappstillverkningstakten:)

Sista keramiken

Nu är de sista sakerna hämtade, nu dröjer det ända till slutet av januari innan det blir mer igen. Längtar redan.

Fatet på fötter är nog det som jag blev mest nöjd med. Innan kursen började var en idé att jag skulle försöka göra ett fat på fot, och det här får väl vara det. Ett tepåseavställningsfat ska det vara.

Min gröna vas pillade jag på rätt länge, och den blev väl ungefär som jag tänkt mig. Skulle kanske gjort den vit istället? Den kommer nog någon att hitta i ett paket på julafton...

Nu är det fullt ös på resten av julklappstillverkningen. Som vanligt får jag mängder av lysande ideér kring lucia, så nu blir det minimalt med nattsömn fram till dopparedan. :)

Första julbaket

Det fick börja med tunnbröd i år, pepparnötter har varit på gång i flera dagar men jag har inte kommit till skott ännu. Vi är några goda vänner som brukar ses hos en av oss (hon med bakstugan och det bra receptet) och så blev det i år också. Jag kunde dock inte stanna så länge, så jag fick med mig lite deg hem så att jag och treåringen kunde baka hemma. Men - jag har ju ingen kruskavel!! Tänkte efter ordentligt om det inte fanns något med bra struktur i hemmet, och... Tadaa!! Duplo är suveränt för en proffsig yta. Dessutom extra roligt för bakande barn. I övermorgon jobbar vi vidare med pepparkakor.

Uppslutningen på julpappers-workshopen var sisådär, men vi som var där hade kul! Sex olika mönster hann jag med att trycka. Jag får se till att köpa julklappar som passar till storleken på trycket i år...

 

 Hmmm. Skulle nog kunna tänka mig att trycka en hel rulle med lingonmotiv nästa år. Eller snöstjärnor/snöstorm kanske. Helt klart är att jag fick mersmak:)

Nu lackar det

Ikväll känns det lite halvjobbigt. Imorgon ska jag leda en workshop i julpapperstryckning i den lokala slöjdföreningen. Problemet ligger i att jag inte gjort detta förut, jag tyckte mest att det lät så himla mysigt. Ja ja, potatistryck och schabloner ska jag nog kunna styra upp, och igår testade jag lite blocktryck och grankvisttryck. Lite gräll färg, (det var allt som fanns hemma) men annars funkar det. Det ska bli roligt imorrn, och skönt när det är gjort:)

Kvällen spenderar jag med min favoritfilm, det blir ofta den när det lider mot jul. Jag kan se den hur många gånger som helst tror jag. Älskar huset, stämningen, koftorna och storyn såklart. Så nu sitter jag här igen och funderar på att sätta igång att sticka Camerons kofta. Ännu har det inte hänt, men i år är det kanske dags! Tröjan till systersonen börjar faktiskt likna just en tröja, så den är ju klar vilken dag som helst. Sen är ju de närmsta nitton dagarna uppbokade med pyssel och julklappstillverkning av alla de slag. Mellandagarna är dock ett lysande tillfälle att dra igång ett nytt stort projekt. Mysiga filmer på TV, nötknäckning, knäckätning och tedrickning dygnet runt. (Barnen leker givetvis helt självständigt med sina julklappar:) Det blir grejer det...

Bara lite kring halsen kvar, knappt någon montering heller, Jihoo!!

Frukostservisen

Åtminstone om man nöjer sig med en kopp kaffe och ett par ägg... Jag skulle nog behöva en filtallrik också om jag ska bli mätt. Det får kanske bli en idé till vårens kurs.

Kaffekoppen är alltså mitt första drejförsök, och jag känner mig faktiskt nöjd med vad det slutligen blev. Glasyren blev lite rinnig men det stör mig inte. Jag har inspirerats av en mugg jag sett på etsy för länge sedan. Den var så fin och inte så dyr, men frakten till Sverige var dyrare än muggen - så då fick det vara. Det är det tråkigaste med etsy, att så många saker är så dyra att skicka. Smycken, pappers- och textilsaker funkar bra för det mesta dock. Hur som helst, det är därifrån jag fått idén till den lilla ängeln på kanten, fast min egen tolkning. Hjärtat i botten satte jag dit för att bli glad när kaffet är slut. Då kan jag tänka på alla kärleksfulla människor som finns omkring mig.

Äggkopparna var först tänkta att bli små koppar till tekannan, men de blev ju på tok för stora. Äggkoppar har jag inga, hönsfarmare till trots, så då fick det bli såna. De passar till olika storlekar av ägg, här är ett av de största vi brukar få och ett litet dvärgkoschinägg.

Om en eller två dagar är det dags att hämta de två saker jag glaserade allra sist, ska bli spännande att se vad det blev.

Pysseldag

Idag har jag hunnit sitta och måla en liten stund medan stora var på förskolan. Lilla höll sig hyfsat glad medan jag målade mina små djurhuvuden. När det var dags för limning och lackning var dock hennes tålamod slut. Men - fem nya små djurringar blev det i alla fall. Jag ska försöka få tag på lite bättre ringstommar än dessa billiga, för jag är så himla nickelkänslig att jag får klåda efter bara en liten stund. (Man behöver nämligen bara en liten stund med dessa ringar innan man tycker att de är himla besvärliga. De funkar utmärkt till datorarbete och fika till exempel. Men inte i vantväder om man säger så:)

Några av de nya. Samt en gammal bekant.

Runt lägerelden

Keramikkursen är slut, ikväll har jag varit iväg sista gången och glaserat det sista. (Och fikat en massa gott.) Jag hade några färdiga grejer att ta hem redan ikväll, bland annat några små figurer. I början av kursen ägnade vi de första minuterna åt att bara göra vad som helst av en liten lerklump, liksom för att komma igång för kvällen. Detta rann ut i sanden efter några veckor men nu hade jag tre små typer att ta hem.

Jag är ju inte så förtjust i grejer som inte har en funktion, alltså rena prydnader, så jag kände mig inte så road av dem. Men.... Jag har ju gjort ett slätt tråkigt ljusfat också, och där fick de sätta sig, de små - och vips - så blev det en lägerelds-ljus-bricka! Jag överväger att limma fast dem, men det är ju lite roligt att de får byta plats också. Ibland kanske kaninen vill sitta för sig själv också.

De ser ut att ha det riktigt mysigt ihop de tre, även om elefanten i ärlighetens namn inte passar in riktigt. Det har varit så roligt och inspirerande på kursen, och jag är så glad att jag ska gå en termin till efter jul! Jag vill ju göra mera! Kanske fler små figurer också, nu när de visade sig vara så himla användbara:)

Kaffe och lappar

Jag har en lång och ganska djup förälskelse i lapptäcken. Jag blir lycklig av lapptäcken. Allra lyckligast blir jag av Kaffe Fassetts lapptäcken. Det var som där det började. Jag har ju gillat grejen jämt, det är ju ett textilt handarbete, men för flera år sedan skaffade mamma Kaffes första lapptäcksbok när den kom på svenska. Det var så mycket färgglädje att jag föll pladask och började samla tyger. Sedan dess har det blivit några böcker, och mängder av tyger. (Tänker verkligen inte räkna efter hur mycket jag spenderat på detta intresse:) Det har dock inte blivit så många lapptäcken, närmare bestämt inte ett enda. Tre påbörjade men inte ett enda avslutat. När första barnet kom så avstannade det totalt. Nej nej, inte tyginköpen förstås.

Mitt lapptäcke av lapptäckstyger

För ett par månader sedan plockade jag fram barntäcket, men ännu har inget hänt där. I helgen var jag hemma hos mamma och pappa och begav mig ner i källaren till mitt och mammas pysselrum. (Jo, det är mitt också tills jag har ett eget. Eller för alltid för att det är det mysigaste pysselrummet ever.) Där hittade jag mitt stora midvinter-rymd-täcke, och drabbades av inspiration, läste alla mina lapptäcksböcker, och sydde ihop några lappar. Att barnen tyckte det var mysigt att leka under vävstolen medan jag sydde ger ju hopp om framtiden.

Jag vet att det mest klimatsmarta är att återbruka tyger, jag vet att lapptäcken kanske inte är så himla smakfulla, jag vet att lapptäckstyger som säljs i färdiga små bitar till överpris inte är så himla kreddigt. Framför allt är det väl rätt vrickat att köpa fina dyra tyger, klippa sönder dem och sy ihop dem igen. Om man nu kommer så långt ens. MEN jag bara ÄLSKAR det. Jag blir lycklig av vackra färgstarka lapptäcken. Jag älskar alla tyger som finns, det är ju som värsta målarlådan. Jag blir glad i hela kroppen när jag spanar in Rowans vackra tyger. Eller Michael Millers för den delen. Jag längtar tills när jag har flera stycken lapptäcken, slängda över stolar, som tjocka dukar, picknickfiltar, mysfiltar. Jag längtar tills de blir slitna, tvättade så att färgerna börjar glida ihop, lappade där stoppningen tittar ut. Mitt blå stjärntäcke tänker jag slänga framför julgranen och sedan ska hela familjen ligga där och mysa. Nä, knappast den här julen - men kanske nästa.

Klart jag behövde den här!

För några veckor sedan var jag i London, och det innebar väl i sig inte så mycket skapande - men en hel del intryck och inspiration av alla de slag. Det finns ju ett betydligt större utbud av material där än hemma i min lilla stad, garner och tyger to die for till exempel. Den här gången blev det dock, av oförmåga att kunna bestämma mig och inte nog utrymme att packa hem allt jag ville, en bok som fick följa med hem. En stickbok. För jag har ju nästan inga... Den här innehåller mönster för flickor mellan tre och åtta år, så den lär ju kunna komma till användning.

På sistone har tillvaron varit fylld av mycket sådant som tar tid och ork från kreativt utövande, men sådant är ju livet ibland. Snart har jag kanske annat än en inköpt bok att visa upp.

Labour of Love av Vibe Ulrik Sondergaard

Bilder lånade från www.laughinghens.com

 

Dessa är jag riktigt sugen på att sticka. Särskilt den nedre ser riktigt rolig ut att göra. 

En klunk te, någon?

Lilla tekannan är också glaserad och klar. Och beslagtagen av äldsta dottern. (Fast hon får nog dela den med lillasyster, jag för hennes talan tills hon har en egen.) Jag har tänkt göra tillhörande koppar och kakfat också, så att det blir en servis. Annars kan vi ju inte ha tekalas. Senast på keramikkursen började jag på koppar, men de blev på tok för stora och fick bli äggkoppar istället.

 

  

Så här stor är den i jämförelse med en normalstor kopp + kaka.

På muggen

(Till Mia)

På keramikkursen har vi fått göra egna sigillstämplar i gips. Jag stämplade en platta och satte på min kavlade mugg. Själva finessen med stämpeln märks förstår inte förrän jag har gjort minst två muggar med lika stämpel, men är ändå nöjd. Min mugg liksom.

Premiärfikat:)

Älskar glasyr. Allt det man ändå var rätt nöjd med såg ju ut som riktig keramik med den blanka fina glasyren. Ja, det kanske är tråkigt med vit glasyr, men ack så fint.

Slutade känna mig stressad över att man inte hinner något på kursen nu senast, bestämde mig för att fortsätta nästa termin istället. Det går ju inte snabbt direkt. Muggen ovan är liksom en tredjedel av allt jag gjort på sex tillfällen à tre timmar.

Nu ska jag ägna mig åt min favoritsysselsättning läsa och dricka te. Och fundera ut någon slags lukrativ sysselsättning som bygger på de ingredienserna.

Keramikkurs

Fyra tillfällen har jag gått på kursen, och det är ett riktigt mysigt inslag i veckorna. Detta eftersom en kursdeltagare är min mamma, och en annan är Jojo. Då får man lite extra umgängestid med dem liksom.

Tekannan gjorde jag första gången, den är tummad, och sen dekorerad i en inte helt otippad barnslig stil:) Kan bara inte låta bli. Det är en mini förresten. Rymmer cirka två matskedar te.

Andra gången testade jag att dreja. Jag vet att jag inte kan säga att det inte är min grej efter ett försök, men jag anar att jag har för viljesvaga armar. De låter som leran bestämma. Nåja, detta första försök funkar ju med dekorationer på, som förvillar lite...

Drejade för övrigt för tjugo år sedan, i åttan praoade jag hos en lokal keramiker. En riktigt toppvecka, vi drejade, fikade, spelade flöjt och umgicks. Kan lugnt påstå att Olle gav mig en smak av vilket sorts yrkesliv jag önskade.
 

Jag har kavlat en mugg också, som blev klar igår. Jag gillar att kavla. Det blir symmetriskt och mycket högre än vad jag lär lyckas dreja under den här kursen. Nu är det bara att hålla tummarna för att grejerna håller genom bränningen.

Känner livet i mig idag!

Anledningen till det är ankomsten av säsongens första snö. Vitt och vackert! Så då passar det ju bra att dra igång bloggandet igen. Det som bara stannade av. Jag började på en keramikkurs för några veckor sedan, men har inte haft med mig kamera dit. Väldigt kladdigt ju. Så då blev det inget bloggande, för något annat pysslande har jag inte hunnit med.

Men nu är jag igång igen. Bilder kommer.

Kul med djur

Tycker jag visst att det är. Flera ringar fick det bli. (Fast inte korpen, den dög inte riktigt.)

Tre känns festligt, men kanske vore det ännu bättre med tio. Också några till tårna. Då kan jag sitta och spela teater för mig själv om jag får tråkigt. Verkar inte kunna sluta göra barnsliga saker. De ä ju så kuuuuul.

Sitter bra

Det gör jag, för nu har jag äntligen en vettig arbetsstol!

Den är köpt på blocket och har åkt ändå från Skanör hit upp till Jämtland. Men lite extra ansträngning kan det var värt. Att hitta en stol som är både snygg och skön är ju inte det enklaste. Denna är dock perfekt, nya bästa prylen helt enkelt!

 

Den här regntunga dagen roade vi oss med en utflykt till Åre. Där blev det också garnaffärsbesök, och en liten påse med något måste man ju ha efter en utflykt. Två ljuvligt mjuka reanystan, har ingen plan alls för dem. Kanske mössa eller vantar eller liten sjal. Till exempel. Bara spånar lite.

  

Ett steg i taget

Jag gillar det här med djurhuvuden. Vill bara göra fler och fler. I massa olika material. Kan bara inte sluta.

Tre är avslutade och färdiga för vidare pyssel i stil med kaninringen. Och visst blev det en kanin till, eller kanske mer en hare denna gång?

 

Det börjar som klumpar med små handtag att hålla fast i.

 

 Lite mer knådande och pillande och en stunds gräddning i ugnen

 Och så lite färg till sist. Uselt foto. Skulle behöva en bra lampa vid mitt bord. Eller testa resa mig därifrån nästa gång jag ska fota på kvällen.