Kommentarer, varför går det inte att kommentera, tro?

Jag har bara kunnat kommentera på ett par bloggar idag och misslyckats på alla andra…..kan det vara så att blogger blåst bort alldeles, tro? För stormar gör det, alldeles väldigt.

Agneta!

Vårtecken nr 13–den 23 maj 2011.

I förmiddags var himlen blå och det var en sån där försommardag som det alltid var när man slutade skolan som barn.

Och syrénerna är som vackrast.

Jag hade en fantastisk helg, men nu är jag hemma på mitt berg igen och det får gå det också! Nej, jag skojar, jag älskar mitt berg!
Och alla stenbrott. Nu ser man långt är borta att det är grönt på åkrarna.

Kan det bli lingon i år också, tro!

Jordgubbar skulle det möjligen också kunna bli en del, gott i så fall.

Backtimjan blommar så smått.

Monstervalpen hade av blomman (naturligtvis) som var på min hyacintviva, men nu såg jag till min stor glädje att två nya blommor är på gång, så då får jag väl förlåta Leia för den här gången.

Min lilla ginko ser ut att ha klarat ytterligare en vinter! Kul.

Samma gäller rodgersian.

Jag trodde inte jag hade någon allium i min trädgård, men visst skulle det här kunna vara en sådan, eller? Lila ser det ju inte ut att bli, snarare vit, men det är jag glad för det också.

Azaleorna blommar på.

Min klematis ‘Propertius’ blommar så mycket och det är så vackert att stå och titta på hur den klänger upp i tallen!

Agneta!

Kulturutbyte.

Det är som så att Monica, Gafflan, Singelmamman och jag har varit på Åland och haft kulturutbyte med fru Venus!

Jag har ofta läst om dessa kulturutbyten, vänorter mm i dagspress osv men aldrig riktigt förstått vitsen med det hela, hur det går till, vad man gör och vad det möjligen skulle kunna ge.

Nu vet jag!

Jag vill verkligen förorda fenomenet. I allra högsta grad. Det är givande, intensivt, helt fantastiskt, man blir totalt utmattad, men  fullkomligen pånyttfödd.

Det medför en viss krispighet, elegans och livfullhet som är svår att beskriva. Även en viss utmattning, men det låter så tråkigt, så det struntar jag i att nämna.

Så här känns det idag.

 

Jag har gjort en liten justering beträffande reaktionsfasen…….det känns som om jag ville tala om var ungefär den egentligen låg, en viss förskjutning av den känns mer korrekt.

Själv befinner jag mig nu i både bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.

Fast nyorientering vet jag egentligen inte, för jag blev mött i en bohuslänsk knutpunkt av rang sent i går kväll av omgivningen med medföljande vovvar.

Monstervalp Leia hade inte mognat ett endaste dugg på dom här 4 dagarna vilket jag hade hoppats på……så på den fronten behöver jag ingen nyorientering. När det gäller henne stannar jag kvar i bearbetningsfasen.

Omgivningen presenterade mig i hemmet med en bukett rosor, förtjusande, eller hur! Jag vet inte riktigt huruvida det behöver en nyorientering hos mig eller inte……och inte bearbetning heller, faktiskt. (Jag känner mig väldigt mild idag…..).

Själv går jag nu definitivt in i bearbetningsfasen för den här helgen kräver det, kanske kan jag sedan traggla mig in i nyorienteringsfasen, men det kräver styrka.

Jag har inte haft så roligt och skrattat så mycket på jag minns inte när, och det är inte ofta man träffar på en sådan värdinna som fru Venus, med en sådan värme, med ett sådant engagemang, med en sådan hjärtlighet och öppenhet!

Dessutom bor fru Venus i Paradiset!

Stort tack!

Jag återkommer, nu ska jag klättra upp på mitt berg och bearbeta det hela!

Agneta! 
p.s. en del bilder lånade ett par är egna….d.s.

Road trip–again!

Idag skall jag och två andra damer ut och åka bil.
När vi har åkt rätt långt skall vi stanna till och sova över hos en annan dam.
När vi har sovit över hos den damen ska vi åka tunnelbana (tror jag), sen buss, sen båt.
När vi har åkt båt kommer vi fram till ytterligare en dam och där ska vi stanna några dagar.
Detta ser jag fram emot.

Det är rätt läge att dra nu för här hemma är det så tråkigt väder, så sämre kan det i vart fall inte bli. Det är kallt, sådär 10 grader, det blåser och alltför ofta regnar det. Men det blir väldigt grönt och vackert ute, det blir det.

Det här är min “trädgård” framför verandan, inte helt lättodlad!


Myren (som väl egentligen borde kallas liten sjö, men här i Bohuslän är det som det är, lite bakvänt ibland), det var den vi travade runt, runt på i vintras när isen låg. Nu står Leia och blickar ut över myren, men vågar inte riktigt hoppa i och simma ännu. Kaxig är hon den lilla valpen, men inte så kaxig.


När vi inte är på promenad sysselsätter hon sig med att på något vis åla sig under staketen runt köksträdgården och gräva hålor. Där jag har sått. Någon som vill ha en 9 månaders valp, alldeles gratis?


Den mörkare vovven är Tingeling, en sedan länge fullvuxen golden, 11 år  (sommarklippt, mjäll, veterinärens rekommendation) och det lurviga är vår söta lilla valp Leia på 9 månader. Vi trodde det skulle bli en liten golden av henne…..men så blev det inte. Det blev en stor och en monstervariant!


Här ser vi myren uppe från berget. Det är väldigt vackert ute nu med all grönska.


Och så har jag återigen hittat en sten jag skulle vilja ha med hem…..men den går inte i ryggan och jag tror den är en aning för tung dessutom.


Ett litet tallfrö har lagt sig i en springa i berget och upp har det vuxit världens sötaste lilla tall, så välformad och så söt!

Tänk vad naturen förmår, där står vi oss slätt!


På väg in i skogen, vid en stuga, växer den här växten, men vad kan det vara? Någon som vet?


Det här är i alla fall harsyra, i en glänta i skogen, så friskt grön.

Med en dekorativ ormbunke i bakgrunden.

Trädgårdskomposition på hög nivå!


Trolldruva, tror jag.


Mina amerikanska blåbär har tagit stryk i vinter, dom ser väldigt ledsna ut.


Det här är sista lilla vägsnutten in till Snäckskalsdalen.

Här tittar solen fram en aaaaning.

Och stenträdgården från andra hållet (än i början av inlägget), det är wisterian/blåregnet man ser klättra i förgrunden. Och naturligtvis ser man trädgårdsslangen, det hör ju liksom till, den finns alltid med. Finns det ingen som kan tillverka dom i en annan färg än orange, nästan allt annat vore bättre!

Nu är det dags, nu drar jag och de andra! Vi hörs!

Jag har kameran med, den är kaputt egentligen, men omgivningen har med silikon fått den att fungera lite lätt så där.

Förr i tiden hade omgivningen 5-56 till allting, men han har moderniserat sig och nu är det silikon som är undermedlet. Dock använder inte jag silikon i någon form……

Agneta!

Vårtecken nr 12, 16 maj 2011.

Bukettapeln är nästan på väg att spricka ut, men det har blivit lite kallt igen, så det dröjer nog några dagar.

Blåregnet växer så det knakar, men inga knoppar ännu, tänk om det kommer en knopp!

Klinten blommar på och gör fler knoppar efter hand.

Pion. Oj, vad jag väntar!

Annan pion och jag väntar på den också!

Murbräckan blommar och den är ju så liten och söt.

Klematisen i tallen blommar för fullt. Och en gammal fröställning från förra året sitter kvar.

Näpna saker, den här klänger i en en.

Där den röda ringen är hade jag planterat en riddarsporre. Att jag hade satt den där berodde helt och hållet på att jag ville ha den där!

Då undrar jag hur många det är som har inneboende som flyttar en perenn när man åker på tur några dagar?

Jag har det.

När jag kom hem såg jag inte riddarsporren. Den var flyttad. Alltså, min inneboende hade flyttat min riddarsporre…….förstår ni hur jag har det? Hur kan man komma på att flytta någons riddarsporre…………

Och i min dagbädd på verandan är det upptaget hela tiden…..och ingen flyttar ju inte på en katt ostraffat och absolut inte på två…..lika bra jag åker bort ett tag igen, tror jag.

Slutligen, Ullungrönnen. Den knatar på.

Här ser man hur långa skotten är redan, allt det ljusgröna är nytt! Ja, bladen också, förstås, men man ser hur själva trädet springer iväg!

Agneta!