Drönare.

Nu blommar Honungsrosen! Den klänger sig upp efter berget och det ser så härligt ut.

Söta och väldoftande, det är nästan så det rusar lite!

 

Okänd ros på stam i kruka på altanen. Jag tycker om när rosor skiftar lite i färg, man får liksom allt på en gång då, instant colors!

 

Vresros inne bland taxusar i nån slags skyddsplantering mot liten väg.

 

William Baffin/Norrlandsrosen. Jag tycker om den för den är lite rolig, den är som lite krullig på de inre kronbladen, det ser kul ut!

 

Den här tappra rosen, som jag döpt om från Heidi Klum (ursäkta, snälla Heidi, men det är ett fånigt namn på en ros, tycker iaf jag…..) till Goethe (för dom ska visst vara snarlika), har knappt nån jord att växa i, men det kommer i alla fall med ett par blommor varje sommar!

 

Potatisblommor är väl inte att förakta, dom är jättesöta! Intill potatisen är det ett virrvarr av allt möjligt, ingen ordning, som vanligt.

Men det går ju inte att få nån ordning på klätt och fingerborgsblommor, i alla fall kan inte jag få det, dom hamnar där dom tycker om att hamna och så får det vara.

 

Tistel som jag tycker om! Alpmartorn kanske, Eryngium alpinum. En stickig elaking, men så läcker i färgerna!

 

Förra året gjorde Ullungrönnen bär så jag kunde göra världens godaste gelé som jag fått recept till av Tjernhusbloggen. Och det vart så många bär att gelén räckte hela året och jag kunde ge bort lite också.

I år sviker den mig, den har haft en blomklase! Hur ska jag få det att räcka till godaste gelén med vackraste färgen…….?

 

Måste sluta med den här bilden.

På vår semester stannade vi till vid ett näringsställe, vid vägen uppe på fjället, och där hade en turistbuss stannat till och det var jättetrevligt att höra alla utländska gäster falla i trans över fjällen.

Men så var det den här mannen, hoppas att jag inte trampar någon på tårna nu, men han flög sin irriterande högt surrande drönare, över alla gästers huvuden.

Där satt man i godan ro i solen och fikade och njöt av lugnet och tystnaden och så kom den här djävulsmaskinen surrande…….

Jag med min förmåga att få saker i huvudet osv (kokosnöt i huvudet, fastna med fötter på färja och nästan bryta axel, vricka knän i sand, smälla bildörr på andra knät osv) tänkte, att störtar den nu så är sannolikheten nästintill 100 att det blir på någon människa.

Men det klarade sig.

Har ni hört hur dom låter? Förfärligt.

Nog om det.

Agneta!