Inte frysa om händerna...

Igår blev det ingen ufogenomgång här hemma hos mig. Jag var alldeles för trött när kvällen kom och jag misstänker att det kommer att ta sin lilla tid att få ordning på stickhyllorna.



Jag är ju med i en vant-kal; vackra vantar värmer men har ännu så länge bara stickat en av modellerna som presenterats. Men de blev lyckade, varma och täta. Jag stickade dem i en turkos variant av Drops Eskimo, med stickor nr 5. Jag gjorde inte en tumkil som det stod i beskrivningen utan en "vanlig" tumme. Det gick åt knappt 2,5 nystan.

Var är alla mina stickor?

På några andra bloggar har jag läst om alla deras UFOs som ligger och väntar på sin tur... Jag tror också jag ska ta tag i allt som ligger halvfärdigt. Om inte annat för att få lite koll på hur många och vilka stickor jag har egentligen. Jag tycker inte jag har så många, men jag tycker hela tiden att jag skaffar mig fler och det enda ställe dit alla stickor kan ta vägen... ja, det är väl att de sitter i halvfärdiga stickningar skulle jag tro.

Garn är en annan sak, förutom stickor, som jag händelsevis råkar införskaffa då och då :D Just nu har jag en underbar härva sockgarn från Punta Yarn, det är 95% merino och 5% nylon, och jag fullständigt älskar färgerna. Dock ska det inte bli sockar utan det ska bli ett par tumvantar som förhoppningsvis värmer gott när kylan nu är på väg på riktigt.



Idag ska jag göra färdigt ett par handledsvärmare som bara ska få sig ett par tummar. Jag ska försöka lägga upp bilder så snart de är klara. Och så ska jag ägna kvällen åt att inventera alla UFOs som jag har... Kanske borde jag ha en nollvision inför årskiftet, låter ganska rimligt va?

Höststickar

Ja, nu är det verkligen höststickningar. Vantar till barnen och sockar till frusna hästtjejer.

Redan för ett tag sen fick kära mor ett par av favorithandledsvärmarna. Mönstret är februarivärmarna från sticka mera. Dessa stickades i Drops alpacka, som också är en favorit.

Alltså...

jag behöver verkligen göra en liten rättning av ett mönster som jag vet att många stickat. Igår höll jag på att bli komplett galen. Jag skulle nämligen göra en "nupp" på min Swallowtail. Nä förresten, inte en, det var miljoner på varje varv. Och eftersom det här är min första spetssjal så läser jag mönstret extremt noga.
Det står att nuppen (har inget bättre ord för det på svenska, vad heter det?) are made loosely working... etc. Visst vettu, säkert. Det borde stå: are made very, very, very, very, extremly, jätte, super oerhört very loosely!!!
Fy 17 som jag svor igår kväll. Jag slet och försökte med våld, synål, virknål, svett, hotande svordomar och tårar få in stickan i nuppen på avigvarvet och det var nästan omöjligt. Ett avigvarv, som jag innnan njutit av för att det var bara att sticka på, förvandlades till ett evigt långt helvete. Jag morrade av ilska till slut och var liksom tvungen att pausa efter varje nupp för att jag fick på nåt sätt kramp i händerna efter varje. Det tog mer än en halvtimme att sticka avigvarvet.

Och det är bara första varvet. Idag ska jag ge mig på nästa varv och dess avigvarv, och gudarna ska veta att jag tänker sticka så löst det bara går!

Det borde utfärdas varning för högt blodtryck på spetsmönster med nuppar...

Dessutom ser de (nupparna)inte kloka ut, men jag hoppas att de går att skuffa till när den ska blockas.

Och i sin helhet påminner sjalen om en nyponsoppsfärgad disktrasa för tillfället, jag hoppas verkligen på underverk i blockningen!


Nu vet ni vad jag har för mig just nu i stickväg iallafall: jag kämpar! Och alltid lär jag mig nåt. Typ STICKA LÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖST i nuppen.

Behöver ett avkylande havsbad idag tror jag...

Existens

Jag stickar... alltså finns jag. Jag stickar ganska sällan numera, men finns ändå.

Ja, jag är vid god hälsa, stickar och har mig. Jag har helt enkelt bara varit oerhört lat och försummat min blogg. Och kanske lite upptagen med allt annat som ska ordnas i livet då och då. Typ utfodra barn och reda ut alla deras gigantiska problem med livet, plugga och leverera språkvetenskapliga små texter, jobba och förtjäna mitt levebröd. Och andra livsviktiga saker som svalkande bad i havet och spela sällskapsspel och så...

Men nu är jag här igen. Och ska klämma in bloggen i mitt liv igen. Ibland går det till och med dagar och veckor som jag inte ens hinner med att sticka eller virka. Men då planerar jag istället allt jag skulle vilja göra om jag bara hade tid. Utan att göra en alltför noggrann beräkning skulle jag tro att jag behöver leva ett par hundra år för att hinna gör allt jag önskar...

Återkommer snart med bilduppdatering om vad jag har för mig i min stickhörna numera. Nu ska jag läsa ikapp i alla andras bloggar också!

Hoppas att ni alla har en underbar sommar!!

Sjal under konstruktion

Min stickning på swallowtailen går över förväntan bra. Jag gjorde en hel del fel, det liksom bara försvann omslag här och var i början. För varje varv satt jag och noggrant räknade antalet maskor för att se så allt stämde, vilket det var tredje varv eller så inte alls gjorde.

Men efter allt tillbakastickande och i efterhand gjorda omslag så är den hittintills helt perfekt och felfri, och jag är lycklig och nöjd...

Ännu så länge är jag bara på första delen som ska upprepas (repas upp?) 14 gånger, är på 10e, så visst går det framåt om än sakta.

Jag fick ju inspiration av Hon som stickar, men inte bara det. Jag liksom rakt av stal hennes val av garn dessutom, men valde en annan färg som var mer min. Men jag uppskattade så mycket att hon skrivit hur mycket det gått åt av garnet. Jag som aldrig stickat en trekantssjal i spets hade ärligt talat inte en susning om garnåtgång eller vilken kvalite man ska ta. Garnet jag stickar i är det här.

Snart ska jag förhoppningsvis komma vidare med sjalen... och jag återkommer säkert med förtvivlade frågor när det kör ihop sig någonstans :D Hittintills har det gått allt för bra för att jag ska kunna tro att det ska fortsätta likadant...

Jag vann!

Helt otroligt. Men på _ganska_ kort tid har jag haft lyckan att vinna utlottning hos Joyfulknitting, hos Stickmamman och nu allra senast hos Kinoko.

TACK!

Och nu måste jag snart börja planera för en egen utlottning tror jag, det är ju jättekul :D

Award

I ärlighetens namn är jag jätteglad över att någon alls tittar förbi min blogg då och då. Det kändes inte särskilt realistiskt när jag först fick hjälp att skapa en blogg. Många verkar läsa andras bloggar ett tag för att sen göra sig en egen. Jag hade faktiskt aldrig läst en endaste blogg innan jag gjorde min. Det var inte ens min ide, jag var nog rätt motvillig. Men en god vän till mig som jag träffar alldeles för sällan sa vid ett tillfälle: Men du, du _gör_ ju nåt hela tiden, men vad har du gjort egentligen? Och jag kunde inte svara, jag kunde inte minnas riktigt vad det är jag skapar med händerna, för det mesta är ju till någon annan så det ser jag ju inte mer efter att ha lämnat iväg det. Då föreslog hon att jag skulle skapa en blogg, om inte annat så för att jag själv skulle ha någon slags dokumentation på det jag gör.

På den vägen är det alltså.... och nu har jag fått en award :D Tack snälla Gina, jag blev jätteglad!

Till awarden hör att berätta sju saker om sig själv...

- Hösten är min absoluta favorittid på året
- Jag är fräknig
- Jag har aldrig brutit nåt ben eller nån arm
- Rosa är en färg som jag har fått lära mig att uppskatta...
- Sovmorgnar är något jag gillar skarpt
- Jag är ohälsosamt förtjust i choklad, gärna mörk och gärna med chili eller ingefära
- Goda, raka och ärliga människor värderar jag mycket högt

Jag väljer att symboliskt skicka den vidare till alla som läser här och alla som inspirerar mig i stick och virkandet. Tack för att ni finns!

Första trevande steget

Jag har alltid varit så imponerad av alla underbart vackra spetssjalar som "alla" stickar... Jag anser mig ännu vara oerhört nybörjare, jag har ju bara stickat i ca 1,5 år nu. Varje gång jag gör något så är det oftast nytt för mig, vilket är jättekul för då lär jag mig massor hela tiden.

Men förra veckan vet jag inte riktigt vad som flög i mig... eller jo, jag vet faktiskt vems "fel" det är! Jag satt och läste bloggar och hamnade som så ofta annars på den här bloggen, och just det här inlägget. Och det var då jag bestämde mig för att nu ta mig 17 ska jag också sticka en sån sjal! Visst är hennes sjal alldeles bedårande vacker?!

Hon som stickar; TACK för inspirationen. Nu är jag på väg...

Tack!

Blev glatt överraskad när jag såg att jag fått en award :D Tack snälla Tant Grön, awarden värmer väldigt gott!