Dessa lovikka är i liten damstorlek.

Mer lovikka för frusna händer. Dessa är i stor damstorlek.

Det har sagts förut... men ibland blir det bara inte av att ta kort på det jag stickar och virkar. Och när jag glömmer bort att fota sakerna, så blir det rätt trist att bara skriva om dem här i bloggen.

Sedan december när jag skrev sist så har det stickats typ dagligen, som vanligt.... men jag vet inte ens riktigt vad jag har gjort. Det var av just den anledningen som jag startade den här bloggen, för att minnas och se vad jag verkligen åstadkommer. Det mesta jag gör stannar ju inte hos mig eller min familj utan det är andra som använder det och då ser jag det ju inte mer.

Men sedan sist har jag stickat vantar av lovikkagarn, jag har påbörjat ett virkat överkast av mormorsrutor, påbörjat en ny spetsstickad sjal i ett underbart alpacka/silkegarn och barnen har fått nya mössor. Dessutom har jag testat på det här med att sticka något gigantiskt för att sedan febrilt slita det i alla riktningar efter att ha kört det på 90 grader i maskin... det blev tovade tofflor. Säkert har jag gjort fler saker... Jo! Jag har virkat en massa disktrasor, bara för att... jag var hemskt tveksam till det hela men jag var ju tvungen att prova. Ja och så har jag gjort två par handledsvärmare till, av samma mönster: Augusta.
Om allt det här ska jag försöka skriva snart, och förhoppningsvis få bilder till det.

Just nu finns det bara bild på ett par av vantarna som jag stickat. Lovikka, i mörkgrått lovikkagarn, herrstorlek och med dekoration av naturvitt och grönt. Jag hoppas att de värmer gott...

Inte sparsam med färgerna

Jag har lite annat som också blivit klart i det senaste men som jag inte visat här... Här är min 8-årings favvofärg nummer ett: limegrön! Allt ska gärna vara illgrönt... eller möjligtvis orange...

Hårbandet och vantarna är stickade i Oden 100% ull och är varma och go'a.. och jaaaa, gröna...

Inte frysa om händerna...

Igår blev det ingen ufogenomgång här hemma hos mig. Jag var alldeles för trött när kvällen kom och jag misstänker att det kommer att ta sin lilla tid att få ordning på stickhyllorna.



Jag är ju med i en vant-kal; vackra vantar värmer men har ännu så länge bara stickat en av modellerna som presenterats. Men de blev lyckade, varma och täta. Jag stickade dem i en turkos variant av Drops Eskimo, med stickor nr 5. Jag gjorde inte en tumkil som det stod i beskrivningen utan en "vanlig" tumme. Det gick åt knappt 2,5 nystan.

Födelsedagskrokodil

I januari fyllde dottern fem och fick härligt röda vantar med matchande krokodilhalsduk.... det passade bra när det var fullt med snö och kallt varenda dag! Nu känns det inte längre lika aktuellt, all snö är ju borta. Men visst behövs det vantar ändå vissa dagar. Krokodilhalsduken är kul att sticka, jag gillar att det är ett enkelt mönster så man slipper tänka så det knakar och hålla räkning och sånt hela tiden :D

Lördagsutflykt inklusive vantar

Idag åker vi och hälsar på god vän... och till skillnad från de senaste 4(?) gångerna som vi setts ska jag idag _inte_ glömma att överräcka de sedan ett bra tag färdiga lovvikavantarna. Nu är det knappt tid för tjocka vantar mer, men de värmer förhoppningsvis nästa höst och vinter!!

För övrigt ska jag ägna dagen åt att fortsätta sticka på ett par yttepyttesmå bebissockar i ett härligt vårfärgat fabelgarn... men de är inte fotade än, så det får jag lägga in när jag kommit hem ikväll igen, eller blir det imorgon!

Jag önskar er alla Glad Påsk!!

Vantvariation

För att utöka min vantrepetoar och för att värma en god väns händer så bestämde jag mig för att göra lovikkavantar. Det blev ett par naturvita. Det var kul att sticka, det tjocka lovikkagarnet gjorde att det gick ganska fort.

Visst är det konstigt att man inte kommer ihåg att fota det man ska ge bort?! Jag glömmer iaf det och jag vet inte riktigt varför. Tur med mottagare som man kan be efterfota ;)

Fotot är taget av mottagaren, som jag inte riktigt vet om hon vill ha sitt namn här..

Ett stort kliv för mänskligheten...

Käraste stickvänner... det är en ära att få meddela att jag nu har tagit ännu ett myrsteg i stickningens oändliga värld. Ett steg som alla andra tagit för hundra år sen. Men är man nybörjare så är man, och då får man vackert trippa på med sina små steg låååångt efter alla andra.

Ja, jag har alltså inte alls slutat sticka vantar som är så bekvämt och bra. Nä, jag har stickat ännu ett par vantar, den här gången i Svarta Fårets Oden ullgarn. Den tilltänkta bäraren på "snajt fem åj" fick själv bestämma färg och... nu kommer det... MOTIV. Japp, jag har åstadkommit ett synnerligen okomplicerat motiv enligt önskemål, det skulle vara ett hjärta och en rand. Så nu har jag äntligen stickat med två färger; mycket röd och mycket gul.

Jag antar att det finns flera sätt att göra det hela på, vilka har jag såklart inte koll på. Men jag stickade runt med båda färgerna och jädrans så stumt det blev helt plötsligt. Jag vet inte om det ska vara det eller om jag gjort fel. Jag har försökt att inte dra för mycket i det garnet som bara följer med, men ändå? Kändes skumt... inte som vanligt.

Men nu e första steget taget, nu ska jag öva mig mer på det :D

Det kan tyckas som ett litet steg som människa men ett STORT för min stickning...

SYTYCK; hjälp behöves...

Ja, jag var visst med i SYTYCK... Och jag har varken glömt det eller förträngt det eller ens avsiktligt struntat i det.

Så varför har jag inte nämnt det? Joo... jag skulle så gärna vilja ha väntat med att nämna det igen tills jag hade kommit en bit på den här spetshalsduken jag bestämde mig för att göra. Vals/foxtrot var ju min utmaning och spetsstickning det jag bestämde mig för att ge mig på. Det har jag ju aldrig någonsin ens vart i närheten av att göra.

Ja, nu sitter jag här. Och jag har börjat på halsduken 5 (ja, fem!) gånger, men det blir bara fel. Ett par fel har jag rett ut på egen hand, men nu får jag bara inte ihop det. Igår kväll satt jag och bestämde mig för ett sista försök innan jag ber om hjälp (ja, jag vet att jag lider av "kan-själv-syndromet", jag erkänner det).

Så nu ber jag om HJÄLP! Jag fattar inte riktigt hur man läser diagrammet, jag har aldrig gjort det förr. Jag har provat en massa olika varianter men jag får det ändå aldrig till att stämma. *suck* just nu är problemet att det finns skuggade rutor i diagrammet, de har som förklaring: no stitch. Innebär det att en skuggad ruta inte motsvarar någon maska/tråd i stickningen och man bara tar nästa ifyllda ruta och stickar nästa maska med? Eller flyttar man bara över en maska utan att sticka den? Jag har testat båda varianterna men får det inte till att stämma hur jag än gör.

Kan någon snäll där ute i bloggvärlden hjälpa mig med dessa skuggade no stitchrutor? :D

Och igår när jag repat upp ännu en gång och argt mumlat en förbannande ed, så gjorde jag klart två par vantar som jag börjat på för ett tag sen. Åh, älskade enkla vantar som blir som man vill :D

Att värma händerna med

Vantarna till vänster är stickade i samma garn som alligatorhalsduken, så det är barnvantar till mellansyster. Helst önskade hon sig en blomma ovanpå dem, men den skulle absolut vara blågrön och något sånt garn hittade jag inte i gömmorna här hemma, så det får jag väl virka till senare när det införskaffats. Skönt med barn med egen vilja :D


Och här nedan är det vantar till storasyster.

Ännu ett par vantar..

Hittade två nystan av ett sockgarn i garngarderoben här hemma, som jag säkert tänkt mig sockor i när jag köpte det. Men nu har jag mer lust att göra ett par vantar av det. Det är ett Regiagarn, 75 % ull och 25% polyamid, hoppas det funkar som vantar. Stickar med 2,5or och som synes har jag bara precis börjat och jag vet inte ens om det är tillräckligt stort, men annars får jag väl repa upp och göra om. Det visar sig...

Höstgarn

Jag blev tokig på alla garnrester och t o m hela nystan som låg överallt här hemma. Så nu samsas de alla i en garderob och i nåt svagt ögonblick lovade jag mig själv att INTE köpa mer garn förrän lagret hemma minskades. Ha! Går ju jättebra. NOT.

Skulle bara titta lite, bara liiite, i en garnaffär häromdagen och kom ut därifrån med ett alldeles underbart höstgarn, ett nystan Crazy Zauberball. Tänkt att bli ett par vantar, kanske mina första fingervantar?

Tjusiga dagisvantar

Ja, det har ju varit tyst ett par veckor eller så här på bloggen, det var väl chocken efter att ha gjort något efter mönster kanske ;)

Men jag har inte varit sysslolös, det blev fler pulsvärmare i samma stil som de röda här nedanför. Och så fick min minsta tjej, som snart är 5, välja garn till ett par vantar. Och SÅKLART skulle de vara svarta med glitter, det var ingen tvekan där inte. Hon kommer att vara urtjusig på dagis i höst ;)

Fläta i rosa

Nu är de randiga vantarna klara, så när som på nån tråd eller två som ska fästas. Bild kommer på dem när de är helt klara.

Nu tänkte jag att det var dags att lära sig göra flätor, jag rådfrågade en bekant som förklarade principen. Sen letade jag rätt på ett tjockt, äckligt chockrosa, acrylgarn som låg i garngömmorna här hemma och satte igång med... ännu ett par vantar. Garnet har jag säkert köpt på nån utförsäljning någonstans någon gång.

På garnet stod det att stickor 7 skulle användas, men jag använder helt fräckt 3or istället och dessutom gör jag dem i barnstorlek så det blev inte många maskor per varv. Gissa om det går fort att sticka. :D

Det var inte så avancerat alls som jag hade trott att göra flätan, jag valde att bara göra en mitt uppe på handen för enkelhetens skull, men jag tror att det skulle varit snyggare och flätan hade nog blivit mer markerad om jag hade gjort själva vanten i rätstickning istället för slätstickning. Ska kanske kika runt lite och kolla in andra vantar med flätor för att se hur de är gjorda, vet inte vad som är vanligast eller "rätt" så att säga.

Har en virkning på g, ska se om jag kan lägga in bild på det ikväll. Men nu ska dagen ägnas åt famijen, får se vad som blir gjort ikväll.

Övningsstickning pågår..

Ja, ska man bli bra måste man ju öva... det här är vantarna jag övar mig på nu.



Den här gången randar jag själv och det går över förväntan bra. Jag hoppas att jag blir klar med dessa senast imorgon kväll. Insåg att det är en smaksak var man vill att mudden börjar/slutar, jag föredrar att mudden kommer lite längre in på handleden och inte direkt där handen börjar. Tänk vad man lär sig om sig själv...


Garnet, som är Drops Karisma superwash ull, färger 11 och 45, köpte jag hos 2knit på Olskrokstorget här i Göteborg.

Vad jag ääälskar självrandande garn

Att av ett nystan få till ett par vantar som ska värma mina frusna händer i höst är en lycka som inte kan beskrivas... Italiensk merinoull och nåt annat hittat garn till muddar samt gott sällskap av Amy (tack!) var vad som behövdes för att de skulle bli till och blir nu det första att beskåda här.



Vantarna är stickade utan mönster med mina egna händer som riktmärken.



Nu ska jag öva mig på ett par vantar till. Sedan är det dags att valla barnena till garnaffären så att de får välja färg/-er till sina höstvantar.

Hej och välkommen


Jag ger mig nu alltså ut i bloggvärlden för att få lite respons på vad jag försöker göra med alla dessa garn som dräller omkring här hemma. Tiden är knapp, men jag stjäl mig lite tid då och då för att få skapa något. Det är så fantastiskt kul att med bara händerna och nån sticka eller fem få till något (mer eller mindre) användbart.

Just nu är jag hemskt användbarlig känner jag och har precis lärt mig att sticka vantar.. Ja ja ja, jag vet att det finns stickfantaster som kunnat sticka ända sedan de var nyfödda i princip, men nu råkar jag inte tillhöra den arten av människor. Utan jag tillhör den arten som vid 34 års ålder lärde sig att komma över sin stickfobi som suttit i sen högstadiets lektioner med syslöjdsfröken Barsebäck (... jag minns inte ens vad hon hette på riktigt).

Förutom det nyväckta stickintresset så är jag född med en virknål i handen och har sen knypplat,vävt och sytt kläder, så sånt kommer nog att dyka upp lite då och då också.

Det kommer att ta mig ett litet tag att få till den här sidan, men hav tålamod kära vänner...

Jag önskar välkommen och hoppas på många åsikter och inspirerande idéer!!