Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar är en stor diktsamling, till omfånget Ann Jäderlunds största men också hennes rikaste hitintills. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Jäderlund borrar i världens fruktansvärda, sköna, obegripliga, genomträngande materialitet och närvaro. En värld som sjuder och förintas och omvandlas, som vi är ofrånkomligt delaktiga i och samtidigt alldeles ensamma i, och där gränserna mellan jag och värld ideligen löses upp och återskapas. Kanske handlar den här diktsamlingen ännu mer om döden än tidigare, och om Allt vad en levande människa är. Genomskinliga människohinna. Varför ska ögonen finnas? Dikterna ställer sådana frågor, som kastar läsaren in i det naket skyddslösa. Varför är vi inte i Paradiset? Bilder ur hennes tidigare verk följer med som blomman, handsken, skogen, strålar samtidigt som hon fortsätter att bredda sitt skrivsätt. Hennes från början starkt rytmiska och metriska form får här sällskap av prosaliknande texter, och av dikter med historisk bakgrund. Hon arbetar också ännu mer med dikternas grafiska form; med kursiver och spärrningar som skapar en genomsläpplighet mellan orden, bokstäverna och papperets vithet.
Ann Jäderlund har belönats med ett otal priser för sin lyrik och även nominerats till Augustpriset och Nordiska Rådets litteraturpris. Jag tyckte att det var dags att bekanta sig med henne.
Jag har väldigt svårt att beskriva Jäderlunds lyrik men jag kan konstatera att jag tyckte mycket om den. Helt lättillgänglig är hon ju inte - kanske inte det man ska börja med om man har svårt för lyrik men ändå vill testa lite - men om jag klarar, och till och med gillar, henne så...
O med den lilla handen. Nerfälld
som en smultronskiva. O med
din egen hand. Klintfärger
och höga landskap. Skimrande gröna
lila. Klintfärger öppen hand.
Som en egen utslagen skiva.
Pierre de Wissants huvud
Men inuti
finns jag inte alls. Jag har grävts ut ur den volym som omger
alla kroppar. S k u g g a o c h e m a l j. Att ögonen
kan smälta varmt och tryckas inåt. I ringningen som ringar. Min vad
som tjocka tiljor. S v a r t e m a l j.
Jag andas nästan som en fågel. Vars fjädrar bryns
över min famn.
Det är som att blanda sig
Solen flyter baklänges in mot rådjuret i mossan. Flickan i gethuvudet.
De förlängda dragen. Änglavinarna i karton.
De är den vackra sångens innerlighet. Tomhet. Att celebrera
och glömma. Att mäta sig och att koras. Från Värdet nästan ingenting.
Ett djupt färgat ljus och återsken som steker över allas ryggar.
Det var ett tag sedan jag läste den här; 10 maj anger Goodreads. Bredvid mig väntar Jäderlunds djupa kärlek ingen. Vi får se när tiden är mogen för den.
Vad hjälper det en människa... nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris 2010 och passar därför i utmaningen
Förkovran.