Varje dag vi gick förbi attraktionerna var det något barn som grät...
söndag 29 mars 2009
Morgonpigg
Ni som följt mig ett tag vet att jag är rätt morgonpigg. På Mallis blev det löjligt. Jag vaknade vid fyratiden nästan varje morgon. Ofta tog jag en promenad när jag hörde att även koltrasten vaknat. Det enda goda som kom ur det var en serie bilder från stranden i Alcudia.
lördag 28 mars 2009
Like a Bridge Over Troubled Water
Jag gillar bryggor. På nåt sätt symboliserar de uppbrott. Resa. Äventyr till det okända. Men också hemkomst och trygghet. Träbryggor åldras ofta med en vindpinad värdighet. Vad förbudssymbolen längst ned betyder är jag inte helt klar över, förbud mot rökning och situps?
onsdag 25 mars 2009
Mallis på hoj
Det här är vad jag kallar en cykelbana, Stella Fare.
En gång i tiden var jag förälskad i en Petra.
På väg upp mot Lluc.
Lycrasvetton från England blir omkörda.
Och även fotografen fick ge sig.tisdag 24 mars 2009
Hemma
Naturligtvis blev jag tokförkyld. Näsan rann som Niagarafallet och halsen sved som en vulkan. Men trots det ställde jag bara in en dag så det blev ändå sex bra dagar på hoj. Jag vägrade helt enkelt att acceptera förkylningen. På kvällarna åt vi och drack vi enligt principen att vi hade förtjänat det. Mornarna kickstartades med en gigantisk frukostbuffé följt av dubbla Treo innan det var dags att ge sig ut på äventyr. Vi hann med rätt mycket av norra sidan av Mallis. Något Sa Calobra blev det dock inte av den här resan. Vi nöjde oss med en bergsetapp på 7,5 mil: Alcudia -Polenca - Campanet - Caimari - Lluc - Polenca - Alcudia. Från Caimari upp till Lluc är det en mils riktig kättring. Hur jobbigt och kul som helst. Fick en liten känning av löparknät och trodde att ett tag att det var kört, men lyckades stretcha så att det funkade hela vägen upp. Cuben (Cube Agree -08) från Max Hürzeler funkade hur bra som helst och var skitkul att åka på, snabb och lättmanövrerad. När jag sorterat färdig lägger jag ut lite fler bilder.
lördag 14 mars 2009
Back in the Saddle (Again)
Jaha, då var det dags att åka. Jag lovar inga dagliga rapporter om våra öden och äventyr. Jag ska försöka att ta skärmledigt också, men känner jag mig själv lär det bli svårt. Alldeles oavsett, ha det bäst tills vi ses här näst.
Obetalbar video!
Obetalbar video!
fredag 13 mars 2009
Total C-o-n Control
"All over the news spread fast
They're dirty, they're filthy
They ain't gonna last!"
Innan frukost hade jag ett knippe låtar i skallen. Jag vaknade av The Clashs 'Complete Control'. När jag klev ur sängen kom Billy Braggs 'Sexuality' farande från ingenstans. Det gjorde mig så glad att jag tänkte, "ah, här har jag fredagshälsningen till ansiktsboksvännerna". Ända sen jag sajnade upp mig där har jag varje fredag skickat en låt från YouTube som helghälsning. Sexuality fick mig att tänka på när jag såg Billy Bragg på Kolingsborg i mitten av åttiotalet och han lirade 'Police & Thieves' - som jag självklart fick i skallen medan jag irrade runt i köket - och som han presenterade som en Clash-låt. Jag kunde inte hålla mig utan vrålade allt vad jag kunde: "Junior Murvin wrote that tune!". Billy replikerade blixtsnabbt: "I'm sorry Joe, you're right". Medan kaffet kokade kom 'Capital Radio' in skallen. Sen vaknade dottern och började sjunga hela Mamma Mia-potpurriet och då dog min jukebox. Den oproportionella andelen Clash-låtar har naturligtvis sin förklaring i att det är de låtarna vi repar just nu.
Väl framme på jobbet tänkte jag slänga iväg hälsningen innan dagens sysslor tog vid. Efter några om och men hittade jag videon. Tryckte på play. Videon drar igång och allt är tyst. Då ser jag en liten Notice:
"This video contains an audio track that has not been authorised by WMG. The audio has been disabled."
Efter en försvarlig mängd svordomar gav jag upp. Skivbolagen är så fjärran från sina kunder att de endast förtjänar en sak: Sin egen snara död.
Men det fanns något obehagligt ironiskt i det hela. Första gången jag möter en av skivbolagen censurerad video, är det en Billy Bragg-låt. En person jag förknippar med kamp för yttrandefrihet och antikapitalism. Jag gick in på www.billybragg.com och letade upp mailadressen till hans management och skrev ett riktigt surt brev. Det ska bli intressant att läsa svaret. Om jag får något.
They're dirty, they're filthy
They ain't gonna last!"
Innan frukost hade jag ett knippe låtar i skallen. Jag vaknade av The Clashs 'Complete Control'. När jag klev ur sängen kom Billy Braggs 'Sexuality' farande från ingenstans. Det gjorde mig så glad att jag tänkte, "ah, här har jag fredagshälsningen till ansiktsboksvännerna". Ända sen jag sajnade upp mig där har jag varje fredag skickat en låt från YouTube som helghälsning. Sexuality fick mig att tänka på när jag såg Billy Bragg på Kolingsborg i mitten av åttiotalet och han lirade 'Police & Thieves' - som jag självklart fick i skallen medan jag irrade runt i köket - och som han presenterade som en Clash-låt. Jag kunde inte hålla mig utan vrålade allt vad jag kunde: "Junior Murvin wrote that tune!". Billy replikerade blixtsnabbt: "I'm sorry Joe, you're right". Medan kaffet kokade kom 'Capital Radio' in skallen. Sen vaknade dottern och började sjunga hela Mamma Mia-potpurriet och då dog min jukebox. Den oproportionella andelen Clash-låtar har naturligtvis sin förklaring i att det är de låtarna vi repar just nu.
Väl framme på jobbet tänkte jag slänga iväg hälsningen innan dagens sysslor tog vid. Efter några om och men hittade jag videon. Tryckte på play. Videon drar igång och allt är tyst. Då ser jag en liten Notice:
"This video contains an audio track that has not been authorised by WMG. The audio has been disabled."
Efter en försvarlig mängd svordomar gav jag upp. Skivbolagen är så fjärran från sina kunder att de endast förtjänar en sak: Sin egen snara död.
Men det fanns något obehagligt ironiskt i det hela. Första gången jag möter en av skivbolagen censurerad video, är det en Billy Bragg-låt. En person jag förknippar med kamp för yttrandefrihet och antikapitalism. Jag gick in på www.billybragg.com och letade upp mailadressen till hans management och skrev ett riktigt surt brev. Det ska bli intressant att läsa svaret. Om jag får något.
onsdag 11 mars 2009
Bättre och bättre dag för dag
Väderprognosen för Mallis tar sig. Nu visar SMHI att det ska bli 17 grader på lördag. Och 18 grader på söndag, då vi hämtar ut cyklarna. Soligt ska det tydligen också bli.
tisdag 10 mars 2009
Reflektioner
"You guys are just wonderful, you know that!
But we're never gonna get on the radio like this"
Igår kväll satt landstingsrådet Birgitta Rydberg i tv och sade att häktningen av barnläkaren var ett justitiemord. Är det verkligen ett landstingsråds uppgift att recensera en pågående rättsprocess. Skuldfrågan är i det här fallet oväsentlig. Jag tycker inte det. Att ett fall prövas rättsligt om det finns misstanke om brott är väl bra? Justitiemord är det om barnläkaren fälls för dråp, trots att det hon gjort görs dagligen på palliativa avdelningar landet runt.
***
Idag var Ylva Thörn i tidningen. Min första tanke var, jag undrar vad hon gör nu. I bildtexten framgick det att hon fortfarande är ordförande för Kommunal, Sveriges största fackförbund.
***
Bilden på Victoria Svensson uppflugen i Lotta Schelins famn tycker jag är vacker. Jag vet inte hur många matcher Victoria Svensson har lirat mot Tyskland och torskat. Den glädje som bilden sprudlar av unnar jag verkligen henne och landslaget. Bravo! Nu när spöket är avlivat får ni gärna köra över dom i ett eller ett par mästerskap också.
***
Utanför fönstret snöar det. Prognosen för lördag är 16 grader och sol. På Mallis alltså...
But we're never gonna get on the radio like this"
Igår kväll satt landstingsrådet Birgitta Rydberg i tv och sade att häktningen av barnläkaren var ett justitiemord. Är det verkligen ett landstingsråds uppgift att recensera en pågående rättsprocess. Skuldfrågan är i det här fallet oväsentlig. Jag tycker inte det. Att ett fall prövas rättsligt om det finns misstanke om brott är väl bra? Justitiemord är det om barnläkaren fälls för dråp, trots att det hon gjort görs dagligen på palliativa avdelningar landet runt.
***
Idag var Ylva Thörn i tidningen. Min första tanke var, jag undrar vad hon gör nu. I bildtexten framgick det att hon fortfarande är ordförande för Kommunal, Sveriges största fackförbund.
***
Bilden på Victoria Svensson uppflugen i Lotta Schelins famn tycker jag är vacker. Jag vet inte hur många matcher Victoria Svensson har lirat mot Tyskland och torskat. Den glädje som bilden sprudlar av unnar jag verkligen henne och landslaget. Bravo! Nu när spöket är avlivat får ni gärna köra över dom i ett eller ett par mästerskap också.
***
Utanför fönstret snöar det. Prognosen för lördag är 16 grader och sol. På Mallis alltså...
söndag 8 mars 2009
Uppland
"Friday or saturday, what does that mean
Short space of time needs a heavy scene
Monday is coming like a jail on wheels"
Short space of time needs a heavy scene
Monday is coming like a jail on wheels"
Uppland är platt, väldigt platt.
I varje samhälle en eller flera kyrkor.
Små och medelstora industrier är människornas arbetsplatser.lördag 7 mars 2009
Kapitulera? Glöm det...
"When you say that I'm no good and you feel like walking
I need to make sure you know that's just the prescription talking"
Vaknar man med den sista versraden ringandes i skallen klockan 05.00 borde man kapitulera. Och det gör jag. Men bara om du snackar om Geraldine-texten. Annars, glöm det. Fortfarande - för många synthmattor. Förtydligande: PUNKT. Det svänger inte. Bob Dylan utan högerhand hade aldrig gjort nån större karriär. Texter i all ära men skapar de inte nån sorts nyfikenhet och finns det inte en rytm bakom är de bara en massa text. Ointressant. En som förstod att en text måste ha fler bottnar än en pamflett var Joe Strummer, visst gick han loss med den breda penseln - men oftast skruvade han till saker och ting så att saker och ting inte skulle vara så j-a uppenbart. Apropå på Joe har jag grubblat en smula. Jag har, som somliga vet, inte kunnat förlika mig med spektaklet som pågår kring Strumpans dödsdag uppe på Mossebacke. För mycket, och för många, som inte begriper vad Joe Strummer kom från, vad han gjorde och att han hade en nyfikenhet som bar honom framåt. Ständigt framåt. Eller för att citera Pimme: Stå aldrig still. Just nu håller jag på med ett pågående projekt, The Spirit of Joe Strummer, ett blandband som jag tror att han skulle ha gillat. Bakåt och framåt. Just nu är jag ganska nöjd. Det är bara sluttampen som måste fixas och slipas. Sen ska vi börja på en ny lista.
Jo, förresten en som gillade Joe var Racchid Taha. Och Joe gillade Rachid. Inte så konstigt, om du frågar mig:
I need to make sure you know that's just the prescription talking"
Vaknar man med den sista versraden ringandes i skallen klockan 05.00 borde man kapitulera. Och det gör jag. Men bara om du snackar om Geraldine-texten. Annars, glöm det. Fortfarande - för många synthmattor. Förtydligande: PUNKT. Det svänger inte. Bob Dylan utan högerhand hade aldrig gjort nån större karriär. Texter i all ära men skapar de inte nån sorts nyfikenhet och finns det inte en rytm bakom är de bara en massa text. Ointressant. En som förstod att en text måste ha fler bottnar än en pamflett var Joe Strummer, visst gick han loss med den breda penseln - men oftast skruvade han till saker och ting så att saker och ting inte skulle vara så j-a uppenbart. Apropå på Joe har jag grubblat en smula. Jag har, som somliga vet, inte kunnat förlika mig med spektaklet som pågår kring Strumpans dödsdag uppe på Mossebacke. För mycket, och för många, som inte begriper vad Joe Strummer kom från, vad han gjorde och att han hade en nyfikenhet som bar honom framåt. Ständigt framåt. Eller för att citera Pimme: Stå aldrig still. Just nu håller jag på med ett pågående projekt, The Spirit of Joe Strummer, ett blandband som jag tror att han skulle ha gillat. Bakåt och framåt. Just nu är jag ganska nöjd. Det är bara sluttampen som måste fixas och slipas. Sen ska vi börja på en ny lista.
Jo, förresten en som gillade Joe var Racchid Taha. Och Joe gillade Rachid. Inte så konstigt, om du frågar mig:
onsdag 4 mars 2009
Hur blev det så här?
"They got the sun and they got the palm tress (where’d you go?)
They got the weed, and they got the taxies (where’d you go?)
Whoa, the harder they come, n’ the home of ol’ Bluebeat (where’d you go?)
Yes I’d stay and be a tourist but can’t take the gun play (where’d you?)"
En spelordning börjar sakta sätta sig, fem låtar, femton minuter, planerat gig i slutet på april; hur blev det så här? Och som jag skrev i söndags, det är verkligen upp och ner med det mesta. Ta låtarna: vissa sätter sig själva, andra som jag har trott skulle vara rena formsaker visar sig vara sjukt knepiga att få till. En sån låt som Janie Jones, barnsligt enkel, men jag har ett helvete att få till refränginledningen. Både tempot, tonläget och hur det ska fraseras skiter sig. En annan sak jag hade glömt bort från en del replokaler är gnället, hur man i stället för att klappa varandra på ryggen bara gnäller det över än det ena och än det andra och inte minst på sig själv. Vem behöver allt sånt tjafs? I söndags lackade jag ur och sa ifrån. I en replokal repar man, den som förväntar sig att låtarna ska sitta bara genom att komma in genom dörren har nog gått vilse. Jag hoppas att det sjönk in. Sen är ju dagsformen alltid olika, vissa dar funkar allt för alla, andra dar bara för en del och andra dar funkar inte ett dugg för någon. Så är det, gör ingen stor sak av det. Och framförallt, negga inte. Hur som helst känns det faktiskt riktigt kul att ha ett mål med repandet, det är skitsamma om det bara är de närmast sörjande som kommer och deltar i allsången. Jag tror till och med att det kommer att bli riktigt bra, dock inte i bemärkelsen: "Wow det låter precis som på London Calling", utan i energi och känsla. Och det mina vänner slår allt. I det här sammanhanget.
They got the weed, and they got the taxies (where’d you go?)
Whoa, the harder they come, n’ the home of ol’ Bluebeat (where’d you go?)
Yes I’d stay and be a tourist but can’t take the gun play (where’d you?)"
En spelordning börjar sakta sätta sig, fem låtar, femton minuter, planerat gig i slutet på april; hur blev det så här? Och som jag skrev i söndags, det är verkligen upp och ner med det mesta. Ta låtarna: vissa sätter sig själva, andra som jag har trott skulle vara rena formsaker visar sig vara sjukt knepiga att få till. En sån låt som Janie Jones, barnsligt enkel, men jag har ett helvete att få till refränginledningen. Både tempot, tonläget och hur det ska fraseras skiter sig. En annan sak jag hade glömt bort från en del replokaler är gnället, hur man i stället för att klappa varandra på ryggen bara gnäller det över än det ena och än det andra och inte minst på sig själv. Vem behöver allt sånt tjafs? I söndags lackade jag ur och sa ifrån. I en replokal repar man, den som förväntar sig att låtarna ska sitta bara genom att komma in genom dörren har nog gått vilse. Jag hoppas att det sjönk in. Sen är ju dagsformen alltid olika, vissa dar funkar allt för alla, andra dar bara för en del och andra dar funkar inte ett dugg för någon. Så är det, gör ingen stor sak av det. Och framförallt, negga inte. Hur som helst känns det faktiskt riktigt kul att ha ett mål med repandet, det är skitsamma om det bara är de närmast sörjande som kommer och deltar i allsången. Jag tror till och med att det kommer att bli riktigt bra, dock inte i bemärkelsen: "Wow det låter precis som på London Calling", utan i energi och känsla. Och det mina vänner slår allt. I det här sammanhanget.
tisdag 3 mars 2009
Jag glömde...
"Have I told you
Lately that I love you
Well, if I didn't
Darling, I'm sorry"
Egentligen ville jag att det skulle finnas en snygg live-version med William Bell, men det här duger rätt bra:
Lately that I love you
Well, if I didn't
Darling, I'm sorry"
Egentligen ville jag att det skulle finnas en snygg live-version med William Bell, men det här duger rätt bra:
söndag 1 mars 2009
The Wall of Clash
"And then there's Keith, waiting for trial
Twenty-five thousand bail
If he goes down you won't hear his sound
But his friends carry on anyway
Fuck 'em!"
Söndag och trapporna var inte nådigare i morse. Men söndag betyder också repdag. Eftersom att jag har varit risig ligger jag efter, men det gör å andra sidan några till i bandet. Drömmen om att dubblera på varje position har bitvis spruckit, vi har inte hittat två trummisar, inte heller två basister eftersom att jag valde att leada i stället. Men det tar vi igen på leadsången, än så länge är vi tre som tar leaden varav två samtidigt kompar på gura. Lägg där till två ytterligare guror och du får fyra gitarrer, dessvärre ingen Mick Jones än. Väntar tålmodigt på att en kompis ska få tid och lust. Vi har snart tragglat oss igenom hela första plattan. Hittils har vi repat:
1977
Career Opportunities
Garageland
Janie Jones
White Riot
Police & Thieves
What's My Name
White Man in Hammersmiths Palais
London's Burning
Complete Control
Capital Radio
I'm so Bored with the U.S.A
Pressure Drop
Jail Gutar Doors
+ lite fusk, vilket är detsamma som senare låtar:
Tommy Gun
Safe European Home
Sen har det jammats på en del andra låtar företrädesvis i baktakt.
Stundtals är det skitkul. Men ofta försvinner min energi rätt snabbt när nån står och stämmer samtidigt som en annan övar på en låt och en tredje ställer in ljud, alla på högsta volym. Då är nervsammanbrottet inte långt borta.
Twenty-five thousand bail
If he goes down you won't hear his sound
But his friends carry on anyway
Fuck 'em!"
Söndag och trapporna var inte nådigare i morse. Men söndag betyder också repdag. Eftersom att jag har varit risig ligger jag efter, men det gör å andra sidan några till i bandet. Drömmen om att dubblera på varje position har bitvis spruckit, vi har inte hittat två trummisar, inte heller två basister eftersom att jag valde att leada i stället. Men det tar vi igen på leadsången, än så länge är vi tre som tar leaden varav två samtidigt kompar på gura. Lägg där till två ytterligare guror och du får fyra gitarrer, dessvärre ingen Mick Jones än. Väntar tålmodigt på att en kompis ska få tid och lust. Vi har snart tragglat oss igenom hela första plattan. Hittils har vi repat:
1977
Career Opportunities
Garageland
Janie Jones
White Riot
Police & Thieves
What's My Name
White Man in Hammersmiths Palais
London's Burning
Complete Control
Capital Radio
I'm so Bored with the U.S.A
Pressure Drop
Jail Gutar Doors
+ lite fusk, vilket är detsamma som senare låtar:
Tommy Gun
Safe European Home
Sen har det jammats på en del andra låtar företrädesvis i baktakt.
Stundtals är det skitkul. Men ofta försvinner min energi rätt snabbt när nån står och stämmer samtidigt som en annan övar på en låt och en tredje ställer in ljud, alla på högsta volym. Då är nervsammanbrottet inte långt borta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
