På fest

I det här landet omskärs alla pojkar mellan 5 och 9 års ålder.

Senaste vecka blev vi bjudna på 7-åriga "Mehmets" omskärelsefest och som nyfikna utlänningar klädde vi upp oss och och gick på festen. Mehmet känner vi inte men jag är Facebookvän med hans faster och hon bjöd in "alla"!

Festen hölls i en kommunal festlokal som var lätt att hitta - musiken genljöd över hela nejden. Vi blev varmt välkomnade av både faster och barnets farmor, vi fick en plats att sitta på och varsin tårtbit. Festföremålet såg vi inte mycket av - barnen höll mest till utomhus. Killen med ett slags låda på ett känsligt ställe inuti de vita festbyxorna var antagligen Mehmet? Själva ingreppet hade gjorts som dagkirurgi på ett sjukhus fyra dagar innan. 

Musiken var högljudd men något i folkmusikens rytm drog mig med - snart var jag på dansgolvet med många andra kvinnor samt några män. När jag tog en paus kom fastern och hämtade mig, nu blir det Horon sa hon. Den traditionella ringleken dansades på ett långt led, jag kom inte riktigt underfund med stegen med hängde med i alla fall. Vad roligt!

Till traditionen hör att man ger guld eller silver som gåva till den nyssomskurna. Vi hämtade finländsk choklad istället, kanske han uppskattar det också? Efter en dryg timme kändes det ok att gå, ingen väntade sig att man skulle sitta kvar hela kvällen. 

Vi vill säga ett stort tack till fastern som bjöd in oss, det var en trevlig fest!

Så här uppklädda är pojkarna som när de firar sin omskärelse.

Kommunikation med färre ord

En turkisk vän introducerade mig för sin iranska vän. Den iranska vännen är en artig ung man som gärna svarar på mina frågor, vare sig han förstår dem eller inte. Hans engelska är lite bättre än min farsi. Jag kan absolut ingen farsi men han kan några ord både engelska och turkiska. Dem radar han energiskt efter varann. Sedan gissar jag friskt vad han kan tänkas mena.

Hans religion är zoroastrism, säger han. Jag fingrar på korset runt min hals och säger ordet för fågel, för säkerhets skull både på engelska och turkiska. Zoroastrismens halskors har formen av en fågel, det har jag sett tidigare. Ja, säger han, och så säger han "home". Han smycke finns hemma. När jag googlar lär jag mig att det inte är en fågel utan en skyddsande, men det räcker vårt språk inte till för.

"Är ni yazidier?" frågar jag. "Ne", säger han. Ok, det förstod jag, även om det var farsi.
"Vi är behdini." Han visar ett youtube klipp där många människor sjunger en rytmisk sång och har en religiös ceremoni uppe på ett berg. Men sången är nu förbjuden i Iran, säger han.
Så säger han namnen på de flesta vanliga trosinriktningar i den här delen av världen: bahaí, ortodox, prostestant, sunni, shia, alevi, zoroastrism, judar osv. MEN, säger han. Nu bara shia .... och så visar han med handen en pistol. Endast shiamuslimer är tillåtna nu.
Kanske är han flykting i Turkiet just därför?

Vi är ett större sällskap som har picnic på stranden. Hela dagen går på turkiska, finska och svenska. Iraniern simmar och solar men blir utanför samtalen. På hemvägen går jag på nytt bredvid honom. Och vi hittar ett gemensamt ord, vi förstår varandra, våra händer möts i en "high five" och vi skrattar tillsammans.

Gemenskap är absolut lättare att nå fram till om man har ett gemensamt språk! Men det är möjligt också utan.

Goda dagar i Finland

Under en två och en halv veckas vistelse i Finland,har vi upplevt goda dagar på flera orter.

I Jeppo fick vi träffa ovanligt många vänner och bekanta sedan många år.

Pedersöre med dess ståtliga kyrka bjöd på ett minnesvärt besök.

Det gör inte så mycket att det regnar, om man ändå är i Bromarv.

Klippan, det storslagna lägerområdet i Munsala, blev vår sista anhalt innan återresan.

Ja, och så Helsingfors, naturligtvis.

Kanske har du undrat

Kanske har du undrat varför vi inte skrivit något på vår blogg på flera veckor. Det har sina randiga skäl. Händelseutvecklingen i landet har överraskat de allra flesta. Ingen sommar har varit som den här.

Läget i landet har känts osäkert och människor har överlag valt att ligga lågt, särskilt då det gällt att kommentera det som har hänt. Media i världen har belyst händelserna från olika håll, så information saknas knappast.

Nu ser det ändå ut att lugna sig och läget stabiliseras. Vi räknar med att fortsätta med bloggen som tidigare.