Dahlia-knölar

Vi gick från högsommarvärme förra helgen till regn-ruskig höst på bara en natt. I veckan har regnet öst ner och de där vackra dahliorna och rosenskärorna som jag hann fånga på bild förra helgen, har gått in i depression. Nu gäller det att ta in dahliaknölarna innan nätterna målas i frost - förvara dem mörkt, svalt och inte fuktigt. Ett smart tips är att fotografera dahliorna och märka upp rötterna innan man hinner glömma vilken blomma som hör till vilken knöl. Mer om vinterförvaring går att läsa här.



Dahlia och vit rosenskära



Vit rosenskära bland dahliorna

Dahlior i augusti

Sista sommarsucken. Imorgon är det höst.  Jag tänder ljus i trädgården och tackar för den fantastiska sommaren vi fick. Än blommar Dahliorna, de kommer att blomma ett bra tag till. 

Dahlia, Cafe´ au lait

Dahlia, Cafe´ au lait

Dahlia, Ariko 9707

Dahlia, Ariko 9707

 

Vit Rosenskära och Dahlia av okänd sort i bakgrunden.

Trötta dagar - Zetasträdgård

Det är som att all världens hösttrötthet har drabbat just mig. Jag släpar mig upp ur sängen, känner mig överkörd och det trots att jag lagt mig tidigt.

Jag söker vart endaste lilla andrum för att hämta energi.

 

 

I måndags, då jag ändå bestämt att sitta kvar och jobba sent, passade jag på att stanna till och äta lunch på Zetasträdgård, då jag susade fram på E4:an. Det är verkligen en fantastisk plats. Inte minst en måndag i november då endast personalens pysslande hörs.

Till och med toan är värd ett besök

Trots att det blev en snabb lunch, endast 30 minuter tillbringade jag på Zetas, hann jag med att bunkra lite sol i minnet och själen.

Vinterförvaring av dahliaknölar

Dahliatrassel

Möjligen är det så att jag borde tagit in mina Dahliaknölar i värmen tidigare. De tre frostnätterna vi hunnit med hittills, den här hösten, kanske har tagit knäcken på dem. Blommorna har slokat ett tag och de senaste dagarna har bladen sett ut som de ruttnat. Idag grävde jag äntligen upp knölarna och nu ligger de på tork i garaget. Det visar sig till våren, om det var för sent. 

Det står ju skrivit om dahliaknölar att de är extremt frostkänsliga. Egentligen ska man gräva upp dem så fort vädergudarna pekar mot köldgrader. Hänger blommorna och slokar kan det vara för sent.

Även inne kan man ta knäcken på dem. De ska förvaras svalt, men inte kallt. Först låter man knölarna ligga och torka ett par dagar. Då ska det vita späda, få ett tjockt, skyddande skal runt sig. När så har skett och knölarna är torra ska man klippa bort små tunna, överflödiga rötter och fjolårets knölar, får dessa sitta kvar är risken stor att de ruttnar över vintern. När dahliorna är tillräckligt gullade med ska de bäddas ner, gärna på ett täcke av spån, i en luftig låda. Sedan ska de stå mörkt och svalt till våren knackar på rutan. Då är det dags att väcka dem igen. Förhoppningsvis vaknar mina knölar i vår. Vill man dela knölarna redan nu, har Dahliasällskapet bra bilder på hur.

Blooming Friday- september

Kontrasternas tid - den ena dagen badar vi i strålande solsken, värmer våra kroppar på klipporna som om det vore högsommar, nästa dag dammar vi av vantarna och konstaterar att mössan har blivit för liten. Solens strålar lurar oss att tro att det är varmt där ute, men luften vittnar om annat. På morgnarna luktar vinden kyligt dagg och svampfylld skog. Korgen står på vänt i hallen bredvid stövlarna, redo att ge sig ut då dagarna bjuder på ledighet.

I trädgården har det blivit dags att skörda. Äpplena på det lilla trädet har aldrig varit så stora. Helgpromenerande stannar till och pekar och tittar. Jag ser hur deras munnar formar orden: "Vilka äpplen!" Vad har du gjort med dem frågar de som ser oss. Ingen aning svarar vi. För det har vi inte.

Den här hösten är kontrasternas tid, liksom våren går det från kyla till värme, fast tvärtom nu, på bara en natt. Inte hänger jag med i de tvära kasten och hinner plocka in blommorna. Nu får de chockas av kylan och vissna där ute. 

Nu återstår det att städa i trädgården och samla in för att torka frön, planera för framtiden och längta till nästa vår.

Vill du läsa om fler september-tankar så klicka här.

Ny rabatt

Augustiblommor och en näve blåbär. Rosenskära, Höstanemon, Krasse, Dahlia, Höstöga, Chokladblomma, Näva, blåbär med kärleksört.

Inspirationen från trädgårdsresan till Wij förra helgen resulterade i en ny rabatt.

Två dagars grävande i grus, sten och diverse betongblock.

Helt oplanerad var inte rabatten. Under sommaren har jag och maken byggt ett klätterstöd, som ska dölja soptunnan. Tanken var att här ska klättra en klematis, men det blev lite mer.

En liten rabatt, som syns från gatan och som förhoppningsvis ska skapa nyfikenhet och ge ett välkomnande intryck in i trädgården.

Här växer nu två Spetsmössa, Tiarella cordifiola, delade plantor från framsidan, två Alunrot, också delade plantor, en Höstsilverax, Actaea ramosa, tre Kärleksört Hylotelephium "Xenox" (sedum) en Brunnäva, en Stjärnkleamtis, Clematis fargesii "Summer Snow". Senare i höst ska jag fylla på med tulpanlökar också. Jag hoppas de ska trivas. 

Trädgårdsresa till Wijträdgård

Gummistövlarna är på, regnjackan trängs med kaffetermosen och kameran i ryggsäcken, mamma sitter bredvid och bussen är fylld av trädgårdsentusiaster. 

Nog är det höst som känns i luften. Regnet hänger över oss då vi lämnar Stockholm för en tur till Wij trädgård. Som småbarnsmamma hinner jag inte med så många trädgårdsbesök som jag önskar, men den här resan var bestämd sen långt tillbaka. Jag är väldigt glad för det nu, då jag sitter på bussen.

Även i Ockelbo hotar himlen med regn

 

Skogens trädgård designad av Ulf Nordfjell

Vi börjar i Skogens trädgård. Promenaden går från den grusade gången som omges av en kornåker in i tallskogen. Här svävar de enorma granitblocken en bit över marken, allt för att lura oss att tro att de är lätta.

Snart övergår tallarna i stenmur. Framför oss breder en stor matta av kullersten ut sig. Den som tittar noga upptäcker likheten med trasmattans trådar och mönster. Mellan stenarena växer låga perenner för att ge färg i mattan. 

Vi fortsätter förbi myren in i den höga granskogen. Här doftar det solvarm mossa idag. När gruppen och guiden lämnat rummet stannar tiden. Här kan jag sitta på en bänk och blicka ut över den rostiga tjärnen med sitt svarta vatten. Där upptäcker jag en vit näckros som dröjt sig kvar. 

Vi går vidare ut i brynet. Höstsolen tampas tappert med de mörka molnen. Regnjackan åker på - och av igen. Här samsas vilda växter med framodlade sorter. 

Sen går vi in i den rostbruna delen. Rosorna klättrar högt, just nu är blomningen över, istället dras mina ögon till vinröda partier bland silvriga blad. Här syns det att hösten är i antågande.

Ulf Nordfjells trädgård slutar storslaget i salongen. Kronan som hänger från himlen landar i en svävande sten. Tankarna förs till svettiga dagar med spettet som arbetsredskap. 

I kontrast står kritvita björkar med lena stammar. En svag, frisk vindpust, tycks dra förbi i den kvalmiga luften. Men det är nog bara inbillning. 

Vidare till köksträdgården

Nu möts vi av öppna fält. Höbalar ligger hoprullade på slagna ängar. Mitt i alltihopa står ett konstigt träd, det är som en stor bukett som någon ställt dit på åkern. 

Mycket riktigt - det är jättens bukett till brudparet som landat där. Någonstans borta i de röda radhusen bor brudgummens mor och far.

Där framme står växthuset. Nu blandas grönsakerna med välordnade rader av blommor. Sallat samsas med kronärtskockor och rödbetorna tycks vara enorma. Inte ett ogräs så långt ögat når. 

Aster

Örtagården 

Så skymtar ännu ett växthus. Det är som att benen bestämmer själv var de ska gå. Eller näsan. I örtagården doftar det fantastiskt. Och jätteäckligt. Örtagården är byggd med Linné i åtanke. Jag är säker på att han skulle ha älskat den.

Ett helt växthus med bara olika Basilika, Basilicum

Fläckvallmo, Papaver commutatum

Dahlia

 Mamma i örtagården tillägnad Linné

 

Paraplypromenad

Vi avslutar bland Klematis. Som stora paraplyer viker Svenolof Sundbergs växtstöd ut sig mot himlen. Här klättrar Klematis, stora, små, spetsiga, enkla och fyllda, utblommade och buskiga. Jag vill ta med mig alla hem. 

 

Klematis, Clematis

Klematis, Clematis

 I bussen på vägen hem, spritter inspirationen i kroppen. 

Okänding