I morse vaknade vi i tät dimma. Efter frukostgröten hade den lättat något och jag såg stigen framför mig på min väg till bussen. Älskade förort och älskade skog i höstljus.
I kväll sjönk solen ned mellan träden. Den skäggiga klematistofsen kom till sin fulla rätt. Det gäller att vara flink med kameran, snart är tillfället förbi. Värmen försvinner snabbt från träplankorna på altanen -det är så man vet att sommaren är förbi. Det är lätt att glömma det nu, mitt i brittsommar, men vilken dag som helst är det över.
Hur kan man inte älska hösten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar