Saker att se fram mot 2014

Först en vår där de röda tulpanerna, som dök upp som en överraskning i rabatten 2013, har ersatts av rosa, på ett lyckat vis.

Sen hoppas jag att jag inte blandat ihop lökarna fullständigt så att de här lila raringarna dyker upp på rätt plats. 

'

Sen hoppas jag att ogräset spirar lika generöst i dikena så att jag kan plocka många försommarbuketter. 

 Åsså längtar jag efter varmt sommarregn.

Gott nytt år 2014.

December - Annadagen

I går var det Anna-dagen. Maken kom hem med en present. Egentligen tycker jag att det är fånigt med skyltar i trädgården. Men den här kommer bli fin där ute. Han vet vad hon behöver han.

December - snölängtar, men inte till vilket pris som helst

Den där snön kom aldrig. Hit. På sociala medier läser jag hur Stockholmarna efterlyser den utlovade snön som Sven skulle föra med sig - snuvade på pulkaåkning och nysnö i upplysta skidspår. I medierna har rapporteringen om stormen Sven och dess dödsoffer varit skral. Men stormen, som krävde dödsoffer i Polen, Storbritannien och Danmark krävde flest dödsoffer i Sverige. Fem stycken fick sätta livet till här. Två män under fallande träd, två andra män som fallit över bord på en båt och en kvinna - ihjälfrusen i en snödriva. Så nog kom det snö med Sven alltid. Bara inte här.   

Här hemma tänder jag ljus och känner doften av nyutslagna hyasinter. Idag är jag hemma från jobbet och kurerar magen som värker. Utanför är marken fortfarande fläckvis grön. Jag gissar att barnen åker pulka på dagis, trots det knappa underlaget. Jag längtar så klart också efter mer snö, men inte om de serveras med stormar, som kräver liv, snor el och förstör.

December - och regnet öser ner

Snön öser ner utanför rutan, det landar som snöflingor men dör i samma stund de nuddar marken. Barnen hojtar och tjoar då de ser snön, men grymtar missnöjt då de ser att den inte består. Jag känner likadant. Ge mig snö nu!

Novemberhelg

Åsså blev det helg. Och tanken var att jag skulle packa in de stora terracottakrukorna i bubbelplast och säckväv. Nu blev det bara en repa till skogen för att hämta gran att täcka de små taklökarna med. Mer än så iddes jag inte innan regnet föll.

 

Trots att jag egentligen går omkring och längtar efter snö eftersom jag tycker att de mörka eftermiddagarna och kvällarna skulle behövas lysas upp lite, hoppas jag ändå att kylan håller sig borta en vecka till, så inte krukorna spricker i rena förskräckelsen. 

Trötta dagar - Zetasträdgård

Det är som att all världens hösttrötthet har drabbat just mig. Jag släpar mig upp ur sängen, känner mig överkörd och det trots att jag lagt mig tidigt.

Jag söker vart endaste lilla andrum för att hämta energi.

 

 

I måndags, då jag ändå bestämt att sitta kvar och jobba sent, passade jag på att stanna till och äta lunch på Zetasträdgård, då jag susade fram på E4:an. Det är verkligen en fantastisk plats. Inte minst en måndag i november då endast personalens pysslande hörs.

Till och med toan är värd ett besök

Trots att det blev en snabb lunch, endast 30 minuter tillbringade jag på Zetas, hann jag med att bunkra lite sol i minnet och själen.

Hösttid

Dagarna är räknade. Naturen målar med den vackraste penseln. Lönnarna brinner i snåren. Hortensian målar den döende tallens stam, skänker nytt liv.
 

Klätterhortensia, Hydrangea petiolaris

 Några håller krampaktigt i känslan av sommar.

Klematis

Näva, Rozanne, Geranium 

Jag suger det sista ur den värmande solen. Planerna på nästa sommar tar form då jag serveras köttbullar genom lekstugefönstret. I fantasin rinner ljungrabatten ner över berget. 
 

På kvällen kurar vi i soffan. I väntan på vintertid tänder vi ljus i tallen som sjunger på sista versen. Kanske tar vi ned den nästa sommar, säger vi.

Vinterförvaring av dahliaknölar

Dahliatrassel

Möjligen är det så att jag borde tagit in mina Dahliaknölar i värmen tidigare. De tre frostnätterna vi hunnit med hittills, den här hösten, kanske har tagit knäcken på dem. Blommorna har slokat ett tag och de senaste dagarna har bladen sett ut som de ruttnat. Idag grävde jag äntligen upp knölarna och nu ligger de på tork i garaget. Det visar sig till våren, om det var för sent. 

Det står ju skrivit om dahliaknölar att de är extremt frostkänsliga. Egentligen ska man gräva upp dem så fort vädergudarna pekar mot köldgrader. Hänger blommorna och slokar kan det vara för sent.

Även inne kan man ta knäcken på dem. De ska förvaras svalt, men inte kallt. Först låter man knölarna ligga och torka ett par dagar. Då ska det vita späda, få ett tjockt, skyddande skal runt sig. När så har skett och knölarna är torra ska man klippa bort små tunna, överflödiga rötter och fjolårets knölar, får dessa sitta kvar är risken stor att de ruttnar över vintern. När dahliorna är tillräckligt gullade med ska de bäddas ner, gärna på ett täcke av spån, i en luftig låda. Sedan ska de stå mörkt och svalt till våren knackar på rutan. Då är det dags att väcka dem igen. Förhoppningsvis vaknar mina knölar i vår. Vill man dela knölarna redan nu, har Dahliasällskapet bra bilder på hur.

Oktober

Termometern visar -1,1°C. Det är oktober och att-göra-listan är lång. På fredag får det bli städdag i trädgården. 

 

Blooming Friday- september

Kontrasternas tid - den ena dagen badar vi i strålande solsken, värmer våra kroppar på klipporna som om det vore högsommar, nästa dag dammar vi av vantarna och konstaterar att mössan har blivit för liten. Solens strålar lurar oss att tro att det är varmt där ute, men luften vittnar om annat. På morgnarna luktar vinden kyligt dagg och svampfylld skog. Korgen står på vänt i hallen bredvid stövlarna, redo att ge sig ut då dagarna bjuder på ledighet.

I trädgården har det blivit dags att skörda. Äpplena på det lilla trädet har aldrig varit så stora. Helgpromenerande stannar till och pekar och tittar. Jag ser hur deras munnar formar orden: "Vilka äpplen!" Vad har du gjort med dem frågar de som ser oss. Ingen aning svarar vi. För det har vi inte.

Den här hösten är kontrasternas tid, liksom våren går det från kyla till värme, fast tvärtom nu, på bara en natt. Inte hänger jag med i de tvära kasten och hinner plocka in blommorna. Nu får de chockas av kylan och vissna där ute. 

Nu återstår det att städa i trädgården och samla in för att torka frön, planera för framtiden och längta till nästa vår.

Vill du läsa om fler september-tankar så klicka här.

I en värld av konst

De spinner för mig nu. Varje morgon kommer jag ut i en värld som tycks kämpa för att jag ska stanna kvar där inne. I morse hade de byggt sina konstverk på handtaget in till garaget. Jag brukar försöka låta bli att förstöra dem. Men då jag ska ha min cykel, måste jag. 

Förlåt små spindlar.

Blooming Friday - om jag vore en blomma...



...inte går det att göra ett sådant val. Det finns så mycket vackert där ute. 

 

 Det vackraste är naturen, ständigt byter den skepnad. Miljontals nyanser som dör och föds på nytt. Så vill jag också skapa min blomma. Den ska vara alldeles extra unik.

 

Om jag vore en blomma skulle jag vara den här. Fler som byter människolivet mot blomsterdräkt hittar du här.

Blooming Friday- det här blommar hos mig just nu

Här är mina rabatter på framsidan av huset, de som man ser och välkomnas av då man kommer gående på gatan. Här står husen tätt och nära gatan, och jag tycker att det är viktigt att den som går förbi får höra surret från humlorna och känna doften av blommorna. Helst vill jag att människor ska stanna till och titta en stund.



 

Blodtopp, Sanguisorba officinalis L, Höstöga, Coreopsis verticillata, Höstanemon, Anemone hupehensis

 

 

Min tanke är att växterna som blommar nu, ska passa ihop med färgen på Aroma-äpplena på trädet.

 



Höstanemon, Anemone hupehensis

Grekisk vädd, Knautia macedonica

 
Men jag vill också ha fjärilar, spindlar, humlor och getingar i mina rabatter, därför har jag satt Anisört som är en riktig insektsmagnet.

Vit och röd solhatt, Echinacea purpurea, Anisört, Anisisop

 

 

Det fina i kråksången att om ett år kommer det att blomma ännu mera. I den här nyplanterade rabatten har jag satt alunrot, brunnäva, kärleksört och framför allt en klematis -Summer snow, som jag räknar med ska klättar upp över stödet och välla ner med sina vita, små blommor, hela sommaren och långt in på hösten.

Så ser det ut hos mig nu, på framsidan vill säga, på baksidan  av huset blommar olika dahlior, rosenskära, svarta nejlikor, slingerkrasse och nävor.

Fler höstblommande trädgårdar finns hos Bland rosor och bladlöss

Zenträdgården i Bagarmossen

På Byälvsvägen 38 i Bagarmossen, där står ett vitt flervångingshus i tegel. Vet man inte bättre, försvinner huset i mängden av andra, likadana vita tegelhus. Det här är det sista på gatan innan en kraftig sväng, lätt att svischa förbi alltså, men det är väl värt att stanna. 

Här bor Paul Bergström och hans fru. Det bor förstås ett hundratal andra människor i huset också, men det är Paul och hans fru som sticker ut. För här, bakom huset har de skapat en japansk trädgård.

Paul har sedan tio år tillbaka ett brukaravtal på en 3000 kvm stor plätt bakom huset. Plätten ser han från sitt köksfönster och trots att det susar förbi bussar, bilar och människor, så är det ett andrum. Och det är Paul förtjänst. 

En kluven sten

Ryggen gick i kras och Paul blev sjukskriven. Han, som länge sysslat med bonsaier, behövde nya utmaningar för piggare dagar. Utanför köksfönstret hade han en sorglig utsikt - snårig och skräpig bredde platsen ut sig. Det skulle vara fint att istället se ut över något vilsamt och vackert.

Det var med den här stenen allting började

Det började med att Paul och en vän flyttade en sten. Den kluvna stenen låg fel, tyckte de, och lyfte stenen på plats. Någon tid därefter planterade Paul den första växten och sen dess har det rullat på. Han bad stadsdelsförvaltningen om tillstånd att röja sly. Och efter några varningar om att inte jobba ihjäl sig och bli bankrutt fick han tillstånd att göra som han vill med platsen. Sen dess har Paul, och senare också hans fru, planterat, planerat, beskurit och klippt.

Nu har de skapat en vilsam plats, mitt bland bostadshus och trafik. Bagarmossenborna på Byälvsvägen har fått en ny väg till bussar och mataffärer. Nu har de möjlighet att höra surret som, för den som lyssnar med rätt öron, överröstar trafiken, nu kan de stanna upp en stund, klättra upp på berget och blicka ut över grussjöar och vattendrag, eller finstudera små taklökar som växer. 

För den som tittar noga finns det små konstverk överallt i trädgården. Det är ingen tvekan om att Paul är en mästare på att beskära träd. Allt från tallar till små granar är noggrant beskurna. Och skulle det bli fel någon gång beror det troligtvis på att någon förbipasserande, med fel glasögon på, har råkat trampa, eller dra i en gren.

Men Paul Bergström har tålamod. Det som trampas ned eller förstörs ersätter han så fort han har pengar att köpa nya växter, eller då han får något skänkt till sig. Och just det, att människor donerar växter till hans trädgård, händer allt oftare, för fler och fler blir medvetna om, uppskattar och besöker oasen i Bagarmossen. Som är väl värd ett besök.



 

Paul Bergström

Mitt solstrålande besök i Paul Bergströms japanska trädgård inföll söndagen den 8 september, tillsammans med 19 andra trädgårdsentusiaster från Huddinge Botkyrka Trädgårdssällskap.