En tankeväckare - självhushållning

Till Sveriges Radio och Plånboken, och reportaget med Anna

Först hör jag tystnaden. Sen fåglar som vårkvittrar. Och tuppen som gal.

Ur bandspelaren på hemvägen i bilen hör jag mina steg som går över grusgången. Handen som knackar på dörren. Hundar som skäller och barnröster som tävlar om vem som ska öppna. Sen en glad röst. Annas röst. Nu är tystnaden bruten. Nu är jag Välkommen till landet.

 

Den nya köksträdgården.

Jag har kört de dryga 10 milen från Stockholm till byn utanför Västerås för att träffa Anna. Tidigare har jag läst hennes blogg. Vi har hunnit med ett telefonsamtal också. Och nu är jag hos henne för att hon ska berätta för mig och så småningom för radiolyssnarna om sitt liv och sin dröm.

Anna och hennes man har bott här i tio år. De första åren i torpet, som då var den enda byggnaden som fanns på marken. Nu finns här också ett hus, större och mer lämpat för familjen med fyra barn. Hela tiden har Anna odlat, intresset är hennes. Hennes man sysslar med annat på fritiden. 

Fyra pallkragar

Det som började med fyra pallkragar och några tomatplantor mot en av torpets söderväggar, har vuxit. Då huset stod klart för två år sedan hade Anna för länge sedan vuxit ur pallkragarna. Då maken slog i första spiken i deras kommande hem, hade Anna länge planerat sin nya köksträdgård. 

Växthuset har maken Niklas byggt av gamla fönster.

Intresset för miljön har Anna alltid haft. Men att hon skulle bli en så hängiven odlare visste hon inte då hon lämnade lägenheten i stan för att flytta till landet. Mamman hennes odlade potatis och morötter, mer kunskap än så hade inte Anna då hon började gräva i sin jord.
- Lena Israelsson är min idol, säger Anna då vi promenerar på den lilla stigen mot hennes kommande projekt. I hennes Handbok för köksträdgården har jag lärt mig allt jag kan om odling, fortsätter hon. 


Och Anna har verkligen hunnit lära sig att odla under de tio åren hon har haft tillgång till en egen trädgård. Då jag ber henne berätta vad hon odlar, svarar hon snabbt:
- Fråga mig hellre vad jag inte odlar. Jag har prövar allt.

Varmbänkar
Där stigen vi går på slutar, öppnar sig åkrar. I mitten mellan dem visar Anna mig sitt nya projekt. Än ser det inte mycket ut för världen. Tre varmbänkar, inbäddade i halm och med små kålplantor som sticker upp under fönster, som skyddar mot den värsta vårkylan. 

Här ska Anna gräva land i sommar. Den odlade marken vid huset räcker inte längre. Anna har nämligen stora planer för det kommande året. Familjen som hittills haft tillgång till egenodlade grönsaker från maj till oktober ska i år bli helt självförsörjande på grönsaker.

 

Det som först var ett roligt intresse för Anna, har med åren blivit en livsstil. Nu vill hon och maken inget hellre än att ge sina barn en trygg uppväxt hemma, utan stressiga dagar i den kommunala förskolans omsorg och med så mycket egenodlad mat som möjligt på bordet. 

För barnens skull

För att ekonomin ska gå ihop behöver de odla mer potatis och rotsaker för att leva på under vinterhalvåret. Sista veckan i mars då jag besöker Anna har hon små plantor i vartenda fönster inomhus. Ute växer kålen till sig i varmbänkar och i växthuset sträcker sig tomatplantorna upp ur jorden.

Anna vill visa sina barn att man inte behöver köpa nytt hela tiden, att man inte behöver skräpa ner och att man kan odla sin egen mat.

- Om en månad är det grönt här, säger Anna. Och snart kan vi ta den första vintersalladen ur landet. Visst är det fantastiskt att tänka på?
 

I växthuset växer sallad under fönster, värmda av bubbelplast.

I växthuset står tomatplantorna på rad.

Tuppen Hassan är högljudd och glad. Vill du höra hans röst så finns möjligheten i Plånboken i P1, onsdag den 4 april, klockan 10:03-11:00 http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2778

Köksträdgården i sommarskrud. Foto: Anna Forslund

Anna med sonen Gunnar. Läs hennes blogg: http://vitarosorochforgatmigej.blogspot.se/