Jag bär en fågel i min hand
som har lagt sitt bo och sitt ägg
i mina tankar
Genom storm och regn
över branta stup
genom stängda dörrar
bär jag med mig
fågelns hjärta
Vingarna breder sina glänsande slag
och styckar rädslan i yrande smulor
Det grönskande gräsets sammetslena yta
blir åter möjlig att beträda
Varje grässtrå sjunger fågelns sång
och i yttersta hörnet av min innersta vrå
dallrar glädjens morgonsol
Lätt lyfter dimman från marken
den tidiga gryningen
bär mig och fågelhjärtat
med lätta andetag
~~~~
Monika
*****
