Jag har fått en ny favoritförfattare. Nåja, en av några favoriter,
genom åren har jag samlat på mig några stycken. Jag har tidigare läst På dessa skuldror samt Människors rike. Nu har jag också läst tredje delen i Sven Edvin
Saljes mäktiga berättelse om Kjell Loväng och människorna i Mortorpa by, och
jag blir verkligen inte besviken, tvärtom, med Den söker icke sitt blir jag
ännu mer imponerad av hans författarskap.
I tredje delen får läsaren se tillbaka och följa Kjells ungdomskärlek
Tarps-Elin från barndoms- och ungdomsår till vuxen kvinna med tre oäkta barn. I
tidiga år dör hennes mor och hon blir ensam med fadern Johan, som sörjer ett
bittert öde. Elins mor är tredje hustrun som han lägger i graven och han
anklagar sig själv för att vara orsaken till deras förtidiga död. Elin längtar
bort från gården, men ser sig tvungen att stanna hos fadern, som anses lat och
dessutom har olaglig spritförsäljning. Elin är en vacker kvinna, som drar
blickarna till sig, och många uppvaktar henne, men hennes liv är följt av otur
och olycka.
Jag är förvånad över hur en man kan skildra en kvinnas innersta tankar
och liv så bra som Sven Edvin Salje gör i Den söker icke sitt. Vilken förmåga att berätta Elins svåra liv. Han
målar en inträngande bild av hennes motgångar, hennes skam, men också av hennes
okuvliga kamp för sina barn, och sökande efter kärlek och glädje i livet. Givetvis
kommer jag också att läsa fjärde delen Lågan i kvällen.
Samtliga delar har också blivit film.
Och återigen säger jag tack för att det finns bibliotek, för det var
länge sedan dessa böcker kom i nytryck!
Monika